2021-10-07
Olle Ljungbeck

Statsminister Stefan Löfvén måste ställas inför riksrätt och all statlig finansiering av medierna måste upphöra, annars är Sverige varken en demokrati eller rättsstat.

Ingen annan har någonsin genom sin katastrofala politik skapat förutsättning för en sådan förstörelse av Sverige som Stefan Löfvén.

Som den psykopat han är, har han under sin regeringsperiod fullkomligt styrts av sitt maktbegär, och för att kunna behålla makten har han helt accepterat de invandrade barbarernas våldtagning av vårt land. Det är ingen överdrift att påstå att Sverige i dag befinner sig i krig.

Men det fruktansvärda är att Stefan Löfvén låter barbarerna föra detta krig mot det svenska folket, utan att Sveriges krigsmakt sätts in för att slå ner våldet och massakern. Det senare beror på att han har en dold överenskommelse med de ledande migranterna/islamisterna om att dessa skall ge hans parti Social-demokraterna sina röster. Detta är ingen skröna utan det finns en skriftlig överenskommelse om detta mellan nämnda.

Stefan Löfvén är en helt skrupelfri individ, som är beredd att gå hur långt som helst för maktens skull. Frågan är om det går att göra Sverige mer otryggt och våldsinriktat än vad det är i dag. Därför finns det inget straff för Stefan Löfvén som är tillräckligt. Det är därför nödvändigt att ställa honom inför riksrätt även om han avgår under hösten. Han och i första hand han, är skyldig till tusentals svenska kvinnors, mäns, flickors och pojkars död och dagliga oro om de skall dödas pga de invandrades barbarernas skjutningar, sprängningar, fysiska våld etc. Detta som sagts ovan kan inte förnekas. Om Stefan Löfvén stått på folkets sida skulle han kunnat gjort slut på det krig som de invandrade barbarerna nu för mot svenska folket – på kortare tid än ett halvår. Detta kunde han gjort genom att utvisa alla dem som bryter mot lagarna och påkommits med vapen, sprängämne etc.  Med andra ord de som våldfört sig på oss och de som med sprängämnen eller anlagda bränder förstört och demolerat fordon, byggnader etc.

Stefan Löfvén skiljer sig också på ett anmärkningsvärt sätt från hur tidigare regeringar förhöll sig till sin allianspartner. Det är numera normalsituationen att det parti som efter valet tillträder som regering tvingas ta med ett annat ofta litet parti (allianspartner) för att få majoritet eller åtminstone kunna regera på hoppande majoriteter.

Så har Stefan Löfvén också gjort genom att han låtit Miljöpartiet (ca 4 %) ingå i regeringen. Eftersom Stefan Löfvén närmast har ett sjukligt maktbegär har han låtit MP få ett betydligt större inflytande på politiken än vad partiets storlek borde medföra enbart för att kunna hålla sig kvar vid makten. I tidigare fall har sådana koalitioner splittrats när det lilla partiet krävt för stort inflytande i förhållande till sin storlek. Men på grund av Stefan Löfvéns sjukliga maktbegär och att han därför till varje pris vill behålla makten har han låtit MP få ett alltför stort inflytande på politiken vilket lett till den katastrof Sverige i dag befinner sig i på flertalet områden.

Men vi får inte glömma att det finns en gruppering som bl a är delansvarig för den politik Stefan Löfvén för.

I dag ägs nämligen huvuddelen av de ”svenska” medierna  (lokal- och rikstidningarna)  av  två mediebolag ett svenskt – Bonnier – och ett norskt – Schibsted. Men det skulle inte vara möjligt för Bonnier och Schibsted att driva dem om inte staten (Sveriges regering) skulle tillskjutit huvuddelen av vad det kostar att driva dem. Därför faller det på sin egen orimlighet att Sverige skulle ha en fri och obunden press med självständiga lokal- och rikstidningar. Följden blir i stället ett konsekvent stöd från dessa tidningar till den sittande regeringen. Att Stefan Löfvén därför kunnat stanna kvar som statsminister beror därför till stor del på att dessa tidningar inte gör sin plikt – nämligen att hårdgranska regeringen och ifrågasätta dess legitimitet. Kontentan blir därför att ett land med en av staten till nästan hundra procent bekostad riks- och lokalpress kan inte ge demokrati som resultat. I stället  avlägsnar sig regeringsmakten allt längre bort från denna. Resultatet ser vi svenskar i dag.

En utveckling som ingen med erfarenhet av tidigare regeringar kunnat drömma om.  Som ett exempel på motsatsen. När jag var ung ägdes tidningarna huvudsakligen av enskilda personer eller mindre bolag. Ytterst sällan mer än en tidning per ägare. Varje ”tidningsområde” omfattade oftast tre tidningar av helt skilda politiska åsikter. Mestadels en ”Högertidning” , en ”Bondetidning” och en ”Socialdemokratisk” tidning. Dessa förde alltid en stenhård polemik och den sittande regeringen fick verkligen veta vad den var värd.

Slutligen: ”Göteborg ska känna att man har hela landets stöd”, sade statsminister Stefan Löfvén under en presskonferens.

Ett praktexempel på hur Löfven agerar. Endast verbala uttalanden om händelsen. Aldrig minsta initiativ till åtgärd för att förhindra ett upprepande så att Sverige åter blir ett land av trygghet.