https://detgodasamhallet.com/2020/02/11/patrik-engellau-vad-svenskarna-alltid-misstankt/
Är svenskt storhetsvansinne grunden för vanföreställningen om ett fungerande multikulturellt Sverige?
Alla samhällen är nog förljugna på sitt sätt men jag har ingen kompetens i annan förljugenhet är svensk förljugenhet. Men på den punkten har jag spetsförståelse eftersom jag knappt sysslar med annat än att låta mig förundras över det officiella tänkandets krumbukter. Detta gör jag i huvudsak för att behålla min mentala hälsa ty om jag inte kunnat dekonstruera maktens motsägelser så hade jag antagligen fått fnatt.
Grunden för vår förljugenhet är den urgamla svenska föreställningen att det svenska är det rätta och ursprungliga. De som tror att detta är en modern sjuka som uppfanns på 1960-talet har fel för redan sextonhundratalsdiktaren George Stiernhielm kunde bevisa för sin entusiastiska samtid att svenskan är mänsklighetens originalspråk.
Den första människa skapades av damm och fick därför av Gud namnet Avdamm vilket sedermera förvanskats till Adam. När Adam sedan fick se kvinnan blev han så förvånad att han utbrast ”E, va?” varefter Gud kallade henne Eva.
Det är såklart inte bara språket som gör oss till ett unikt föredöme. Almquist påpekade så riktigt att blott Sverige svenska krusbär har. Själv har jag utbildat u-länder i demokrati, en annan svensk uppfinning, men misslyckats vilken troligen berodde på att länderna i fråga varken haft ombudsmän eller något seriöst centerparti.
Bara i dessa termer kan man förstå den svenska fäblessen för mångkultur förkroppsligad exempelvis i proposition 1975:26 där en enig riksdag beslöt att Sverige skulle bli – eller kanske redan var eftersom det i alla utlänningar innerst inne bodde en originalsvensk – multikulturellt. Riksdagen lät sig inte luras av att folk i andra länder kanske såg helt annorlunda ut och hade andra kryddor och andra vanor ty ledamöterna såg den djupare verkligheten som låg i att om man skrapade lite på dessa människor och lät dem gå på SFI så skulle den inre svensken framträda och uppföra sig som vore han uppfödd i Lönneberga. Stiernhielm skulle precis ha förstått tankarna bakom proposition 1975:26.
Nu visar det sig emellertid att alla utlänningar inte har begripit att de innerst inne är svenskar på det svenska sättet. De har missförstått det svenska konceptet mångkultur – som är den ursprungliga tolkningen av begreppet – och föreställer sig helt felaktigt att det skulle betyda att en representant för en annan kultur som flyttar till Sverige skulle kunna behålla sin ursprungliga kultur. Om den medhavda kulturen intalar honom att han inte alls har någon lust att lönearbeta utan betraktar sådant slit som en lägre livsform så har han inte begripit att sådana föreställningar inte utgör riktig utan falsk mångkultur. Samma sak om han struntar i SFI-kursen och tandläkarbokningen eftersom han bedömer det ovärdigt att hunsas av klockan. Eller om han anser det viktigt att piska upp sina kvinnor och barn.
När sådan osvensk och därför ogrundad mångkultur uppträder måste Prussiluskan gripa in exempelvis i gestalt av utbildningsminister Anna Ekström som lägger dessa förhållanden till rätta i en debattartikel i Dagens Nyheter.
”I Sverige ska alla som kan jobba också jobba”, förklarar Ekström. Det tycker jag kan vara en eftersträvansvärd princip men den kommer inte i närheten av mångkulturproppen 1975:26.
I många, kanske de flesta, av mänsklighetens kulturer är arbetet inte det högsta goda utan arbetets motsats, nämligen den bekväma sysslolösheten, il dolce farniente. Inför sådan motsträvighet vill Prussiluskan ta fram myndighetspiskan: ”då måste vi ställa krav… plikt och rätt behöver hänga ihop… med skarpare lagstiftning [kan vi] skynda på integrationen”.
Prussiluskan Ekström gör också en programförklaring till upplysning för invandrare som inte fattat galoppen:
”Är man nyanländ till Sverige och får stanna ska man snabbt lära sig språket, komma i arbete och bidra till vår gemensamma välfärd. Var och en har ett ansvar att lära sig svenska, göra sig anställningsbar genom utbildning och genom jobb bidra till det svenska samhället.”
Jag har absolut inget emot den sortens ursvenska attityd som utbildningsministern ger uttryck för men jag tror inte på henne. Jag tror inte hon har tänkt igenom och förstår vad hon säger för i nästa stund kan hon säkert med samma övertygelse hävda motsatsen, till exempel att alla kulturer har lika värde och att det är viktigt att svenska skattebetalare subventionerar mångkulturen med rikliga statsbidrag till etniska föreningar som när helt andra värderingar än de svenska normer hon företräder när hon uppträder som Prussiluska.
Kategorier:Svensk politik, Uncategorized
Reblogga detta på Life, Death and all between.