Så manipulerar centralbankerna ekonomin – ”Skulderna för stora”

Något pågår i ”det fördolda” för oss vanliga människor… Varför är Dow nedstängt i 2 dagar med början den 9 juni? Varför inleder Fed samtal och med vem?

Benjamin Fulford berättade i sitt senaste veckobrev:

Ett möte inplanerat denna vecka mellan företrädare för österländska och västerländska hemliga sällskap som syftar till att slutföra den globala valutaåterställningen. Om mötet går bra kommer praktiskt taget obegränsad finansiering att göras tillgänglig för att få ett slut på fattigdom, stoppa miljöförstörelse och främja mänsklig kolonisering av universum.

Det är emellertid troligt att det inte kommer att finnas något omedelbart tillkännagivande även om ett avtal nås. Detta beror på att mycket tekniskt arbete kommer att behövas för att förvandla ett principavtal till verklighet på marken. Kom ihåg att det verkliga målet inte är att ”få” de dåliga killarna utan att rädda planeten och starta en ny tid.

Och sedan det där med Corona-krisen… bara en manipulation för att vända blickarna bort från något annat än skuldkrisen.


https://www.fplus.se/

Så manipulerar centralbankerna marknadsekonomin – ”Skulderna för stora”

Världens riksbanker har tvingats till massiva räddningsköp för att hålla nere räntor och stoppa en finanskrasch. Men nu larmar ekonomer för att priset blir för högt. ”Det skapas skevheter när man manipulerar marknadskrafterna. Det blir lite som att kasta upp all skit på vinden. Det fungerar ett tag men till slut går det inte att öppna vindsdörren”, säger bankekonomen Olof Manner.

Coronakrisen slog till kom en blixt från klar himmel och släckte i princip hela den globala efterfrågan över en natt. Världens regeringar och centralbanker insåg snabbt allvaret och gick in med massiva räddningsåtgärder för att tillföra likviditet och hålla räntorna nere.

Men samtidigt har krisen gläntat på dörren till en ny verklighet. Flera bedömare menar att krisen visat att det nu är finanspolitiken i form av obligationsuppköp som är centralbankernas viktigaste vapen när de extremlåga räntorna desarmerat penningpolitiken.

Nyligen beslutade till exempel den europeiska centralbanken att utöka sina obligationsköp inom PEPP-programmet (Pandemic emergency purchase programme) med 600 miljarder euro till totalt 1 350 miljarder euro.

Väcker farhågor

Det här skiftbytet inom väcker en del farhågor om centralbankernas nya roll. Det är helt nödvändigt just nu med aktiva centralbanker, anser ekonomer som fPlus har talat med. Men hur blir det på sikt? Kommer centralbankerna att kunna dra sig tillbaka eller är det en helt ny verklighet vi har framför oss?

Olof Manner, senior rådgivare på Swedbank, jämför till viss del utveckling som skett i Japan där centralbanken agerat mycket aktivt genom att till exempel köpa aktier på börsen.

– Titta på Japan. Där har centralbanken länge ägnat sig åt så kallad Yield Curve Control där man ser till att hålla den tioåriga marknadsräntan inom ett spann kring noll. Det talar man även om i USA och tittar vi på ECB och andra centralbanker så köper de inte bara upp enorma mängder statsobligationer just nu. Man har även utökat köpen till flera tillgångsklasser som företags-, bostads- och kommunobligationer.

 

Olof Manner

 

Konsekvensen är att avkastningskurvan – det vill säga alla räntor på en tidsaxel –  eller yieldkurvan som den också kallas, vilken är en slags sammanfattning av hur marknaden uppfattar den ekonomiska utvecklingen blir allt mer artificiell och frånkopplad den reella ekonomin, menar Olof Manner.

– Jag saknar en yieldkurva som speglar marknadens förväntningar av hur ekonomin kommer att utvecklas. Det går inte numera eftersom centralbankerna pressar ned alla räntor via sina massiva obligationsköp, säger Olof Manner.

– Jag säger inte att det är något fel med detta. Det kanske är en nödvändig konsekvens av allt som sker och den nya verklighet som vi nu kommer att få leva med, fortsätter han.

”Agerandet i grunden tveksamt”

John Hassler är professor i ekonomi vid Stockholms Universitet. Han menar att centralbankernas agerande är rimligt, men bara från ett kort perspektiv.

– Man måste ha klart för sig att när centralbankerna på det här sättet går in och gör massiva obligationsköp så finansierar man offentlig verksamhet genom att trycka pengar. På så sätt är centralbankernas agerande i grunden tveksamt och inte att rekommendera i normala tider. Då får vi hyperinflation. Men om det sker tillfälligt är det inte så bekymmersamt.

Olof Manner menar dock att det kan bli svårt att ta sig ur det här läget och återgå till mer normala förhållanden eftersom världen kommer att vara ännu mer skuldsatt efter coronakrisen, vilket betyder att centralbankerna sannolikt kommer att vilja fortsätta att pressa ned räntorna.

– Den stora skuldsättningen har resulterat i att marknaden är mycket mer känslig för störningar och det globala samhället klarar idag inte av högre räntor. Vi kanske har tillåtit skulderna att bli för stora men samtidigt har skuldsättningen varit viktigt för tillväxten. Det är viktigt med en balans här som vi kanske har missat, säger Olof Manner.

– Jag håller med om att det kan bli svårt för centralbankerna att komma tillbaka från de här stöden. Men den svårigheten och den oron är inte tillräcklig för att man inte skulle ha agerat på det här sättet. För då skulle vi ha kunnat få en våldsam krasch på halsen som hade drabbat banker, hushåll och till och med stater, menar John Hassler.

I en intervju med tidningen Dagens Industri bekräftar Cecilia Skingsley, vice första riksbankschef, betydelsen av att hålla både de långa och korta räntorna nere för att penningpolitiken ska fungera.

– Men man ska komma ihåg att vi redan före coronakrisen var i ett läge med väldigt låga reala räntor. För att penningpolitiken skulle kunna fungera och understödja den ekonomiska utvecklingen behövde därför inte bara korta räntor vara låga utan även de längre, uppgav Cecilia Skingsley till Dagens Industri.

Om det blir svårt att återgå till ett mer normalt läge. Hur ser det då ut med gränssättningen mellan centralbankernas agerande och marknadsekonomi som vi känner den?

– Den riskerar att komma i kläm. Det är marknadsaktörerna som ska sätta priserna på långa obligationstillgångar och aktier utifrån den information man har om det underliggande värdet på dessa tillgångar, säger John Hassler.

– Och om det är centralbankerna som är inne på marknaden och styr detta, ja då ska man alltså anställa folk som kan spå om hur centralbankerna kommer att agera, och det är självklart inte rimligt, men som sagt vi får hoppas att detta är tillfälligt, fortsätter han

Penningpolitikens tid mer eller mindre förbi

Cecilia Skingsley uppger visserligen att Riksbanken inte kan anses vara en finanspolitisk aktör eftersom deras uppdrag är lagstyrt. Men hon understryker samtidigt att penningpolitikens roll mer eller mindre är förbi.

– Tiden när man kunde återföra ekonomin i balans genom att putta lite på styrräntan är definitivt bakom oss.

Finns det inte en risk för att den här utvecklingen kommer att, så att säga, pysa ut någonstans?

– Det är så klart den stora frågan. Det skapas skevheter när man manipulerar marknadskrafterna alltför mycket. Det blir lite som att städa genom att kasta upp allt skit på vinden. Det fungerar ett tag men till slut går det inte att öppna vindsdörren, säger Olof Manner.

– Jag tror till exempel att alla inser att skulderna varit för stora. Ett exempel är Italien som till skillnad mot till exempel Sverige låtit sin statsskuld skena de senaste åren. Nu får man äta upp det även om det ser ut som att Italien kommer att räddas av det stora räddningsprogram som EU tillsammans lyckats komma fram till även om det satt hårt inne, fortsätter han.

Kan leda till splittring inom EU

Det kan också i längden leda till en splittring inom EU vilket visar på den skevhet som kan uppstå om marknadskrafterna manipuleras för mycket, menar Olof Manner.

– Sverige har ju inte varit pigga på att vara med och betala för de länder som inte skött sina finanser. Det betyder ju att våra skattepengar går till att rädda dem. Pengar som kanske behövs i skolan och välfärden. Den debatten är ju redan här men den kommer att bli större tror jag.

Nya smällen för skattebetalarna – får betala för Riksbankens skräpköp

Nu när allt rasar finns ingen återvändo. Riksbanken tvingas köpa skräpobligationer för att stoppa en finanskrasch. Samtidigt larmar ekonomer för att Riksbanken är på väg att slå ut marknadens krafter och att riskerna kan sprida sig in i banksystemet.

Nu är Coronakrisen snart inne på sin tredje månad och situationen för landets företag försämras dag för dag. Det handlar om en akut likviditetskris där företag står utan intäkter men har fortsatta kostnader. Nu riktas stort fokus på att stötta företagen så att de kan överleva.

Riksbanken har agerat snabbt och gjort ett antal kreditmöjligheter tillgängliga för företagen som dock fått en blandad respons, då företagen visat sig vara ovilliga att låna.

Riksbanken har även varit tvungen att gå in och stödköpa olika finansiella värdepapper som företagsobligationer för att lugna marknaden.

Klas Eklund, Senior Economist vid advokatbyrån Mannheimer Swartling, menar att det var helt nödvändigt men tror samtidigt att Riksbanken egentligen inte var så förtjust i det tilltaget.

– Jag har full förståelse för att Riksbanken i detta läge gick in och köpte upp obligationer eftersom man var tvungen att förhindra att finansmarknaden skulle klappa ihop och krisen därmed skulle kunna slå sig in i banksektorn den vägen. Jag är också rätt övertygad om att det här är inget som Riksbanken vill göra, men förstår att man måste.

 

Klas Eklund Lars Pehrson/SvD/TT / TT NYHETSBYRÅN

”Omöjligt att få en vettig ränta”

Att företag finansierar sig via obligationsmarknaden är ett relativt nytt fenomen men tillväxten har exploderat under 2010-talet. Statistik från Finansinspektionen visar att företagsobligationsmarknaden 2013 uppgick till 750 miljarder kronor. Idag är den värd 1 700 miljarder, vilket alltså är en ökning med över hundra procent.

Det kan jämföras med den företagsfinansiering som skett via de traditionella bankerna. Den har växt med 500 miljarder kronor från 1 900 miljarder till 2 400 miljarder under samma tidsperiod.

Det står alltså helt klart att företagen hittat en annan finansieringskälla vid sidan om bankerna de senaste tio åren. Men det finns kritiska röster till den här utvecklingen och Riksbanken hoppade som sagt inte av glädje över att behöva ge sig in på ”skräpobligationsmarknaden”.

Sparinstrument som för några år sedan klassades som skräpobligationer har ansetts köpvärda i jakten på avkastning.

Annika Winsth, chefekonom på Nordea, menar att det är Riksbanken själv som bidragit till den snabba utvecklingen av företagsobligationsmarknaden efter ett decennium av lågräntepolitik.

– Att marknaden kunnat växa så kraftigt beror delvis på låga räntor som har gjort det attraktivt för företag att skuldsätta sig och finansiera sig den här vägen. Det har heller inte saknats köpare eftersom hushållen har varit beredda att investera i obligationerna för att få ränta på sina sparpengar, vilket har varit svårt att få på till exempel sparkonto eller i fonder som investerat i statsobligationer.

– Samtidigt som Riksbanken har pressat ned räntorna har såväl företag som sparare medvetet tagit en högre risk för att få avkastning.  Det har bidragit till att sparinstrument som för några år sedan klassades som skräpobligationer har ansetts köpvärda i jakten på avkastning, menar hon.

Tvingats till alternativa vägar

Fredrik Carlsson, vd på fondbolaget Carlsson & Norén, pekar på hur Riksbankens räntesänkningar tvingat fram ett kursombyte. För samtidigt som bankerna reglerats hårdare som en följd av 2008 års finanskris har utbudet av pengar ökat. Det i sin tur har resulterat i att lånemarknaden har hittat alternativa vägar utanför banksystemet.

Man tvingade pensionssparare och vanligt folk till de här farligare obligationerna för att få någon ränta på sitt kapital.

Annika Winsth Tomas Oneborg/SvD/TT / TT NYHETSBYRÅN

 

– Man tvingade på så sätt fondindustrin att byta ut säkrare statsobligationer och bostadsobligationer mot kreditrelaterade obligationer. Det betyder att man också tvingade pensionssparare och vanligt folk till de här farligare obligationerna för att få någon ränta på sitt kapital.

Tvingas till oortodoxa metoder

Men när nu företagsobligationsmarknaden fungerar dåligt och riskerar att leda till problem ser sig Riksbanken nu tvungen att stötta den skapelse de till viss del har bidragit till.

Annika Winsth konstaterar att lågräntepolitiken har lett till att räntan som verktyg är mer eller mindre förbrukad och att Riksbanken tvingas ta till allt mer ovanliga metoder för att stimulera och stötta ekonomin i det unika krisläget.

I nuläget finns det inte mycket Riskbanken kan göra, då en finansiell kris ovanpå coronakrisen vore värre. Men jag hoppas att vi efter krisen får en debatt om den osunda utvecklingen med högt risktagande.

Hon menar även att det finns ett problem i att utvecklingen riskerar att leda till en omfördelning av förmögenheter då de som har varit mindre riskbenägna och därmed i viss mening mer ansvarsfulla är förlorarna, om de som har tagit risk skyddas. I förlängningen blir budskapet – ta så mycket risk du kan för går det riktigt snett så går centralbankerna in och stödköper.

– Det finns individer och företag som har kunnat dra stor nytta av de låga räntorna och som nu delvis kommer att skyddas då Riksbanken stödköper vissa företag. I nuläget finns det inte mycket annat Riskbanken kan göra, då en finansiell kris ovanpå coronakrisen vore värre. Men jag hoppas att vi efter krisen får en debatt om den osunda utvecklingen med högt risktagande.

– Folk kommer att bli arga om och när de inser vad som händer och risken är då stor att man röstar på populistiska partier som lovar mycket, men inte gör det lättare att få till kloka och långsiktigt välavvägda beslut, fortsätter Annika Winsth.

Sätter marknadsekonomin ur spel

Att Riksbanken nu tvingas gå in och stödköpa obligationer visar som sagt att bankens verktygslåda är tom.

Det är ju någonstans olustigt att se hur del efter del av finansmarknaderna i praktiken nu styrs av centralbankerna.

Risken är då, enligt Klas Eklund, att Riksbanken lägger under sig en ännu större andel av finansmarknaden. Det betyder att de här marknaderna inte längre fungerar som tanken är att de ska göra, menar han.

– Det är ju någonstans olustigt att se hur del efter del av finansmarknaderna i praktiken nu styrs av centralbankerna. Riksbanken äger redan nästan hälften av den svenska statsskulden och nu har den även börjat köpa på sig företagsobligationer, bostadsobligationer och kommunobligationer.

– Efter att den vanliga verktygslådan är tömd så har centralbankerna tvingats att leta efter mer exotiska instrument som vi inte vet hur effektiva de är. Det finns en risk att kvaliteten i det läget urholkas. Ett färskt exempel är den Europeiska Centralbankens beslut att nyligen börja köpa skräpobligationer för att skydda Europas svaga ekonomier, fortsätter Klas Eklund.

Kan det bli svårt för centralbankerna att dra tillbaka de här stimulanserna när de väl har påbörjats? Kan det bli så att företagen vänjer sig vid dem?

– Absolut, de här obligationerna har visserligen en löptid och ska omsättas, så i den meningen finns det i alla fall på papperet ett sorts slut på de här åtgärderna. Men ingen vet om det kommer att bli så, eller inte. Vi har ju tidigare sett att sådana här program har en tendens att växa och växa, säger Klas Eklund.

– Det kan också bli så att man kommer att försöka minska skulderna på andra sätt i framtiden. Historiskt har det ju varit så att stora skulder regleras, inflateras eller skrivs ned. Ett exempel är Greklands gigantiska statsskuld som till stor del skrevs ned. Jag säger inte att det kommer att ske, men vi vet inte, fortsätter Klas Eklund.

Den här utvecklingen betyder också att Riksbanken får inflytande över vilka företag som ska överleva och vilka som ska gå under, menar ekonomerna.

– I grunden är det ett misslyckande att centralbanker ska avgöra vilka företag som får tillgång till kapital. Man kan ju också fråga sig vilken kompetens som Riksbanken har för att göra den bedömningen, säger Annika Winsth.

– Fler och fler börjar ju ställa sig frågan om det finns någon marknadsekonomi kvar, eller om det kommer att vara centralbankerna som bestämmer vilka företag som ska klara sig. Och har man som läget nu är börjat att hjälpa företag genom att köpa upp företagsobligationer och bostadsobligationer, då är det svårt att sluta. För vilken dag ska man säga, nej, nu gör vi inte detta längre, det går inte, då blir det panik, menar Fredrik Carlsson.

 

Erik Thedéen Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN

 

Robert Bergqvist, chefsekonom på SEB, tonar dock ned risken.

– Detta är ju lite av centralbankernas syfte, att sätta marknaden ur spel. Men det finns absolut ett dilemma för centralbankerna. Att man så att säga ”väljer” ut företag, men samtidigt försöker Riksbanken köpa kreditpapper med en hög kreditvärdighet, säger han.

Ny farlig dynamik

Samtidigt pekar Finansinspektionen på att det uppstått en ny farlig dynamik i och med att coronakrisen drog undan mattan för företagsobligationsmarknaden.

Det handlar om att cirka 70 procent av de företag som finansierat sig via företagsobligationer är fastighetsbolag.

