En sammanfattning:

Den här serien är en undersökning av kung Charles III:s härstamning och omfattningen av det brittiska spionnätverket. Vi tittade in i mandatvärlden och hur Terra Carta planeras för att tyst undergräva de friheter som beviljats ​​av Magna Carta. Detta ledde oss till World Wildlife Fund (WWF) och 1001 Club. 1001 Club är en extremt hemlighetsfull grupp av spioner och kungligheter, som för närvarande finansierar genomförandet av globala miljömandat och utökar sin kontroll över vilda reservat, för att mänskligheten ska gå tillbaka till naturen… och beskattas i glömska i processen.

Vi kontrasterade Charles och Pickle the Spy från 1700-talet vid sidan av dagens Charles och hans passion för GCHQs underrättelsetjänst. Förhoppningsvis ger den här serien några värdefulla insikter om globalistens strategier som används mot oss idag. ”Du kan inte lämna en fångenskap som du inte kan se.”

Del 8 kröp djupt in i fiendens sinne och utforskade deras onda motiveringar bakom en mörk ideologi som nu är kung Charles passion för att avfolka planeten. Den visade historien och utvecklingen av den dödliga sinnekontrolloperationen som för närvarande utplaceras på världen.

Den här sista artikeln avslutas med en titt på det mindre kända nätverket för miljöfinansiering; 1001-klubben. Vi avslöjar en del otäck kritik om WWF:s prestation, trots att organisationen har en kunglig stämpel. Vi kommer också att introducera en fråga om den juridiska jurisdiktionen inom vilken den brittiska monarken verkar och hur deras aktiviteter kan skyddas eftersom de utförs ”i kungens namn”.

---

Här ska jag presentera WWF Sverige:

Förtroenderådets hedersordförande: Leif Johansson
Förtroenderådets vice ordförande: Maria Norrfalk

Myndigheter, organisationer och institutioner

BirdLife Sverige, Lotta Berg
Friluftsfrämjandet, Kristina Ljungros
Hushållningssällskapens Förbund, Bo Selerud
Kungl. Ingengörsvetenskapsakademien (IVA), Tuula Teeri
Kungl. Skogs- o Lantbruksakademien, Peter Normark
Kungl. Vetenskapsakademien, Hans Ellegren
Lantbrukarnas Riksförbund, Palle Borgström
Marine Stewardship Council, MSC, Linnéa Engström
Naturhistoriska Riksmuseet, Lisa Månsson
Polarforskningssekretariatet, Katarina Gårdfeldt
Riksantikvarieämbetet, RAÄ, Joakim Malmström
Riksidrottsförbundet, Susanne Erlandsson
Scouterna, Johan Pettersson
Stockholm Environment Institute, SEI, Marie Jürisoo
Skogsstyrelsen, Herman Sundqvist
SLU Artdatabanken, Mark Marissink
Svenska Botaniska Föreningen, Mora Aronsson
Svenska Kyrkan, Martin Modéus
Svenska Naturskyddsföreningen, Karin Lexén
Svenska Röda Korset, Lotta Schneider
Svenska Samernas Riksförbund, SSR, Jenny Wik Karlsson
Svenska Turistföreningen, STF, Maria Ros Hjelm
Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut, SMHI, Håkan Wirtén
Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, Sten Frohm
Turismforskningsinstitutet, ETOUR, Peter Fredman

Individuellt valda rådsledamöter

H.K.H. Kronprinsessan Victoria
Rolf Annerberg
Marie Berglund
Georgia Destouni
Henrik Ekman
Kjell Engström
Peter Hanneberg
Margareta Ihse
Leif Johansson
Mattias Klum
Lars Kristoferson
Jan Larsén
Lars-Erik Liljelund
Björn Lundberg
Carina Lundberg Markow
Bertil Nordenstam
Maria Norrfalk
Gunnar Olofsson
Lisa Sennerby Forsse
Bengt Telland
Anna Waxin

Hedersledamöter

H.M.K. Carl XVI Gustaf
Lennart Ahlgren
Bengt Hellermark
Björn Hägglund
Märtha Josefsson
Axel Wenblad

---

1001 pandor

Dagens marsch mot den stora återställningen (Great Reset) leds av kungafamiljer och framstående världsledare. Del 8 avslöjade att människorna och organisationerna bakom denna helvetiska plan kan spåra sina anor tillbaka till ”Upplysningstiden”, där idéerna som formade denna galna kult föddes.

Vi har också presenterat att Hohenzollerns blodlinje fortfarande är djupt sammanflätad inom den brittiska kungafamiljen, trots att de två kungadömena offentligt  framstår som rivaler, även under första världskriget. Detta ideologiska syndikat var verkligen en kabbal av intellektuella och medicinska eliter, som vägledde regeringens politik och påverkade varje aspekt av samhället. Bland dem var Voltaire, Rousseau, Malthus, Graham, Darwin, Huxley och många andra. Dessa influencers, som hade den brittiska kungafamiljens öra, delade alla en gemensam passion; rashygien.

Lanseringen av den ökända preussiska kanonkulan för den globala eugenikrörelsen verkar ha skett av Julian Huxley. Han kombinerade det kollektiva tänkandet av alla eugeniska armaturer och undervisades personligen av sin farfar, Thomas Huxley. Efter att ha tjänstgjort i den brittiska militära underrättelsetjänsten flyttade Julians fokus till Tavisock-institutet, som skapade WHO och UNESCO. Julian Huxleys största bedrift för globalisterna kan dock mycket väl ha varit bildandet av World Wildlife Fund (WWF).

Efter att ha etablerat UNESCO, fortsatte Huxley med att grunda International Union for the Conservation of Nature. Från denna plattform använde han sina långvariga familjeband med europeiska kungligheter för att lansera WWF och anlitade prins Bernhards och prins Philips tjänster..

Prins Philip skulle bli den första presidenten för WWF – Storbritannien från dess bildande 1961 till 1982, och internationell president för WWF från 1981 till 1996, och sedan president emeritus fram till sin död.

WWF:s uppdrag var tydligt: ​​kungliga och globala ledare måste använda kraften i sitt nätverk för att rädda pandan, elefanten och den svarta noshörningen. Efter 25 års verksamhet beställdes en rapport om WWF:s och dess främsta finansieringsgren, 1001-klubben.

Den här dokumentären avslöjade bluffen som är WWF. Och rekommenderas starkt att titta på din egen tid (27:41 min).

https://youtu.be/dOG53cfDk2I

För dem som läser innan de ser denna Cook Report-dokumentär kommer vi att ge några citat och sammanfattningar från showen. Det räcker med att säga att det väckte allvarliga misstankar angående 1001-klubben, vars medlemmar är WWF-gynnare. Några av klubbens egna medlemmar blåste i visselpipan om sina kollegor och sa att det verkade drivas som något slags ”hemligt sällskap”.

En visselblåsare beklagade till och med att WWF lanserades som en modern Noaks Ark som skulle rädda utrotningshotade djur, men “djuren har nu missat båten och WWF har seglat vidare utan dem”. Denna whistleblower var fru Jeanne Marchig, själv medlem i 1001-klubben.”

Hon fortsatte med att säga:

“Jag tror inte att allmänheten vet vad som händer. Allmänheten som ger större delen av pengarna till WWF är inte medveten om vad som pågår i verkligheten. “Jag tror att WWF är i en situation som en sjuk patient. Det är en sjuk organisation; och den måste genomgå behandling; den måste genomgå en stor operation.

Dessutom påstods det att det inte fanns någon ekonomisk tillsyn över WWF alls. Som svar på dessa anklagelser i Phillipson-rapporten, svarade WWF:s ledare skyndsamt och bad att rapporten skulle ”stramas upp” och en slutbetalning till Dr. Phillipson”.

I en sista handling av desperation skickade prins Philip en fax till generaldirektören för 1001-klubben,  Charles de Haes, och nästan vädjande om vägledning. Prins Philips fax till de Haes om den fördömande Phillipson-rapporten framhävde deras uppenbara bekantskap:

 “Jag hade ingen aning om att det kunde hamna i en sådan pickle. Vad vi än gör med det, kommer vi att hamna i problem. Om vi ​​inte publicerar den i sin helhet kommer vi att anklagas för att försöka dölja något. Om vi ​​släpper ut det kommer alla busmakare att ha en fältdag.

