Kanske hinner historien ikapp dessa nu när Deep state ska rensas ut…
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Marcus och Jacob Wallenberg

Skrivet av PC

En något kortare version av nedanstående texten skickades som insändare till Sydsvenska Dagbladet den 10 januari 2006, men fram till den 21 januari hade den inte publicerats.

I artikeln ”En riktig svensk historia” (Sydsvenska Dagbladet 8 januari) angående TV-serien om Wallenbergs skriver chefredaktör Heidi Avallan att den “ger nytt bränsle till debatten om finansfamiljens kontakter med Hitlertyskland”.

En debatt är helt onödigt, eftersom fakta i målet presenterades i “Affärer till varje pris” (Wahlströms förlag, 1989). De holländska forskarna Gerard Aalders och Cees Wibes visar i boken att Jacob och Marcus Wallenberg fick rejält betalt av IG Farben, Bosch och andra tyska företag för att kamouflera ägandet av tyska dotterbolag i USA. Detta för att skydda dem från konfiskering genom USA:s Enemy Property Custodian, “en federal organisation med befogenheter att ingripa mot bolag som ägdes av företag i länder med vilka Förenta staterna låg i krig”. Brödernas agerande var rent av kriminellt.

Uppgörelsen med bl a Farben och Bosch ägde rum 1939 och innebar att företagen hade rätt att köpa tillbaka aktier till ett förutbestämt pris inom två år efter slutet av det kommande kriget. Bröderna Wallenberg var alltså införstådda med och hade ingen invändning mot Hitlers planer för storkrig.

IG Farben var på 30-talet världens största företag. IG Farben ägde en del av Auschwitz och tillverkade dessutom giftgasen Zyklon, vilken användes för storskaliga avrättningar i de nazistiska koncentrationslägren. Det var en direktör i IG Farben som tog fram krigsupprustningsplanen 1936 för Hitlers regering. Bosch var en huvudleverantör till den tyska krigsindustrin, och liksom IG Farben och många andra stora tyska företag betalade Hitlers SS för leverans av slavarbetare. Det är omöjligt att J och M Wallenberg inte kände till dessa förhållanden.

Aaldes och Wibes visar också att Jacob och Marcus köpte stöldgods inklusive aktier och diamanter från nazisterna. När boken Affärer till varje pris publicerades i Sverige uppmanades familjen Wallenberg att dementera dessa och andra uppgifter. Det har de aldrig gjort.

Dessutom visar Aaldes och Wibes att det Wallenberg–kontrollerade företaget SKF aktivt verkade för att strypa leveransen av bl a kullager till försvarsindustrin i USA och i stället levererade produkter från sina amerikanska fabriker till Nazityskland genom dotterföretag i Sydamerika.

Jacob Wallenberg “utnämndes 1941 av Hitler till ‘Kommendör av Tyska örnens förtjänstorden’ som förlänades endast ett fåtal utlänningar som gjort Tredje riket synnerligen stora tjänster”. Marcus var tillräcklig slug för att inte ta emot en orden från Hitler och lyckades efter kriget att framstå som en vän av de allierade. Men han var lika djupt insyltad som Jakob i det kriminella samarbetet med nazisterna.

Med tanke på de olika former av stöd som nazisterna fick av Sveriges regering under andra världskriget, t ex transport av trupper i SJ:s tåg samt utnyttjande av Bromma flygplats för militära ändamål, var Marcus och Jacobs vinstbringande samarbete med nazisterna sannerligen en “riktigt svensk historia”.

Kategorier:Svensk politik, Uncategorized, Världspolitik

Etiketter:Adolf Hitler, IG Farben, SKF, Wallenberg