– Och tittar man i sin tur på bankerna så går över 50 procent av deras utlåning till fastighetssidan. Det betyder att vi har en stor exponering i banksektorn på fastighetsbolag, samtidigt som fastighetsbolagen dominerar den nu sinande marknaden för företagsobligationer. Vi ser ingen ”smoking gun” men vi håller denna sektor under nära uppsikt, sa Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen på ett SNS-seminarium om bankernas motståndskraft nyligen.

Erik Thedéen påpekar att den risken främst gäller för de fastighetsbolag med stora innehav av kommersiella fastigheter. Inom bostadssektorn finns inte de här problemen än så länge.

– Men i och med att den här marknaden har växt så pass kraftigt har det blivit en ny dynamik. För vad händer om man inte lyckas låna på obligationsmarknaden? Då söker man sig till bankerna eftersom den kreditlina som tidigare låg på obligationssidan är borta. Vi har varnat för den här återflödesrisken för ett redan pressat banksystem.

På seminariet uppgav SEB:s vd Johan Torgeby att kommersiella fastigheter visserligen är ett ”riskområde” och att eventuella problem inom fastighetssektorn kan sprida sig in banksektorn. Men han påpekade också att det nordiska banksystemet har byggt upp stora buffertar och att man har klarat stresstester som har antagit halverade fastighetsvärden.

Johan Torgeby sa också att Riksbankens stödköp av företagsobligationer fyllde sitt syfte.

– Det är ett isolerat problem men oroväckande. Vi kunde inte handla de här fonderna på grund av bristande riskaptit men efter att Riksbanken gått in och signalerat att de kan öppna upp obligationsköpsprogram där kreditobligationer inkluderas så öppnades det upp, men det är skört.

Experterna: Då kommer stora finanskraschen – går inte att stoppa

Nu talar ekonomer, analytiker och finansexperter om ”slutspelet” där allt ska avgöras. Beroendet av gratispengar biter sig allt djupare in i ekonomin samtidigt som coronakrisen kräver allt större stimulanser. Steg för steg närmar sig den stora kraschen, säger flera experter till fPlus. ”En dag går inte det längre och då kommer smällen”.

Många menar att världen kanske befinner sig i den allvarligaste krisen sedan andra världskriget. Coronaviruset har sedan utbrottet i Kina i början av året spridit sig över hela jordklotet och orsakar mänskligt såväl som ekonomiskt kaos.

För att förhindra att världens ekonomier faller ned i en djup recession tar stater och riksbanker nu till all tillgänglig ammunition för att dämpa fallet. USA tryckte till exempel till med ett stimulanspaket på 2 000 miljarder dollar och i Sverige presenteras krispaket efter krispaket.

Riksbankschefen Stefan Ingves kunde nyligen redogöra för obligationsköp och likviditetslån till bankerna om ett värde på 1 400 miljarder kronor. Det är åtgärder som en samlad ekonom- och analytikerkår bedömer som helt nödvändiga.

– I det här akuta krisläget är det självklart absolut nödvändigt att centralbanker och världens stater tar till de här extraordinära åtgärderna för att undvika en total ekonomisk krasch, konstaterar Mats Kinnwall, chefekonom på Teknikföretagen.

 

Mats Kinnwall

Finns inget normalläge efter corona

Men det kommer en dag när coronaviruset är besegrat och efterfrågan tar fart igen och då är det meningen att ekonomin ska fungera som vanligt.

Men flera bedömare och experter som fPlus talat med menar att det inte finns ett normalt läge att återgå till. Tvärtom, befann sig ekonomin i ett extremt läge redan innan coronakrisen menar man.

Det handlar om att de kraftiga räntesänkningarna och de massiva obligationsköpen som världens, och den svenska Riksbanken, påbörjade efter finanskrisen 2008 aldrig avslutats. Istället har den strategin fortsatt under hela 2010-talet och Riksbankens beslut att sänka styrräntan under nollstrecket 2015 var en dramatisk milstolpe.

Men det har inte saknats kritiker av den här utvecklingen. Det är lätt att sänka priset pengar men betydligt svårare att återgå till normala förhållanden. Därför har kritiker och ekonomer talat om detta som ”Riksbankens riskabla experiment”. Ett abnormt läge som företag och konsumenter nu anpassat sig efter.

Därför varnar man för att Coronakrisen kommer att fördjupa det här beroendet av stimulans, och att de åtgärder som görs för att dämpa dess effekter, kan vara de som för oss ett steg närmare den stora kraschen.

 

Eric Strand

 

– Vi hade en skuldkris 2008 som räddades av att världens Centralbanker påbörjade kraftiga räntesänkningar samtidigt som man tillförde likviditet genom att köpa upp stora mängder statsobligationer. Problemet som jag ser det är att vi har fortsatt med det även efter att vi fått fart på ekonomin. Här har Centralbankerna blivit en slags försäkring för att vi hela tiden ska kunna elda på mer trots att vi egentligen borde ha sparat för sämre tider, säger Eric Strand, ägare och vd på AuAg Fonder.

En problemformulering som Fredrik N G Andersson, docent i nationalekonomi vid Lunds Universitet, håller med om.

– Man kan ju se finanskrisen 2008 som en varningssignal för att det finansiella systemet var för stort och att kreditgivningen hade gått över styr. Krisen löste vi genom att öka kreditgivningen ännu mer. Vi fick ingen korrigering av ekonomin utan snarare en decennielång morfininjektion.

”Allt har byggt på att öka belåningen”

Istället har det skapats vad Mats Kinnwall kallar för en ”zombiekonomi”, där produktiviteten och konkurrensen försämrats i takt med att tillgången på billiga pengar ökat.

– Det har bara inneburit mer raketbränsle till en växande lånekarusell på börsen och till fastigheter. Den långa perioden med extremt låga räntor, som nu ser ut att bli ännu längre, slår mot företagens produktivitet och vi får det jag kallar för en zombieekonomi där företag som under normala förhållanden skulle slås ut kan överleva, säger Mats Kinnwall.

– Allt har ju byggt på att öka belåningen. Tittar vi till exempel på aktiemarknaden har bolagen belånat sig för att kunna expandera verksamheten så mycket som möjligt samtidigt som man återköpt egna aktier vilket har medfört stigande aktiepriser som givetvis har varit bra för ledningarna i bolagen som ofta har optioner på aktier i bolaget, menar Eric Strand.

Och även om alla är överens om att det just nu inte finns något annat val än att elda på med stimulanser så riskerar Coronakrisen att fördjupa ekonomiernas beroende av gratispengar. En struktur som det kommer att bli ännu svårare att bryta när krisen är över menar man.

 

Sean George

 

– Det experiment med extremlåga räntor och stora stödköp av centralbankerna har pågått under en så lång tid och jag ser inte hur det skulle kunna avslutas. Vi kommer att fortsätta att trycka pengar så länge det går att fortsätta trycka pengar och det är i den situationen vi alla befinner oss och som vi anpassat oss till, säger Sean George, förvaltare på Strukturinvest fondkommission.

Mats Kinnwall påpekar att ekonomierna till slut blir beroende av Riksbankens monopol på att trycka nya pengar.

– Centralbankerna har monopol på att trycka pengar. Det betyder att de kan trycka in hur mycket pengar som hels i systemet. Det enda som händer är att deras balansräkning växer, alltså att man ökar den monetära basen i landet. Meningen är att de pengarna sedan ska spridas i samhället via bankerna för att hålla hjulen rullande och det är ju det som skett de senaste 10-15 åren. Och förutsatt att människor och företag känner att de vill fortsätta belåna sig så kommer det att rulla på. Det blir ett självspelande piano, säger Mats Kinnwall.

”Kommer att bli en mycket kraftig korrigering”

Därför kan Coronakrisen och de gigantiska stimulanserna som följer i dess spår föra oss ett steg närmare den riktigt stora kraschen. Då kommer frågan om pengars värde och hur systemet runt pengar fungerar att bli ifrågasatt och satt på sin spets.

– I och med att Centralbanker och stater nu fortsätter med ”mer av det samma” så ökar skulderna. En dag går inte det längre och då kommer smällen. Investerare som lånat ut pengar kommer en dag börja tappa förtroendet för ett system som bygger på en aldrig sinande ström av billiga pengar. De kommer börja värdera risken att inte få tillbaka det man lånat ut, eller att pengarna inte är värda så mycket vid återbetalningen. Börjar några större långivare dra sig ur så kan fler och fler bli rädda för att hamna sist i kön, vilket är receptet på någon som kan liknas vid en ”bank run”. Den går då troligen inte att stoppa, eftersom en sådan loop föder sig själv, säger Eric Strand.

– Det kommer att resultera i en mycket kraftigare korrigering än vad vi sett nu. Det kommer medföra stort lidande över jorden men också möjligheter för de som kommer in rätt i den nya friskare marknad som reser sig ur askan, fortsätter han.

Fredrik Carlsson, vd på fondbolaget Carlsson Norén, sätter även han ett stort frågetecken kring den eviga sedelpressen.

– Tittar man på de åtgärder som gjordes 2008 är de som görs nu för att dämpa följderna av Corona så otroligt mycket större. Jag tror också att vi kommer att köra på som vanligt efterkrisen, men till slut kommer folk att börja fundera på om systemet går att rädda nästa gång det smäller. Alltså, går det att rädda allt med sedelpressen för alltid, eller vad?

 

Fredrik N G Andersson

 

Fredrik N G Andersson uppger att han nu för tiden hör fler och fler som talar om att ”slutspelet” snart börjar. Ett slutspel som handlar om förtroende.

– Allt fler på finansmarknaden talar redan idag om att ”slutspelet” för de senaste tio årens excesser närmar sig. Centralbanker kan inte pumpa ut 1000-miljarder kronor i krediter som inte har någon motsvarighet i den reala ekonomin. Det blir i längden värdelösa pengar. Förtroendet för centralbanker och det finansiella systemet naggas i kanten. Vid en större förtroendeförlust blir det en större kris. Det är den situationen som allt fler jag har talat med går och väntar på, fortsätter han.

Vad ser du skulle kunna utlösa en krasch?

– Det finns flera möjligheter. Men ju längre du har ett system där likviditetstillförseln inte står i relation till den reala ekonomin desto större blir risken. Ett scenario är att coronakrisen utlöser en recession i ekonomin som det tar lång tid att återhämta sig ifrån. I sin tur har många länder lånat mycket pengar och haft det svårt att klara av sina skulder, och nu vräker de på med ännu mer lån för att parera krisen. Då har du plötsligt en penningpolitik som gett ut stora krediter tillsammans med länder som är mer eller mindre bankrutta. Det blir parallella krutdurkar som kan bli dödsstöten för förtroendet för det finansiella system som skapades efter finanskrisen 2008, fortsätter Fredrik NG Andersson.

Nu inleds krisen på allvar: ”Vi ser receptet på en ekonomisk katastrof”

Åtgärderna för att stoppa coronaviruset står inte i relation till antalet sjuka och döda, varnar ekonomiprofessorn och pandemiexperten Lars Jonung och liknar läget med 30-talets depression. Ekonomen Alexandra Stråberg fyller i. ”Vägen ned kan bli väldigt lång och smärtsam, och då pratar jag om tillväxtnivåer som är sämre än efter Lehman-kraschen”.

 

Flera bedömare och ekonomer har de senaste dagarna varnat för att kampen mot Coronaviruset riskerar att leda till en ekonomisk depression som vi inte sett maken till sedan 1930-talet.

”En hel generation håller på att förlora sin framtid om inte det här upphör ganska omgående”, sa till exempel Kerstin Hessius, vd för tredje AP-fonden, i Aktuellt nyligen.

Färsk statistik från Arbetsförmedlingen visar att Sverige nu ser den värsta varselvågen sedan finanskrisen och Konjunkturinstitutet konstaterade i helgen att Sverige är på väg ned i en djup lågkonjunktur.

Recept för en ekonomisk katastrof

Lars Jonung är professor emeritus vid Ekonomihögskolan i Lund. Han har också varit forskningsrådgivare vid EU-kommissionen i Bryssel och arbetade 2006 i ett projekt med att utvärdera effekterna av en pandemi på EU:s ekonomi – The macroeconomic effects of a pandemic in Europe.

 

Lars Jonung är professor emeritus vid Ekonomihögskolan i Lund. Han har också varit forskningsrådgivare och utvärderat effekterna av en pandemi på EU:s ekonomi. Tomas Oneborg/SvD/TT / TT NYHETSBYRÅN

 

Han menar att den strategi som flera EU-länder nu tillämpar där gränser, skolor och daghem stängs med ett minskat arbetskraftsutbud som följd, är ett recept för just den ekonomiska katastrof som det varnas för, samt ett uttryck för en nationalistisk kortsiktighet och populism.

– Den rapporten är nu en del av grunden för EU:s analys av de ekonomiska effekterna av dagens virus. Jag anser att forskarna troligen i efterhand kommer att konstatera att många av dagens begränsningar på rörelsefriheten var kontraproduktiva. Det centrala målet för den ekonomiska politiken måste vara att hålla igång det ekonomiska systemet – inte begränsa handelsflöden och tvinga barn att vara hemma och därmed tvinga föräldrarna att stanna hemma, säger Lars Jonung.

Då kommer vi få en ekonomisk kris som är större och mer allvarlig, än den hälsokris som vi nu befinner oss i just nu.

Alexandra Stråberg, chefsekonom på Länsförsäkringar, har visserligen full förståelse för att resurserna nu fokuseras på vården, men anser samtidigt att det inte går att negligera den samhällsekonomiska aspekten av krisen.

– Då kommer vi få en ekonomisk kris som är större och mer allvarlig, än den hälsokris som vi nu befinner oss i just nu.

– Om man ska vara riktigt krass så handlar det just nu om vårdsektorns kapacitet som står mot samhällsekonomin. Här tror jag att finanspolitiken kan ha det svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt, fortsätter Alexandra Stråberg.

”Inte handeln som sprider viruset”

Lars Jonung tror att en anledning till att ledande politiker ute i Europa nu agerar som de gör är att de vill visa handlingskraft. Något som med tanke på de krafter som är i rörelse kan få katastrofala konsekvenser.

– Ju mer handlingskraft, desto större risk för skador och nu ser vi en rad beslut som förhindrar och försvårar det ekonomiska livet. Det är ju inte handeln som sprider viruset och det är inte handeln som sprider problemet. Utrikes och inrikes handel är i själva verket en förutsättning för att vi ska klara viruskrisen.

Påminner om 30-talets depression

Han drar en parallell med 1930-talets depression i USA då politikerna införde höga tullar i syfte att skydda den inhemska produktionen.

– Det resulterade i en kraftig nedgång i världshandeln, vilket bidrog starkt till depressionen och därmed också till Hitlers maktövertagande 1933. Just detta ansvarslösa mönster ser vi sprida sig nu när politiker stänger gränser och skapar långa lastbilsköer vid gränserna. Detta är ett recept för en katastrof och det är en uppenbar enfald.

Lars Jonung anser att åtgärderna som Europas regeringar tar till för att stoppa smittspridningen inte heller står i relation till antalet sjuka och döda.

– Tittar vi på dödligheten i coronavirus är den dessutom låg jämfört med till exempel spanska sjukan. Hittills har bara ett tjugotal svenskar dött i Corona. Vi måste så fort som möjligt införa fritt flöde för varor, kapital och människor.

Vägen ned kan bli väldigt lång och smärtsam, och då pratar jag om tillväxtnivåer som är sämre än efter Lehman-kraschen.

Alexandra Stråberg, chefekonom på Länsförsäkringar. Tomas Oneborg/SvD/TT / TT NYHETSBYRÅN

 

Alexandra Stråberg vill inte kommentera vårdpolitiken, men anser att det offentliga måste göra mer för att stötta företagen.

– Att bara strö gratispengar över företagen är inte rätt väg att gå. Om de ”helikopterpengarna” ska få resultat, måste de gå till rätt företag. Det måste alltså finnas någon slags urvalsprocess. Jag tror också att det är nödvändigt att det offentliga går in och tar kreditrisken och detta måste ske snabbt, vilket nu också ser ut att ske. Sen handlar det om direkta och specifika stöd till de mest utsatta branscherna.

Hon tror dock att vi snabbt kan få se en snabb återhämtning men att det idag är svårt att säga när det kan ske.

– Vi står inför en djup ekonomisk kris som mycket väl kan innebära att vi mer eller mindre hamnar i en ekonomisk djup recession. Det sagt, tror jag att när vi väl bottnat kan det gå väldigt snabbt upp igen. Vi får alltså ett V-scenario på återhämtningen, men där vägen ned kan bli väldigt lång och smärtsam, och då pratar jag om tillväxtnivåer som är sämre än efter Lehman-kraschen.

KI:s prognoschef Ylva Hedén Westerdahl. Arkivbild. Anders Wiklund/TT Nyhetsbyrån / TT NYHETSBYRÅN

KI-toppen: Djup lågkonjunktur väntar Sverige

Coronautbrottet stryper såväl utbud som efterfrågan och skickar ner Sverige i en lågkonjunktur, menar KI:s prognoschef Ylva Hedén Westerdahl enligt DI.

– Vi får definitivt negativ tillväxt, enligt ett basscenario just nu omkring minus 3 procent för helåret 2020, säger hon till tidningen.

Prognoschefen stämmer in i AP-fondchefen Kerstin Hessius kritik om att investerings- och konsumtionsbeslut förlamas av ovissheten kring hur länge smittskyddsåtgärderna ska gälla. Om man ser situationen som ett tillfälligt stopp planerar man nog lite annorlunda, säger hon till DI.

På torsdag släpps KI:s konjunkturbarometer för mars.



Kategorier:Uncategorized, Världspolitik, Video

Etiketter:, , ,

%d bloggare gillar detta: