Om människor förlorar sin vilja att erkänna att det finns tillfällen i vår historia när laglighet blir skild från moral som normalitet, avstår vi inte bara kontrollen över våra rättigheter till att bestämma över oss själva, utan vi avstår då även vår förmåga till en rimlig bedömning av vår egen framtid.

Hur hänger detta samman med politik? Jo, regeringar i dag är mer intresserade av förlusten av sin förmåga att kontrollera och reglera beteendet hos sina medborgare än vad de är av sina medborgares missnöje – vilja. Regeringar är idag allt annat än ledarskap som naturlig mekanisk funktion. Ledning är upplysning till vidare ledning och upplysning och makt är dess motsats.

I sådana tider göra vi klokt i att komma ihåg att i slutet av dagen, försvarar inte lagen oss; Vi försvarar lagen! Och när det blir strid mot vår egen moral, har vi både rätt och skyldighet att balansera det mot rättvisa i vår egen moral. Så, eftersom vi är en upplyst och medveten befolkning som lever i en demokrati av bästa märke, så kommer ingenting som en nyhet för oss.

Som allmänt erkänd konspirationist – a.k.a någon som den Djupa Staten inte tycker om och därför slänger etiketter på för att slippa bli angripna i sak – så kan jag dessutom konstatera att ambitionerna bakom den Djupa Staten, är att vidmakthålla sin maktstrukturella funktion, vilket nu börjar ta sig alltmer öppet obscena uttryck. När allt blir ett så blir därför det lokala också det globala.

Så när vi öppet kan konstatera att till och med de egna underrättelsetjänsterna initierar, regisserar och finansierar den osynliga ”fiende” som samhället skall mobilisera emot – Islam eller Covidioti, så kan vi kallt konstatera att vår främsta fiende det är vi själva och vår ovilja att stå upp och adressera vad som egentligen utgör det stora funktionsmässiga problemet.

Vi vet att våra politiker främst vill befolkningens bästa och aldrig ens skulle tänka tanken på att främst verka för sin egen enskilda materiella nyttosituation, eftersom de främst ägnar sig åt upplysning av befolkningen angående beskrivningen de beslutsmässiga grunderna till sina ställningstaganden, i förhållande till verkligheten.

Kategorier:Hälsa, Media, Rättsstat, Svensk politik, Världspolitik, Video

Etiketter:Carl Norberg