2023-02-09

Idag hjälpte jag en ryggopererad kompis med att skjutsa honom till fysioterapin som skulle kolla ryggfunktion och ge råd om hur han kunde rehabilitera sig och sin rörlighet. Det märkliga var, att han är skriven på Vårdcentral K1 som också har fys.terapi men nu skulle han infinna sig på en annan vårdcentral, K2. Den som den opererande läkaren valde ut.

Medan vi satt där och väntade kom vi i samtal med en man och en mamma med sitt barn. Båda två hade också blivit skickade dit trots att de är listade på andra vårdcentraler i kommunen. Ingen av oss visste orsaken till detta och vi tyckte naturligtvis att det var ganska märkligt.

När undersökningen var avklarad ville min kompis få sitt ryggbandage utbytt mot en fräschare och vi kontaktade en sjuksköterska som stod och tjattade i korridoren med några andra kolleger. Hon ville först inte höra talas om det, utan bad oss beställa en tid på vår ordinarie vårdcentral. Då lade jag mig in i diskussionen, och talade om att vi har precis blivit förpassade hit och det är ju samma kassa som berörs i vilket fall som helst, då anser jag att det kan utföras här var vi befinner oss nu.

Sjuksköterskan gick motvilligt med på att göra en undersökning i ett undersökningsrum, och när min kompis kom ut därifrån var bandaget fortfarande obytt och han fick hänvisning om att beställa tid hos sin ordinarie vårdcentral.

Ja, vad fick vi för intryck av det? Inte särskilt kundvänligt/patientvänligt. En så enkel uppgift kunde inte med smidighet avhjälpas utan nu ska vi belasta vården ytterligare en gång för att få en så enkel sak avklarad.

Är det här ett uttryck för svenskens rädsla för att ”göra fel” och inte trampa in på andras domäner… Lite smidighet och patientvänlighet skulle vara önskvärt.

På min tid inom sjukvården sprang vi för patienterna, idag är det patienterna som får springa i sjukvården.

Kategorier:Hälsa, Media, Rättsstat, Svensk politik