2021-02-07
Det här är berättelsen om två systrar, vi kan kalla dem Anna och Lotta. Anna är den äldre av dem och Lotta är några år yngre. De finns i verkliga livet i min närhet, varför jag har fingerat deras namna så de inte ska gå att känna igen. Lotta har jag känt nu i snart 10 år och det är om henne det hela handlar om.
Någonstans i tonåren gick det fel för Lotta. Hon hamnade i dåligt sällskap och fick sprit och spelberoende, vilket ledde till att hon försattes under förvaltarskap av ”God man”. Den goda mannen var hennes syster Anna, och det var inte det bästa valet för Lottas framtid.
Lotta kom ur sitt missbruk, men tar sig fortfarande en sväng till spelbutiken, när tillfälle ges. Ibland hör man henne skryta om att hon vunnit 5 000 kr eller 30 000 kr, men jag vet inte om det är sant eller bara skryt. I varje fall har Lotta alltid ont om pengar. Ibland har hon inte ens pengar till mat och kylskåpet har varit helt tomt när jag varit hemma hos henne och hon har visat mig det. Vet inte om hon endast spelar på andra människors känslor för att de ska tycka synd om henne, för i föreningen där vi är medlemmar i, hjälper de henne med mat, kläder, skor och annat hon behöver. Ständigt klagar hon på att hon inte har pengar, och då träder dessa förträffliga tanter in och räcker henne en slant eller kläder de inte längre använder. Jovisst, ska man hjälpa sina vänner i nöd, men jag har en magkänsla av att Lotta har satt detta i system och utnyttjar dem. Om jag hade vunnit 5 -30 000 hade jag ju haft pengar till både mat och kläder för en lång tid framöver…
Den lägenhet Lotta bodde i då i ett våningshus blev för svår för henne efter att hon brutit benet, hon borde få en annan på nedre botten utan så många trappor. Eftersom Lotta inte får ha en dator eller mobil med internet, det har Anna också bestämt, satte jag mig upp på bolagets väntelista, men efter mer än tre år gav jag upp. Ingen av lägenheterna ”passade” för syster Anna hade bestämt att hon skulle stanna kvar i samma bostadsområde. Vad Lotta själv ville, var tydligen ingenting som behövdes ta hänsyn till, fastän hon ville byta område. Så ingenting hände ända tills en granne på nedre botten i samma hus flyttade och hit fick Lotta flytta in.
Jag har försökt prata med Lotta om att det är hon som ska bestämma över sitt liv och inte hennes syster Anna, men här är Lotta stenhård: De har gjort ett kontrakt om att Anna bestämmer allt – och då är allt slutdiskuterat. En ”God man” ansvarar bara över det ekonomiska, därutöver bestämmer kunden själv, har jag försökt upplysa Lotta om – men nej, det är Anna som bestämmer! Suck, vad gör man? Jag kunde då inte för mitt liv låta nån annan bestämma över mitt liv!
Nu har coronan slagit till och det har än mer försämrat för Lotta. Tydligen är båda helt hjärntvättade och skräckfyllda av detta hemska virus. Talade med henne idag och då berättade hon, att hon inte har vädrat hemma och inte tänker göra det tills coronan har tagit slut. Hennes kylskåp var tomt igen, och hon hade inte kunnat gå till affären för att handla mat för hon hade varit dålig och mestadels legat.
Hon får bara handla i närmaste mataffär som är rätt dyr, och som jag använder sällan eller aldrig just därför. Lotta har berättat att hennes maträkningar kan gå på 800 kr när hon veckohandlat. Vet inte vad hon handlar då, men jag har aldrig lyckats handla mat för 800 kr och ha ett tomt kylskåp en vecka. Nej, hon får inte åka buss. Busskortet är indraget tillsvidare, till coronan är borta, så hon kan inte handla på lågprisaffären hon annars använt. Städhjälpen är indragen pga coronan, och själv orkar Lotta inte städa.
Lotta har som så många andra blivit ordinerad kolesterolsänkande medicin, men den tål hon inte utan får diarré och tvingas springa på toa tiotalet gånger även på natten. Jag har försökt få henne att sluta med dessa, totalt onödiga mediciner, men när läkaren ordinerat dem så måste de ju tas – varpå hon har ont i mage och rygg. Bad henne åtminstone söka upp sin läkare, men fick höra, att hon inte får ringa henne förrän efter 2023 för då först får hon en ny tid. Att byta läkare eller vårdcentral, var som att köra huvudet i väggen.
Ja, vad gör man åt en människa som inte kan ta till sig något av vad någon annan säger, om det inte kommer från hennes syster Anna. Nu hade hon slut på sin diabetesmedicin och kylskåpet var tomt, så jag undrar hur länge hon har tänkt hålla sig vid liv.
Två gånger har jag gjort en orosanmälan till Överförmyndarenheten angående möjligheten att få byta god man, för Anna är ju direkt till förfång för sin syster. Det är direkt psykisk tortyr som Anna utövar på sin syster med myndigheternas goda minne. Dessa anmälningar har inte resulterat i något annat än att Anna har förbjudit Lotta att umgås med mig, varför hon gör det i smyg. I övrigt rullar allt på som vanligt, år efter år, i samma hjulspår och ingen gör någonting.
Jag har gett upp, eller har jag, för jag skriver ju detta inlägg nu? Men det gör ont i mig, att en vän far illa och hon förstår inte det själv.
Kategorier:Hälsa, Svensk politik