Som en utveckling av Sovjets motiv beskriver Theutenberg dels ett kvalificerat hemligt dokument från 1963 som han personligen läst och som beskriver hur Sveriges hemliga Nato-samarbete såg ut under kalla kriget. Att Sverige skulle få hjälp av USA och Nato vid ett eventuell angrepp från Sovjet. Ett mycket hemligt dokument, och synnerligen känsligt papper för socialdemokratin. Ett dokument som ytterst få fått ta del av och som enligt Theutenberg, Olof Palme trots påtryckningar var trogen ända till slutet. Jag vet inte om dokumentet som Theutenberg hänvisar till är det från 1962 som President John F Kennedy lät utfärda som en säkerhetsgaranti till Sverige ifall vi blev anfallna av Sovjetunionen. Den säkerhetsgarantin kom till efter att dåvarande statsminister Tage Erlander varit på statsbesök i USA 1961 och avslöjades först genom den statliga utredningen Fred och Säkerhet 2002, SOU 2002:108. Palme var alltså ingen Sovjetisk spion som vissa menar utan “tvärtom”, skriver Theutenberg i sin pressrelease. Vad tvärtom betyder kan kanske tolkas på det sätt författaren G W Persson gjorde: “Palme var CIA-agent.” Ett uttalande han gjorde i Expressen den 4 februari 2013 och som hamnade på förstasidan och sedan aldrig mer kom att kommenteras av varken honom själv eller någon annan media.

Theutenberg menar vidare att även Sveriges vapenaffärer kan ha varit bidragande till motivet. Han hänvisar till Bofors Indien-affär och Bofors vapensmuggling till Iran. Theutenberg skriver att Palme var emot den kärnvapenfria zonen i Östersjön som föreslagits av Sovjet. Det negativa beskedet skulle ha presenterats vid Palmes planerade resa till Moskva i april 1986. Något som alltså aldrig kom till stånd på grund av hans död. Theutenberg menar att Moskva hade förlitat sig på Palmes stöd för den kärnvapenfria zonen. En zon som var en ödesfråga för Moskva och gällde unionens överlevnad. Här menar han sannolikt det faktum att Nato i hemlighet placerat ut kärnvapenbestyckade ubåtar i Östersjön. Kanske till och med på svenskt vatten? Något som en kärnvapenfri zon i Östersjön hade förhindrat. En mordmotiv gott som något. Theutenberg pekar till och med ut en mördare som sannolikt var den person som även Hans Holmér, Ebbe Carlsson och senare Säpo-poliserna Walter Kegö och Jan Barrling avslöjade i media för några år sedan. Mannens namn är censurerat i Theutenbergs pressmeddelande men är sannolikt Muhamed Latiff Abtil Rachim (bilden), född den 8 mars 1947 i Syrien, före detta irakisk medborgare och vid tiden för Palmemordet, sovjetisk medborgare. Säpo-poliserna Kegö och Barrling beskriver honom som narkotikahandlare och utbildad av KGB (svarta operationer). Det troliga är att han haft en bakgrund i den irakiska säkerhetstjänsten Mukhabarat och på så sätt fått sin utbildning i KGB vilket var vanligt då Mukhabarat var KGB:s allierade i Mellanöstern. Läs mer om det i min bok KÄLLA ERIK.

Kurden Muhamed Latif kom till Sverige i slutet av 1985 eller början av 1986, det förekommer olika uppgifter. Men strax före Palmemordet i alla fall. Han fick bo hos en sovjetisk kvinna, sannolikt med namnet Natalja Tropinskaja, med adress Trondheimsgatan i Akalla-Husby. Bostaden hade ordnats via den sovjetiska ambassaden i Stockholm. Av den så kallade Källa Erik, den sovjetiska KGB-diplomaten som var Muhamed Latifs handledare enligt Säpos uppgifter. Intressant i det här sammanhanget är att just Olof Palme ville utvisa de här grupperna från Sverige, som han menade var vilande terroristceller. Utvisningar som också verkställdes kort innan mordet. Grupper med kurder och palestinier som jobbade under cover för den sovjetiske diplomaten Källa Erik på KGB. Mannen som drev och handledde sovjetiska illegalister i Sverige. Läs mer om det i mina böcker Källa Erik och Spinndoktorn.

