Kinas president Xi Jinping är inte bara en auktoritär ledare. Han anser uppenbarligen att partiet måste ha total kontroll över samhället och att han måste ha total kontroll över partiet. Han tar Kina tillbaka till totalitarism när han strävar efter Mao-liknande kontroll över alla aspekter i samhället. (Foto av Lintao Zhang/Getty Images)

År 2020 planerar kinesiska tjänstemän att ha runt 626 miljoner övervakningskameror utspridda i hela landet. Dessa kameror kommer bland annat mata in information i ett nationellt ”socialt poängsystem”.

Detta system, när det är på plats om kanske två år, kommer att tilldela varje person i Kina ett betyg som konstant uppdateras baserat på observerat beteende. Till exempel kommer man om man går mot rött och det fångas på film få ett reducerat betyg.

Trots att tjänstemännen kanske hoppas på att folk inte längre kommer gå mot röd gubbe så verkar de ha mycket mer ondsinta ambitioner, såsom att se till att alla rättar sig efter Kommunistpartiets krav. Kort sagt ser det ut som att regeringen är fast beslutna att skapa det som The Economist kallade för ”världens första digitala totalitära stat”.

Det sociala poängsystemet kommer när det väl blivit fulländat säkerligen sträcka sig till utländska företag och individer.

För närvarande finns det över ett dussintal nationella svartlistor, och på runt tre gånger så många platser har man drivit experimentella sociala poängsystem. Vissa av dessa system har misslyckats totalt. Andra, såsom ett i Rongcheng i Shangdongprovinsen, har ansetts framgångsrika.

I Rongchengsystemet börjar varje invånare med 1 000 poäng, och baserat på deras föränderliga betyg rankas de från A+++ till D. Systemet har påverkat folks beteenden: Något som är otroligt för att vara Kina är att bilförare stannar för fotgängare vid övergångsställen.

Bilförarna stannar vid övergångsställen för att invånarna i denna stad har, som Foreign Policy rapporterade, ”omfamnat” det sociala poängsystemet. En del gillar systemet så mycket att de har infört mikropoängsystem i skolor, på sjukhus och i vissa områden. Sociala poängsystem fyller uppenbarligen en funktion för något som man i andra samhällen tar för givet.

Men kan något som fungerar på stadsnivå utökas till hela Kina? Medan tekniken gör framsteg och nya databanker skapas kommer de små experimentella programmen och de nationella listorna så småningom föras samman i ett landsomfattande system. Regeringen har redan börjat rulla ut sin ”integrerade gemensamma operationsplattform”, som samlar uppgifter från olika källor såsom kameror, identifikationscheckar och ”wifisniffare”.

Så hur kommer slutprodukten se ut? ”Det kommer inte bli en enhetlig plattform där man skriva in sitt ID-nummer och få ett komplett tresiffrigt betyg som avgör ens liv”, skriver Foreign Policy.

Trots tidningens försäkran är denna typ av system precis det som kinesiska tjänstemän säger att de vill ha. De säger trots allt att ändamålet med initiativet är att ”låta de pålitliga ströva fritt överallt under himlen medan man gör det svårt för de misskrediterade att ta ett enda steg”.

Denna beskrivning är ingen överdrift. Myndigheterna hindrade Liu Hu, en journalist, från att åka med ett flyg för att han hade lågt betyg. Global Times, en bilaga som tillhör Kommunistpartietägda People’s Daily, rapporterade att från och med slutet av april 2018 hade myndigheterna hindrat individer från att åka med 11,4 flyg och 4,25 miljoner snabbtåg.

Men de kinesiska tjänstemännen använder listorna till mer än bara åtkomst till flyg och tåg. ”Jag kan inte köpa fastighet. Mitt barn kan inte gå i privat skola”, sa Liu. ”Det känns som att man är kontrollerad av listan hela tiden.”

Systemet är utformat för att kontrollera uppförande genom att ge det regerande kommunistpartiet förmågan att dela ut straff och belöningar. Och systemet kan bli oförlåtande. Hou Yunchun, en före detta vicedirektör vid statsrådets forskningscentrum för utveckling sa vid ett forum i Beijing i maj att det sociala poängsystemet bör leda till att ”misskrediterade personer blir bankrutt”. ”Om vi inte ökar kostnaden för att bli misskrediterad så uppmanar vi dessa personer att fortsätta”, sa Hou. ”Det förstör hela standarden.”

Det är inte alla tjänstemän som har en sådan hämndlysten inställning, men det verkar som att alla delar antagandet, som Zhi Zhenfeng från kinesiska akademin för samhällsvetenskap sa, att ”misskrediterade personer förtjänar juridiska konsekvenser”.

President Xi Jinping, den slutgiltiga och kanske enda skiljedomaren i Kina, har gjort det klart och tydligt hur han känner inför andra chanser. ”En gång opålitlig, alltid begränsad”, säger den kinesiska härskaren.

