2019-11-04
Det är lätt att skratta åt de stolliga idéer som landets politiker satsar skattepengar på. Men skrattet fastnar i halsen när konsekvenserna går ut över finansieringen av skola och omsorg. fPlus har intervjuat Slöseriombudsmannen som menar att arbetsuppgifterna aldrig tar slut.
Hur ska våra inbetalade skatter användas på bästa sätt?
Frågan tål att ställas och en av dem som gör det är Slöseriombudsmannen, Slöso kallad. Likt Molière, teatermannen på 1600-talet, använder han humorn som vapen för att visa på det allvar som det egentligen handlar om.
– Sverige har ett högt skattetryck och vi betalar alla skatt, 2 000 miljarder varje år. De flesta vet hur mycket de får tillbaka på skatten varje år, men nästan alla underskattar hur mycket de faktiskt betalar i skatt. En vanlig polis eller sjuksköterska betalar mer än halva sin lön i skatt när alla löneskatter och konsumtionsskatter räknas in. Då ska vi kunna vara säkra på att de pengarna används på rätt sätt.
Det säger Johan Gustafsson som sedan två år axlar ”världens roligaste uppdrag”, att sätta ljuset på vad som händer när kreativa politiker vrider på resurskranen i form av skattepengar för att finansiera olika projekt som inte sällan har till uppgift att ”sätta kommunen på kartan”; ett tilltag som kan handla om allt från att bygga en 250 meter lång och uppvärmd soffa där trötta och frusna uppsalabor, till ett Storsjöcenter i Jämtland med ambition att locka turister att bekanta sig med Storsjöodjuret, en kusin till sjöodjuret i Loch Ness i Skottland.
– Inte sällan ligger goda ambitioner i botten för de olika satsningarna. Problemet är fartblindhet som uppstår tillsammans med en övertro på vad en kreativ idé ska ge för resultat. Man är helt enkelt beredd att ta större risker när man använder någon annans pengar och det brukar snabbt gå ut över den ekonomiska kalkylen.
”Finns alltid bortförklaringar och ursäkter”
Sedan är pengarullningen igång och kan röra sig om miljontals skattekronor för stora ogenomtänkta projekt. Världens längsta underjordiska skidtunnel finns i Bräcke, en kommun med 6 500 invånare i östra Jämtland och har kostat kommunen 28 miljoner kronor. Hittills. Kommunen står för 90 procent av ägandet och därmed för merparten av driften. ”Man får ge skidtunneln några år”, slår de två kommunalråden ifrån sig i en intervju i SVT och på frågan om den verkligen är en lönsam investering.
– Det finns alltid bortförklaringar och ursäkter. Inte sällan påstås förutsättningarna ha ändrats eller så har olika hänsynstaganden dykt upp som kullkastat kalkylerna. Men det har inte stoppat planerna. Och alltför ofta lär man sig inte av misstagen, i alla fall inte av andras misstag.
Dyrbara sådana finns i överflöd att visa upp och offentliggörandet är själva grundvalen för Slöseriombudsmannens korståg. En av Johan Gustafssons företrädare på posten, Martin Borgs, publicerade för ett par år sedan en bok, ”365 sätt att slösa med skattepengar” där ha alltså, utan problem, plockat fram ett slöseri för varje dag under året.
Uppmärksamhet är det bästa sättet att stoppa ogenomtänkta projekt. Slöseriet trivs alltid bäst i tystnaden.
Johan Gustafsson finslipar just nu årets lista som ska presenteras i slutet av november och han har inte heller han haft några svårigheter att samla på sig det ena stolliga slöseriet efter det andra.
– Jag hittar dem i lokalmedia runt om i landet, letar upp en del själv samtidigt som det är många som mailar eller ringer in och tipsar.
Det beror i sin tur på att den allmänna medvetenheten om Slöso idag är allt mer spridd. På Facebook har Slöseriombudsmannen över 100 000 följare och når mellan en halv och en miljon människor i månaden vilket ger ”en reach som många politiska partier bara kan drömma om”, enligt Johan Gustafsson.
– Alla borde känna till verksamheten och min ambition är att än fler ska göra det. Uppmärksamhet är det bästa sättet att om inte stoppa ogenomtänkta projekt, så åtminstone få de ansvariga att tänka ett varv till och minska svinnet. Slöseriet trivs alltid bäst i tystnaden.
Ska känna att Slöso flåsar i nacken
När väl den tystnaden är avslöjad är reaktionerna och förklaringarna inte sällan lika slösande kreativa som projekten i sig. Det finns som sagt alltid en bortförklaring att ta till. Men genomgående brukar vara att ansvariga politiker och tjänstemän känner sig obekväma, irriterade och aningen ilskna av att ha blivit påkomna med att ha lagt pengar på projekt som faktiskt är ett slöseri med allmänna medel. Det finns många beslutsfattare som är rädda för att Janne Josefsson eller andra undersökande reportrar ska ringa. Den skräcken borde gälla också risken att bli kontaktad av Slöso.
Är det kanske dags att – i tidens anda – införa begreppet ”slöseriskam”?
– Varför inte. Det viktigaste är trots allt att det dras någon form av lärdomar så att tilltagen inte upprepas. Men det sitter hårt inne ibland. Ansvariga politiker i Tierp, som lagt 20 miljoner på en hall för motocross som inte används, menar på fullt allvar att den satsningen inte har påverkat kommunens usla ekonomi: Pengarna var ju lånade…!
Johan Gustafsson hoppas därför att kampen mot slöseriet med skattemedel kan bli en folkrörelse, att berätta om vad som pågår på olika håll i landet och föra de berättelserna vidare. Allt för att förmå dem med mandatet och ansvaret att förvalta andras pengar, alltså våra, lika omsorgsfullt som om de vore egna slantar.
– När det privata näringslivet väljer att inte satsa på ett projekt brukar innebära att de inte tycker att det är en bra idé och då kanske politikerna inte heller ska göra det. Det är lite för ofta som de exempel jag uppmärksammar passar det klassiska receptet på ett slöseri: någon får en idé, men den är för dyr att genomföra för att någon ska vilja betala för den själv. Då beslutar några andra att idén är så bra att den ska genomföras ändå. Några andra bestämmer också att ingen ska ta ansvar och att någon annan ska betala.
Men när de ändå gör det, vad kan vi som skattebetalare göra?
– Rösta bort dem i nästa val. Det har faktiskt skett. Och följ Slöseriombudsmannen och hjälp mig sprida exempel på hur det slösas med våra skattepengar. Och om du får nys om ett slöseri, tipsa slöso!
– Sedan finns det en rad politiska reformer som gör det svårare att slösa. Tjänstemannaansvaret borde återinföras och att den kommunala revisonen avpolitiseras och professionaliseras. En annan tanke är att det offentliga borde redovisa alternativkostnaderna för ett projekt. Kommunala budgetar är hårt ansträngda, om man då väljer att satsa betydande summor på ett projekt, vad hade det kunnat ge istället inom det som är det kommunala kärnuppdraget? Eller varför inte i skattebetalarnas egna plånböcker?
– Kort sagt borde vi alla bli bättre på att ställa krav. Några av de viktigaste saker vi köper i livet betalar vi för med skatten och det är också den överlägset största utgiften vi har varje månad. Vi ska faktiskt kunna förvänta oss att vi får valuta för pengarna. Men allt för mycket skattepengar slösas bort utan nytta för dem som betalar. Vi måste helt enkelt bli bättre på att ställa krav på vad vi får för våra skattepengar.
Slösaktiga myndigheter och kommuner nära dig:
Lidingö: Dyrbar tallräddning
Den gamla tallen längst ut på Lidingö trivdes inte. Under förra sommarens torka gjorde kommunen ett sista försök att rädda den med extra bevattning och i vintras borrades en stålställning fast i berget för att stadga upp det vacklande trädet. Men det hjälpte inte, tallen klarade sig inte. Nu gjorde det kanske inte så mycket, de 90 000 kronor som räddningsinsatsen kostade var det ju ”någon annan” som betalade.
Stockholm: Cykelbanor guld värda
Stockholmarna ska cykla mer. Kosta vad det kosta vill. Och det gör det. De nya cykelbanorna i innerstaden har av någon obesvarad anledning blivit tio gånger dyrare än beräknat och kostade mellan 50 och 60 miljoner. Per kilometer. Lika illa var det för cykelbanorna längs Värtavägen, ett stycke utanför centrum, 76 miljoner. Även om de nu egentligen bara skulle kostat 31 miljoner.
Tierp: Kostnaderna krossade Crosshallen
Tierps kommun skulle bli ett nav för motorsport och lånade 20 miljoner för att bygga Nordens största crosshall. Nu står hallen oinvigd, öde och oanvänd, Crossgymnasiet på orten har nämligen inga elever och är nedlagt. Men hallen står där och tickar pengar, en halv miljon kronor om året. Samtidigt saknas pengar för att renovera ett äldreboende och bygga nya förskolor. Kommunen vill nu rädda situationen med ett revolutionerande sparförslag: släck två tusen lyktstolpar.
Färgelanda: Subventionera dyrt, sälj billigt
Björnhuset är en lika ofattbar som dyrbar historia för skattebetalarna i den lilla kommunen Färgelanda. Kostnaderna för att omvandla en gammal industrifastighet till ett ”kluster för livsmedelsbranschen” galopperade snabbt utom kontroll. Trots upprepade löften om ”inte ett öre till” slutade notan på 95 miljoner kronor. Nu är den tio år gamla surdegen såld, för 5 miljoner: 90 millar under investeringskostnaden.
Stockholm: Dyrbar skönmålning
De som utförde renoveringsarbetena i riksdagshuset hade ett antal byggbaracker till sitt förfogande, uppställda utanför riksdagshuset. Men nog var det väl fel röd nyans på barackerna…? Det tyckte i alla fall någon driftig i Stockholms stadshus. Sagt och gjort beställdes ommålning i vad som stadshuset menade var ”rätt” röd färg. Räkningen däremot, på 200 000 kronor, den skickades direkt vidare till skattebetalarna.
Göteborg: En linbana över kostbara uträkningar
Göteborg har två broar över Göta älv som delar staden. Men varför inte också ha en linbana över älven? Politikerna tände på alla cylindrar, särskilt som den bara skulle kosta skattebetalarna 1, 1 miljarder. Men sen var det någon tråkmåns på Trafikkontoret som räknade om och kom fram till 4 miljarder. Då blev det bakläxa och uppdraget att räkna om igen för att hamna på max 2 miljarder. Hur nu det ska gå till? Bara utredningen har hittills kostat 138 miljoner.
Karlskrona: Pengar rakt ut i bokhavet
Tillgång till vacker miljö och bra kulturutbud räknas som ett sätt att locka invånare att bosätta sig i en kommun. Sagt och gjort drog Karlskrona kommun igång den supernischade bokfestivalen Bok och Hav. Det blev ingen kioskvältare: till festivalen såldes 68 festivalpass och 48 endagsbiljetter. Det gör att kommunens kostnader hamnar på 3 500 per besökare. Men kulturchefen i Karlskrona är inte ledsen utan övertygad att på sikt kommer flyttlassen till stan som ju har både hav och böcker.
Örebro: Inte på kartan – i Tyskland
Viljan att sätta kommunen på kartan är en demon som jaga de flesta av landets kommunpolitiker. Region Örebro satsade två miljoner kronor på att hjälpa tyska turister att hitta rätt på kartan. Pengarna gick till subventionerade flygbiljetter för att flyga in tyska charterturister från Düsseldorf. Men det kom inte så många som beräknat, trots de generöst subventionerade biljetterna. Nu ställs de halvtomma flygningarna in. Och Örebro är fortsatt en vit fläck på den tyska kartan.
Kungsbacka: Solstolliga kostnader
Kungsbackaån är ett i vissa avseende tveksamt vattendrag som trögflyter igenom Kungsbacka. Alltså bör det göras lite mer attraktivt, menade kommunen och beställde solstolar och parasoller för 320 000 kronor. Dessa har nu placerats ut längs ån. Märkt ordet nu: i slutet av oktober. ”Nu kom solstolarna upp lite sent, men vi är så himla glada att det har hänt”, säger Jessica Blume, platsutvecklare på Kungsbacka kommun till SvT.
Norrköping: Serieslöseriet kan hamna i rätten
Marvelserier är i ropet som aldrig förr, Hollywood kan inte sluta tillverka filmer med olika hjältar i trikåer. Den trenden ville Norrköping hoppa på och drog igång en Marvel-utställning som enligt beräkningarna skulle locka 150 000 personer. För att inte tala om alla prylar som skulle säljas. Det gick sådär med kalkylen. När utställningen stängdes kunde förlusten räknas till 10 miljoner. Men kommunen skyller på det fina sommarvädret. Oppositionen vill nu polisanmäla hanteringen.
Sida: Snöröjning är en jämställdhetsfråga
Ukraina befinner sig sedan några år i en olustig och väpnad konflikt med Ryssland. Det hindrade inte Sida från att se förbi sådana oväsentligheter och langa över 70 miljoner för att stärka jämställdhetsarbetet. Pengarna skulle användas till att skapa ”en mer jämställd budget” i landet. Det viktigaste exemplet som myndigheten själv lyfter fram är att snöröjningen i landet ska bli mer jämställd.
Arbetsförmedlingen: Slöseriet som inte ger några jobb
Arbetsförmedlingen har plöjt ner 125 miljoner i cv-tjänsten jobbskills. Men när det visade sig att den bröt mot sekretesslagen gjordes den om, men knappast rätt. I den nya versionen finns nästan ingen information om de arbetssökande kvar, arbetsförmedlare får inte använda tjänsten och det går inte längre att ta reda på hur många som använder den. Vilket knappast någon gör eftersom den i princip är oanvändbar för att skaffa jobb.
Uddevalla: Pengar i två bassänger samtidigt
Där ska det nya badhuset ligga. Nej, där. Just nu pågår projekteringen av ett nytt badhus i Uddevalla. Men arbetsgruppen fick nyligen plötsligt och via media veta att politikerna redan i juni bestämt att lägga badhuset på en annan plats. Under flera månader har de alltså jobbat på enligt de ursprungliga planerna och kostat cirka 15 miljoner. Nu ska en ny utredning dras igång. Varför den första gruppen inte stoppats kommenterar politikerna med att då är arbetet ogjort, pengar i sjön. De sistnämnda är det lätt att hålla med om. Även om det är i bassängerna pengarna hamnar.
Källa: Slöseriombudsmannen, Slöso
=”resource resource–link ”> Effektivare offentlig upphandling – mer nytta för pengarnawww.svensktnaringsliv.se
Kategorier:Svensk politik