Avslutningsvis konstaterar jag att Theutenbergs och min senaste teori om Palmemordet går hand i hand förutom på några punkter. Theutenberg tror exempelvis att Iran var utförare av mordet för Sovjets räkning. Jag menar att det var Irak och Libyen. Två nationer som ofta samarbetade med Sovjetiska KGB och GRU. Det så kallade vapenspåret, det vill säga Bofors hemliga vapenaffärer med Iran går att härleda till både Iran och Irak. Iran för att affärerna officiellt stoppades av regeringen och Irak för att affärerna fortsatte i hemlighet under Palmes tid som statsminister. Med eller utan hans vetskap. Hur som helst pekar vi båda ut Sovjet som anstiftare och som mörkläggare av mordet. En mörkläggning som pågår än idag. Det kunde inte bli tydligare än vid den nyligen iscensatta presskonferensen med åklagare Krister Petersson. En man som jag tror cashade in efter en lång karriär i skuggan, eller helt enkelt fick hybris av sin korta tid i rampljuset, iscensatt av SVT:s Veckans brott. Det är fler som fått hybris när de fått chansen att vara den som löser Palmemordet.

Palmeåklagare Krister Petersson, Foto Pernilla Wahlman

Innan sommaren kan en person åtalas för mordet på Olof Palme 1986. Det säger Palmeåklagaren Krister Petersson till SVT. (Källa: AB 18/2 2020)

Det är inte lätt att nå igenom bruset i dessa dagar. Du som är min läsare vet att Sverige i känsliga frågor verkar styras genom en dold allians. Jag upptäckte det efter fyndet av DC-3:an, du upptäckte det om inte förr så nyligen vid presentationen av den “nya” Palmemördaren. En rejäl potemkinkuliss att likna vid det hemliga svenska Nato-samarbetet som jag tror är grunden till de flesta mörkläggningar här i landet, från DC-3:an till Palmemordet. Det kusliga i sammanhanget kan tyckas är att Palmes familj så enkelt ställer sig bakom vilken kuliss staten än presenterar. Då tänker jag på den förre utpekade Palmemördaren, Christer Pettersson där familjen också gick ut offentligt och underbyggde utpekandet. Hur många av oss skulle bete sig så? Sannolikt är sanningen att vi alla föds av samma mörka hand. Ha trots det en fin sommar och se till att inte bli sjuk. Jag skriver nämligen på en ny bok.

Take Care, Anders.

Statsminister Stefan Löfvén är övertygad om att Olof Palme mördades av Christer Pettersson. (Källa: DN 28 februari 2016)

Här kan du läsa vad tidningen Inblick skriver om Bo Theutenbergs avslöjande: https://www.inblick.se/nyheter/2020/06/05/sovjet-låg-bakom-palme-mordet?fbclid=IwAR3s3zwPNdGm7Zvs9Dv6VihW55ZcH631TNxz3MRzf0Mi_442B-9rM087ZCc

https://www.inblick.se/nyheter/2020/06/18/skulle-folja-med-palme-till-moskva-i-april-1986

Och här är professor Bo Theutenbergs pressmeddelande i sin helhet: https://theutenberg.wordpress.com/6-lankar/

Bo Johnson Teutenbergs Wikipedia-sida: https://sv.wikipedia.org/wiki/Bo_Johnson_Theutenberg

Intervju med Theutenberg inför hans boksläpp av Dagbok från UD, volym 5: https://www.facebook.com/100022694533830/posts/713587642741047/?d=t

Göterborgsposten om Källa Erik: https://www.gp.se/debatt/låt-palmeutredarna-ta-del-av-hemliga-källa-erik-1.23470

Expressen om Källa Erik: https://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/sapomannen-i-nya-forhor-om-olof-palme/

Inblick om Källa Erik: https://www.inblick.se/nyheter/2019/01/23/jallai-pekar-ut-ud-som-morklaggare-av-palmeutredningen

Gunnar Wall om Källa Erik: https://gunnarwall.wordpress.com/2016/02/09/kalla-erik-uppgifterna-om-palmemordet-som-inte-far-utredas/

PS. Ni som ändå tror på Skandiamannen som Palmemördare rekommenderar jag att läsa min bok Landsförrädaren från 2011. Där satte jag in Skandiamannen i en större konspiration tillsammans med Stay Behind-nätverket bestående av militärer, poliser och affärsmän. En spännande komplott som ledde till att både Inga-Britt Ahlenius och journalisten Thomas Pettersson kontaktade mig om innehållet i boken. De ville veta mer om Stay Behind. Jag samarbetade med båda i deras försök att finna Stay Behind-kopplingar till Skandiamannen men utan att lyckas. Inga-Britt och jag fick till och med ett möte med den senaste ledaren för Stay Behind i Sverige, Curt-Steffan Giesecke på ett café i Stockholm. Jag pressade den gamle SAF-chefen hårt om hans kunskaper om eventuella kopplingar mellan hans organisation och Palmemordet. Men han bedyrade att de inte var inblandade. Till saken hör att Thomas Pettersson också var inne på att Skandiamannen borde ha haft medhjälpare för att kunna lyckas med att mörda Palme, vilket jag håller med om. Problemet är att varken, jag, Ahlenius, Thomas Pettersson eller Palmeutredningen har kunnat finna sådana medhjälpare. Skandiamannen som ensam mördare fungerar nämligen inte rent logistiskt vilket jag tror de flesta som fördjupat sig i mordet är överens om. Någon måste ha kallat ut honom så som det går till i Landsförrädaren. Som kuriosa kan jag nämna att jag begärde att få ut materialet om Skandiamannen från Palmeutredningen redan i oktober 2010. Dessutom intervjuade jag Skandiamannens före detta fru Margareta Engström flera gånger och några av hans andra bekanta vid den tiden. En gång träffade jag Margareta tillsammans med Thomas Pettersson. Det jag inte visste då var att Palme i största hemlighet var USA-trogen som Theutenberg idag vittnar om. Det ställer allt på ända gällande Stay Behind-spåret. Om exempelvis personal från Säpo eller polis varit inblandade i mordet som många tror så var det inte på uppdrag av USA eller högerkrafter utan på uppdrag av Sovjet. Betänk här att vi idag vet att det fanns chefer på Säpo och inom polisen som var Sovjetagenter. Läs gärna min bok Spionerna på Säpo angående detta. Men även I rikets tjänst tas spioner inom Säpo upp. Till saken hör att KGB och GRU hade spioner i samtliga västliga säkerhetstjänster. Till och med i amerikanska FBI och CIA samt i brittiska MI5 och MI6. Att Sverige skulle varit förskonat är helt enkelt inte troligt. Till sist vill jag återigen citera en polis vid sidan om Kegö och Barrling som i högsta grad var inblandad i Ebbe Carlsson-affären: “Säpo är rädda för att släppa informationen de har om Palmemordet. För det skulle kunna skada Sverige eller Säpo själva.” Allt det här ovan är anledningen till att jag började skriva Källa Erik och Spinndoktorn, mina två senaste böcker om Anton Modins bravader.

Extramaterial: Palme som CIA-asset (förtrolig kontakt). När man ser tillbaka på Palmes aktiviteter rörande säkerhetspolitik så går det att finna en hel del som tyder på att han faktiskt var USA-vänlig, inte bara privat i form av att han länge umgicks med den amerikanske skådespelaren Shirley McLaine och den amerikanske professorn Robert Harkavy (Se Spinndoktorn) inte sällan på amerikansk mark. Eller att han föreläste på Harvard och gärna ville att hans son skulle studera i USA precis som han själv gjort i sin ungdom. Tänk själva, hur många känner ni som “hatar” USA men samtidigt sätter sina barn i amerikanska skolor? Palme gillade helt säkert USA och den amerikanska livsstilen. Han studerade där i sin ungdom på Kenyon College och han reste runt i USA. Om Palme hade varit Sovjetisk asset så hade han inte fått inresetillstånd till USA. Efter Palmes död så hyllades han av Henry Kissinger som exempelvis varit nationell säkerhetsrådgivare åt den amerikanske presidenten Richard Nixon. Den 9 mars 1986, kort efter mordet på Palme sa Kissinger följande: “Olof Palme and I were friends.” Hans sa också att: “Palme´s passion was for the best in Western value.” Han avslutar med de stora orden: “It has been an honor to know Olof Palme as a man.” (Källa: Washington Post, 9 mars 1986).