Vad händer då med ett land där endast de lydiga tillåts stiga ombord på ett plan eller belönas med rabatter på regeringstjänster? Ingen vet egentligen, för en regering har aldrig förut haft förmågan att konstant utvärdera alla och sedan genomdriva sin vilja. Folkrepubliken har varit mer noggrann med att föra protokoll och ranka invånarna än tidigare kinesiska regeringar, och teknologi och artificiell intelligens ger nu Kinas tjänstemän extraordinära förmågor.

Det är nästan helt säkert att Beijing kommer att utöka det sociala poängsystemet, som har sina rötter i försök att kontrollera nationella företag, till utländska företag. Låt oss komma ihåg att de kinesiska ledarna i år har tagit sig an världens reseindustri genom att tvinga hotellkedjor och flygbolag att visa Taiwan som en del av Folkrepubliken Kina, så de har uppvisat en beslutsamhet att skrämmas och bestraffa. När det sociala poängsystemet väl är igång skulle det inte vara ett stort steg att inkludera icke-kineser i detta system, och därigenom utöka Xis teknikdrivna totalitarism till hela världen.

Det dominerande narrativet i världens liberala demokratier är att teknik är till fördel för totalitarianism. Det råder inget tvivel om att hårda regimer som inte begränsas av integritetsfrågor lättare kan samla ihop, analysera och använda uppgifter som kan resultera i en avgörande fördel i tillämpandet av artificiell intelligens. En demokratisk regering kanske kan sätta ihop en flygförbudslista, men ingen kan ens komma i närheten av att införa Xi Jinpings vision för ett socialt poängsystem.

Kinesiska ledare har länge varit besatta av vad Jiang Zemin år 1995 kallade för ”informatisering, automatisering och intelligentisering”, och de har bara börjat. Med tanke på de förmågor de samlar på sig kan det, enligt vissa, bli totalt omöjligt att uppföra sig felaktigt.

Tekniken kan till och med göra liberala demokratier och fria marknader ”föråldrade”, skriver Yuval Noah Harari vid Hebrew University i Jerusalem i Atlantic. ”Det största handikappet för auktoritära regimer på 1900-talet – önskan om att samla all information och makt på ett ställe – kan bli deras fördel på 2000-talet”, skriver han.

Det är utan tvekan tekniken som gör att Kinas enpartistat kan förtrycka folk på ett effektivt sätt. Något som bevisar detta är så klart landets sociala poängsystem.

Men Kinas kommunister kommer förmodligen skjuta över målet. Landets erfarenhet än så länge med sociala poängsystem föreslår att tjänstemännen är sina egna värsta fiender. Ett tidigt experiment för att bygga ett sådant system i Suining i Jiangsuprovinsen blev ett misslyckande:

”Både invånarna och statlig media kritiserade det för de orättvisa och godtyckliga kriterierna, med en statligt driven tidning som jämförde systemet med certifikaten för goda medborgare som utfärdades av Japan under krigsockupationen av Kina.”

Rongchengsystemet har varit mer framgångsrikt eftersom dess omfattning har varit relativt blygsamt.

Xi Jinping kommer inte vara lika återhållsam som tjänstemännen i Rongcheng. Han anser uppenbarligen att partiet måste ha total kontroll över samhället och att han måste ha total kontroll över partiet. Det är helt enkelt otänkbart att han inte kommer inkludera politiska kriterier i det sociala poängsystemet när det väl utformats. Kinesiska tjänstemän försöker redan använda artificiell intelligens för att förutspå anti-partibeteende.

Xi Jinping är inte bara en auktoritär ledare, som det ofta sägs. Han tar Kina tillbaka till totalitarianism när han strävar efter Mao-liknande kontroll över alla aspekter i samhället.

Frågan är nu huruvida de alltmer trotsiga kinesiska invånarna kommer att godta Xis allomfattande vision. Under de senaste månaderna är det många som har tagit sig ut på gatorna: lastbilschaufförer som strejkar på grund av kostnader och avgifter, militärveteraner som marscherar för pensioner, investerare som hindrar regeringskontoren från att få tillbaka pengarna från bedragare, muslimer som omger moskéer för att hindra demolering och föräldrar som protesterar mot uppblandat vaccin, bland andra. De kinesiska ledarna tror uppenbarligen att deras sociala poängsystem kommer att stoppa dessa och andra uttryck för missnöje.

Låt oss hoppas att Kinas folk inte blir modfällt. Med tanke på Kommunistpartiets ambitioners omfattning så ligger det i allas intresse, kinesisk eller ej, att Beijings digitala totalitarianism misslyckas.

Gordon G. Chang är författare av ”The Coming Collapse of China” och Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute.