Hur ett socialt virus drabbade ett lands maktelit
2023-02-07
Det här är en bok som mycket träffande tar upp det som pågår i Sverige och bland den svenska politiken. Jag ska här citera några inlägg ur Kjell-Arne Edvinsson och Thorbjörn Stenwreths bok, för att svensken ska börja förstå hur hjärntvättade de är och bara rapar upp det som våra politiker implementerar.
Boken är svår att hitta, men jag hittade min på Bokus.
Världens mest extrema land
Sverige är exeptionellt sårbart för yttre påverkan pga att vi är världens mest extrema land vad gäller vår samhällskultur. Vi har mer eller mindre avskaffat religionen som rättesnöre, på gott och ont. Istället har vi anammat allt från gröna vågen, storfamiljer, kollektivism, socialism, kommunism.
Makteliten, kultureliten, mediaeliten, etablissemanget, eller vad du vill kalla dem, har under många år tvingats leta efter andra livsfilosofier som ersätter dem som blivit ”bäst-före-datum”. Grupperingar och individer har därför drabbats av identitets-problem och det har blivit ett evigt sökande efter rättesnören. Det kan vara yoga-pass, träningsnarkomani, könsrelaterade genusexperiment och annat som bara skapar total förvirring utan logiska sammanhang och med motsägelsefulla argument. Resultatet blir kollektiv narcissisism som i sin tur leder till stress-syndrom.
Det är just den psykologiska störningen som författarna vill peka på. Det är också därför identitetspolitik, plassisk politik eller det moderna kommunikationsblajet blir kontraproduktivt och paradoxalt. Det gäller att framställa sig själv i positiv dager medan det bakom fasaden ofta finns motsatsen.
Godhetsyttringar är en typisk projektion för narcissisimen. Att aktivt framställa sig som god och tolerant samtidigt som man anklagar den obildade befolkningen eller kritiker för att vara tvärtom. Och makthavarna drabbade av den kollektiva narcissisimen hakar på.
Mina kommentarer: Ett exempel på detta godhetsknarkande är väl alla galor och insamlingar som sker t ex via SVT, du ska skänka pengar till All världens barn, Operation smile, Världsnaturfonden, Röda korset osv. Visst är alla dessa behjärtansvärda organisationer om pengarna gick till det de är ämnade för. Men en snabbkoll visar att deras chefer har miljonlöner, ”offren” som visas upp är välmående och har hela och rena kläder. De verkar inte lida av näringsbrist eller dåliga hemförhållanden, varför åtminstone jag, ser detta som en vädjan till det dåliga samvetet och godhetsknarkandet. Dessutom är det känt att t ex Röda korset utför knark-, vapenbrotts- och penningtvättjänster vid deras ”utryckningar”. Jag har sett bilder på enorma sedelbuntar tillsammans med vapen. Detta skedde bla från Afghanistan.
Det nya normala
Morgan Johansson (S) prickas för lögn om invandringen
Det nya normala har blivit att ”ta för sig” och att synas, dvs ett typiskt narcissisistiskt drag. *Det som trendar på sociala medier blir därför viktigare för dem som innehar makten än att följa och agera utifrån vad som faktiskt är till nytta och utveckling för landet. Konsekvensanalyser lyser mestadels med sin frånvaro eller görs väldigt bristfälligt.
När sedan Sverige ifrågasätts av andra länder som inte innehar narcissisistisk kultur, då börjar lögner och falska påstående ploppa ut som grodor ur munnarna på ministrar och makthavare. Man slirar på sanningen och är inte ens medveten om eller reflekterar över att något är en lögn. Eftersom han eller hon ”vet bäst” så friseras verkligheten för att passa in i den bild man vill visa upp av sig själv.
Min kommentar: Här är speciellt socialdemokraterna ett typexempel och då kanske fd justitieminister Morgan Johansson, Anders Ygeman, Magdalena Andersson, Annika Strandhäll några praktexempel. ”Sverige har aldrig varit tryggare” är väl den mest slående kommentaren, samtidigt som det aldrig har skjutits så mycket som idag.
Härskarteknik
Färgkoden ”blåbrun” har kommit att bli en het följetong sedan MP:s språkrör Per Bolund använde uttrycket i en direktsänd partiledardebatt.
För en framgångsrik narcissisist är skicklighet i härskarteknik viktig, om inte helt avgörande.
Här finns klimataktivister som använder ordet klimatförnekare om någon ifrågasätter de teorier som deras aktivism bygger på. Det blir då ett sätt att förpassa all kritik till en så pass låg nivå att diskussion med motargument inte ens behöver föras. Dessutom är de okunniga, oupplysta och därmed inte värda att ens bemöta med argument. Man idiotförklarar kritikerna.
Vid varje tillfälle ifrågasätter man starkt det laddade epitetet på kritikerna vilket syftar till att ställa kritikerna i försvarsställning; rasist, antifeminist, mansgris, gubbslem, klimatförnekare, högerpopulist, extremhöger, transfob, islamofob, homofob… ja, jag tror att ni alla känner till dem.
Ignorans är ett effektivt sätt att förminska dem man ogillar eller vill trycka ner. Att ignorera allt ifrågasättande och inte ens ta diskussionen. Kritik görs inte, debatter ger man sig inte in i. Vid ett narcissisistiskt beteende används signalen att man står över all kritik och inte behöver bemöta argumenten mot eftersom han/hon står för sanningen. Om argumenten dessutom är dåligt underbyggda eller rentav bygger å lögner blir ignorans en nödvändighet.
Min kommentar: Här hittar säkert var och en massor av exempel. Ett sådant är t ex Annie Lööf, Märta Stenevi/Per Bolund några typiska exempel med ”Blåbruna” kommentarer och tillrättavisanden mot Jimmie Åkesson angående invandringspolitiken. Här kommer även ett inslag av ”godhetsknarkande” in i bilden. Sverige ska vara bäst i klassen i världen.
SVT är ju ett typexempel på media där motsättningar aldrig får komma till tals. Det är bara deras egna ”inventarie-experter” som får komma till tals, aldrig bjuds någon som har en avvikande åsikt in. Vi har ju aldrig sett t ex Lennart Bengtsson, Elsa Widding eller någon annan verklig expert bli tillfrågad i klimatfrågor.
Censur och våta filtens taktik
När vi inte kan, vågar eller får agera utifrån kompetens (kunskap, vilja, förmåga) för att ta egna beslut, behöver vara rädd för att misslyckas och riskerar att utsättas för repressalier går makteliten förr eller senare mot ett diktaturbeteende. Det blir som ett virus i sig som kan leda till otroliga konflikter, stressfaktorer och ibland avskedanden.
Lagar och förordningar gäller alltid. HUR de tolkas är dock en helt annan sak. En tolkning som ofta baseras på rådande tidsanda. Kallas prejudikat. Och sådana tillkommer succesivt under årens lopp samt ändrar därmed tolkningen av lagen. Domar utifrån tidsandan riskera urholka rättssäkerheten och att devisen lika inför lagen knappas uppfylls.
Min kommentar: Vi har ofta fått höra hur medlemmar i SD blivit avskedade, enbart pga sitt medlemskap i ett riksdagsparti. För att inte tala om Näthatsgranskaren, en misslyckad polis, som får agera som lagens långa arm och åtala dem som har ”fel åsikter” på olika sociala medier. Prejudikat är inga lagar, och man kan inte dömas enligt dem – men det sker dagligen i våra domstolar i Sverige.
Några svenska forskare, journalister och debattörer har under de senaste åren vågat sig på att med sin anställning eller utfrysning som riskinsats uttala sig om skeenden i det svenska samhället. Uttalanden som inte ansetts politiskt korrekta. Oftast har deras slutsatser begravts under en våt filt av tystnadskultur. Något som Sveriges maktelit utvecklat redan under Andra världskriget, så det finns erfarenhet i den svenska kulturen sedan långt tillbaka.
Min kommentar: Ett exempel för tystnadskultur kan man ta debatten om den sk. pandemin. Här finns bara en åsikt som gäller och det är den från Folkhälsomyndigheten osv. Ingen övrig debatt får förekomma i medierna, trots att det finns läkare, forskare m. fl både här och utomlands som varit ytterst kritiska till allt som strider mot den officiella agendan. Kan nämna, att mina båda böcker om Corona, blev förbjudna att tryckas i Sverige varför de trycktes utomlands. Jag försökte tipsa om dem för ett bibliotek, men möttes av total tystnad. Ulf Bittner m fl har ju kontaktat alla myndighetschefer, riksdag och regering ang. coronabedrägeriet, men mött total tystnad på alla nivåer.
Om man inte är ”politiskt korrekt” möts man av maktmedel genom censur som inte ens kan ifrågasättas i Sverige. Maktelitens taktik är att de som råkar framföra något som ifrågasätter eller upplevs som ett potentiellt hot mot deras maktposition, beläggs med epitetet som högerpopulist, rasist, klimatförnekare, vaccinförnekare mm. Detta har fram tills nyligen varit effektivt och skapat omfattande drev på sociala medier, skapat beröringsskräck samt även att personer åsidosätts på sina arbetsplatser eller i värsta fall blivit uppsagda.
Våta filtar läggs alltså ut i Sverige på klassiskt manér som tidigare bara använts i diktaturer.
VM i stormaktstänkandet
På svensk regeringsnivå yttrar sig narcissisismen tydligt i en grandios självbild. Faktiskt oavsett vilka partipolitiska konstellationer som för tillfället har makten. Det verkar ligga i den svenska politikens DNA.
Sverige har åtminstone sedan början av 1960-talet identifierat sig som värdssamvetet. Olof Palme stod exempelvis på barrikaderna och fördömde USA och Vietnamnkriget. Tveklöst releveant kritik utifrån krigsbrotten som USA gjort sig skyldiga till.
Men sedan har det narcissisistiska beteendet i politiken tilltagit med god fart framåt.
Sverige är världens främsta IT-nation
Sedan sprack IT-bubblan. Transportsyrelsen släppte iväg känslig information digitalt till Ryssland. De ansvariga som alla klarade sig undan blev senare ministrar, bl a Ann Linde, Anders Ygeman…
Sverige är en Humanitär Stormakt
Sedan kom flyktingkrisen hösten 2015 och därmed Europas sämsta integration med påföljande segregation och problem med no-go-zoner, gängkriminalitet, skjutningar, och hedersvåld. Här har vi Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén, samt Annie Lööf som de främsta förespråkarna…
Sverige har en feministisk regering
Sedan åkte kvinnliga statsråd och ministrar till Iran iklädda slöja. Alla nordiska länder utom Sverige har en kvinna som statsminister.
EU-regler och -lagar överdrivs, övertolkas
och dras flera grader vidare för att vi anser oss vara duktigare än alla EU-länder som enligt vår maktelit har mycket sämre regeringar. Här har vi plastpåseskatten och reduktionsplikten på bensin som ett exempel.
Sverige är främsta nationen inom klimatarbetet
Sedan köpte Vattenfall brunkolsproduktionen i Tyskland. Det blev elbrist när kärnkratverken började stängas och oljekraftverk kördes igång igen. Plastpåseskatten gör att återvinningen av plast minskar och istället eldas upp medan soppåsar importeras från Asien.
Den grandiosa självbilden av Sverige blir i praktiken inte särskilt grandios, snarare tvärtom.
Kontraproduktivitetens land
Det stora behovet av att uppvisa det grandiosa i narcissisistisk politik leder till att politiken skapar kontraproduktiva beslut utifrån vad som för tillfället trendar i sociala medier. Helt plötsligt beter man sig tvärtemot vad som sades för bara några månader eller veckor sedan. En åsikt eller fakta som starkt förnekades ena veckan blir till den egna självklara åsikten den andra. Det som tystats ner under lång tid men som plötsligt råkar komma upp i medialt ljus kommenteras med att ”det där har vi känt till sedan länge”. Tvära kast där det aldrig erkänns att ”vi hade fel”. Det erkänns aldrig i den kollektiva narcissismen. Möjligen ett ”vi har varit naiva”, av Stefan Löfvén angående invandringens konsekvenser.
Ingen konsekvensanalys
Riksrevisionsverket (RRV) har vid många tillfällen kritiserat regering och riksdag för bristfälliga konsekvensanalyser. Svidande kritik kommer kontinuerligt från RRV. Kritik som i stort sett alltid lämnas utan åtgärd.
Konsekvensanalyserna som ska föregå lagförslag blir antingen bristfälligt gjorda, eller inte gjorda alls. De tas fram mer som en konsekvens av vad som trendar på Twitter eller i USA och vad som passar den egna ideologin, inte utifrån samhällsnyttan.
Min kommentar: Här hittar man t ex frågor som berör immigrationen. Gymnasielagen genomdrevs av Annie Lööf trots att Lagrådet förkastat den. Man ägnar sig gärna åt ”skvallerpressjournalistik” genom att Twittra och skaffa sig poänger. (Annika Strandhäll, Morgan Johansson, Annie Lööf)
Tvärvändingspolitik
Som grandios makthavare gäller det att haka på det som ger mest publicitet för tillfället. Haka på tidsandan som styrs av andra makteliter och där det anses politiskt korrekt att bejaka de aktuella ämnen som dyker upp. Att visa sig som den högre stående godhetsaposteln. Det blir svårt att stå rakryggad inför en sak över tid utan istället fungerar man som en vindflöjel.
Under Andra världskriget stod den svenska regeringen på Tysklands sida då Tyskland var en mycket stor exportmarknad under hela kriget. Betalningen skedde i guld vilket gjorde att ”neutrala” Sverige var en gigantisk guldtvättmaskin för det tyska stulna guldet. När Tyskland till slut besegrades gjorde den svenska regeringen allt för att framstå som att de hela tiden hade stått på de allierades sida, vilket naturligtvis irriterade de allierade i högsta grad.
Under flyktingkrisen 2015 argumenterade den svenska politiken för en human invandring där inga gränser skulle stängas. Ungern var först ut med att stänga gränsen pga flyktingströmmar vilket fick svenska politiker att anklaga Ungern för nazistparalleller. Likaså när Danmark stängde gränsen till Tyskland. Till slut tvingades den humanitära stormakten att stänga Öresundsbron.
Gängkriminaliten eskalerade under de senaste åren, något som knappas undgått den som följt nyhetsrapporteringen. Regeringen vägrade att se ett samband mellan migration och kriminalitet, tills biträdande rikspolischefen i Sveriges Radio berättade att Sverige har 40 klaner som är i landet för att begå brott. Helt plötsligt fanns det ett samband mellan migration och brott enligt statsminister Stefan Löfvén. Både inriksesminister Mikael Damberg och Centerns partiledare Annie Lööf sa också att det har de vetat sedan länge. Motsatta åsikter från den ena veckan till den andra…
Individualism istället för idealism
I det narcissisistiska samhället är det det grandiosa jaget som härskar. Det påverkar även politiken på ett för Sverige ödesdigert sätt. Därför har man gått mot ett mer fokus på personval där media hakar på med vilken partiledare som har mest, eller alltmer vanligt, minst förtroende hos väljarna. Det hela leder också till att realpolitiken blir allt mindre intressant för politikerna att sysselsätta sig med.
Politik handlar inte om ett trovärdigt, faktaunderbyggt partiprogram med tillhörande gedigen konsekvensanalys. Ett program där man borde ha en idé om hur man förbättrar samhället. Istället ägnar man sig åt floskler, politiskt korrekta uttryck, samtidigt som politikerna tjafsar sinsemellan och mellan partierna. Det handlar mer om att utesluta, misstroendeförklara, smutskasta, förhala, undvika att ta beslut, skylla ifrån sig, skylla på någon annan (helst), hanskas vårdslöst med fakta och därmed oftast ljuga för folket rakt i ansiktet.
Gamla epitet såsom ”förtroendevald”, ”samhällsnytta”, ”allmänintresse”, ”solidaritet” är som bortsopade…
Idealismen har ersatts av individualismen.
De obildade rasistiska lantisarna
Eftersom såväl media- som maktelit alltmer blivit ett Stockholmsperspektiv blir också sprickan mellan landsort och storstad allt djupare. När den ”obildade” befolkningen på landsorten utan akademiska poäng inte lyder politiken, ökar också ropen på fler förbud, dvs man närmar sig diktatoriska tendenser i slutändan.
Ingen glömmer väl Anna Kinberg Batra som kläckte ur sig ”Stockholmare är smartare än lantisar”.
Ömsesidigt förakt
Politikerförakt har två sidor. Befolkningen föraktar politikerna, men det lyser oftast också igenom att politikerna föraktar befolkningen. I alla fall på ytan, och det där med ytan är ju ett typiskt narcissisistiskt beteende.
Vi är idag på väg mot en situation där vi närmar oss en förtroendegrad hos befolkningen för samhällets styrande med en avsevärt svagare statsapparat och där demokratin är långt ifrån så självklar som den varit tidigare. Demokratin riskerar att urholkas då klyftan mellan maktelit och folket växer. Detta i kombination med att debattklimatet förlorar i takhöjd. Det leder till senfärdighet i politiska beslut, särskilt i frågor som är obekväma för deras grandiosa självbild. Besluten dröjer eller aldrig tas, trots att samhällsproblemen hopar sig.
Kaotisk migration med påföljande misslyckad integration, ökad organiserad brottslighet, allt våldsammare kriminalitet samt en alltmer dysfunktionell offentlig sektor inom vård, omsorg och skola naggar samhället och tryggheten rejält i kanten. Detta drabbar ju inte eliten som sitter på behörigt avstånd från verkligheten i trygg gemenskap med likasinnade och därmed avskärmade från den befogat gnälliga, kritiska och obildade befolkningen som inte vet sitt bästa.
Steget till korruption är inte heller långt ju mer klyftan mellan maktelit och folket ökar. Vare sig det är ren klassisk korruption med pengar i potten eller mer subtil och svårbevisad vänskapskorruption.
När engagemangen inte kommer inifrån blir därmed politiken istället degraderad till plakatpolitik, symbolpolitik osv och det blir svårt att hålla en konsekvent linje. Den kollektiva narcissismen tar över.
All energi går till att ”utesluta Sverigedemokraterna”, vilket i förlängningen också leder till ytterligare politikerförakt och en allt djupare spricka mellan maktelit och befolkning. Befolkningen är inte dummare än att de ser det simpla spelet och den medvetna desinformationen och värdelösa hanteringen av ”fakta” i debatter och politik.
Min kommentar: Den senaste tidens Nato-anslutning utan medborgerligt stöd inhämtat genom val, visar på en arrogans och en kommentar om hemliga uppgifter som det inte kan berättas om. Som om det vore ett tillräckligt skäl till att inte ha en folkomröstning i en så viktig samhällsfråga.
När egna idéer tryter importerar man från USA
Sverige har av någon märklig anledning importerat trender från USA. Allt ifrån konsumtionstrender till genusaktivism, klimataktivism, kultursjukdomar, dieter, träningsmetoder, självförverkligande-teorier och alla möjliga andra identitetspolitiker.
Likaså plockar man bort nutida normer i olämpliga filmer, konstverk, statyer och böcker. Media hakar på och förstärker trenderna. Historien raderas ut för att passa de nutida identitetspolitiska strömningarna. Vi ska inte lära oss av historien längre, utan lyssna bara på dem som är mest högljudda idag.
Identitetspolitiken har sin grund i individualismen. Grogrunden finns både i USA och Sverige, och i Sverige är individualismen tydlig.
Identitetspolitiken används för att ensidigt lyfta fram en viss grupps diskriminering och därmed gruppens självpåtagna rätt till mer uppmärksamhet, kvotering och andra fördelar. Det hela kretsar ensidigt kring jaget oftast kombinerat med en offer-roll som ska leda till fördelar gentemot resten av samhället. Handlar inte om att likställa möjligheterna vilket vore mer logiskt. Nu koncentrerar man sig på hudfärg, sexuell läggning och etnicitet.
De som propagerar för lika villkor beroende på kön propagerar i själva verket för att ett kön ska favoriseras, bl a enligt genus-aktivisterna. Alltihop är snarare en politisk ideologi som politiker sedermera hakat på för att knipa snabba om än kortsiktiga poäng.
Landet där ord och humor förbjuds
Bäst att ligga kvar, för annars kan någon bli kränkt
Idag kan man bli ”kränkt” av alla möjliga orsaker. Plötsligt får man inte säga ”neger”, ”negerbollar” eller ”negerkung” längre, för då kan de svarta bli kränkta. Hur ska 470 miljoner spansktalande ställa sig till detta där svart heter negro?
Exotisk och Eskimå är de senaste förbjudna orden. Man får inte skriva ”man” för det är köns-stereotypiskt. Sedan kan man koppla ”vit” och ”mjölk” till rasism. Mjölk är vit rasism!
Att inte tåla skämt är ett typiskt symptom på narcissistiskt beteende. Man (!) är höjd över all kritik. Den grandiosa självbilden får inte ifrågasättas ens med humor. eftersom alla som ifrågasätter de grandiosas ”sanning” dessutom är lägre stående lågintelligenta varelser.
Ryggkliarnas paradis
Narcissisism handlar till stor del om att få bekräftelse på sin inbillade storhet. Att sola sig i glansen av berömmelse och uppmärksamhet av så många supporterande och applåderande ja-sägare som möjligt.
Det blir därför en homogen grupp som kliar varandras ryggar och bekräftar varandra. En stark grupptillhörighet skapas och skyddar gruppen mot den otäcka omvärldens befolkning som bara är dumma i huvudet och fast i gammaldags tänkande som borde förbjudas. Det ger en immunitet mot all kritik utifrån och det ger också ett internt grupptryck där alla ska tycka lika, där ingenting av de gemensamma idéerna som gruppen byggt upp och skapat sanningar av, får ifrågasättas. vilket ger behaglig trygghet. Grupptillhörigheten är också utgångspunkten för att skapa makt och bekämpa dem so inte inser gruppens grandiositet. En sekteristisk sammanslutning höjd över all kritik.
Att dölja skiten med floskler
Varje större organisation ska idag ha minst en kommunikatör. Vilket nog är en stark underdrift. Göteborgs stad har enligt uppgift hela 236 stycken, Stockholms stad har 200 st. Det verkar mao krävas en hel del kommunikation för att driva kommunal verksamhet. Det gäller att upprätthålla den grandiosa självbilden. Vad som sedan faktiskt händer innanför väggarna kan vara en helt annan sak. Men det kan handla om ”värdegrund”.
”Ingen värdegrund i världen stoppar en idiot”, skrev ett kommunalråd i Malmö.
Vi ska granska lite av Swedbanks bankchef Brigitte Bonnesens uttalanden i samband med penningtvättskandalen i banken:
… på största allvar... OK, om man anklagas för penningtvätt åt ryska maffian så är det väl dags att ta det på allvar. Floskel.
… därför har jag gett EY ett brett mandat… Notera JAG-formen. Hon som är anklagad har gett ett BRETT mandat… Vad brett avser, vet jag inte. Floskel.
Fördummande lärosäten
Universiteten i Sverige har mer eller mindre kidnappats av genusforskarna där kvotering införts bl a att män 60-plus ska köpas ut för att få in fler kvinnor. Fokus på kunskap har ersatts med fokus på kön. Som egentligen inte finns utan är en social konstruktion… De som inte ställer upp på genusforskarna blir på olika sätt åsidosatta eller stoppade i sin forskargärning, belagda med repressalier eller uppsägning om de inte antar den ”rätta läran”. Likaså fördelas numera forskaranslagen utifrån hur de sökande kan motivera kopplingen till genus. Oavsett ämne! Det förnekas i och för sig av Vetenskapsrådet men som vanligt är det subjektiva bedömningar.
Varför har akademin fallit offer för kvasivetenskap utan någon som helst faktabaserad grund?
Akademin präglas av prestige. Den har sitt egna poängsystem med titlar, promoveringar, utnämningar, doktoreringar. Samt som vi nämnt ovan den som får sin rapport publicerad åker upp i poängtabellen. Gäller också att forska i något som ligger i tiden. Kravet på samhällsnytta verkar vara sekundärt. Forskning och kunskap inom akademin är så smal och specialiserad, så udda att näringsliv och samhälle oftast har liten eller ingen nytta av den.
Universitet och högskolor är som en skyddad verkstad.
Paradigm-skiften
Paradigmskiften är effektiva att använda när det gäller att upptäcka trender som är på gång eller som kan förväntas dyka upp. När en paradigm faller ersätts den av en annan. Det finns då också en tendens till att en paradigm åt det mer extrema hållet ersätts med en paradigm åt det åtminstone nästan lika extrema motsatta hållet. Vitt blir oftast svart, vitt blir sällan grått. Starka paradigmer faller tungt. Tungt som Berlinmuren.
Att sitta bekvämt i en maktposition gör också att vi ignorerar skeenden som kan hota egen makt. Makt ger pengar, personlig prestige och allmänt välbefinnande som ganska snabbt utvecklas till en känsla av odödlighet och grandiositet. Vi blir feta och glada.
Fastnar i maktstrukturer gör särskilt den som hela tiden söker bekräftelse och gillande. Det gör att exempelvis politiker är sämst i klassen beträffande trendspaning. Ju mer makt desto mindre förmåga att snappa upp långsiktiga signaler i omvärlden.
När paradigmskifte börjar inträffa uppstår en sk ”Liminal Moment”. Det präglas av stor oro bland dem som känner sin ställning, presige eller trygghet hotad. Det kan vara på individnivå, men också på en mer kollektiv samhällsnivå där gamla strukturer börja rasa ihop men ännu inte ersatts av nya strukturer. Vilket ger en ökad aggressivitet som kan utmynna i olika former av härskarteknik. Politiken stiftar exempelvis fler lagar och ropar alltmer på förbud. Maktstrukturerna börjar krackelera, de flesta klamrar sig fast, medan de med bättre utvecklad överlevnadsinstinkt redan hoppat av i ett tidigt stadium. De senare är för det mesta ganska få.
Maktelitens förgänglighet
Skeenden i förhållande till olika trender, för såväl individer som befolkning, bra eller dåliga, kompliceras av huruvida det finns en stark maktelit som gynnas av dem eller inte.
En diktator kan hålla en befolkning i schack ganska länge trots människans biologiska behov av frihet. Doktriner bygger på lögner som avslöjas förr eller senare. Därför rämnar även hårdföra diktaturer förr eller senar. Eller en mobbande åsiktskorridors censur. Det handlar bara om när den tändande gnistan kommer.
NÄR – inte om. Gäller i både stort och smått.
Det kan kosta på både ekonomiskt och relationsmässigt att stå emot och stå upp för sin åsikt. Särskilt i tystnadskulturens Sverige där konflikträdslan och grupptrycket är särskilt starkt. Debattklimatet är starkt begränsat och kollektivets enighet är viktigare än att ifrågasätta vedertagna sanningar som anses politiskt korrekta för tillfället. Ett svenskt debattklimat som är unikt i Europas demokratier, men vanligt i diktaturer där oliktänkande bestraffas hårt.
Känns det igen?
Kategorier:Böcker, Hälsa, klimatet, Media, Rättsstat, Svensk politik, Världspolitik
Bakom kulisserna 