Men det finns fler mer konkreta uppgifter som att han skickade en FRA anställd till USA med data och karaktäristik om ett nytt sovjetiskt radarsikte som svenska FRA identifierat under signalspaning, och det mitt under Vietnamkriget. Han lät CIA använda Sverige som genomgångsland för understöd till den Sovjetfientliga rörelsen Solidaritet i Polen i början av 1980-talet (se Källa Erik). IB hjälpte USA i kriget mot Vietnam genom att IB-personal på den svenska ambassaden i Hanoi vidarebefordrade svenska underrättelserapporter till CIA, samtidigt som Sverige officiellt var stark motståndare till Vietnamkriget. Ett tydligt exempel på dubbelspelet Palme ägnade sig åt. Jan Guillou har skrivit och anklagat Palme för det i sina memoarer, Ordets makt och vanmakt sid 201). Ett annat intressant faktum är att från början av 1970-talet då Palme var statsminister så började det svenska försvaret öva krigsscenarier där hjälp från USA och Nato fanns med i planen. Något som inte gjorts tidigare. (Källa: Life Line Lost av Robert Dalsjö FOI, sid 212). En svensk general, Per Rudberg med kända USA-kontakter har berättat för Robert Dalsjö på FOI om att Palme efter att han återkommit till makten 1982 sagt till honom att bibehålla goda kontakter med Västalliansen. Palme hade också sagt till Rudberg att anledningen till att han publikt och utåt var så kritisk mot Västmakterna, var att han “måste det.” (Källa: Life Line Lost, sid 239). Det som kanske mest talar för tesen att Palme var CIA-asset var hans utpekande av Sovjet som kränkare av vårt territorium i Hårsfjärden 1982, detta trots att det sannolikhet var väst-ubåtar där. Eller åtminstone ubåtar från båda sidor. Kanske skrev han på sin dödsdom redan då? Om man letar med det här perspektivet som finns det mycket mer att finna, som exempelvis att Palme var med och byggde upp den västorienterade Stay Behind-organisationen i Sverige, bland annat IB-03 som jag skriver om i Vetenskapsmannen och i det här inlägget: https://www.jallai.se/2014/06/ib-ett-svenskt-stasi

Palme var också med och byggde upp IB och dess föregångare Collector. En mycket hemlig del av den svenska underrättelsetjänsten knuten direkt till den socialdemokratiska regeringen och en organisation som vi vet idag samarbetade både med israeliska Mossad och CIA. Därav anledningen till att Jan Guillou och Peter Bratt gjorde allt för att avslöja och krossa organisationen i och med IB-affären 1973. Palme förnekade att IB existerade och blev på så sätt Jan Guillous och extremvänsterns största fiende i landet under de kommande åren. Det låter inte som Palme var en KGB-agent, eller hur? Jag tror att hela myten om Palme som Sovjetagent helt enkelt är en mycket skickligt iscensatt dimridå. Underrättelseväsendet är en värld av speglar, som någon skrev. Låt mig avsluta med ett citat ur journalisten Ruben Agnarssons intervju med diplomaten Bo Theutenberg i Inblick från den 22 juni 2017:

“Socialdemokratiska regeringar, även de regeringar som Palme styrde, har ofta fått rättmätig kritik för att anpassa Sveriges utrikespolitik till de stämningar som just för tillfället rådde i Moskva. Den bild som Bo Teutenberg ger av Olof Palmes hållning i
U-båtsfrågan och kring förhandlingarna om gränserna i Östersjön stämmer dock inte överens med bilden av en statsledare som böjer sig för Sovjetunionen och som är beredd att sälja ut svenskt territorium. Istället framträder bilden av en statsminister som undergrävs av sina medarbetare och som inte får fullfölja de framgångsrika förhandlingar som hans diplomatiska sändebud hade lyckats med.
Dessa fakta kastar ett helt nytt ljus över det landsförrädarspår som förföljt Palme-utredningen i mer än 30 år. Motivbilden förflyttas därmed från dem som tyckte Palme sålde ut Sverige, till dem som tyckte Palme var för hård mot Moskva.”

Det kanske vara just detta som föranledde Hans Holmérs uttalande när han avgick som Palmeutredningens chef 1987: “Om sanningen om mordet kommer fram, kommer det skaka Sverige i dess grundvalar.

Se avslutningsvis gärna det här teveprogrammet från TV4 om Palmes verksamhet inom IB och Stay Behind: https://www.youtube.com/watch?v=MPgTk0mlhYY