https://www.s-sanningen.com/nazitagen?fbclid=IwAR2UxH8FtStOqDDuD8X6tiKxxulFnZMrwtto2xeqCp8RGrZgVUelf7sTVZg

Blenda W Thor

Du har säkert hört om de nazi-tyska soldattransporterna som gick genom Sverige under andra världskriget? Du har nog också hört förklaringen? Att transporterna var av ”humanitära” skäl och att vi var ”tvungna” att acceptera Hitlers ”krav” annars skulle vi riskera bli indragna i andra världskriget? Du kanske har hört berättelserna om alla de svenska soldater som fanns utmed järnvägarna som skulle visa vår goda beredskap och stridsvilja och därmed avskräcka Hitler att anfalla Sverige?

Grattis! Då är du en av många svenskar som blivit totalt grundlurade av socialismens effektiva och farliga propagandaapparat och hela dess indoktrineringsmaskineri! Sanningen är någon helt annan, något Socialdemokraterna noga mörklade och förändrade efter det att krigslyckan vänt för vännen Adolf Hitler.

Sanningen är att Sverige under den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen i praktiken redan var en del av nazi-Tyskland! När Hitler frågade om han kunde tillåtas använda de svenska järnvägarna överlade inte ens socialdemokraterna med riksdagen eller informerade svenska folket. Medborgarna ställdes inför ett fullbordat faktum och informerades först efter att tågen redan hade börjat rulla efter att rykten om avtalet hade läckt till tidningen Nordens Frihet. Man gav nazisterna klartecken direkt!

​

Permittenttrafiken (i folkmun kallat ”tysktågen”) var transiteringen av 2,1 miljoner tyska soldater, samt vapen och krigsmateriel, med järnväg genom ”neutrala” Sverige under andra världskriget. Trafiken pågick mellan juli 1940 till augusti 1943 och innebar att Sverige faktiskt gav upp sin neutralitetspolitik samt gjorde andra eftergifter till Nazityskland. Sverige kom därmed att passivt delta i kriget på Hitlers sida. Att tänja på neutraliteten gav Sverige mycket stora fördelar under kriget men när kriget var slut var det många länder i Europa, samt USA, som föraktade Sverige!

Den 8 juli 1940 kom Sverige och Tyskland överens om att låta permittenter (= tyska soldater på permission) färdas till och från Tyskland på svenska järnvägar. Dock utvidgades trafiken nästan genast till att gälla flera sorters transporter, även krigsmateriel. Denna trafik kom att pågå i drygt tre år och innefattade totalt ca 2 140 000 soldater, cirka 100 000 vagnslaster vapen och krigsmateriel och upptog tidvis 10 % av det svenska järnvägsnätets transportkapacitet. De flesta tåg gick Trelleborg–Kornsjö och en del Trelleborg–Narvik. Från Krokom, som var en knutpunkt för tågen, kunde även tyska soldater ta sig till Haparanda.

Mindre kända och dokumenterade, men kanske minst lika intressanta, var de tyska trupptransporterna sjövägen till Finland genom Stockholms skärgård. De använda tyska fartygen var ofta militära, men med handelsflagg och med kompletta tyska förband ombord.

Den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen tillät en fullt stridsutrustad tysk division, den 163. infanteridivisionen i Sverige känd som ”Engelbrechtdivisionen” att färdas genom Sverige till norra Finland efter Tysklands anfall mot Sovjetunionen i juni 1941.

Allt skulle hållas så hemligt det gick men att transportera soldater och krigsmaterial utan folks vetskap var naturligtvis omöjligt. Trafiken hade smugits igång men det var svenska lokförare som körde tågen och alla som bodde längs spåren märkte snart att det gick tåg med gröna vagnar utanför tidtabellen.

”När Hitler frågade om han kunde använda de svenska järnvägarna överlade inte ens socialdemokraterna med riksdagen eller informerade det svenska folket”

En lokförare skriver i ett brev hur han minskade farten till tio kilometer i timmen mellan Varberg och Halmstad, för att ge tyskarna en chans att hoppa av och desertera.

Men det var bara ett fåtal protester mot tågen. Svenskarna var mera förbittrade över att tyskarna färdades i passagerarvagnar medan svenska soldater, på väg till olika posteringar, fick åka i godsvagnar.

Under hela andra världskriget hoppades Socialdemokraterna att Adolf Hitler och hans nazister skulle vinna kriget. Socialdemokraterna hade själva tidigare startat upp rasbiologisk forskning vilket deras nazikamrater i Tyskland också blev mycket intresserade av. Man började tvångssterilisera sin egen befolkning vilket deras nazikamrater i Tyskland också blev mycket intresserade av. Man frågade sina nazikamrater i Tyskland om de inte kunde stämpla ett stort rött ”J” i passen på alla judar som ville fly till Sverige, vilket nazisterna gladligen accepterade. Socialdemokraterna var i själva verket ett parti som helt och hållet stod på nazismens sida. Konstigt? Inte alls! Adolf Hitler var medlem i tyska socialisterna innan han bildade Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet. Nazism och socialism är enäggstvillingar med mycket små skillnader i sin ideologi. Judehatet i 30-talets Tyskland kan jämföras med judehatet i dagens SSU.

Man trodde och hoppades så mycket på en seger för Adolf Hitler och hans nazister att socialdemokraterna här hemma i Sverige började förbereda sig för ett gott politiskt samarbete när kriget var över. Många inrättningar och infrastrukturer började förberedas av socialdemokraterna för en överväxling till ett framtida svenskt nazisocialistiskt samhälle. Sjukhus, flygplatser, järnvägsstationer, handelsområden är bara några exempel där förberedelserna började ta form för det nya Sverige efter kriget. Inspiration till samhällsstrukturerna och infrastruktur hämtades från Tyskland som var långt före Sverige i dessa frågor. Bland annat hade Adolf Hitler och Albert Speer börjat skissa på en helt ny ultramodern huvudstad för sitt världsrike; ”Welthauptstadt Germania” som inspirerade Socialdemokraterna här hemma.

Tyskt permitteringståg

Exempelvis köpte den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen in tusentals naziuniformer som skulle delas ut till högre befäl, politiker och andra makthavare efter kriget. På tågstationer hissades den tyska flaggan jämte den svenska under åren tysktågen körde som en välkomsthälsning. På Kolsvedjaberget utanför Ljusdal hade man ritat ett enormt hakkors på berget väl synligt från järnvägen där de tyska transporterna gick för att nazisterna redan skulle känna sig varmt välkomna i det allierade Sverige.

Hitler hade redan ockuperat Norge och Danmark. Skulle Hitler även vilja ta Sverige var detta inga problem då vi i princip redan var omringade. Men Hitler behövde aldrig oroa sig. Sverige var under Socialdemokraten Per Albin Hansson helt på Hitlers sida.

Man visste att tyskarna skickade såväl krigsmaterial, ammunition och trupper med tågen. Många av dessa soldater var sedan med och mördade allierade soldater. Till exempel kan nämnas att soldater som reste genom Sverige var med och sänkte konvoj PQ17 i norra ishavet där över 150 sjömän dödades.

”När Hitler frågade om han kunde använda de svenska järnvägarna överlade inte ens socialdemokraterna med riksdagen eller informerade det svenska folket”

Du kanske har hör historier om hur tusentals svenska soldater hårdbevakade sträckorna utmed järnvägen där transporterna skedde. Vi skulle visa Hitler hur många och hur välrustat det svenska försvaret var för att avskräcka en invationsplan, hette det. Många tror fortfarande på denna efterhandskonstruktion. Sanningen var att såväl tyskarna som den svenska S-regeringen var rädda för attacker och sabotage från den norska motståndsrörelsen och fruktade att broar och knutpunkter skulle sprängas. I Norge hade Hitler egna soldater som bevakade strategiska punkter utmed järnvägarna men i Sverige behövde man hjälp från svenskarna. Man befarade att norska motståndsrörelsen skulle slå till i Sverige där det var lättare att röra sig och operera obemärkt. De svenska soldaterna utmed järnvägen var för att skydda transporterna, inte för att skrämma Hitler!

Den norska motståndsrörelsen var mycket aktiv men när några motståndsmän försökte spränga en järnvägsbro, söder om Hamar blev de tillfångatagna och direkt avrättade av tyskarna. Att fortsätta motståndet i det nazi ockuperade Norge blev allt farligare. Man började vända blickarna mot Sverige. I ”neutrala” Sverige fanns inga nazi-soldater, man kunde språket och man kunde lätt smälta in. Att utföra ett sabotage mot transporterna i Sverige var mycket säkrare. Detta visst naturligtvis både den Socialdemokratiska regeringen och Nazityskland.  Skulle att attentat mot Hitlers transporter ske i Sverige skulle de vänskapliga banden mellan Socialisterna och nazisterna äventyras. Detta skulle bli en mycket genat och farlig situation för Sverige ansåg man. Hitlers förtroende mot socialdemokraterna och Per-Albin Hansson kunde ifrågasättas. Detta fick aldrig ske! Det var därför absolut högsta prioritet att hårdbevaka alla de järnvägslinjer som transporterna skulle ske på. Tusentals soldater bevakade linjerna, speciellt på ”utsatta” punkter såsom broar och tunnlar.

Efter kriget när fakta kom i dagens ljus blev det uppenbart att Hitler aldrig tänkte invadera Sverige även om planer hur detta isf skulle ske naturligtvis fanns. Man ansåg att socialdemokraterna var en allierad medgörlig vän man inte behövde slösa resurser på. Alla förslag man kommit med hade socialdemokraterna och dess samlingsregering snabbt accepterat. Det var ju till och med så att det var den svenska S-regeringen som kommit med förslag till nazi-Tyskland att de skulle stämpla ett stort rött J i alla judars pass!

Det är egentligen fel att kalla tysktågen för en skamfläck i Sveriges historia (även att det naturligtvis ÄR det) Tysktågen var ingen eftergift eller krav eller hot från Hitler. Tysktågen var faktiskt en del av vår politik, en del av vårt samarbete med nazisterna som vi hoppades skulle vinna och bli en del utav. Tyskland var en framgångsrik nation med världsledande ingenjörskonst och dessutom vår närmsta granne i söder, Europas mitt som vi ville bli en del av. Vi hjälpte aktivt Hitler och hans nazister under lång tid i kriget. Vi ville och hoppades att Hitler skulle vinna och att vi i fredstid skulle vara en god bundsförvant.

Tyskmagasinen

Idag vet vi att tysktransporterna genom Sverige inte var ett hot från Hitler utan en vänskaplig överenskommelse mellan våra ledare. Nu vet vi att de tusentals soldater som bevakade transporterna inte gjorde det för att visa vår goda beredskap utan för att säkerställa transporterna från norska motståndsmän. När kriget var över hade nazisterna bara dagar, kanske timmar på sig att sopa igen alla spåren av sanningen. I Sverige hade socialdemokraterna 50 år på sig att tysta ner, sopa igen och indoktrinera folket om en alternativ sanning. Än idag skrivs det ytterst lite om tysktågen och naturligtvis inget våra barn får lära sig i skolan.

Det finns mycket att berätta om det parti Löfven kallar ”anständigt”. Vi måste berätta sanningen! Vi kommer aldrig tystas av socialismen! Socialismens värsta fiende är sanningen och den sanningen kommer vi berätta!

Källa

”Slaget om Nordkalotten” (2001) av Lars Gyllenhaal.

”Tyskar och allierade i Sverige” (2011) av Lars Gyllenhaal.

”Timrets väg och Tysktågen” (2000) av Ruth Abrahamsson.

Åke Sintring (2015) (länk)

Kuriren (2011) (länk)

Kategorier:Svensk politik

Etiketter:Hitler, nazisttågen, Nazisttyskland, Socialdemokraterna, socialism, tysktågen