– ”Kan spara minst 90 miljarder”
Entreprenören Jens Nylanders nya AI-databas över fakturor inom kommuner och regioner blottlägger felaktigheter i miljardklassen. Om företagare agerat på samma sätt hade det varit straffbart, menar han. ”Jag blev skrämd när jag började inspektera hur betalkort används”, säger han till TN.
En revolution av offentlighetsprincipen. Så beskriver Jens Nylander den databas som han har byggt upp med hjälp av artificiell intelligens, AI, och som ska digitalisera alla offentliga inköp och hitta felaktigheter och avvikelser. Och han är på god väg, redan nu ingår över 30 miljoner fakturor från 236 kommuner och 11 regioner i databasen Ormeo.
– Jag har länge varit intresserad av kommunernas inköpsapparater, eftersom det ofta verkar vara så luddigt hur det går till. I mitt arbete har jag sett att det ofta är nyanställda eller personer som inte har upphandlingserfarenhet att vara inköpare som är just det. Min ambition var att tillgängliggöra informationen till allmänheten, men det har blivit mycket större än vad jag först trodde, säger Jens Nylander.
”Jag blev skrämd när jag började inspektera hur betalkort används.”
Redan som sjuåring började han att programmera, men det stora genombrottet kom kring millennieskiftet när hans mp3-spelare Jens of Sweden rönte stor framgång i Sverige. 2005 gick bolaget i konkurs och sedan dess har serientreprenören Jens Nylander bland annat sålt hörlurar och skapat en mjukvara för bilar som ska reda ut prestandan. Databasen över offentliga fakturor driver han ideellt, även om själva infrastrukturen skulle kunna säljas vidare framöver.
Som 24-årig vd grundade Jens Nylander Jens of Sweden AB som sålde MP3-spelare
Databasen har byggts upp genom att Jens Nylander har begärt en kopia från kommuners alla leverantörsfakturor sedan 2022. Det första som slog honom när databasen började ta form var hur stor skillnaden mellan den offentliga och privata verkligheten var när det gällde synen på inköp och hantering av pengar.
– Jag har varit företagare i hela mitt liv och alla företagare har en inbyggd mentalitet att man vill prispressa och inte köpa något som är för dyrt. Om jag köper något för en miljon vill jag att det ska stå på mitt lagergolv i dag. Men det verkar ofta vara tabu inom kommuner och regioner. Vissa jag pratar med förklarar det med att det finns lagar kring det. Ja, men lagarna talar inte om hur man ska förhandla, säger han.
Han fortsätter:
– Som företagare måste man hålla ordning på sina kvitton och handlingar. Men ute hos myndigheterna, kommunala bolag och kommuner och regioner, där finns inte alltid det tankesättet. Jag blev skrämd när jag började inspektera hur betalkort används.
Agerandet från vissa kommuner eller regioner skulle inte vara godtagbart om det gällde företagare, menar han.
– Företagen har ju massa regler att följa, men varför gäller inte dessa här? De felaktigheter man gör i de här organisationerna skulle i många fall resultera i hårda straff för företag, skulle jag påstå. För det är ju uppenbara felaktigheter som begås.
Förfalskade namnteckningar, elverk på Blocket och nycklar som inte levererats
Jens Nylander radar upp flera exempel på felaktigt hanterande av fakturor. En förfalskad revisorsnamnteckning kan ha lurat en kommun på miljonbelopp. I tjugo års tid har flera kommuner betalat ett hemsideföretag en miljard kronor, vilket är tre gånger högre än marknadspriset, bedömer Jens Nylander. I ett tredje fall köpte en kommun åtta begagnade elkraftverk för 2,2 miljoner kronor efter att ha hittat dessa i en annons på Blocket.
– De här generatorerna hämtas på en avlägsen militäranläggning. Jag har fått beskrivet av grannarna att det inte sker någon verksamhet där, men att lastbilar har varit där och lämnat material nattetid. Kommunen kommer dit för att hämta materialet och måste betala på platsen. Det går fort, man får inga serviceböcker och säljaren tar inte upp försäljningen i sin bokföring. Kommunen kan säga att man köpte den i god tro, men varför upphandlades det inte? Det finns andra leverantörer i närområdet, säger Jens Nylander.
”Vi kan spara 90 miljarder om vi stoppar detta.”
När tidningen TTELA i början av året granskade affären visade det sig att elverken hade använts tre gånger.
Minst tio procent av de fakturor som Jens Nylander har granskat är slöseri, menar han
Jens Nylanders databas kryllar av oklarheter bland kommuners och regioners fakturor, som felaktigt angivna arbetstimmar, säkerhetsnycklar som kostat miljoner, men aldrig levererats, eller dyra inköp av licenser som inte används. När allt slås samman är han tydlig med hur mycket pengar som slösas bort inom det offentliga.
– Jag kan utan problem säga att 10 procent är slöseri. 10 procent av 900 miljarder är 90 miljarder. Då räknar jag i underkant. Så ja, vi kan spara 90 miljarder om vi stoppar detta. I flera av de fall som jag har tittat på kan man göra besparingar på över 70 procent. När jag ringer runt och pratar med kommunanställda märker jag att det gror en irritation internt över att fakturor släpps igenom som folk vet är felaktiga, säger han.
Hur säker är du på att resultatet i din databas är korrekt?
– Jag är beroende av att det som rapporteras in är korrekt. Det sker dagliga rättelser och ofta löser det sig efter några timmar. Hittills har träffsäkerheten dock varit väldigt hög, för jag begär ut fakturor och kollar att det stämmer överens med vad jag har. Jag är komfortabel med hög träffsäkerhet, men jag är beroende av att man rapporterar in fel.
Arbetet med att bygga upp systemet har visat att utvecklingen är alarmerande, men går att vända, menar Jens Nylander.
– Genom den här öppna databasen försöker jag åskådliggöra hur det ser ut. Jag skriver regelbundet artiklar om fall som jag hittar, men jag kan inte summera alla i hela Sverige. Då skulle det bli en tjock bok, säger han.
Lista: Årets värsta slöseri med dina skattepengar – ”Börjar spåra ur”
Myndigheter som producerar poddar för miljoner, pengar i sjön för badhus och sjukhus och äldre som blir utan efterrätt. Något ansvarsutkrävande sker i princip aldrig, enligt Skattebetalarnas Christian Ekström. ”De inblandade rycker på axlarna och går vidare”, säger han till TN.
Skattebetalarna i Region Kronoberg har tvingats betala 350 miljoner kronor för ett sjukhus som INTE ska byggas. Så mycket kostade nämligen utredningen som alltså kom fram till att skrota planerna på sjukhuset.
Slöseri?
Ja, det anser Slöseriombudsmannen, SlösO, som har med affären, eller snarare den uteblivna affären, i listan över kandidater till ”Årets värsta slöseri”. Det är Skattebetalarnas förening som är hemvist för Slöseriombudsmannen och där arbetet att peka på en alltför lättsinnig inställning till medborgarnas pengar, hämtar kraft ur den klassiska uppfattningen att ”varje förslösad skattekrona är en stöld av folket.”
– Alla skattepengar är viktiga och vi vill att de ska användas till rätt saker. Att sätta fingret på ett antal orimliga slöserier där pengar försvinner i dålig hantering och vårdslöshet är viktigt, samtidigt som det inte skadar att göra det med lite humor, säger Christian Ekström, vd för Skattebetalarna.
”Vi har försökt överräcka ett diplom till de största slösarna men intresset för att ta emot det är svalt, milt sagt.”
Det var 2014 som årets värsta slöseri korades för första gången och under årens lopp har allt från monstruösa arenabyggen till obegripliga konstnärliga utsmyckningar och det ena tilltaget efter det andra som ska ”sätta kommunen på kartan” passerat förbi bland kandidaterna till det föga hedersamma priset.
– Vi har försökt överräcka ett diplom till de som koras som de största slösarna varje år men intresset för att ta emot det är svalt, milt sagt, fortsätter Christian Ekström.
Råder inte brist på exempel
Årets upplaga av kandidater spänner över ett brett fält av ekonomiskt svagsinne. Det obyggda sjukhuset i Kronoberg för 350 miljoner i all ära, i Kiruna har politikerna satt sprätt på tre gånger så mycket. Staden med 23 000 invånare ska få ett nytt badhus – med ett oräkneligt antal bassänger.
En första prislapp på 360 miljoner verkade hanterbar men efter justering låg det offererade, fasta priset på 550 miljoner. Dyrt, tyckte kommunen och chansade på att istället bygga på löpande räkning med den sluga baktanken att det skulle bli billigare. Det blev det inte. I dag är notan uppe i 1,1 miljard. Och badhuset är ännu inte färdigbyggt. Det innebär att skattebetalarna i Kiruna kastat in cirka 48 000 kronor per person i vattenleken. Det är pengar som egentligen skulle gått till nya lokaler för skolan och omsorgen. Och på äldreboendena i Kiruna blir det nu ingen efterrätt efter maten. Pengar i sjön alltså, eller i bassängerna om rätt ska vara rätt.
”Något ansvarsutkrävande sker i princip aldrig, de inblandade rycker på axlarna och går vidare.”
Förmågan att göra av med andras pengar finns även på andra nivåer. Kriminalvården driver en podd, i likhet med en rad myndigheter. Men till skillnad från andra förvaltningar skys här inga kostnader. Varje avsnitt kostar 139 000 kronor att producera mot normalfallet 25 – 30 000 kronor. Lägg till att marknadsföringen av podden kostat tre miljoner och varje avsnitt går lös på 729 000 kronor. Det avskräcker dock inte Kriminalvården där de ansvariga ”ser det mer som en investering egentligen än en kostnad såklart”.
– Återigen ser vi, gång på gång, att när vi har med andras pengar än våra egna att spendera, då uppför vi oss helt olika. Och något ansvarsutkrävande sker i princip aldrig, de inblandade rycker på axlarna och går vidare, säger Christian Ekström.
”Det finns ett stort folkligt engagemang, faktiskt en upprördhet, kring slöseri med offentliga medel.”
Men att inte rycka på axlarna utan ta strid för sina satsningar kan också kosta pengar, andras pengar. En detalj i ombyggnaden av Slussen i Stockholm, bara det ett projekt där kostnaderna närmar sig sanslösa nivåer, har startat ett bråk mellan två myndigheter. Stockholms stad vill ha en gång- och cykelbro mellan Slussen och Gamla stan. Men region Stockholm anser att den kan skada tunnelbanebron och därmed orsaka trafikstörningar i kollektivtrafiken. Grälet förvaltningarna emellan har gjort att projektet gått i stå, stör hela slussenarbetet och skapat förseningar som kostar en miljon – om dagen.
Christian Ekström, vd på Skattebetalarna
De tio kandidaterna som nu är uppe till omröstning, har samlats in under året. Det sker genom det grävande arbete som SlösO gör i landets kommuner, regioner, myndigheter och förvaltningar; en aldrig sinande lista av försvunna skattepengar som dessutom fylls på med tips från allmänheten.
– Det finns ett stort folkligt engagemang, faktiskt en upprördhet, kring slöseri med offentliga medel och det är ju svenska folket som röstar fram årets värsta slösare. Jag ser det som ett medborgerligt tryck på de ansvariga att ”vi tolererar inte sånt här slöseri”, säger Christian Ekström.
Många projekt startar i välvilja…
En av slöseri-kandidaterna hamnade på årets lista just tack vare ett stort antal tips från allmänheten. Det är Vänsterpartiets biståndsorganisation, VIF, som under många år donerat statliga SIDA-pengar till bland annat projekt för mänskliga rättigheter i Palestina. Men nu visar det sig att kontrollen över var pengarna tagit vägen varit obefintlig. De har bland annat hamnat hos organisationer som deltog i massakern i Israel den 7 oktober. Det visar att slöseriet med svenska skattepengar inte stannar inom landets gränser.
– Många av de projekt som vi tar upp är i grunden startade av välvilja, de ansvariga vill göra en insats. Men av olika orsaker tappar man kontrollen samtidigt som vi har den där faktorn att ”det är ju inte mina pengar”. Det allvarliga är ju att, när det hela börjar spåra ur, är det ingen som på allvar försöker stoppa pengarullningen, trots att det får konsekvenser för andra verksamheter inom den egna organisationen.
Att utse årets värsta slöseri, ger det någon effekt?
– Jag vill tro det, att det kan initiera en diskussion om hur skattepengarna används, en eftertänksamhet. Andra som läser om hur olika projekt gått över styr kanske kan tänka att ”det där ser ju inte så bra ut, det ska vi försöka undvika.”
Nästa år har ni delat ut priset tio år i rad, blir det ytterligare tio år till?
– Jag är rädd för det. Samtidigt drömmer jag om den dag då vi kan lägga ner tävlingen. Då har vi verkligen lyckats visa på det ansvar som krävs när det gäller att hantera våra skattepengar.
Här är årets tio värsta slöserier
- Dyraste podden i landet: Många myndigheter i Sverige producerar poddar som kostar miljoner. Värst i klassen är Kriminalvården!
- Uppsagda när utbildningen var klar: Strax innan utbildningen till att bli arbetsförmedlare var avklarad blev alla de 90 nyrekryterade uppsagda.
- Beslut att INTE bygga kostade 370 miljoner: Region Kronobergs akutsjukhus blev inte av. Utredningen för att komma fram till det kostade hundratals miljoner. ”Inget slöseri”, menar Regionstyrelsen.
- Dyr men värdelös konst: Obegriplig NFT-konst. Dessutom värdelös, enligt en utredning men det hindrade inte Statens Konstråd från att satsa 300 000 kronor.
- Biståndspengar till terroristprojekt: Vänsterpartiets biståndsorganisation donerade Sida-pengar till projekt för unga och demokrati i Palestina. De hamnade hos DFLP som deltog i attacken mot Israel i oktober.
- Pengar rakt ner i bassängen: Kostnaderna för det nya badhuset i Kiruna startade på 360 miljoner kronor och är nu uppe i över en miljard. Så nu är det slut med efterrätt på kommunens äldreboenden.
- Den kommunala ineffektiviteten kostar 30 miljarder om året: Oförklarliga kostnader på svindlande 30 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar går till förskola, grundskola, gymnasium och äldreomsorg. Varje år.
- 50 miljarder i stöd men inget mervärde: Den svenska industripolitiken kostar minst 50 miljarder skattekronor utan att skapa något betydande värde.
- Två förvaltningar grälar – det kostar en miljon om dagen: Bygga en gång- och cykelbro eller inte. Stockholm Stad och Region Stockholm kommer inte överens. Och skattebetalarna står för notan.
- Bläckplumpen som ska sätta Haparanda på kartan: Haparanda ska få en ny logo som ska locka människor att flytta dit. Det blev en svart bläckplump för 300 000 skattekronor.
Rösta fram Årets värsta slöseri
De tio kandidaterna och vad de ställt till med finns på Skattebetalarnas hemsida. Där går det också att lägga en röst i omröstningen som är öppen fram till mitten av januari.
Kategorier:Media, Rättsstat, Svensk politik