Stefan Löfven gör grovt vilseledande påståenden om Sveriges ekonomi i sin regeringsförklaring. Angående Sveriges statsskuld påstod statsministern att den inte har varit så låg sedan 1970-talet. Ingenting kan vara mera felaktigt – den är i dag nästan 40 gånger högre än år 1970. Även med inflationen och andra justeringar inräknad är dagens statsskuld dubbelt så stor som på 1970-talet.
I regeringsförklaringen den 21 januari sade Stefan Löfven att ”Statsskulden är på den lägsta nivån sedan 1970-talet”. 1970 var statsskulden 32,7 miljarder kronor, vilket i själva verket är påtagligt mindre än dagens dryga 1 260 miljarder kronor.
Avsnittet i regeringsförklaringen handlade om den ”mycket starka” ekonomiska utveckling som Stefan Löfven själv anser att hans regering skapat under den förra mandatperioden. Det finns därför ett visst intresse av att se vad som ligger bakom statsministerns påstående om den svenska statsskulden. Om han har rätt är det en stor sensation, eftersom statsskulden rusade i höjden, både under 1980-talet och under första halvan av 1990-talet. Under hela 2000-talet har den allmänna uppfattningen varit att statsskulden legat ungefär stilla, i genomsnitt.
Det finns dock olika sätt att räkna på och man kan välja olika förklaringsmodeller som passar det egna syftet särskilt bra. Vanliga sätt att visa hur utvecklingen har varit är att relatera till befolkningsutvecklingen, BNP eller inflationen. Kombinationer av dessa korrigeringsfaktorer kan också ge effekter som kan användas för att visa det man är mest intresserad av för tillfället. Det gamla talesättet om (o)sanning kan vara på sin plats att ha i åtanke: ”Lögn, förbannad dikt och statistik”.
I denna analys av statsministerns påstått extremt låga statsskuld i regeringsförklaringen använder jag olika korrigeringsmetoder för att belysa situationen. Sammanfattningsvis kan man konstatera att samtliga beräkningssätten, inklusive de nominella värdena, visar att statsskulden har ökat kraftigt från 1970 till 2017. Data kommer från Statistiska Centralbyrån (SCB) och visar att trenden för statsskulden är svagt stigande sedan 1994. Innan dess steg statsskulden snabbare i nominella värden.
Vad som är rätt och fel metod, beror på vad man vill visa. Idén med att redovisa olika metoder är att visa att statsministern inte har varit särskilt intresserad av att redovisa fakta för det svenska folket. Istället kostar han på sig att dra till med påståenden som det inte finns belägg för – hur man än väljer att räkna.
Det är mycket allvarligt oavsett när det sker, men särskilt anmärkningsvärt i en situation då han skall presentera sin regering och dess politik efter ett val. Tidsintervallet som jag valt att använda är 1970 till 2017/2018. Slutåret beror på tillgängligheten för data från SCB, som för vissa uppgifter sträcker sig till 2018.
Statsskuldens nominella värde – en spegling av varje års penningvärde
Att visa statsskuldens utveckling i nominella värden, innebär alltså att man bortser från inflation och andra faktorer, med varje års eget penningvärde som grund. Ur diagrammet intill kan man snabbt konstatera att statsskulden är väsentligt mycket högre år 2018 än vad det var år 1970, inte så oväntat.
Statsskuldens utveckling sedan år 1970. Nominellt, miljarder kronor. Det svenska folkets skuldsättning genom staten växer, oavsett hur man räknar.
Källa: SCB/Ekonomifakta.se
Svenskarnas skuld till staten har ökat kraftigt
En annan metod för att analysera statsskulden är den nominella skulden per capita, det vill säga varje medborgares andel av statsskulden. Denna har, som nämns i bildtexten, ökat kraftigt under tidsperioden. Inte heller denna metod innebär alltså att statsministerns påstående kan verifieras. Tvärtom, ökningen får istället anses vara tämligen extrem.
Inflationsskyddad kalkyl
Om man väljer att se statsskulden ur ett tidsneutralt perspektiv, måste man räkna om siffrorna med hjälp av inflationsfakta. Om man gör det med den totala skulden och utgår från det penningvärde som rådde 1970, visar det sig att statsskulden i slutet av 2018 är 2,21 gånger så stor som 1970. Det betyder att staten i fast penningvärde har en jämförelseskuld 2018 som motsvarar 72,6 miljarder kronor i 1970 års penningvärde. Då, 1970, var statsskulden nominellt 32,9 miljarder kronor.
Skulden per capita, det vill säga per medborgare, med samma justering för penningvärdeförsämringen var 4 110 kronor per person 1970 och 7 031 kronor 2018.
Detta betyder att vi, även om vi tar hänsyn till inflationen, har en i det närmaste fördubblad statsskuld per capita från 1970 till 2018.
Statsskuld i förhållande till BNP
Den sista jämförelsen gäller statsskulden i förhållande till BNP. Det är en vanlig metod att jämföra den totala skulden med landets samlade BNP. Det ger en bild av hur skuldsatt nationen är i förhållande till sin förmåga att betala tillbaka skulden och att betala räntor för sin skuld.
Inte heller med dessa mått kan vi se att statsskulden skulle vara i närheten av den nivå den var 1970.
Var kommer statsministerns uppgift om statsskulden ifrån?
Att statsministern inte har korrekta uppgifter i en så viktig fråga som hur statsskulden utvecklas, är utan tvekan allvarligt. Det påverkar förtroendet för Sverige som nation, om utländska intressen förstår att inte ens den svenska statsministern förstår enkla basfakta om sitt lands ekonomi.
Man kan fundera över om det handlar om okunniga och slarviga medarbetare, bristande kompetens hos finansministern eller om det kan finnas någon annan orsak till att direkt vilseledande uppgifter förekommer i regeringsförklaringen. Uppgiften finns också i den skriftliga upplagan av regeringsförklaringen som regeringen lagt ut på sin hemsida, så det handlade inte om en felsägning.
Oavsett vilken orsaken till det allvarliga felet är, måste man konstatera att det finns ett relevant fog för allvarliga farhågor om hur den ekonomiska politiken kommer att utformas under denna mandatperiod. Om man låter regeringsförklaringens innehåll avseende läget för statsskulden bli vägledande för mandatperiodens ekonomiska politik kan vi hamna riktigt snett.
Kategorier:Svensk politik, Uncategorized
Reblogga detta på Micaels Lidéns Blog.