Det råder en farlig missuppfattning om att kvinnor är snällare än män, och att allting därför skulle bli fredligare och trevligare i ett matriarkat. Men vad är godhet? Är det snällt att öppna landets gränser för att man inte står ut med att en pojke låg död på en strand i Turkiet, när det samtidigt leder till att svenska folket kommer att bli en minoritet i sitt eget land?

Är det gott att vilja ta hand om fullvuxna män som låtsas vara barn, och därmed utsätta svenska kvinnor för exponentiellt högre våldtäktsrisk? Det som till synes verkar snällt, visar sig ofta vara förödande farligt.

Youtube-profilen Stefan Molyneux har i dagarna lagt upp två program som han kallar An Introduction to Female Evil, part 1 & 2. Jag fastnade särskilt för hans förklaring av det engelska ordspråk som finns i några olika varianter:

Sticks and stones may break my bones
But words will never hurt me

Som Molyneux förklarar gäller detta ordspråk bara för män. Det är män som slår ner den man som hotar honom eller stjäl något från honom. Pojkar lär sig tidigt att dåligt beteende kommer med en stor risk för våld, kanske till och med död. Därför är det helt sant för män att käppar och stenar kan bryta deras ben, medan ord aldrig kan orsaka skada. Därför har män skapat och upprätthållit yttrandefriheten som är fullständigt livsavgörande för en sann demokrati.

För kvinnor är ord farligare

Men för kvinnor är ordspråket helt felaktigt. Flickor lär sig tidigt att de inte löper någon större risk att få stryk av väninnorna, däremot är risken stor att dessa talar illa om henne om hon inte följer reglerna. Och kvinnlig utfrysning kan faktiskt leda till om inte brutna ben så något slags social död. Att förlora systerskapet är för de flesta kvinnor outhärdligt och leder inte sällan till att männens intresse för dem dalar (om hon exempelvis kallas hora av andra kvinnor), vilket i sin tur leder till att hon lyckas sämre på äktenskapsmarknaden och om hon väl får barn så drabbas de också av utfrysning.

Män och kvinnor ser alltså helt olika på ords farlighet. Det är ingen slump att allt fler länder i takt med kvinnors ökade inflytande i samhällslivet infört restriktioner av yttrandefriheten. Det är kvinnors skräck för ord som lett till att man infört triggervarningar och safe spaces på universitet – orden har plötsligt blivit farligare än våld.

Eftersom sådana här frågor sällan kan diskuteras utan att folk missförstår, vill jag poängtera att jag talar i generella termer. Det är inte alla kvinnor som är så rädda för ord att de vill montera ned yttrandefriheten och det är inte alla män som kämpar för att behålla den. Men om man vill förstå vad ökat kvinnligt inflytande i vårt samhälle leder till, så måste man förstå de grundläggande skillnaderna mellan kvinnor och män – till exempel att kvinnor inte står ut med att se lidande.

Stefan Molyneux tar exemplet med den syriske pojken Alan Kurdi, som hittades drunknad på en strand i Bodrum i Turkiet 2 september 2015 – och fick stora delar av Europa att öppna sina gränser för den största massinvasion av främlingar vår kontinent någonsin drabbats av.

“Vilken hemsk pappa”

Män som tittade på bilden och läste att det var pojkens pappa som hade satt sin familj i en ranglig liten plastbåt för att ta sig till den grekiska ön Kos och därefter till släktingar i Kanada där han tänkte kräva nya tänder, en båt som sjönk fem minuter efter att den lämnat Bodrum, tänkte: ”Vilken hemsk pappa som utsatte sina barn för det. Sådana människor vill vi inte ha hos oss.”

Men kvinnorna såg ett litet barn ligga död på en strand och stod inte ut med den ångest bilden framkallade. De krävde att vi skulle rädda barn och vuxna på Medelhavet och öppna våra gränser för dem: ”Vi orkar inte se döda barn, därför måste vi göra något!” Därefter stod de på järnvägsstationer och tog emot hundratusentals män i stridbar ålder med skyltar som förkunnade ”Refugees welcome” – och blev sedan gruppvåldtagna som ett resultat av sin ”godhet”.

För mig är det fullständigt uppenbart att samhällen som vill överleva som trygga och välmående sådana, måste använda sig av det manliga, rationella och logiska tänkandet. Det råder ingen tvekan om att det finns kvinnor som tänker som män, men på det stora hela är kvinnor styrda av sina känslor vilket leder till ogenomtänkta och på sikt livsfarliga beslut.

Vi är i stort behov av det manliga, kyliga tänkandet som ser längre än näsan räcker. Ingen kan i dag vara omedveten om att den massinvandring som till största delen kunnat genomföras på grund av att kvinnor röstar för vänsterpolitiker som vill rädda all världens olycksbarn, nu har gjort Sverige till ett för kvinnor betydligt farligare land. Ett bättre exempel på hur kvinnlig ”godhet” leder till enormt lidande för kvinnor går inte att hitta.

Så sent som för någon vecka sedan kom ännu en förskräckande rapport, Nationella Trygghetsundersökningen 2018, som visade att bland de tillfrågade personerna i åldersgruppen 16-84 år, uppgav 6,4 procent att de utsatts för ett sexualbrott under 2017. 2016 var siffran 4,7 procent, och Brottsförebyggande rådet, som gör trygghetsundersökningen, tvingas nu erkänna att det handlar om en reell ökning som tycks ha börjat runt 2012 – innan dess låg siffran stadigt på 1 procent. Värst är utsattheten hos unga kvinnor i åldrarna 16-24 – där uppger var mer än var tredje tjej, 34,4 procent, sig ha blivit utsatt för någon typ av sexualbrott under 2017.

Kvinnligt tänkande bakom socialtjänstskandal i Malmö

I morse avslöjade SVT Nyheter Skåne att socialtjänsten i Malmö har placerat flera av stadens grovt gängkriminella i vackra våningar med personal, mat och städhjälp.
70 miljoner kronor kostade det stadens skattebetalare att flera unga män från samma kriminella kompiskrets på Rosengård fick bo i detta ”stödboende” där de kunde fortsätta begå brott. Av reportaget framgår att flera kvinnor varit inblandade när besluten om hur grovt kriminella skulle tas om hand, och vi vet att socialtjänsterna runt om i landet har en kraftig övervikt kvinnliga anställda.

Men det spelar egentligen ingen större roll huruvida de direkt inblandade i denna skattesvindel är män eller kvinnor. Problemet är att det är det kvinnliga tänkandet som styrt beslutsfattarna, och att de män som arbetar i kvinnodominerade branscher tenderar att antingen foga sig efter det kvinnliga tänkandet (eftersom det är det som premieras) eller säger upp sig så fort som möjligt.

Om män hade styrt socialtjänsten hade inte de gängkriminella kunnat fortsätta begå brott efter brott, lägga huvudet på sned och få ett oändligt antal nya chanser. Männen hade lagt skulden där den hör hemma – på de kriminella själva. Inte på ”samhället” som diskriminerat dem, varit för dåligt på att integrera dem och i största allmänhet behandlat dem rasistiskt.

Kvinnors patologiska ömhet

Den attityd som kvinnor har till kriminella män präglas av deras patologiska ömhet, se bara hur kvinnor dras till män i fängelse, till och med ett kräk som barnaskändaren och mördaren Anders Eklund får besök av beundrande kvinnor. Detta illustrerar med all önskvärd tydlighet varför moderlig omsorg hör hemma i hemmet med de egna barnen och inte får tillåtas prägla en så viktig inrättning som socialtjänsten!

Frågan jag ställer mig är hur vi ens ska kunna börja tala om detta. Till och med kloka kvinnor som tenderar att tänka mera manligt och bedyrar att de inte vill arbeta på kvinnodominerade arbetsplatser, blir upprörda när jag påpekar att män bygger civilisationer och kvinnor river ner dem. Det vore skönt om åtminstone dessa kvinnor kunde låta bli att reagera med ryggmärgen så fort man framför kritik mot hur kvinnor i gemen låter känslorna styra dem.

Att de kuvade männen skulle slå näven i bordet och kräva att samhället går tillbaka till manligt, rationellt tänkande har jag svårt att se framför mig. Det hänger nog faktiskt på att de kloka kvinnorna inser att det är viktigare att återskapa ett tryggt och svenskt Sverige än att försvara kvinnors position i det offentliga livet.

Vad tror ni, kära läsare?! Diskutera gärna i kommentarsfältet.