Barn till salu. Köparens marknad

Publicerat  av mychina
KWANG (Signatur)

Barn till salu. Köparens marknad.

Sanningen om Kinas svarta marknad för handel med barn. Detta är vad som verkligen pågick, vilket är mycket annorlunda än den falska bild svenska media har målat upp.

DN hade nyligen två artiklar om detta fenomen. Båda grova förfalskningar av verkligheten.

Marianne Björklund: Ettbarnspolitiken var en mänsklig katastrof

150.000 ”hittebarn” adopterades bort från Kina – men alla var inte övergivna

Ett par förfalskade rövarhistorier utan verklighetsanknytning och naturligtvis har man noggrant undvikit att låta någon som verkligen kan något om Kina och händelserna komma till tals. Hela avsikten är som vanligt uppenbar, att med en förfalskad och förvriden story förnedra och smutskasta Kina.

Vad som verkligen pågick beskriver jag i det här inlägget, och jag var på plats och hade inte bara insikt i händelserna, jag var även i en mindre uträckning en del av dom.

Texten lyder ungefär. Att vara försiktiga i trafiken skapar en lycklig familj. Notera skillnaden i klädsel och byggnader på bilden och den omgivning den sitter i. Idag har omgivningen blivit som på bilden. Bilden är omkring 30 år gammal.

En Hong Kong journalist drogs inför rätta och döms.

Lawrence Ma, advokat och ordförande vid Hong Kong Legal Exchange Foundation, sa på fredag [16 april 21] att ”fri press ger inte rätt att ljuga, fuska, vilseleda eller säga vad som helst.” ”Pressfrihet är inte ett kriminellt försvar [i Hong Kong] ”, men i Sverige är det så. Det är inte brottsligt i Sverige för media att ljuga, skända, dreva människor i döden, lex Benny Fredriksson, sprida falska rykten men det borde det inte vara det. Journalism ger ingen rätt att skada nationer, företag eller individer. Att ljuga och missleda en domstol kan innebära fyra års fängelse, att ljuga och missleda hela svenska folket är tillåtet.

Vi behöver införa personligt straffansvar för falska nyheter och rykten. Om en person missleder en domstol genom att ljuga kan det medföra ett fängelsestraff på fyra år. Om en person som en journalist missleder hela svenska folket genom att ljuga är det helt tillåtet. Visserligen kan den journalisten med Kinas nya lagar hållas ansvarig för förluster i domstol i Kina, men det räcker inte. Sverige måste ta tag i detta allvarliga problem.

Augusti 2006. Barn till salu

I augusti 2006 ringde en tjänsteman mig från svenska ambassaden och sa ungefär: ”Du, ett par svenskar i Chongqing har ringt oss och behöver lite stöd i umgänget med myndigheterna. Kan du ställa upp och träffa dom.” Jag tackade ja.

Vi träffades på hotellet Holiday Inn i Nanping i Chongqing, nu nedlagt, klockan fyra en lördagseftermiddag, det var ett par i 45-årsåldern. Vad var då problemet? Jo – dom hade kommit till Chongqing för att hitta ett adoptivbarn men kunde jag hjälpa dom att hitta rätt. Jag förslog omedelbart att dom skulle besöka den statliga adoptivbyrån som då låg på fjärde våning vid torget, alldeles vid fontänen, i stadsdelen Jiangbei. Där talade personalen dessutom hjälplig engelska, en synnerligen ovanlig tillgång i Chongqing på den tiden.

Paret tittade på varandra ett ögonblick och sa: ”Vi har varit där, men dom vill ha så mycket personlig information vi inte vill ge dom, och det är så byråkratiskt”, Det var helt sant. Byrån var både synnerligen noggrann och grundlig, för att inte säga petig, i att granska utlänningars lämplighet som adoptivföräldrar. Kina hade tidigare haft en skandal där utlänningar missbrukat adoptioner för människohandel.

Paret fortsatte: ”Vi har hört att med rätt kontakter kan man kringgå den officiella adoptionsprocessen”. Man påpekade flera gånger att man var mycket villig att betala för sig, och pengar saknades inte.

Så såg byrån ut 2006. Mitt fotografi.

Korruption i arbete

Detta var just problemet. Korruptionen var vid den tiden ett problem, utlänningar som letade adoptivbarn var villiga att betala vad som helst, och gangstersyndikaten var inte sena att profitera på detta. Dom byggde hela skuggsystem av myndigheterna, mutade gärna tjänstemän, utlänningarnas villighet att betala svart för att köpa ett barn hade skapat en svart marknad för barnhandel där pengarna flödade. Sverige bidrog. Många utlänningar begrep inte ens att man hamnat i klorna på gangstersyndikat, man var naiva och trodde man hade med myndigheter att göra. Det fanns så mycket pengar i detta att gangstersyndikaten öppnade skuggkontor av myndigheterna med egna brevhuvuden, egna sigill, och ID kort, allt såg väldigt officiellt ut. Pengar betalades villigt av de som sökte ett adoptivbarn.

Utlänningarna, som svenskar, matade villigt och ofta vetande korruptionen och det var orsaken till problemen.

Utlänningar, även från Sverige, både skapade och drev systemet finansiellt.

Barn att sälja fick man från bland annat barnhemmen. Gangstersyndikaten satte priset på ett barn till kanske 3 000 dollars, att betalas som en donation till barnhemmet, vilka sedan tvingades betala 50 % i provision till gangstersyndikatet. Det var en otrolig summa på den tiden i västra Kina då man kunde hyra en skaplig våning för 200 kronor per månad, och få ett bra mål mat för tre kronor. Privatbilar var mycket sällsynta, och Chongqing, som hade 32 miljoner innevånare, hade hela tre trafikljus och inga parkeringsplatser. Man kunde parkera fritt var som helst. Det fanns så få västerlänningar att alla kände varandra. De flesta hängde på Didi’s bar i Nanping. Alla kände alla.

Gangstersyndikaten var heller inte främmande för att sy upp ett par polisliknande uniformer och röva bort barn. Utlänningarna var ju villiga att betala bra. Det var troligen det som hände Elins familj Kina. Allt drevs med utländska svarta pengar, inklusive svenska. Polisen i Kina arbetar inte med att hämta barn i Kina som dom gör i Sverige. Hela systemet drevs av att västerlänningar, som svenskar, var villiga att betala rundligt för sig för att undvika det officiella adoptionssystemet. Svarta pengar både skapade och drev hela systemet.

Vad som drev detta var just pengar från utländska par som de jag träffade. Den statliga adoptionsbyrån var nästan gratis att anlita, men där var man noggranna, omständliga och försiktiga. Utlänningarna, inklusive från Sverige, var helt villiga att muta, bedra och köpa barn på en svart marknad, vilket dom själva hade skapat, och förstod som regel väl vad som pågick, men inte alltid. För mig är det uppenbar att detta var vad som pågick vid den adoption som DN beskriver, medvetet eller inte.

Detta gangsterdrivna system avskaffades först delvis i de utrensningar som BoXilai genomförde 2009 till 2011, inte alltid med varken lagliga eller snygga metoder, men resultat åstadkom han. Någon riktig ordning började det först bli när XiJinping tog tag i problemen med korruption 2013.

En verkligt bisarr framställning

DN har på det mest bisarra och krystat sätt klumpigt försökt att koppla ihop den mycket framgångsrika familjeplaneringskampanjerna med gangstersyndikatens verksamhet som finansierades av västlingar, även från Sverige, de som köpte barn på den svarta hemliga marknad man själva skapade och underhöll finansiellt.

Detta var vad Kina var, till vänster. Detta var vad familjeplaneringen utlovade, till höger, och detta var vad man levererade. Den var otroligt framgångsrik.

Detta är inget reklamfoto eller arrangerat, det är ett autentiskt foto av vad ettbarnspolitiken åstadkom.

Ibland känner jag att DN är Sveriges största rasistiska anti-Kina hatsajt som sprider fejknyheter, falska rykten, förfalskar och förvrider i avsikt att smutskasta och nedvärdera allt som har med Kina att göra. Varför överhuvudtaget bry sig om att skriva om något man absolut inte har en aning om, och varför låter man bara personer komma till tals som gynnar det förutbestämda syftet, att förtala och sprida fejk. Ingen kunnig från Kina har ju tillåtits vara involverad att skapa artikeln.

Barnen av idag, jag måste ha hundratals om inte tusentals foton som detta som jag tagit under åren på skolor. Detta är vad familjeplaneringen, kallad ettbarnspolitiken, skapade.

Familjeplaneringens enorma framgång, kallad ettbarnspolitiken

När det gäller den forna familjeplaneringskampanjen, som gick till historien som ettbarnspolitiken, är det ju inte så svårt att ta reda på vad som verkligen hände. De som var med finns ju idag och berättar gärna, men ingen får naturligtvis komma till tals i DN, det kunde skada syftet att missleda läsarna, sprida rykten, ljuga och förtala. Den fullständiga sanningen skulle bryta udden av sensationen som säljer tidningar. Familjeplaneringskampanjen drogs först igång av Mao Zedong 1968, mitt under kulturrevolutionen, och ungefär när jag själv var där. Den dog delvis ut när Mao blev gammal och senil och utvecklade alzheimers, men återstartades 1979 av DengXiaoPing.

Männen tar mycket aktiv del i familjelivet med barnen. De flesta upplevde inte de svåra tiderna, men de äldre i familjen gjorde, och berättar. Familjebanden är otroligt starka i Kina.

Utbildning i familjeplanering, inte förbud med straff

Avsikten var inte alls dom DN påstår att staten ville bromsa befolkningstillväxten, vilket heller inte skedde.

Befolkningstillväxten

Den uttalade orsaken var tydligt, med färre barn i familjen räckte ekonomin till att ge både barnen och hela familjen en bättre levnadsstandard. Det var fråga om utbildning i familjeplanering, om övertalning, och den var otroligt framgångsrik. Fortfarande sprider svenska media den mycket grova lögnen att det var fråga om ett förbud att ha mer än ett barn och och överträdelser straffades.

Det är lögn. De brutala medel som DN falskt påstår tillämpades, som dryga böter, fråntagna arbete och bostad, att kvinnor fick sina barn tvångsaborterade sent under graviditeten, eller blev tvångssteriliserade förekom inte. Det förekom övergrepp, men dom var ovanliga.


Bildtext. Ordförande Mao gav oss ett lyckligt liv Här föreslås tre barn

Att som DN påstår att förstfödda flickor blev ett dilemma, att en pojke kunde få bättre jobb, högre lön och ta hand om sina föräldrar när de inte längre kunde arbeta, är även det en grov lögn. Under den agrariska eran var orsaken att en pojke stannade vid fädernehemmet och fortsatte att driva jordbruket, medan flickorna gifte sig och flyttade till sitt nya hushåll. Under den efterföljande inflyttningen till städerna är det faktiskt kvinnorna som är de som drar in mer inkomster än pojkarna i dagens Kina. Jag frågade en gång en kvinna varför det är så. ”Enkelt” sa hon, ”vi är uppfostrade att ha ansvaret för familjen”.

Jag har många gånger besökt fakulteter för ingenjörsvetenskap på kinesiska universitet, det är alltid omkring 50 % flickor.

Att som DN påstår att flickorna inte längre var önskvärda är igen en grov lögn. Flickor är sedan länge lika, eller till och med mer, välkomna. Det var bara under den agrariska eran som det var nödvändigt att ha en pojke i familjen för att ta över jordbruket. Så är det inte längre. Flickor tar ofta över ett jordbruk idag, med dess avancerade teknologi av data programmerade och GPS styrda maskiner, drönare och system.

Fakta är att uppgifterna om att flickbebisar dök upp vid järnvägsstationer, utanför sjukhus och polisstationer är en annan grov lögn. Enda gången jag har hört talas om det var för omkring 20 år sedan, och då hamnade det på förstasidan i alla tidningar i hela landet. Så ovanligt är det. Att flickor har försvunnit från systemet beror på att systemet var slarvigt skött. De äldre ville arrangera ett äktenskap, flickorna vägrade och ville hitta sin egen partner efter eget val. Det blev konflikt i familjen, flickorna rymde och gömde sig, gifte sig, talade inte om var dom var, och folkbokföringen hann inte med. Samma sak pågår just nu i Xinjiang.


Bildtext För lycka och välgång för landet och ett lyckligt folk. Kinas socialism med kinesiska förtecken, vilket betyder att dela med sig.

Jag har personligen varit närvarande vid ett sådant gräl mellan en tonårsdotter och far. Hon ville flytta till Guangdong och gifta sig där, pappan var rosenrasande och hotade med att förneka henne. Hon skulle gifta sig lokalt efter de äldres önskemål – basta. Flera år senare träffade jag damen igen, hon var nu gift, paret hade en dotter, drev en juvelerarbutik i – just det – Guangzhou. Pappan då? Han hade helt enkelt fått ge upp.

Familjeplaneringskampanjen ebbar ut.

Kampanjen ebbade ut och stannade upp omkring år 2000 till 2005, problemet med stora familjer försvann av sig själv då familjerna nu valde att bara ha ett eller två barn, och den avskaffades formellt 2015 och ersattes då av en rekommendation om två barn. Det betyder inte någon tillåtelse att ha två barn utan att statens finansiellt stödde barnen i en tvåbarnsfamilj, som nu har blivit en trebarnsfamilj. Staten betalade för de två första barnen, men fler barn fick familjen betala för själva. Den som vill och anser sig kunna försörja fler barn är välkomna att skaffa sig fler barn.

Män tar idag mycket aktiv del i familjen med barnen.

Det som sticker otäckt i ögonen är att DN skriver att det skulle vara ”tillåtet” att ha ett visst antal barn. Det var, och är, det inte alls fråga om. Under ettbarnspolitiken betalade staten alla kostnader för det första barnets födelse, men kommande barn fick familjen betala själva. Hade dom inga pengar kunde sjukvården inte neka vård, det blev en skuld som sedan skrevs av, och familjen fick gratis utbildning i familjeplanering. Det fanns ingen kronofogde i Kina. Idag är det tre barn, och modern kan ta sex månaders mammaledigt.

Kvinnor tvingades inte alls till sena aborter för att fostret till exempel var en flicka, det fanns helt enkelt inga möjligheter att bestämmas könet före födseln på den tiden. Böter och straff som att förstöra familjens hem är bara andra grova lögner och propaganda som skapats i efterhand i väst med syfte att skända, förfalska och förtala. Det förekom övergrepp, men det var mycket långt ifrån det normala.

Inte heller kunde barnhemmen tjäna pengar på internationell adoptioner. Dom sköttes, och sköts till denna dag, av en statlig myndighet. Det förekom dock korruption som jag beskrivit ovan. I den svarta marknaden, som utlänningar som svenskar skapade och underhöll finansiellt, var det förstås annorlunda.


Då tog de äldre hand om barnen när de yngre gick och arbetade. Det pågår fortfarande i mycket stor utsträckning, men mobiliteten gör att det gamla familjesystemet dör ut och ersätts av dagis.

Att flickor särskilt har adopterats bort är även det en gammal mycket grov lögn. Verkligheten var inte alls att ha en son som gör att släkten lever vidare som DN skriver, så var det i väst, men inte i Kina, utan i det gamla agrariska Kina var det viktigt att ha en son i familjen, en man, som tog över jordbruket och försörjde de gamla. Idag finns en preferens i storstäderna att få flickor.

Att en gift dotter anses bli en del av sin makes familj är en annan grov lögn. En kvinna som gifter sig i Kina till denna dag fortsätter att ses som en medlem av sin biologiska familj och håller flitigt kontakten. Hon behåller till och med sitt familjenamn, sitt flicknamn, livet ut från sin biologiska familj, hon byter inte namn som i västvärlden. Däremot blir hon medlem av mannens hushåll, och hennes hushållstillhörighet flyttas till manens Hukou, hushållsregistrering, Kinas folkbokföring. Kvinnor, speciellt kvinnor, håller hela livet ut nära kontakt med sin biologiska familj, sina barndomsvänner och gamla skolkamrater och har vanligen årliga återföreningar.

Besserwissers, väst snobberi och kolonialmaktskultur

Sedan får vi den vanliga dosen av besserwisser och väst snobberi av kolonialmaktskultur, till exempel att en utlänning och professor i Asienstudier skulle veta bättre än oss som bor och lever i Kina. Kinas myndigheter fungerar precis som de svenska, om en familj inte kan ta hand om ett barn träder myndigheterna in. Familjeplanering var inte bara om undervisning och utbildning, utan att Kina iförde de regler Sverige haft länge, samhällets omsorg om barnen. Inget barn skulle behöva gå hungrigt. Det gjorde att en del barn kom att göras tillgängliga för adoption, men det har inte med något ettbarnspolitik att göra. Anledningen är densamma som i Sverige. Tvärtom var det som oftast familjen själv som ombesörjde att barnet fick komma till en familj som tog hand om det.

Dagens familjer i Kina, mycket tack vare familjeplaneringen som kallades ettbarnspolitiken

Visst var det motvilligt, precis som i dagens Sverige, men dessa vedervärdiga lögner om hot, förstörda hem, stulna djur, fängelse, och tvångsaborter är just vad dom ser ut som, vidriga lögner fabricerade i västpropagandan. Det förekom oegentligheter, men det var de sällsynta undantagen. Är det inte nog snart med alla dessa fantasifulla bedrägerier i bok- och tidningsform av okunniga västlingar som bara letar efter sensation för att tjäna pengar på att sprida falska rykten om Kina.

Igen, Kinas familjepolitik har inget att göra med någon tillåtelse att ha ett visst antal barn, det har allt att göra med omsorg om både barnen och familjerna.

Makalösa framsteg

Kinas familjepolitik och familjeplaneringspolitik var makalöst framgångsrik. Inte heller finns det någon koppling mellan familjepolitik och den svarta marknad som västs adopterande skapade genom att mata in pengar i gangstersyndikaten för att med korruption undvika den formella säkra adoptionsprocessen. Inget land i hela mänsklighetens historia har lyckats så bra som just Kina.

Sju flickor

En man jag känner har sju flickor, den äldsta nu omkring 35. Han har själv berättat. Familjen han föddes i fick flera pojkar, medan en annan familj i byn bara hade flickor, så inom byn bestämde man sig för ett barn-byte. Hans biologiska familj i byn bytte en pojke, honom, mot en flicka. Det gjordes aldrig några hemligheter om vem hans biologiska familj var, han behöll även deras familjenamn, vilket han har till denna dag.

Förnyelsen

Kinas samhälle förändras. Det är inte längre agrariskt, och just nu pågår en intensiv debatt om just kostnaden och arbetet med att uppfostra barn, och förslagen haglar. Det svenska systemet ses som ett skräckexempel, det anser man bara leder till samma korruption vi ser i dagens bidrags Sverige.

Att det föds färre barn just nu i Kina beror mycket på att yngre, främst kvinnor, nu väntar med att bilda familj till sen 20-årsålder och efter en utbildning och att etablerat sig i ett yrke, istället för som tidigare i tonåren. Ofta efter påtryckningar från släkten. Helt enkelt ett ”hack i kurvan”. Färre barn betyder inte samma problem som i ett land som Sverige, problemet är omställning, och den fortgår mycket bra när maskiner och teknologi tar över.

Traumatiska minnen

Visst väcker omsvängningen traumatiska minnen till liv hos dom äldre, en generation jag själv tillhör, men de traumatiska minnena rör de problem som familjeplanering löste. Sjukvården var primitiv, om den ens fanns alls, och efter Kulturrevolutionen var det en skriande brist på både mediciner, läkare och kunskap. Det var familjeplaneringen, åtminstone i del, som löste dessa problem.

Som exempel på traumatiska minnen, en kvinna jag känner väl föddes alldeles innan Kulturrevolutionen startade. Hennes far var en mycket berömd professor, och för att skydda henne mot Rödgardisterna gömdes hon på en bondgård lång ut på landet med flera andra barn. Som sexåring lekte dom i en övergiven byggnad. Hon föll från andra våningen, spräckte skallen och vänstra handleden krossades. Det fanns ingen vård utan hon lämnades att dö, men hon överlevde. Fem år senare återförenades familjen, hon var 11 år och analfabet, och fick äta ris för först gången i sitt liv. Idag är hon en av Kinas mest berömda akademiker på ämnet “YaJi” (雅集) “the collective arts of scholars” eller mästarnas samlade konstarter. Hon äger sitt eget hem och affärslokaler, är dollarmiljonär och mycket lycklig med livet.

Det kinesiska undret

Så ser det det kinesiska undret ut, och det var program som familjeplaneringen som möjliggjorde det. De program som västvärldens journalister gör allt för att dra i smutsen och förtala.

Att svenskarna tycker att dom inte har fri tillgång till andras privata information i Kina kan vi förstå. Kina ligger igen årtionden före Sverige i samhällsutvecklingen och har världens starkaste privatlagstiftning. Personlig och annan information är inte fritt tillgänglig för utländska peeping-toms, och det är så vi vill ha det. Tyvärr utnyttjar propagandakampanjerna i väst detta genom att fanatisera ihop en massa lögner i avsikt att svartmåla och förtala. I mars 2020 stoppade Kina i praktiken alla utländska adoptioner efter all den falska ryktesspridningen. Det var alltså inte adoptionsföretag utomlands som slutade adoptera, det var Kina som stoppade dom. Utlänningar, som i Sverige, ansåg att det var dom som skulle fatta beslut om adoptioner och Kina skulle bara lämna uppgifter. Kolonialmakts-kulturen. Nu är det i Kina som besluten fattas, och utlänningarna gillar det inte.

Diktaturen Sverige

DN upprepar även monotont, repetitivt och lögnaktigt att Kina skulle vara en diktatur. Sverige kommer betydligt närmare den beteckning för i Sverige saknar medborgarna allt inflytande på besluten som rör dem, medan Kina är ett verkligt folkstyrt land. Här kan vi påverka och styra beslut som rör oss. Vi har ett samhällssystem som ligger minst 50 år före i utvecklingen jämfört med primitiva ”demokratier” som Sverige där innevånarna nästan helt saknar inflytande på maktens beslut.

DN skriver att man granskat hundratals handlingar, gjort intervjuer med svenska tjänstemän, gjort Intervjuer med forskare i väst, granskat barnannonser och adoptionshandlingar från Kina, men inte en enda kunnig person från Kina har fått komma till tals. Det säger väldigt mycket om avsikten med och kvaliteten på artikeln. Kina har utvecklats långt i sin digitalisering, Sverige har inte ens börjat utan är teknologiskt mycket primitivt, ”stenålder” som en svensk tjänsteman nyligen uttryckte det. I Kina umgås man nu regelbundet digitalt med WeChat. Varför rekommenderar DN inte att Elin håller kontakten med sin familj Digitalt, med WeChat. Så går det till i Kina, medan Sverige har mycket lång väg att gå.

Svenskarna bör göras medvetna om kvaliteten, eller snarare avsaknaden av kvalitet, på vad dom dagligen läser i dagspressen. Media i Sverige är otillförlitliga.

USA regimens långa tentakler

Enligt min åsikt sprider DN och Bonniers, där DN ingår, med sina stora affärsintressen i USA, falska rykten och ensidigt driver USAs och CIAs narrativ till svenskarna. Man uppträder som en integrerad del av USAs Djupa Stat och representerar deras intressen att stoppa, smutskasta och förtala Kina. Man verkar i Sverige i USA propagandans tjänst för att liksom i Tyskland i förra seklet, detta med samma metoder, massindoktrinera och förleda befolkningen. Varför tillämpas inte den svenska säkerhetslagen. Jag kallar det för rasism och rasförföljelse.

USA regimen och USA diktaturens tentakler sträcker sig tydligen långt in i svenska media. Förklaringen är naturligtvis att den svenska regimen nu är på samma sätt idag en marionettregim till USA som den tyska öststatsregeringen en gång var en marionett till Sovjet. Media och journalister har etablerat sig som ett ekonomiskt politiskt styrmedel, men dom har inget folkligt mandat till detta. Därför behöver journalismen regleras och personligt ansvar införas som med alla andra yrken. DN säger öppet att man skall syssla med agendasättande journalistik, och det är uppenbart, i alla fall för mig, att det är USAs och CIAs agenda och narrativ man exklusivt framför och driver. Man vill sätta agendan för svenska folket som inte själva skall få vara med. Bonniers koppling till USAs Djupa Stat och dess regering är för mig uppenbart mycket starka, både med ekonomiska, kulturella och etniska bindningar.

Borde dessa media och så kallade journalister inte tjäna sitt lands och sitt folks intressen istället för USAs maktintressen. Journalister skall inte kunna ”skriva vad dom vill” dom skall uppfylla sin roll under personligt ansvar i samhället som informatörer och kommunikatörer. Sverige behöver lagar som reflekterar och styr det uppdraget.

Det är inte pressfrihet som stryps i Hong Kong utan pressfriheten som skyddas. Det som stryps är propaganda, lögner, och desinformation som sprids på samma sätt och i samma avsikt som i Tyskland 1933, och även idag – på vissa svenska media – av vissa svenska journalister.

KWANG (Signatur)
Artikeln kan fritt återges med angivande av källa, © CC0
Det förutsätts att texten inte redigeras, censureras, eller förses med pre- eller post kommentarer som förändrar intrycket.



Kategorier:Rättsstat, Världspolitik

Etiketter:, ,

%d bloggare gillar detta: