2022-07-12
Först tar vi lite historia för att förstå den rubricerade artikeln:
https://carlnorberg.se/2020/09/14/hambro/
Joseph Hambro (1780-1848) föddes i Köpenhamn som son till Joachim Hambro och Dorothea Levy. Efter utbildning i utländska handelsfirmor i Hamburg, främst firma Fürst, Haller & Co återkom han till Köpenhamn omkring år 1800 och startade ett handelsföretag.
Hans handelshus kom att växa till ett betydande handelshus och i företaget anställde en rad personer som också kom att bli framträdande grosshandlare såsom exempelvis George Gerson och senare A.N. Hansen. Tidvis hamnade företaget i stora svårigheter under Napoleonkrigen men han räddade lustigt nog sin förmögenhet genom en omfattande bankirverksamhet där han bland annat lånade ut pengar till den norska staten. Han utnyttjade landets ekonomiskt svåra situation och tjänade stora pengar:
Grundlaget til sin formue lagde han ved sin bankierforretning, særlig ved overtagelse af statslån for den danske og norske stat. Allerede i 1813 kom han i forbindelse med Ernst Heinrich von Schimmelmann, og han besørgede senere en stor del af finansernes forretninger. 1821 negocierede han det dansk-engelske statslån. Med den norske regering kom han 1822 i forbindelse i anledning af forhandlinger om overtagelse af nogle af Norges betalinger til den danske statskasse.
I Köpenhamn bedrev Joseph Hambro också stor industriell verksamhet vid Bodenhoffs plats i Christianshavn med kvarnar, bageri och salteri. Han var gift med Mariane von Halle och de fick sonen Carl Joachim Hambro som bosatt sig i London. 1840 flyttade också Joseph Hambro dit och levde där som bankir. Bankirfirman i Danmark övertogs då av Smidt & le Maire medan verksamheterna på Bodenhoffs plats övertogs av A.N. Hansen & Co.
Sonen Carl Joachim Hambro (1807-77) var också bankir i London efter att i likhet med fadern ha utbildats vid en rad handelshus i olika länder. Han flyttade till London 1832 där han sen från 1839 drev bankirfirman C.J. Hambro & Son. Han förhandlade fram danska statslån och tog del i grundandet av en rad danska företag som exemplvis Korsørbanen. Carl Joachim Hambro adlades i Danmark och blev 1851 dansk friherre (baron).
Två gånger var han gift, första gången med Caroline Marie Gostenhofer (-1852) och andra gången med Eliza Greathead. I andra äktenskapet föddes sonen Everard Alexander Hambro (1842-1925) som övertog friherretiteln och från 1869 var partner i bankirfirman. 1852 köpte han den brittisk gården Milton Abbey. Gården förblev i familjens ägo till 1932 då den styckades och såldes. Everard Hambro var direktör i Bank of England mellan 1879-1925, och var bl.a med och grundade Bank of India 1911.
Vid Everard Hambros död övertogs ledningen i familjeföretaget av dennes son Charles Eric Hambro (1872-1947). Han var också parlamentsledamot för Wimbledon 1900-07. När han avgick 1907 fick han titeln Steward of the Manor of Northstead, en titel som finns till att möjliggöra frivilliga avgångar från House of Commons i det brittiska parlamentet. 1921 fusionerade C.J. Hambro & Son med British Bank of Northern Commerce (ägt av Enskilda Banken och ett antal andra skandinaviska banker samt Paribas). Den fusionerade banken fick namnet Hambros Bank. Central för att driva igenom fusionen var Charles Jocelyn Hambro (1897-1963), son till Charles Eric Hambro.
En bror till Charles Eric Hambro var Ronald Olaf Hambro (1885-1961). Från 1921 var han i ledningen för Hambros Bank. Mellan 1937 och 1961 var han styrelseordförande i banken. .
Tredje brodern Angus Valdimar Hambro (1883-1957) var i första hand politiker, bland annat parlamentsledamot 1937-45. I bankens styrelse satt han åren 1945-54.
Charles Jocelyn Hambro var i sitt första äktenskap gift med Pamela Cobbold (-1932. De fick tre döttrar, Cynthia Hambro (1921-86), Diana Hambro (1922-) och Pamela Hambro (1925) samt en son, Charles Hambro (1930-2002) . I sitt andra äktenskap var han gift med Dorothy Mackay, tidigare gift med Marcus Wallenberg (1899-1922). Charles Jocelyn Hambro och Dorothy Mackay fick dottern Sally Hambro. Genom att Marc Wallenberg och Peter Wallenbergs mor gifte om sig med Charles Jocelyn Hambro kom bröderna Wallenberg att delvis växa upp tillsammans med syskonen Hambro. De kom varandra enligt flera uppgifter ganska nära.
Efter tjänstgöring och skolning i den US-amerikanska banken Guaranty Trust Company blev Charles Jocelyn Hambro snart aktiv i familjeföretaget och medverkade starkt till fusionen 1921 och grundandet av Hambros Bank. Mellan 1928 och 1937 var han verksam i ledningen för Bank of England, den brittiska riksbanken.
Vid andra världskriget blev CJ Hambro anställd i underrättelstjänsten Special Operations Executive (SOE) och snart blev han dess chef. 1943 avgick han dock på grund av oenighet om operationerna i Medelhavet. Därefter sattes han att bevaka Manhattanprojektet för Englands räkning.
Under kriget var barnen Hambro under långa tider i Sverige hos familjen Wallenberg där de då under några växte upp tillsammans med Marc Wallenberg och Peter Walllenberg. Vid mitten av kriget flyttade han dock till USA och familjen Morgan.
Under Charles Hambros ledning (VD i banken från 1959) blev banken en av de viktigare investmentbankerna i Europa efter att ha expanderat till flera länder inklusive en rad skatteparadis. Banken deltog i räddningsoperationerna för det kraschade företagsimperiet Slater Walker vid mitten av 1970-talet, men fick också egna problem. Problemen uppstod i mångt och mycket på grund av familjens och bankens relationer till den norske skeppsredaren Hilmar Reksten. Processer mot honom och hans konkursbo pågick under cirka 25 år. Charles Hambro satt i styrelsen för det stora företaget P & O mellan 1987 och 2001, var styrelseordföande i Hambros Bank 1972-83 och därefter styrelseordförande i Hambros PLC till 1997. Utöver det satt han i styrelsen för Taylor Woodrow 1962-1997 och i GRE Assurance år 1968.
1986 påbörjades dock bankens avveckling som en självständig familjebank. Det året upplöstes den familjestiftelse, Hambro Trust, genom vilken familjen Hambro kontrollerat banken. Charles Hambro behöll kontrollen i banken medan Jocelyn Hambro (1919-94), son till Ronald Olaf Hambro grundade ett nytt företag, J.O. Hambro & Sons tillsammans med sina söner Rupert Hambro, Richard Hambro och James Hambro.
Under 1990-talet fick banken problem och 1998 sålde själva bankverskmahet Hambros Bank Ltd av moderbolaget Hambros PLC till franska Société Générale. Denna del av verksamheten döptes om till SG Hambros Bank & Trust Ltd. Kontoren i London, Jersey, Guernsey and Gibraltar liksom ett dotterbolag till Coutts Bank på Bahamas blev delar av denna verksamhet. Moderbolaget Hambros PLC såldes till sydafrikanska Investec.
Under många år satt Charles Hambro i ledningen för det konservativa partiet i Storbritannien. Han var dessa kassör och räddade partiet från ekonomisk kollaps 1992. Därefter fick han brittisk adelskap och blev Baron Hambro.
Jocelyn Hambros tre söner blev alla aktiva i familjebanken, men följde med fadern när denn bildade ett nytt företag på 1980-talet och lämnad över banken till en annan familjegren (se ovan). Rupert Hambro (1943-) blev styrelsemedlem i banken 1969 och var styrelseordförande för Hambros Bank 1983-86, satt i styrelsen för Anglo-American 1981-87, för Telegraph PLC 1986, Pioneer Concrete Holdings 1989 och var styrelseordförande för Fenchurch PLC 1991-97. Han har tidigare ägt ett företag vid namn Rupert Hambro & Partners Idag är han verksam i Robinson Hambro och har ett antal styrelseuppdrag i olika föreningar och företag.
Richard Hambro (1946-2009) var för sin del styrelseledamot i Hambros Bank från 1979 och i J.O. Hambros Investment Management från 1986. Detta familjeägda företag såldes år 2000 till Credit Suisse. Han var i sitt första äktenskap gift med Charlotte Clementine Soames (1954-), dotterdotter till Winston Churchill.
Den tredje brodern, James Hambro (1949-) var från 1979 styrelsemedlem i Hambros Bank och åren 1994-98 VD i J.O. Hambro (JOHCM, JO Hambro Capital Management)) 2011 sålde han kontrollen i företaget till det australiensiska BTIM. Andra yngre medlemmar i familjen Hambro äger idag en rad av mindre finansbolag. Kopplingen mellan Wallenbergs och Hambros har levt kvar ända in i nutid. SEB placerar nämligen fortfarande pengar i JOHCM:s fonder. Idag verkar James Hambro vara verksam i företaget James Hambro & Partners, i JOHCM och sitter i styrelsen för Hansteen Holdings PLC , Primary Health Properties PLC med flera företag.
Den norska familjen som heter Hambro härstammar från Joseph Hambros bror Edvard Isach Hambro (1781–1865) i Bergen. Av de mer framträdande ur den norske grenen finner vi Carl Joachim ”C. J.” Hambro, som satt i norska Nobelstiftelsen (fredspriset) från 1940-1963 och som delegat i FN från 1945-1967.
Peter Hambro: BIS, centralbanker riggar guldmarknaden med hjälp av Bullion Banks pappersguld
BY TYLER DURDEN
SATURDAY, JUL 09, 2022
Submitted by Ronan Manly, BullionStar.com
”Guld för centralbanker är som solen för vampyrer.”
I veckan publicerades en spännande och ögonöppnande artikel av den välkände Peter Hambro av den brittiska nyhetssajten Reaction för ekonomi och politik.
Artikeln, som har rubriken ”Glöm inte den gyllene regeln: den som har guldet skapar reglerna” är spännande och ögonöppnande av ett antal anledningar, främst för att den inte drar några slag för att belysa prismanipulationen av guldpriset och namnger de typer av ansvariga enheter, samtidigt som man förklarar några av de mekanismer som används i Londons pappersguldspel med fraktionerad reserv.
Mocatta & Goldsmid
Men artikeln är också anmärkningsvärd när det gäller vem författaren är. För de som inte känner honom är Peter Hambro ett mycket välrespekterat namn i guldbranschen, efter att ha varit med och grundat och varit ordförande för det FTSE-noterade anglo-ryska guldgruvbolaget Peter Hambro Mining (nu känt som Petropavlovsk). Han var också, från 1983 till 1990, vice verkställande direktör för den legendariska London-baronmäklaren Mocatta & Goldsmid. Dessutom var Peter Hambros far, Everard Bingham Hambro, också vid en tidpunkt styrelseledamot för Samuel Montagu, en annan av Londons legendariska ädelmäklarkartellföretag.
Utöver att vara en insider ädelmetall bankir, är Peter Hambro också barnbarns barnbarn till baron Carl Joachim Hambro, grundaren av den berömda engelska investmentbanken Hambros. Faktum är att Mocatta & Goldsmid till och med gick samman med Hambros bank 1957, så är deras kopplingar. På 1980-talet var Mocatta & Goldsmid också den största guld- och silvermotparten till Sovjetunionen, ett faktum som hjälpte Hambro att etablera Peter Hambro Mining 1994 (nu känd som Petropavlovsk).
Peter Hambro visar upp äkta fysiskt guld – inte pappersgrejer
Så när Peter Hambro skriver om guldprismanipulation är det inte vem som helst som skriver om guldprismanipulation, det här är en man från en av de brittiska bankdynastierna som under hela sin karriär varit insatt i hur London fungerar. ädelmetaller banketablering, och som har den operativa kunskapen om att driva ett London Stock Exchange-noterat guldgruvbolag som utvinner verkligt fysiskt guld, guld som inte har någon motpartsrisk och som inte är någon annans ansvar.
För dem som inte är bekanta med nyhets- och poddsajten Reaction, är Reaction en seriös Londonbaserad publikation som drivs av en tung styrelse bestående av journalister och mediachefer som specialiserar sig på analys och kommentarer om aktuella frågor, politik, kultur och ekonomi.
Utlösande faktor för Peter Hambros artikel är ett färskt diagram från US Office of the Comptroller of the Currency (OCC), som på grund av en omklassificering av data med början i Q1 2022, nu visar i vilken enorm utsträckning ädelmetallbanker som JP Morgan har samlat på sig ädelmetallderivat kontrakt för att hålla nere guldpriset (en utmärkt sammanfattning av detta diagram finns här).
Nominella belopp av ädelmetallderivat hos amerikanska affärsbanker till och med 31 mars 2022
Ej allokerat guld – locket på Tinder-lådan
Hambro beskriver denna manipulation av guldpriset med hjälp av derivat som en ”tinder-box”, som ”desinformation [har] under många år hållit locket på”. Men vem, kan du fråga, styr denna desinformation och denna guldprismanipulation?
Enligt Hambros bomb är det Bank for International Settlements (BIS) i Schweiz, det vill säga centralbankernas centralbank. Hambro släpper bomben att:
”Sedan 2018 har Financial Stability Desks vid världens centralbanker följt Bank for International Settlements (BIS) instruktioner att dölja uppfattningen om inflation genom att rigga guldmarknaden.”
Men eftersom centralbankerna ”behöver täckning” och ”inte kan ses” för att rigga guldpriset, fortsätter Hambro:
”Det enda sättet att uppnå täckningen är genom att krossa priset på fysiskt guld genom den alkemiska produktionen av ”pappersguld”.
Om detta nu har fått din uppmärksamhet, läs vidare, eftersom Hambro utvecklar:
”Med hjälp av terminsmarknaderna och alkemisternas medvetande lyckades ädelmetallhandlare – ja, det inkluderar mig, jag var vice VD för Mocatta & Goldsmid – skapa en orubblig uppfattning om att uns guld krediteras ett konto med en bank eller ädelmetallhandlare var samma sak som den äkta varan. ”Och mycket lättare, gamle grabb! Du behöver inte förvara eller försäkra den”.
Guldkrediten som Hambro syftar på här är LBMA:s ökända ”oallokerade guld”, där ”terminsmarknaderna” är COMEX. Du kanske i det här skedet till och med tror att Hambro har läst BullionStar-webbplatsen, eftersom vi i flera år har förklarat samma sak. Till exempel,
Att Bank for International Settlements och dess guvernörer uppmanar världens centralbanker att rigga guldpriset borde inte vara en överraskning, eftersom det är BIS har en lång historia av att göra. Från London Gold Pool på 1960-talet till den nya guldpoolen i början av 1980-talet, BIS älskar att rigga guldpriset. Varför? För att guld för centralbanker är som solen för vampyrer.
See BullionStar articles “New Gold Pool at the BIS Basle, Switzerland: Part 1” and “New Gold Pool at the BIS Basle: Part 2 – Pool vs Gold for Oil”
Dra i trådarna – Bank of England
I sin artikel fortsätter Hambro med att förklara 1980-talets utveckling av Londons pappersguldmarknad och dess många derivat, som är rök- och spegelmekanismerna genom vilka Londons ”guldmarknadsmarknad” bedriver sitt system med fraktionerad reservpappersguld till denna dag. :
”När investerare svalde detta bedrövliga piller var det lätt att sälja guld till dem som helt enkelt inte existerade. Naturligtvis fanns det försiktiga investerare som hade svårt att tro att sådana som Mocatta, Montagu, Rothschild och Sharps Pixley var otvivelaktiga motparter och ville vara säkra på att guldet skulle finnas där när de bad om det.
Lätt, sa vi. Bry dig inte om att betala för det, ge oss bara en första kontantmarginal och gå med på en variationsmarginal så är vårt papperslöfte lika gott som guld. Detta var den enkla derivatan.
Om du trodde att priset skulle sjunka, kunde du sälja guld du inte hade till oss och marginalisera handeln på samma sätt. Sedan kom en mängd optioner och andra produkter och derivatmarknaden – för det var vad denna chimär kallades – började gå i spiral som en tornado.”
En ”Chimera” är en mytisk monstruös hybridvarelse som består av olika delar. Denna exponentiella tillväxt av icke-allokerade guld- och guldderivat inträffade först under perioden på 1980-talet när Peter Hambro var direktör på Mocatta och Goldsmid och Londons guldmarknad bestod av en kartell av fem ädelmetaller, nämligen N.M. Rothschild, Mocatta & Goldsmid, Samuel Montagu, Sharps & Pixley och förstås den ökända Johnson Matthey Bankers. Och det var Johnson Matthey Bankers som nästan kollapsade 1984 och var tvungen att räddas av Bank of England för att förhindra implosionen av resten av Londons bullionklubb.
Och som Hambro beskriver, var Bank of England då, från och med nu, alltid redo att stötta upp Londons pappersguldponzi med lite fysiskt guld när det behövdes i form av centralbanksguldlån:
”För att få det falska guldet att se ännu säkrare ut, var Bank of England tyst och villigt att låna ut guldmarknadsmedlemmarna i London fysiskt guld i händelse av att saker och ting blev lite knepiga och våra valv var tomma. När en av medlemmarna gick omkull [Johnson Matthey Bankers], klubbade de andra tillsammans och med Bank of England som höll i repen, räddades kunderna.”
Till det kan du lägga till Bank of Englands manipulationer med att ingripa i London Gold Fixings på 1980-talet som dokumenterats i BullionStar-artikeln här. Sedan 1987 tog Bank of England saker ett steg längre och instruerade guldbankerna i London att formalisera sin kartell, vilket gjordes genom lanseringen av London Bullion Market Association (LBMA). Och det är därför som Bank of England och LBMA än i dag är symbiotiskt sammanflätade, särskilt genom den ultrahemliga London-guldlånemarknaden där centralbanker lånar ut fysiskt guld LBMA-tackorbankerna fysiskt guld. Vilket är ett ämne som de undersökande reportrarna på Bloomberg och Reuters aldrig kommer att beröra eftersom styrelserna och redaktörerna för Bloomberg och Reuters vet att dessa guldlåneverksamheter stöder hela reservsystemet för pappersguld.
Agustín Carstens: General Manager of the Bank for International Settlements (BIS)
Dessutom har detta globala ”pappersguld”-system ett obegränsat utbud eftersom, som Hambro uttrycker det, regeringar och centralbanker och BIS ”kan skriva ut marginalen”. Det är därför, Hambro säger att ”de stora bankerna på Wall Street kommer att acceptera fiat-dollar som marginal och tillverka guld för att översvämma marknaden.”
Medan Peter Hambro tidigare har varit känd för att förstå och diskutera guldprismanipulation, kan hans senaste kommentarer komma nu när han känner en geopolitisk förändring i guldets monetära roll. Eftersom de pågående västerländska sanktionerna mot Ryssland har decimerat guldgruvarbetaren Petropavlovsks förmåga att sälja sitt guld och betala tillbaka sina lån (eftersom dess huvudbank Gazprombank är sanktionerad), kan Hambro, som tidigare ordförande i Petropavlovsk, ha en bättre position än de flesta när de läser de oavsiktliga konsekvenserna av sanktioner på den globala guldmarknaden.
Pappersguldkejsarens kläder
Hambro avslutar sedan sin artikel med att hänvisa tillbaka till det senaste OCC-diagrammet över ädelmetallderivat i USA:
”Strån som blåser i vinden sägs ofta förebåda stora stormar och jag tror att det här diagrammet visar just ett sådant strå.”
”Titta på det här diagrammet och gå sedan och se din motpart för handel med ädelmetaller och köp lite guld. Be sedan om ditt guld eller silver eller platina eller palladium eller något annat fysiskt värdeförråd och bytesmedel som du har skaffat för att skydda dig från inflationens härjningar.
För inflationen kommer säkerligen att uppsluka världen när pappersguldkejsarens kläder ses för vad de verkligen är.
Vladimir Putin och Xi Jinping är bland dem som känner till den gyllene regeln: ”Den som har guldet skapar reglerna”.
Vilket också förklarar varför Ryssland och Kina nu påskyndar sin interaktion för att gemensamt utveckla de ryska och kinesiska guldmarknaderna, vilket förklaras i den nyligen publicerade BullionStar-artikeln ”Kina och Ryssland i nära samarbete med målet att vinna-vinn på guldmarknaderna”.
Kategorier:Media, Rättsstat, Svensk politik, Världspolitik