Jan Björklund: DIKTATURVIBBAR I SVERIGE

Denna skrivelse är INTE identisk med Liberalernas fd partiordförande! Nämnder detta för att en förväxling inte ska ske pga likadant namn.

För bakgrundsfakta och ytterligare artiklar läs på http://www.whitetv.se/sv/inget-fritt-medium-i-sverige/2317.html

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Saxat från Facebook

Skrivet av Jan Björklund

 

Jag måste ta bladet från munnen. Jag har en fullmakt i vårdnadsfrågan i ett känt ärende, som även har lett till ett brottmål mot min klient. Det händer så mycket konstigt i detta ärende att det luktar om det. Tankarna går till sovjetisk rättvisa.

Min klient anmälde fadern till deras gemensamma son för övergrepp mot sonen i juli 2016. Förundersökningen påverkades av socialtjänsten i Uppsala på ett sådant sätt att polis och åklagare aldrig gjorde ett fullgott arbete. Trots flera anmälningar, utförliga läkarintyg, konkreta vittnesmål och mängder av inspelningar och foton på helt absurda blåmärken på barnet hade fadern inte kallats till förhör så sent som i oktober 2018.

En polisanmälan gjordes i september 2018 av en person med goda kontakter högt upp i rättsväsendet. Det visade sig snart att även den förundersökning som den anmälan ledde till, manipulerades genom kontakter mellan socialtjänst och polis. Modern gjorde då polisanmälan i oktober 2018. Polisen tog ärendet så allvarligt att mor och barn skjutsades till överlämning till skyddat boende.

Socialtjänst och polis såg fortfarande inte behov av skydd av barnet, utan koncentrerade sig på moderns gärning – att bortföra barnet. Modern greps i mars och barnet fördes – utan någon mellanlandning — direkt till fadern. Modern häktades och dömdes i tingsrätten för grov egenmäktighet med barn och grovt förtal, p g a att hon offentligt redovisat händelserna. Domen är nu överklagad. Detta är en mycket kort version. Men nu ska jag ta upp det som rent objektivt – oavsett vad man har för inställning i målet – är riktigt, riktigt allvarligt.

Det kan konstateras rent objektivt att socialtjänsten har frångått normala handläggningsrutiner. Pappan har informerats av socialtjänsten om innehållet i moderns sjukjournaler. Faderns påståenden om modern har vidarebefordrats till polisen för att minska deras arbetslust. Den socialsekreterare som fick utredningsuppdraget har bevisligen tidigare samarbetat med polisen för att täcka över en barnmisshandel. Hon uppmanade uttryckligen fadern att söka ensam vårdnad. Utredningen offentliggjordes en dag före muntlig förberedelse i vårdnadsmålet. Moderns ombud gjorde inte det självklara, nämligen att begära uppskjutande av förhandlingen p g a ny bevisning. Resultatet blev att boendet flyttades till fadern. Därefter gjorde socialtjänsten ”utredningar”, som bl a innebar att pojken förhördes tillsammans med pappan FÖRE huvudförhandlingen, varpå de kunde meddela tingsrätten att det inte fanns uppgifter om övergrepp. Samtal tillsammans med modern planerades däremot in EFTER huvudförhandlingen. Trots omfattande bevisning om övergrepp bestämde tingsrätten att fadern skulle få ensam vårdnad.

Men det blir än värre. Samma förundersökningsledare och samma utredningsgrupp har utrett BÅDE anklagelser mot modern och mot fadern. JO hade inget att invända, trots att det är uppenbart att risken är stor att en sådan förundersökningsgrupp kan föregripa domstolsprövning genom att förundersökningsgruppen på egen hand kan bestämma vem de ska lägga skulden på.

Nu blir det riktigt intressant. Jag har som ombud för modern gjort ett antal anmälningar av allvarliga handläggningsfel, till JO, JK, RÅ, m fl. Detta har inte uppskattats av de inblandade myndigheterna. Åklagaren gav flera gånger rådet till min klient att byta ut mig. En förhörande polis gav samma råd. Pappan gav samma råd till henne. En gammal bekant till henne, som kontaktade henne medan hon var på flykt, gav samma råd. Hans övriga handlande visar att hans uppgift snarare var att hjälpa polisen genom att få henne att ge upp. Nu senast har den person med goda kontakter inom rättsväsendet som gjorde den senaste anmälan mot fadern, ställt som villkor för hans fortsatta engagemang i frågan att hon skulle göra sig av med mig.

Detta är en ren kampanj. Ingen förklarar vad som skulle bli bättre – vad min klient skulle få för utdelning genom ett utbyte av mig. Att åklagaren lägger sig i detta är rent tjänstefel. Det man kan spåra är att det finns ett intresse av att min klient har ett ombud som samarbetar med systemet, som instämmer med synpunkten i vårdnadsdomen, att det är en förälders främsta skyldighet att lita på myndigheterna. Således är en förälder, som ifrågasätter myndigheter, en rättshaverist, som presenterar fantasier och hjärnspöken. Den förälder som tror mer på sitt barn än på myndigheter är sannolikt psykiskt sjuk på något sätt.

Känner ni Sovjetvibbarna? Där spärrade man in oliktänkande på mentalsjukhus. Som en intressant detalj i sammanhanget kan nämnas att fadern lämnade in en hel lista på misstänkta medhjälpare i bortförandet, som inkluderade Carina Sällberg, den tidigare socialnämndsledamoten, som rättsväsendet ihärdigt försöker få förklarad som psykiskt sjuk. Det behöver kanske inte nämnas att Carina Sällberg inte har något med ärendet att göra, utan hennes medverkan är bara en produkt av den misstänkte faderns/förövarens fantasi.

P, S. Jag gömde tillägga att förundersökningsgruppen övervägde att sätta in elektronisk avlyssning på mig, trots att jag var ombud!



Kategorier:Svensk politik, Uncategorized

Etiketter:

6 svar


  1. Remarkable issues here. I’m very glad to look your post.
    Thank you a lot and I am looking ahead to contact you. Will you kindly drop me a mail?

Upptäck mer från Bakom kulisserna

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa