Är Sverige demokratiskt? – Fjärde statsmakten nr 53 med professor Karl Olov Arnstberg

11 juli 2020

I detta program får vi möta Karl-Olov Arnstberg igen, denna gång i ett samtal om demokrati. Han har flera gånger varit gäst hos Swebbtv men har under Coronapandemin varit boende i Thailand. Arnstberg är professor emeritus i etnologi med en bakgrund från Stockholms universitet bland annat.

Karl-Olov förklarar först vad demokrati egentligen är. Han startar med att säga att om man får tro alla de länder som utger sig för att vara demokratier så är det ”det som är bra”. Därför kallar sig även länder som forna DDR eller Nordkorea för demokratier. I Sverige används begreppet på en rad olika vis, ofta för att smutskasta sina politiska motståndare med begrepp som antidemokratiska etc. Rent etymologiskt betyder ordet folkvälde, men i Sverige och många andra länder trixar man med ordets betydelse för att bedriva sin politiska agenda. Arnstberg nämner tre olika betydelser av ordet.

Den viktigaste funktionen i vår demokrati är att vi kan välja ledare men framför allt avsätta ledare i allmänna val utan att behöva vidta våld eller liknande.

Numer tolkar många i Sverige in att demokrati handlar om att ha rätt värdegrund. Men detta är direkt felaktigt menar han. Demokrati är inte vad man tycker och tänker. Många tror också att det handlar om att tillämpa mänskliga rättigheter vilket inte heller är rätt eftersom demokrati i första hand är en metodik.

Det som kom att utveckla sig till demokrati i Sverige startade med tvåkammarriksdagen på 1860-talet. I början var inte rösträtten allmän utan en rad krav ställdes för att få rösträtt. Arnstberg antar att dessa kriterier förmodligen var självklara då för att säkerställa att de som röstade hade ett sunt förnuft. Man skulle vara man, ha fyllt tjugoett år, ha en viss inkomst och förmögenhet samt ha betalat sin skatt de senaste tio åren etc.

Att rösträtten är en rättighet som ska tillfalla alla är en relativt sen tankegång. Tidigare såg man det som orimligt att de som inte kan ta hand om sig själva skulle få vara med och rösta om landets angelägenheter. Arnstberg påpekar att demokratin är helt kopplad till nationen. Någon demokrati utanför nationsgränserna är överhuvudtaget inte möjlig. Globalisternas önskemål om rivna nationsgränser är oförenliga med demokrati.

Socialdemokraterna fick makten 1932 och den politik de drev speglade hur folksammansättningen såg ut, menar Arnstberg-. De flesta i Sverige var arbetare och i någon mån gällde detta fram till sjuttiotalet berättar han.

Det skatteuttag som staten hade att besluta om var relativt lågt även under de tidiga socialdemokratiska regeringarna fram till Olof Palme. Under Palmes tid ökade skatterna snabbt. Detta skedde i samband med att staten skulle ta hand om medborgarna mer och mer och då behövdes det pengar.

I dag är nära hälften av BNP skatt som staten och det offentliga kan förfoga över. Användningen av skatteintäkterna styrs genom de val som medborgarna får deltaga i och därigenom välja olika politiska partier med olika ekonomiska prioriteringar. Arnstberg menar att det inte fungerar särskilt bra, då folk inte förstår hur mycket av deras pengar som tas om hand via olika skatter och avgifter och som därefter till stor del spenderas på sådant som inte gynnar dem.

Att Sverige inte har någon sorts författningsdomstol som kan gripa in när politiker fattar orimliga beslut och grovt åsidosätter deras egentliga uppdrag, att tjäna medborgarna, anser Arnstberg är ett stort problem.
I dag kan statsminister Löfven skänka bort ett stort antal miljarder till överstatlig verksamhet som EU eller FN, utan att juridiskt kunna ställas till svars, inte ens om det bryter mot grundlagen. Det verkar inte finnas lagar som förhindrar att skattepengar skänks till andra länder och organisationer.

Ett annat allvarligt problem enligt Arnstberg är riksdagsmännens osjälvständighet gentemot partierna. De är hårt bundna, i vissa fall med skriftliga avtal, till partierna och måste följa dessas dagordning. Väljarna är mindre viktiga i jämförelse med partierna. Valresultatet styrs till största delen av medierna som formar opinionen.

Därför är det missvisande att kalla medierna för tredje statsmakten, de är snarare första statsmakten menar Arnstberg. Ett exempel på medias opinionsbildande makt kan ses då tusentals demonstrerar för Black Lives Matter i Sverige samtidigt som inga unga demonstrerar mot att deras far- och morföräldrar dött genom vanvård i Coronapandemin. Så som läget är nu fungerar demokratin mycket dåligt konstaterar han.



Kategorier:Svensk politik, Video

Etiketter:, , , , ,

%d bloggare gillar detta: