Till sjuklöverns partiledare Stefan Löfven, Annie Lööf, Jan Björklund, Ebba Bush Thor, Jonas Sjöstedt, Ulf Fredriksson, Gustav Fridolin och Isabella Lövin. För kännedom till den verklighetsförankrade värnaren av Sverige som nation och av Sveriges folk och kultur Jimmie Åkesson.
Efter söndagens val förstod jag på ett mer realistiskt sätt än tidigare vad motståndarna till socialism, kommunism, nazism och facism kände och upplevde när kommunisterna och nazisterna under olika skeden av l900-talet med våld tog makten i Ryssland, Tyskland och ett antal andra stater. De gjorde det med skrämsel och lögner men med en majoritet av folket bakom sig precis som i dagens Sverige. Men likheten finns också på andra sätt. Denna majoritet som i söndags tog makten accepterar liksom dåtidens majoritet våld och hot mot vissa grupper som inte ville underordna sig sjuklöverns förtryck. I Sverige accepteras detta våld av sjuklövern från de utifrån kommande, vilka man ser som framtida valboskap.
Men inga samhällsförhållanden är eviga. Efter ett antal decennier av förtryck, ett förtryck som drabbade allt fler av befolkning och slutligen en majoritet av denna hade de förtryckta fått nog. Det slutade med blodbad där förtryckarna fängslades, och många avrättades. Många föll för kulor direkt från folket. Det förtryck sjuklövern nu är beredd att rikta mot meningsmotståndare som motsätter sig Sveriges försvinnande som nationalstat och uppgående i en islamistisk stat och kultur kommer att öka. Men eftersom fler och fler av Sveriges medborgare kommer att utsättas för detta kommer förtryckarna att om en tid stå ganska ensamma med endast de mest troende som bundsförvanter. Då kommer befrielsen och sannolikt mycket brutalt.
Sjuklöverns falskhet när de påstår sig stå för humanism och medmänsklighet blir alltmer uppenbar. Ingen av dessa har hittills beklagat eller visat någon som helst solidaritet och medkänsla med inte minst alla de svenska kvinnor/flickor som fått sina liv förstörda av de massinvandrade barbarernas massvåldtäkter och våld. Däremot kan vi konstatera hur dessa barbarer som våldför sig på landets kvinnor tackar för att de trots detta slipper hårdare straff eller utvisning genom att upp till 70-90 procent rösta på bl a socialdemokraterna i flertalet no-go-zoner. Samma samförstånd mellan de styrande och de som våldförde sig på motståndarna till de nazistiska och kommunistiska förtryckarna fanns i de kommunistiska och nazistiska staterna.
Liksom ledarna i dessa länder använde sig av ett språkbruk som skulle markera deras godhet och mänsklighet medan de i praktiken våldförde sig på sitt folk gör dagens sjuklöver det. De utnämner gång på gång sig själva till humanister och värnare av medmänsklighet etc etc medan de agerar diametralt annorlunda mot det egna folket.
Speciellt utmärker detta personligheter som är utpräglade maktmänniskor där inget annat än makten eftersträvas. Likgiltigheten om hur andra pinas pga av deras egna maktsträvanden berör dem inte. Detta är också troligen en av orsakerna till att de använder så många positivt laddade ord för att därigenom dölja sina råa maktsträvanden.
Vi kan t ex ta Stefan Löfven som under sin tid utnämnt sig själv till den främste humanisten, den störste feministen etc. Men eftersom det endast varit ord för att dölja hans ondska har våldet mot kvinnor tillåtits öka hela tiden. Våldtäkter, barn- och tvångsäktenskap, könsstympning, förtryck av flickor i religiösa skolor, hedersvåld etc har en större omfattning nu än när han tillträdde.
En annan som är på gränsen att slå Stefan Löfven som maktmänniska och därmed okänslig för andras lidande är Annie Lööf. Hennes främsta och i alla sammanhang upprepade mantra är – Medmänsklighet. Ja skratta inte. Det är allvarligt. Men faktum är att jag vid ett tillfälle inte kunde avhålla mig för skratt (ett rått sådant). Det var när hon påstod att hon står för medmänsklighet men samtidigt hyllar Margot Thatcher som sin idol och förebild.
För att ge en faktisk bild av sjuklöverns hyckleri och ”medmänsklighet” berättar jag här nedan om hur min egen hustru får betala för bl a Annie Lööfs men självklart hela sjuklöverns ”medmänsklighet”.
I korthet har den inneburit att min hustru har fått vara försöksobjekt för icke utbildade utomeuropeiska ”läkare”. Man har sålunda bemannat vår hälsocentral ((så ser det ut på flertalet sådana i landet) med helt okunniga läkare som man anser det är moraliskt och medmänskligt rätt att göra, trots att man riskerar min hustrus och andras liv. Den enda utgångspunkten dessa (sjuklöverns partiledare) har är att ge dessa individer praktik för att kunna stoltsera med hur många högutbildade individer i det här fallet läkare, de genom sin massinvandringskatastrof tillfört vårt land.
Men med den råhet som sjuklövern hittills visat mot oss landets medborgare kan det inte hållas för osannolikt (med hänsyn till de enorma kostnaderna för massinvandringen vi kan förvänta) att i dessa kallhamrade politiska cynikers framtidsvisioner finns ett reellt intresse av att dödligheten bland pensionärer forceras genom ”oavsiktliga” händelser.
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle
För kännedom.
I slutet av juli fick en mig mycket närstående anhörig (80 år, själv är jag 86) symptom som tydde på att något hälsoproblem tillstött. Då detta medförde betydande besvär beslöt vi att kontakta läkare. Efter samtal med en sköterska på den lokala hälsocentralen fick vi beskedet att vi skulle bli uppringda om en timme. Så skedde också. Eftersom min anhörig kände smärta krävde vi att få konsultera en läkare på centralen. Detta skulle först inte vara möjligt men genom vår envishet fick vi till slut en tid.
Ankomna till hälsocentralen fann vi flertalet sittplatser upptagna av utomeuropeiska individer. Ingen erbjöd oss en sittplats trots att ett flertal bestod av ungdomar som troligen enbart var i sällskap.
På en informationstavla kunde vi läsa att centralen hade 8 läkare.
Vad som trots detta gjorde oss en aning förvånade var att endast en av dessa bar svenskt namn. Så småningom fick min anhörig komma in till läkare som var utomeuropeisk. Tyvärr kunde denna läkare inte ställa någon diagnos och inte heller någon av kollegerna som tillfrågades. I stället fick min anhörig beskedet att hon fick vänta på sådan och eventuellt behandling 14 dagar då annan läkare var åter efter semester. Sålunda fick vi lämna hälsocentralen utan att bli hjälpta så när som rekommendationen att inköpa ett receptfritt medel av något slag!
Efter att det gått 14 dagar efter besöket på hälsocentralen och vi då blivit lovade läkare som skulle ställa diagnos besökte vi hälsocentralen på nytt. Tyvärr fick vi samma besked som förra gången. Det fanns fortfarande ingen läkare som kunde ställa diagnos. Vi begärde då men fick ingen remiss till sjukhuset. Någon annan utväg än att lämna hälsocentralen fanns sålunda inte, varför vi for hem igen.
En vecka senare fick min nära anförvant så svara smärtor i magen att vi än en gång måste söka oss till hälsocentralen. Min anförvant var då mycket dålig. Vi hade inte mer än väl kommit in i undersökningsrummet så svimmade hon. Som tur var kunde jag fånga upp henne så hon inte slog i golvet. Men som någon vet skall man försiktigt lägga ned en avsvimmad person på golvet.
Personalen förutom ”läkaren” var alla invandrare med dålig språkförståelse. I stället för att handla sprang de som yra höns utan att veta vad de skulle göra. När jag fått dem att larma ambulans kom denna mycket snabbt och var enbart bemannad med svenskar som gjorde att det lugnade ner sig betydligt.
Väl komna till lasarettet gjordes en omedelbar undersökning och läkaren förklarade att hon måste opereras inom två timmar. Hon fick ligga kvar på sjukhuset efter operationen ca tre och en halv vecka.
Den tredje september skrevs min anförvant ut från Geriatriken. Hon fick då åka hem till vår bostad i med ”taxiambulans”. Hon hade då kateter eftersom urineringen inte fungerade. Med sig fick hon rullstol och förhöjd toastol. Katetertömningen sköter jag med tömning ett flertal gånger pr dag. Redan första dagen jag gjorde detta funderade jag på att katetern rimligtvis borde bytas ut då och då. Men detta skedde först senare när jag påtalade detta.
Den 7/9 på kvällen fick min hustru problem och smärta . Vi ringde sjukhuset och de lovade komma kl 1100 på kvällen. Lite senare ringde de igen och meddelade att de inte kunde komma. Jag fick förutom att varje gång tömma katetern hjälpa henne även vid detta tillfälle så hon kunde somna.
Torsdagen den 9 september kände hon att hon måste få hjälp eftersom hon kände smärta och irritation men kunde ändå inte urinera. Hälsocentralen lovade skicka en sköterska men någon sådan kom aldrig. Trots att det blev ett enormt regnoväder tog vi därför min bil, lastade in rullstolen och for till hälsocentralen. Efter en stunds väntan fick vi komma in till en sköterska som bytte kateter. Det visade sig då att min anhörig fått urinvägsinfektion. Av denna anledning ordinerades hon en 5-dagars kur med antibiotika.
Vi är kallade för återbesök och för byte av kateterslang den 14 september.
Jag vill betona att de sjuksköterskor som vid olika tider behandlat min hustru har visat en stor yrkesskicklighet varför de har vårt fulla förtroende.Detta gäller även operations- och geriatrikavdelningen.
Däremot måste det anses mer än tveksamt med ett så stort antal icke utbildade utomeuropeiska läkare som därtill inte behärskar språket. Detta gäller även annan utomeuropeisk personal.
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle
PS Som kanske någon anat handlar detta om min hustru. Efter det som hänt måste vi, över åttioåriga pensionärer som arbetat ett helt liv (jag gav mig ut endast vid 15 år) och som fortfarande var för sig betalar en inte obetydlig summa i skatt, ställa oss frågan om det kan anses vara denna slags humanism som sjuklöverns politiker dagligen stoltserar med när de utnämner sig själva till världens främsta humanister men ständigt smutskastar ett parti som värnar om vårt eget folk. Eller kan kan det vara samma cynism som man visar mot alla av utomeuropeiska individer mördade, våldtagna svenska kvinnor flickor etc, att med hänsyn till vår ålder kan vi fungera som billiga försökskaniner!
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle
Kategorier:Svensk politik, Uncategorized