Malmö 2-9-2020

Till Pernilla Ström, Sydsvenskan

Det är inte lite cyniskt av dig och Sydsvenskan att på ledarsidan i dag så här efter fem år återigen  utnyttja fallet med den drunknade Alan Kurdi för era dunkla syften.

Skuldbelägg den som bör skuldbeläggas, nämligen föräldrarna. Deras resa, lägg märke till att jag inte skriver flykt, från Turkiet till Grekland var inte alls nödvändig att göra. Dom hade bott flera år i Turkiet och var inte på något sätt tvungna att ta sig därifrån p g a förföljelse eller politiskt förtryck.

Det som troligtvis hägrade och var anledningen till resan var lockelsen till det förlovade landet uppe i norra Europa med allt vad det innebär av ett bekymmerslöst liv och mångårig försörjning av skattemedel i form av otaliga bidrag som punktligt betalas ut utan några större krav på motprestationer. Sätter man sig i en gummiflotte eller en ranglig båt där relingen ligger två centimeter ovanför vattenlinjen och tar med sig småbarn så får man ta konsekvenserna.

Det var föräldrarna som dödade Alan och ingen annan. Så kom inte med dina billiga beskyllningar om att det skulle vara något lands bedrivna flyktingpolitik eller något liknande som bär skulden. Det är inte heller Jimmie Åkesson och SD som skall skuldbeläggas för Alans död vilket du mer eller mindre beskyller honom och partiet för i din artikel.

Du ställer frågan om vad Ulf Kristersson skulle göra om det inträffar en väpnad konflikt i vårt närområde och människor söker sig över Östersjön?

En hypotetisk fråga men jag får väl upplysa dig om att varken Syrien eller Afghanistan eller något annat land därifrån s k flyktingar rest till Sverige ligger i vårt närområde. Man är flykting när man flyr från sitt land där man är utsatt för förföljelse till närmaste grannland. När man sedan tar sig till ett land på andra sidan jordklotet, exempelvis Sverige, då har man rest dit, man har inte flytt dit. Alltså så finns det inte en enda person som  idag kan benämna sig som flykting i Sverige. Att resan vidare till Sverige har företagits med bil, lastbil, skateboard, rullskridskor eller sittande i rullstol eller gåendes och varit strapatsrik och besvärlig är av sekundär betydelse, men kan likväl inte klassas som flykt.

Min och min familjs resa till Sverige från Österrike år 1956 är att lysande exempel på detta. Mina föräldrar flydde över gränsen till fots till Österrike från Ungern på hösten 1956 och var i flyktingförläggning en kortare tid där utanför Wien. Till Sverige åkte vi med svenska Röda korsets bussar. Vi flydde sålunda inte till Sverige, vi reste hit med buss. I Österrike var vi flyktingar, när vi kom till Sverige var vi inte det längre eftersom vi inte flydde hit, vi reste hit med buss.

Jag har aldrig kallat mig för flykting här i Sverige, jag är invandrare helt enkelt även om jag bara var fyra år när jag kom hit.

Kanske mitt eget exempel kan klargöra skillnaden mellan en resa och en flykt för dig. Dock betvivlar jag detta men även om du skulle förstå skillnaden så kommer du aldrig att erkänna detta som den kvalificerade PK – journalist du tydligen är.

Jag undrar om du är nyanställd på Sydsvenskan? Har du kanske fått Mats Skogkärs plats som ju sparkades för att han ibland dryftade sig att skriva för Sydsvenskan  obekväma sanningar om bl a flykting och invandringspolitiken?

För om det är så, då gäller det ju att skriva artiklar i sann censurerad Sydsvenskan anda för annars kan anställningen bli ganska kortvarig för din del också.

Heidi Avellan och Jonas Kanje måtte vara stolta över dig när dom läser vad du har presterat.

Fortsätter du i samma stil så kan läsarna säkerligen  se fram emot fler cyniska och censurerade PK – artiklar från din sida.

Som du ser, så har jag skickat ovanstående till insändarsidorna i tidningen men jag förmodar att det återigen är som det brukar vara när jag och likasinnade skickar in något, nämligen platsbrist.

Sandor Herold, Malmö

Kategorier:Svensk politik

Etiketter:cynism, Pernilla Ström, Sydsvenskan