Charles de Haes hade konsoliderat 1001-klubben efter sin föregångare; klubbens första generalsekreterare,  Fritz Vollmar. I den bredare #PrussiaGate-berättelsen är det mycket viktigt att notera att Fritz Vollmar rekryterades till 1001-klubben från Internationella Röda Korsets kommitté  (ICRC). Vi avslöjade Röda Korsets kopplingar till Klaus Schwab och den roll de spelade för att hjälpa nazistiska krigsförbrytare i Vollmars rekrytering som konstituerande generalsekreterare för 1001-klubben var oerhört betydelsefull, eftersom globala ledare och kungafamiljer inte bara utser slumpmässiga personer till dessa toppjobb. Med tanke på vad vi har grävt fram om Julian Huxleys ideologiska åsikter och WWF:s koppling till kungafamiljer som delar hans åsikter, kan vi vara säkra på att Charles de Haes borde ha blivit utförligt granskad av de brittiska kungligheterna och det globala etablissemanget innan han utsågs till WWF ..

Cook Report-avsnittet innehöll dokumentären ”Ten Pence in the Panda” som producerades av den irländska journalisten Kevin Dowling. Showen lämnade väldigt få stenar ovända i vad den avslöjade om WWF:

• Naturvårdare på området berättade för världen att “WWF hade pengarna och informationen att göra mycket mer och mycket tidigare än de gjorde”.
• En styrelseledamot sa att WWF Storbritanniens råd inte hade sammanträtt på två år.
• Prins Philip hade bett om att det inte skulle finnas ett förbud mot tjuvjakt på elefanter, och kallade det som en politisk politik för de gröna.
• WWF hade åsikten att djurlivet också måste ”betala sin väg”; stödja safariskytte som en nödvändig avlivningsprocess.
• De renaste av världens skogar utsätts nu för exploatering av multinationella timmerföretag, vilket resulterar i att stambyar fördrivs! Ersättning är inte möjlig eftersom värdländerna är för fattiga. Därför gör företag som är anslutna till 1001-klubben övervinster medan hela infödda befolkningar ”tas bort”.
• När WWF utmanades angående utrotningen av djur, föreslog WWF att ”allmänhetens uppfattning” har missförstått och att de måste förstå bättre vad WWF gör: ”Det får inte att finnas några “missförstånd om vad vi står för.

När WWF tränger undan infödda befolkningar och tillåter globalistiska företag att plundra de landområden de kontrollerar, blir det ganska tydligt vad WWF står för.

Den holländska advokaten J. Wilgers undersökte Kevin Dowlings arbete med ”Ten Pence in the Panda”, och nådde liknande slutsatser om brittisk underrättelsetjänst och dess användning av WWF-styrda naturreservat i Afrika. Enligt Wilgers skapades IUCN, WWF och 1001 Club för att fungera som fronter för brittisk nykolonial politik, och Huxley var nyckelmannen:

Nio år före Phillipson Report väckte redan en artikel från 1980 med titeln ”Lowlife Fund” av den brittiska tidskriften Private Eye frågor:

”Svaret ligger i det faktum att WWF International, för bevarandet, i allt större utsträckning skakar hand med ekonomi- och miljöministrar från länder i tredje världen som kontrollerar de viktiga resurserna och marknader som industrimän så desperat behöver. Under WWF:s täckmantel, affärsmän kan slentrianmässigt träffa politiker som delar deras uppfattning, att det som är bra för affärerna är bra för bankkontona.”

För det intet ont anande sinnet är den ondska som WWF delade ut otänkbar. Men när vi förstår den verkliga avsikten med organisationen och den eugenikfilosofi som vägleder dem som bildade WWF, blir bilden tyvärr kristallklar.

Nedan är en bild av en stamhövding i Kamerun som funderar över vad hans regering, tillsammans med WWF, just har gått med på på uppdrag av sin by, som ska flyttas:

Medan vissa stammar tog tillfället i akt att flytta, upprepar flera afrikanska nationer Wilgers tankar och anklagar WWF för ”“nykolonialism, vilket är utvecklade länders kontroll av mindre utvecklade länder med indirekta medel. Kontroll har alltid varit det preussiska sättet.”

På ett sätt är denna Cook Report-dokumentär så fördömande att vi bara kan rapportera svagt ljus, eftersom det egentligen inte finns några höjdpunkter att tala om. Vi berömmer Kevin Dowlings och Roger Cooks arbete när de hjälper till att avslöja de mörkaste sanningarna i vår värld. Videon är verkligen värd din tid.

https://www.youtube.com/watch?v=dOG53cfDk2I&ab_channel=RogerCookReports

Efter att ha hedrat Jeanne Marchig som en modig whistleblower, låt oss presentera några av de mer färgstarka medlemmarna i 1001 Club:

• William Purves – I del 3 lyfte vi fram att den tidigare ordföranden för HSBC och direktören för Shell som blev ordförande för det privata spionageföretaget Hakluy. I en konstig vändning var William Purves också namne på begravningsföretaget som skötte drottning Elizabeth II:s begravning.

• Maurice Strong – Vi har ägnat så mycket tid åt Maurice, hans koppling till Klaus Schwab och hans grundarroll av WEF. Strongs koppling till denna privata klubb tjänar bara till att placera 1001-klubben djupare in i detta tvivelaktiga globala nätverk av korruption.
  

  ---

  ”Strong kommer för alltid att bli ihågkommen för att ha placerat miljön på den internationella agendan och i hjärtat av utvecklingen. Han skötte globala miljöstyrningsprocesser – från det ursprungliga Rio Earth Summit, Agenda 21 och Rio-deklarationen 1992, till lanseringen av FN:s ramkonvention om Klimatförändringar och konventionen om biologisk mångfald.

  ”När klimatkonferensen i Paris börjar hoppas vi att hans ord ekar starkt. 

  ---

• Walter Annenburg – miljardärfilantrop vars far var involverad i Al Capone och som en gång donerade 500 miljoner dollar till Bill Clinton för att ”bekämpa brottslighet genom bättre utbildning.
• Salem Bin Laden – Bror till Usama bin Ladin och affärspartner till familjen Bush.
• Francesca von Hapsburg
• Prins Sadruddin Aga Khan – Påstås vara den direkta linjen från profeten Mohammed
• Peter Munk – ordförande i Barricks Gold, skidpartner till prins Charles och hade ett förhållande med den saudiske vapenhandlaren Adnan Kashoggi.
• President Mobutu – Zaires hemska diktator
• Robert Vesco – Finansiell bedragare; finansiär och mäklare för vapenaffärer som involverar Fidel Castro, Gaddafi och många drogkarteller.

Listan verkar oändlig och kommer utan tvekan att kräva en mer fokuserad undersökning för att helt förstå vad som verkligen händer på WWF och 1001-klubben.

Under åren har det funnits många uppmaningar att utreda WWF för kränkningar som är svåra att förstå, särskilt för en organisation som verkar försöka rädda planeten.

http://www.pandaleaks.org/http://www.pandaleaks.org/

(1:59 min)

https://youtu.be/HKUOAa32jHU

Vi måste förstå att de övre lagren av WWF och 1001 Club härstammar från kungliga familjer och nätverk som går tillbaka århundraden. De överensstämmer alla med samma pseudovetenskapliga principer som Thomas Malthus, som i sin tur bombarderades med Jean-Jacques Rousseaus radikala filosofi. Resultatet är ett nätverk som är så nära en dödskult som man kunde föreställa sig. Detta nätverk, som är en del av den ”hemska osynliga fienden”, är livrädd för utsikten att fritänkande människor agerar på egen hand; speciellt när det gäller avel.

WWF-uppdraget handlar inte om att rädda pandan; utan det handlar om kontroll över nationer:

Många inom WWF har förmodligen goda avsikter för bevarande, men på högsta kontrollnivå upptäcker vi ett nätverk av kungligheter, diktatorer, vapenhandlare, drogsmugglare, företagsledare och spioner; av vilka många tror att det största hotet mot planeten är den mänskliga befolkningen. 

1988 kontrollerade WWF cirka 10 % av planetens landmassa. Vi vet inte vad de kontrollerar idag, men det kan lugnt antas vara betydligt mer. Detta skulle göra WWF till det största landet på jorden, och potentiellt utgöra ett osynligt imperium.

Slutligen, om prins Philip 1990 förklarade att pandan förmodligen var dömd, varför marknadsför WWF fortfarande stolt djuret som sin logotyp?

En kungs makt

Minns del 2 där Charles befann sig i den olyckliga omständigheten efter att en av hans närmaste vänner, Jimmy Savile, avslöjades som en fruktansvärd seriell pedofil. Netflix-dokumentären som behandlade Saviles avskyvärda brott fastställde att Charles helt enkelt hade blivit ”lurad”.

I en fascinerande händelseutveckling hävdar mannen som avslöjade Jimmy Savile nu att det finns någon annan där ute, som potentiellt är ännu värre:

Varje anständig människa på planeten skulle bli förskräckt över att tro att det finns en pedofil där ute som är både ”oberobar” och ”ej åtalbar”. Hur kan en individ stå så långt över lagen, särskilt när det kommer till övergrepp mot barn?

När vi funderade på den här frågan fann vi något anmärkningsvärt:

Att göra undantag från lagen i praktiken Charles ”omöjlig för åtal”

Alex Shattock, en deltidsstudent i Bar Practice Course, vann Legal Cheek Award för bästa tidskrift 2017. Hans vinnande bidrag utforskar konceptet med juridisk immunitet. Detta stycke dök ursprungligen upp hos Alex Shattock,

En granskning av den brittiska konstitutionen ger saken ännu mer intresse:

Kungens befogenheter utövas ”i hans namn” av kronans tjänare och agenter. Detta är en mycket förbryllande omständighet. Vad är historien om denna bestämmelse inom den brittiska konstitutionen? Vilka är dess avsikter i lag?

Kunde företagsledningen ombord på Charles kungliga yacht 1991, som inkluderade framtida ordföranden för GCHQ-entreprenören Hakluy betraktas som agenter för kronan?

Efter att ha blivit förledda att tro att den brittiska kronan är mer av ett minne, snarare än att  den är aktiv i att driva Commonwealth, lär vi oss att detta kanske inte är helt korrekt.

Återkalla i minnet Evolution of Slavery att de engelska ”deplorables” lurades att tro att parlamentet stod över kronan när de antog sin Bill of Rights 1689. Det var dock en klassisk preussisk pappersblandning, eftersom det bara var Hansa-förbundets köpmän som hade rösträtten.

Kan ett liknande knep ha inträffat med den brittiska konstitutionen? Långt ifrån att kronan blir någon dammig gammal historisk artefakt; verkar det som om kronans makt var utformad för att expandera när ”demokratin” växer:

När globalisterna skriker att Trump och hans MAGA-armé är ett  “hot mot vår demokrati ”, kan de göra ett genuint konstitutionellt anspråk. Expansionen av den brittiska monarkens makt var utformad för att växa i takt med att demokratin växer, och den skrevs in i den brittiska konstitutionen. Den brittiska kronans befogenheter omfattar alla delar av regeringen, oavsett om de är offentliga eller privata. Det är det mest troliga svaret på varför globalisterna gillar ”en stor regering”. Ju större regering, desto större makt.”

Den amerikanska konstitutionen föreskriver dock att folket ska ta bort en regering som växer i makt, i en sådan utsträckning att den blir tyrannisk. Genomlever vi ett krig mellan två konstitutioner?

• USA:s konstitution; ett levande dokument utformat för att vara för och av folket, och
• Den konstitutionella monarkin, ett dokument som är handlat på uppdrag av en krona som, genom design, är undantagen från lagen och som upprätthålls i dess namn.

I del 7 utforskade vi de otroliga ansträngningarna från Deep State-aktörer för att stoppa Trump vid alla möjliga vändningar. Vi upptäckte sedan att nästan varje hinder som ställdes i Trumps väg initierades av agenter från Storbritannien. Var vi vittne till ett osynligt krig som rasade bakom ridån?

Dessa brittiska agenter verkade alla försöka verka i skymundan och i alla fall undergräva Amerikas suveränitet. Trump hade kanske rätt när han sa, ”han fångade dem alla.” Återupprepning:

• Robert Hannigan aktiverade katalogen för ”Pickle Factory”, John Brennan
• Allison Saunders aktiverade Bruce och Nellie Ohr efter en trevlig middagsbjudning
• Sir Andrew Wood närmade sig senator John McCain
• Arvinder Sambei sätter upp George Papadopoulos, som senare plockas upp av den tidigare Hakluyt-direktören, Alexander Downer.
• Richard Dearlove varnar general Flynn
• Christopher Steele och det ökända ”underlägget” som gavs till John McCain.

Varför arbetade så många britter övertid för att stoppa Trump? Kan dessa tolkas som att de stör USA:s regering och därför betraktas som en krigshandling? Har amerikaner som har tvingats agera på kronans vägnar begått förräderi?

I det här skedet är det frågor som ännu inte har hittat ett svar. Men svaren kan vara dolda i klarsynt, och ändå vara helt skyddade från upptäckt. Om alla dessa brittiska operatörer ”agerade som tjänare eller agenter för kronan”, kan deras skändliga aktiviteter aldrig åtalas enligt brittisk lag.

Enkelt uttryckt, genom att verka ”i kungens namn”, kan deras aktiviteter vara immuna mot brittisk lag och därmed oupptäckta. ”Kronimmunitet” som ges av kung Charles III är kanske varför han kunde betraktas som ”hörnstenen” i detta hemska, osynliga krig.

Den brittiska kronan är en gåta. Å ena sidan erbjuder det ett otroligt juridiskt kryphål för immunitet, medan det å andra sidan, om familjen faller, faller staten. Den är både kraftfull och ömtålig.

Kronans ”suveräna immunitet” har inte dolts för folket. Den erkändes av drottning Elizabeth II, där hon proklamerade att även om hon inte kunde åtalas, skulle hon uppträda inom lagens gränser ”i god tro”. Hon förklarade också att kungafamiljen kommer att utesluta sig själv från politisk partiskhet, så att den konstitutionella monarkin kan fungera som en stabil demokrati. Men 1975 ignorerades detta och drottningens makt visades fullt ut i Australien:

Enligt Australiens konstitution generalguvernören av den brittiska drottningen eller kungen. Generalguvernören är kronans agent och har makten att avskeda premiärministrar om de misstänker att det politiska partiet inte följer konstitutionen. Därför är kungen för närvarande statschef i Australien, och lagen stiftas i hans namn.

Detta är inte bara fallet i Australien; det finns 14 andra; Commonwealth-riken där kung Charles III nu anses vara statschef. Kanada, Nya Zeeland, Jamaica och Papua Nya Guinea är bland dem.

Med Charles nu på den brittiska tronen tittar världen på för att se hur han kommer att utöva kronans makt i politiska frågor; särskilt med tanke på hans alarmistiska åsikter om klimatförändringar, den mänskliga befolkningen och den stora återställningen.

Låt oss ta en titt på de stora ekonomiska makterna inom Commonwealth för att få en bättre förståelse för var de är placerade när det gäller att implementera Charles politiska åsikter:

Nya Zeeland

Nya Zeelands premiärminister, Jacinda Ardern, är en The Prime Minister of New Zealand, en WEF Young Global Leader och en pålitlig promotor för Agenda 2030 och den stora återställningen.

Kanada

Premiärminister Trudeau behöver ingen presentation; han är också Reichs WEF Young Global Leader.

Australien

Australien har precis valt en ny regering. Medan premiärministern, Anthony Albanese, inte verkar ha någon internationell profil ännu, är hans utrikes- och handelsminister verkligen rankad bland ReichsWEF:fers.