2020-12-16
Josef Csiba
Europaunionens medlemsländer trots stora meningsskiljaktigheter länderna emellan, har den 10. december enats om att gemensamt ge klartecken för EU-s nya budgetförslag för de närmaste sju åren, i vilket ingår även det så kallade stödpaket på sjuhundrafemtio miljarder (750) euro.
Ungern och Polen har dragit tillbaka sina veton mot budgetförslaget efter att Angela Merkel i elfte timmen lyckades presentera en för alla parter godtagbar lösning, vilken i stort sätt innebär att vissa delar av den tidigare överenskommelsen från november 2020 ska tas bort, närmare bestämt det avsnitt som handlar om överstatlighet eller den så kallade rättsstatsprincipen. Vid eventuella oenigheter EU länderna emellan rörande dessa frågor i fortsättningen får ärendet inte knytas direkt till det s.k. stödpaket, utan ska behandlas separat i domstol, och inte av EU byråkraterna själva, vilket de så ivrigt har fantiserat om långt innan EU-s sjuårsbudget ens har blivit antaget.
Det måste räknas till Angela Merkels fördel att det var under hennes ledning parterna har kunnat enas om en gemensam uppgörelse. Naturligtvis framkom även en del kritik mot överenskommelsen, framförallt från Angela Merkels tidigare bundsförvant, valutaspekulanten och mångmiljardären Georg Soros, som i sitt senaste brev anklagade henne för svek och indirekt kallat henne för förrädare. I samma brev erkände valutaspekulanten likväl en utebliven framgång för sina planer om globalisering och införandet av någon sorts vänsterliberalism i Europa.
Ungerns ledare Viktor Orban däremot betecknade avtalet som en seger ” för sunt förnuft”, ett begrepp som absolut saknas i Sveriges statsminister Stefan Löfvens föreställningsvärld, ty det var Stefan Löfven själv, tillsammans med EU kommissionärerna Ylva Johansson, Manfred Weber och ett fåtal andra vänsteraktivister vilka så hårdnackat in i det sista försökte förhindra att avtalet skulle träda i kraft.
Stefan Löfven, istället för att erkänna sitt nederlag, till och med i sitt senaste tal betecknade avtalet som en seger för vänsterkoalitionen och hävdade, att avtalet om stödpaket, som publicerades den 18. november gäller fortfarande. Han glömde däremot förklara för sina lyssnare att det tidigare avtalet förvisso gäller än, men EU byråkraterna i Bryssel inte längre har någon möjlighet att tillämpa det. Enklare uttryckt, EU byråkraterna i Bryssel visserligen får behålla sina vapen, men har inte längre tillgång till ammunition för att kunna använda det.
I klartext betyder det också, att inflytandet för vänsterradikalernas representanter inom EU, t.ex. Ylva Johansson, Vera Jurova, Manfred Weber och deras jämlikar har minskat betydligt för att inte säga sjunkit till noll.
För övrigt om någon eventuellt fortfarande skulle tro, att med undertecknandet av överenskommelsen är EU-s alla bekymmer ur världen, vill jag bara tillägga att EU-s verkliga problem just nu har bara börjat, och hädanefter kommer att öka ännu mer. EU-s toppolitiker nämligen, under ett konfidentiell möte bakom lyckta dörrar den 11 och 12 december kort och gott har konstaterat att EU egentligen saknar alla ekonomiska resurser för att kunna verkställa sina utopiska, irreella planer för nästa sjuårsbudget på den ogripbara, astronomiska summan 1,1 biljoner euro. EU-s banker och finansiella institutioner saknar helt enkelt medel, men framförallt viljan att prestera den enorma summan, utan att alla EU-s medlemsländer tillsammans går i borgen för lånen, vilket naturligtvis inte faller i smak för de rika länderna inom EU, vilka redan har insett faran med att de sydliga länderna t.ex. Grekland, Italien Portugal och Spanien, med ganska hög sannolikhet aldrig kommer att bli kapabla att återbetala sin del av det enorma lånet.
Kanske blir det den här gången de nordiska ländernas tur att lägga in sina veton mot EU-s orealistiska planer på att för all framtid skuldsätta den yngre generationen i dessa länder. Vem vet, men det blir i alla fall intressant, att utifrån betrakta den redan påbörjade föreställningen på EU-s dödsdans, som byråkraterna i Bryssel just nu förbereder sig på att presentera.
Kategorier:Svensk politik, Världspolitik
