En helikopter, som hjälper till med sanering, närmar sig Tjernobyl-reaktorn.

Top Secret Tjernobyl:
Del 2 (Del 1)
av Svetlana Savranskaya

Washington, DC, 15 maj 2020 – Det sovjetiska politbyrån visste så snart juli 1986 att konstruktionen av Tjernobyl-reaktorn var skulden till den dödliga explosionen där i april, inte bara de fel som gjordes av reaktorpersonalen, enligt handlingar publicerade idag för första gången på engelska av National Security Archive.

I dokumenten ingår den oerhört viktiga politbyrå-diskussionen om Tjernobyl den 3 juli 1986, då chefen för utredningskommissionen, Boris Shcherbina, tydligt konstaterade att det inte bara var brott mot regler som begåtts av personalen som ledde till explosionen, utan att ”RBMK-reaktorer är potentiellt farliga” i själva designen. Shcherbina begärde att man skulle stoppa ytterligare konstruktion av sådana reaktorer (dokument 1).

Rapporten Shcherbina ger en djup kritisk analys av situationen gällande hela den sovjetiska kärnkraftsindustrin och visar att genvägar hade gjorts som ledde till allvarliga säkerhetsfrågor och många mindre olyckor. Även om den efterföljande diskussionen om politbyrån innehöll försök att undvika ansvar och att hitta syndabockar, visar detta dokument också effekterna av Mikhail Gorbatsjovs politik om glasnost – man hör om en ovanlig mängd oenigheter och ifrågasättningar av partiledningen själv.

Andra viktiga dokument i dagens utlägg, som är den andra delen i arkivserien med fokus på Tjernobyl-bevis (Del 1), inkluderar den första analysen av radioaktiv förorening i Sverige, som var den första signalen internationellt om Tjernobyl-olyckan, sovjetiska interna diskussioner om orsakerna till olyckan och de första tecknen på inhemsk opposition i Sovjetunionen mot hemlighetskulturen kring all information om olyckan.

De sovjetiska dokument som publicerats här i översättning för första gången visar de monumentala ansträngningarna från militär- och civiltjänsterna för att innehålla reaktorbranden, evakuera medborgare och sanera området. Detta var akut för folkhälsan av ett slag som Sovjetunionen var helt oförberedd för och när dess räckvidd blev fullständigt uppskattat fick den en enorm regeringsinsats för att ta sig an konsekvenserna.

Statens hydrometeorologiska kommitté och hälsoministeriet producerade rapporter om strålningens effekter på medborgarna och nivåer av föroreningar av vatten och jordbruksresurser, och övervakar noga den förändrade situationen på marken. Det ukrainska hälsoministeriet rapporterade till unionens hälsoministerium om omfattande program för medicinsk övervakning, testning och behandling av evakuerade, näringsprogram och övervakning av barn, som absorberade mer av den skadliga strålningen än andra grupper.

Sannerligen heroiskt arbete av den sovjetiska militären – 22 500 värnpliktar i slutet av 1986 – presenteras i rapporten från marskalk Sergej Akhromejev, chef för den sovjetiska generalstaben och den som ansvarar för den militära ”likvidationsinsatsen” (Dokument 5). Enligt det kontinuerligt växande dokumentet, kunde samma system som ursprungligen var oförberedd för en katastrof av denna skala, reagera snabbt och koncentrera alla dess resurser på inneslutning och sanering av olyckan.
inneslutning.

Samtidigt ledde Tjernobyls chock i atmosfären till glasnost, främjad av Gorbatsjov till utbrett gräsrotsuttryck för missnöje och kritik av regeringens svar. I ett brev till Pravda som vidarebefordrades till politbyrån, beskriver en grupp ”likvidatorer” bristen på medicinsk vård och attityden till försummelse från lokala parti- och regeringsorgan. I november 1988 adresserade akademiker Andrei Sakharov till Gorbatsjov direkt i ett brev där han klagade över bristen på glasnost och ”hindrande” av en publikation gällande Tjernobyl av en kärnkraftsingenjör som var inblandad i att mildra olyckan (Dokument 9). Och 1989 försökte en oberoende grupp av ”likvidatorer” i Ukraina att organisera en unionsövergripande organisation av ”likvidatorer” som skulle övervaka saneringsarbetet och till och med genomföra övervakningen av hur resurserna som betalades ut för Tjernobylreduceringen användes av den lokala administrering.

De dokument som publicerats här visar att trots en oöverträffad ansträngning från sovjetiska forskare för att förstå farorna som blev fullständiga pga av Tjernobyl-olyckan var kunskapsnivån fortfarande ofullständig och ofta var de långsiktiga konsekvenserna undervärderade. Till exempel mötte en amerikansk kongressdelegation i januari 1992 med vice ordföranden för den ryska vetenskapsakademin, akademikern Evgeny Velikhov, som var en av Gorbatsjovs rådgivare för Tjernobyl. Enligt telegrammet från den amerikanska ambassaden i Moskva om Codels möten, när man frågades om utvecklingen av Tjernobyl-saneringen,

”Velikhov sa att Tjernobyl-situationen inte är lika dålig som pressen säger och hävdar att låga strålningsdoser fluktuerar mer än förutsetts och att hälsorisker överskattas. Han citerade studier i södra Ukraina relaterade till radarsystemet för tidig varning om att de flesta sjukdomar i denna region beror på stress. I Tjernobyl, sade han, fick barn problem med sköldkörteln och andra sjukdomar som inte var cancer, på grund av snabb utsläpp av jod, men den sovjetiska registren visar att det inte finns någon registrering av ökade cancerfall. På frågan om Tjernobyl har städats svarade Velikhov negativt och sa att det fortfarande finns en trettio kilometer lång befolkad zon, som är kontaminerad av cesium och strontium och som kommer att ta lång tid att sanera. Annars finns det lokala fläckkoncentrationer utanför zonen. Baserat på erfarenheter från Ural (Kyshtym) kommer området att vara mer eller mindre säkert efter trettio år, sade han. ”[1]

Följande uppsatser bidrog av två anställda i Rysslands programpersonal baserat på forskning i dokumenten i dagens utlägg.

Likvidatorerna

av Sarah Dunn
Forskningsassistent, Rysslands program, National Security Archive

I oktober 1986 skrev en grupp likvidatorer, en gemensam benämning för de som officiellt kallas ”deltagare i eliminering [eller likvidation] av konsekvenserna av olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl,” skrev ett brev till kommunistens centralkommitté Parti av Sovjetunionen från ett sanatorium i Kharkov-regionen i Ukraina. I detta brev talade männen om sin oro över vinterns inverkan på deras hälsa:

(”De förvärrade väderförhållandena ökar sannolikheten för uppkomsten av alla typer av köldrelaterad sjukdom … Och vad deras konsekvenser kommer att vara är fortfarande okänt.”), Deras brist på väderlämpliga kläder (”Kläderna när vi anlände till sanatoriet på sommaren passar inte längre på säsongen och att köpa ”normala” varma saker i vår situation är praktiskt taget omöjligt. ”), och den dåliga medicinska behandlingen de fick (“ … medicinska tillstånd kontrolleras inte av specialiserade läkare bekanta med strålningssjuka och sådana regelbundna medicinska checkar tillhandahålls inte. ”)

(Dokument 4) Männen talade om bristande näring, misslyckandet med att förse dem med bostäder och de medel som de hade lovats, dålig behandling av statliga organisationer som var tänkta att hjälpa dem, känslor av orättvisa som kom från att man hörde på radio om fördelarna som gavs till de evakuerade i uteslutningszonen på en radie av 30 km och deras svårigheter att utföra vardagliga uppgifter, som att stå på kö för bussbiljetter på grund av deras strålningssjuka.

Exakt statistik för likvidatorernas hälsa och dödlighet är okänd. Det fanns cirka 600 000 likvidatorer som arbetade i Tjernobyl 1986 till 1990 [2]. De högsta strålningsdoserna mottogs av de 240 000 likvidatorer som befann sig inom 30 km uteslutningszonen från 1986 till 1987, med den genomsnittliga strålningsdosen 1986 uppskattad till 170 millisieverts (mSv) [3] [4]. Som referens är den lagliga gränsen som fastställts av Nuclear Regulatory Commission för strålningsdosen för ett helt år för strålningsarbetare 50 mSv [5].

En FN-studie från 2005 sade att färre än 50 dödsfall kunde direkt hänföras till strålning relaterad till Tjernobyl vid den tiden och sade att 4 000 dödsfall kunde förväntas bland likvidatorer och evakuerade [6]. Greenpeace uppgav att Tjernobyl hade orsakat 200 000 dödsfall 1990-2004 och talade om andra effekter från strålningen, som för tidigt åldrande och psykologiska störningar. Från och med 2016 föreslog det ukrainska hälsoministeriet att 20 000 likvidatorer dör av ”Tjernobylrelaterade sjukdomar” varje år 4).

I en resolution från centralkommittén, undertecknad av dåvarande generalsekreterare Mikhail Gorbatsjov, beskrevs likvidatorernas brev som ”vittne till fakta om en oacceptabelt hjärtlös, byråkratisk inställning” som visades dem i deras försök att organisera behandling och välfärdsstöd. Tjugo år senare skrev Gorbatsjov om Tjernobyl som en ”historisk vändpunkt”, som katastrofen, som ”mer än någonting annat, öppnade möjligheten för en mycket större yttrandefrihet, till den punkten att systemet såsom vi kände det inte längre kunde fortsätta.”[7]

Likvidatorernas svårigheter slutade inte med centralkommitténs resolution. Till denna dag möter många likvidatorer strider för att få den medicinska behandlingen och ersättningen som de är skyldiga av sina regeringar. Trots deras hälsoproblem, ekonomiska kamp och psykologiska stress ångrade många likvidatorer inte sitt arbete då och ångrar den inte nu. I sitt brev talade likvidatorerna om sin stolthet över att ha hjälpt till med att förhindra katastrofen i Tjernobyl och talade om sin stolthet över att inte ha lidit förgäves. Sergey Krasilnikov, en nu 65-årig före detta likvidator, talade om sina hälsoproblem och sin tid i Tjernobyl 2016 och sa: ”Hade jag vetat med vilken likgiltighet och skam staten skulle behandla mig nu, kanske jag inte har gått med på att vara en likvidator. Icke desto mindre, när jag vet vad jag vet idag, skulle jag förmodligen agera på liknande sätt. ”[8]

De internationella aktörernas roll när det gäller att avslöja miljöeffekterna av Tjernobyl

av Brooke Lennox
Sommarpraktikant på National Security Archive (2019)

För att bättre förstå effekterna av den enorma katastrofen som hände vid kärnkraftverket i Tjernobyl, måste man titta på bidrag från andra länder och internationella organisationer för att samla in och offentliggöra information om spridning av föroreningar. Internationella aktörer var kritiska för upptäckten av olyckan men förtjänar också en betydande kredit för de åtgärder som vidtagits för att skydda medborgarna i sina länder och försök att förhindra ytterligare förorening.

Det första landet som upptäckte miljöeffekterna orsakade av explosionen var Sverige. Som framgår av de två dokumenten i detta inlägg om Sveriges roll för att utveckla den internationella förståelsen för vad som hände i Sovjetunionen den 26 april 1986, hade radioaktivt stoft redan rest 900 mil från explosionen på cirka 24 timmar. Experter i Stockholm kunde nästan helt ta reda på vad som hade hänt och sedan dela denna kritiska nyhet med världen (Dokument 3).

Så fort forskare i Sverige bestämde allvarligheten av olyckan tog de ett antal steg inklusive genomförande av förbud på vissa produkter och mätning av matens cesiumnivåer. Sveriges egna medborgares snabba uppmärksamhet bekräftar inte bara allvarligheten i händelsens effekter på den omgivande miljön utan visar också skillnaden i ansträngning och beredskap mellan Sovjetunionen och Västeuropa efter olyckan.

Sveriges allvarliga reaktion på explosionen bidrog till att begränsa effekterna av Cesium-127 i deras lokala miljö. Trots nödvändigheten av snabba åtgärder försenade bristen på information och oförmågan hos lokala aktörer att agera oberoende utan order från Moskva avsevärt förebyggande åtgärder i Sovjetunionen.

Däremot bestämde Sverige lugnt problemets omfattning och omfattning inom två dagar efter olyckan och vidtog omedelbart åtgärder inklusive informerade resten av det internationella samfundet.

Olika internationella aktörer deltog aktivt i saneringen av Tjernobyl och dess omgivningar. Men även idag, mer än 30 år efter olyckan, är internationella aktörer fortfarande en del av historien om Tjernobyl. Till exempel sattes forskaren Bandazhevsky i Vitryssland i fängelse 1999 för sin fortsatta forskning på effekterna av Cesium-137, en av de viktigaste föroreningarna som producerades av Tjernobyl. Hans arbete förbjöds eftersom den vitryska regeringen ville fortsätta att använda jordbruksmark trots bevisen på fortsatt kontaminering. Bellona, en internationell icke-statlig miljöorganisation, har arbetat med Bandazhevskys fall och många andra fall i samband med skadorna från Tjernobyl.

Under åren har internationella aktörer som Bellona samlat ovärderliga bevis på Tjernobyls enorma miljöpåverkan, vare sig det är Cesiumnivåer eller en kontinuerligt förorenad livsmedelskedja. Dessa effekter var aldrig begränsade till Ukraina eller det territorium som tidigare var Sovjetunionen. Effekten av Tjernobyl och samarbetet mellan regeringar och icke-statliga aktörer när det gäller upptäckt, sanering och analys belyser behovet av mer gränsöverskridande insyn och samarbete inom området fredlig kärnenergi.

DOCUMENT

Document 01

CC CPSU Politburo Discussion of the Accident at the Chernobyl Nuclear Power Station. Top Secret. Only copy.

1986-07-03

Source: Archive of the President of the Russian Federation (APRF), Record of Session of the CC CPSU Politburo, 3 July 1986, working copy, excerpts published in Rudolph Pikhoia, Sovetskii Soyuz: Istoriya Vlasti, 1945-1991 (Novosibirsk: Sibirskii Khronograph, 2000), pp. 434-437

Excerpts from the official top secret working copy of this Politburo session were partially published by Rudolph Pikhoia, the first head of the Federal Archival Service of the Russian Federation. The following excerpts include a full presentation by Boris Shcherbina, in which he reports on the findings of the State Commission created to investigate the causes of the Chernobyl accident. He clearly identifies two main causes—gross violations of security procedures committed by the station’s staff, but also flaws in the design of the reactor. He tells the Politburo that RBMK nuclear reactors working in the USSR, but also sold to socialist countries, “were incompatible with modern safety requirements.” The report reveals a shocking picture of failures in the Soviet nuclear energy industry: “During the 11^th five-year plan, there were 1042 emergency shutdowns of power blocks, among them 381 at nuclear power stations with the RMBK reactor.” Shcherbina names specific agencies and individuals as being responsible for the accident: “The Commission believes that the Ministry of Medium Machine Building (Minister cde. Slavsky), its Institute of Power Technologies (the main designer of the reactor), and the Kurchatov Institute of Nuclear Power (scientific advisor) also bear responsibility for the accident. The designers who worked on this reactor (cdes. Dollezhal, Yemelyanov), did not ensure the required level of safety of the RMBK reactor, and did not evaluate its reliability with a critical eye.” The report prompts significant discomfort among the Politburo members and invited experts present.

This document presents a fascinating account of a rare “fight” at the Politburo, where representatives of various agencies tried to shift blame onto one another and protect their turf. Gorbachev blasts the nuclear industry leadership and academic scientists for making the wrong decisions, especially regarding placing nuclear power stations close to cities—as if they had not been considered and approved by the party leadership and the Politburo itself.

Document 02

Central Intelligence Agency (CIA) Report: Collection on Chernobyl Disaster

1986-07-31

Source: CIA Freedom of Information Act release

This is a heavily redacted memo to the Director of the CIA from the deputy director for weapons and scientific research, produced at the DCI’s request soon after the accident. The report contains an assessment of information available about the Chernobyl and other RBMK reactors before the incident and the timeline of discovery across Europe, specifically in Sweden and the United States, which shows that the CIA only learned about the accident on April 28—first from Sweden and then from the official Soviet announcement. The memo concludes that more information on the incident should be collected and suggests a number of steps to improve responsiveness to future crises. Although the memo is heavily redacted, one can see that the Agency was not fully satisfied with its collection efforts on Chernobyl.

Document 03

Chernobyl—Its Impact on Sweden

1986-08-01

Source: National Institution of Radiation Protection, Statens Stralskydd Institut.

This is the first comprehensive publication in English on Chernobyl’s effect on Sweden. The report reviews the early detection of signs of radioactivity, the collection and analysis of data by the Swedish Radiation Protection Institute and its notification of Swedish and local authorities. It outlines the emergency measures taken in Sweden after increased radiation levels were noticed. The document also explains in detail actions taken by the Swedish government to inform the public and to protect its citizens from radiation poisoning. An interesting finding of the report is that “the general public was not always satisfied with the information provided by the authorities, in spite of complete openness,” because information changed as new data was incorporated, confusing measurements were used, and the public did not fully trust the conclusions, especially in the early period after the accident.

Document 04

CC CPSU Resolution on a Letter from a group of participants of the liquidation of the accident at the Chernobyl Nuclear Power Station [Translation]

1986-10-30

Source: Russian and Eastern European Archives Documents Database . Russian State Archive of Contemporary History, Fond 89, p. 53, d. 21.

This document contains a letter from a group of the participants in the liquidation of the accident at Chernobyl, commonly referred to as “liquidators,” and a CC CPSU Resolution demanding that their problems be addressed immediately. In an unusually emotional tone, the resolution describes the way the liquidators have been treated as “unacceptably heartless.” In the letter, the liquidators describe their current poor health as a result of various forms of radiation sickness and its probable long-term consequences, their poor treatment in a sanatorium, and the lack of promised compensation and housing. The undersigned complain about their inability to obtain even basic things like warm clothing for the winter and medications prescribed by their doctors. The letter was sent to the chief editor of Pravda, Viktor Afanasiev, who submitted it to the Politburo.

Document 05

Akhromeyev report to CC CPSU on progress of decontamination around Chernobyl [Translation]

1986-12-01

Source: Source: Russian and Eastern European Archives Documents Database. Russian State Archive of Contemporary History, Moscow, Russian Federation. Fond 89 opis. 53 d. 50

This report from Soviet Chief of General Staff Marshal Sergey Akhromeyev outlines the progress of the cleanup and decontamination by the Soviet military. One can see the enormity of the task and the systematic approach organized by Akhromeyev who was assigned to lead the military mitigation effort. Special construction troops decommissioned toxic areas including housing, areas around the nuclear power plant, and in the city of Pripyat’s neighborhoods. A table within the report further shows the progress of the decontamination efforts. The scale is truly staggering: 22.5 thousand servicemen and 6.5 thousand units of equipment were involved in the cleanup. The Soviet Air Force conducted 18,818 flights, “decontaminated around 2500 hectares of land, delivered 52,978 tons of special liquids, and transported 25,500 thousand people and more than 5.5 thousand tons of cargo.”

Document 06

Report from Ukrainian Ministry of Health to USSR Minister of Health Chazov [Translation]

1987-05-26

Source: Russian and Eastern European Archives Documents Database. Russian State Archive of Contemporary History, Moscow, Russian Federation. Fond 89 opis 56 d. 7

In this report to the Ministry of Health of the USSR, Ukrainian Minister of Health A.E. Romanenko reviews measures undertaken by the Ukrainian public health system to mitigate the health consequences of the Chernobyl accident. The report presents a picture of wide-spread screening of the population living in areas of elevated radiation levels and a truly gigantic effort to examine and treat those who suffered damage to their health. All medical institutions and research institutes both at the republican level and locally were involved in testing and public education work. Special attention was paid to the health situation of children, who were tested for thyroid damage at least 2-3 times in 1986 alone. Special standards for nutrition and free food were approved for children, although, the report shows, they were sometimes violated. The Ukrainian Health Minister informs Minister Chazov that doctors, nurses, paramedics, and medical students all have been sent to help.

Document 07

The Soviet Nuclear Power Program After the Chernobyl Accident. SOVA Research Paper

1987-06-00

Source: CIA Freedom of Information Act release

This previously secret report analyzes the Soviet response to the Chernobyl accident and its impact on the future of Soviet energy production. The report confirms the economic downturn in the energy sector for the USSR in the months after the explosion, but adds that the USSR still has big plans for nuclear energy despite the accident. The Soviet leadership is committed to reducing the country’s dependence on oil and gas, substantial investment in the nuclear energy had been made, and the “antinuclear elements of public opinion will have only a week effect.” Out of the 35 planned reactors to be built between 1986-1990, the incident only set the USSR back 4-5 reactors because 80 percent of reactors being planned or currently under construction were to be of a new newer type. The RBMK reactors that will remain in use will be fixed to add safety features. The report provides a succinct explanation of the causes and consequences of the accident, a timeline, and a description of the cleanup efforts. In terms of human costs, it mentions 31 initial casualties and more than 300 people requiring hospitalization, but predicts that in the long term “the overall statistical increase in cancer rates is likely to be minimal.” (Other estimates would vary greatly. For instance, Greenpeace concluded that 200,000 deaths could be attributed to the accident between 1990-2004.)

Document 08

On the Radiation Situation Caused by the Accident at the Chernobyl NPP. Map of radiation levels [Translation)

1987-07-01

Source: Russian and Eastern European Archives Documents Database . Russian State Archive of Contemporary History, Fond 89, op. 56, d. 10.

The State Hydrometeorology Committee reports on the radiological situation in the area contaminated by the Chernobyl accident. More than a year has passed since the accident and the radiological situation has stabilized—it has not changed significantly between June 15 and 30. The levels of radiation in the main rivers of the Dnepr waterbasin has remained within the permissible levels established by the Health Ministry. The situation with radiation in Moscow remains “favorable.” The report includes a map of radiation levels in the Ukrainian Soviet Socialist Republic (SSR), Belorussian SSR, and the Russian SSR on July 1, 1987. The map shows the radiation measurements in milliroentgen/hour, as well as the 30-km exclusion zone around the Chernobyl nuclear power plant. The legend includes a guide to the danger of different levels of radiation.

Document 09

Letter from A.D. Sakharov to M.S. Gorbachev [Translation]

1988-11-04

Source: Russian and Eastern European Archives Documents Database . Russian State Archive of Contemporary History , Fond 89, op. 53, d. 81.

In this letter to Mikhail Gorbachev, nuclear physicist and dissident Andrei Sakharov objects to the exclusion of public opinion from the formulation of nuclear energy policy in the USSR. Sakharov writes about the obstruction of the publication of G.U. Medvedev’s novel The Chernobyl Notebook, and his belief that it is essential that all citizens of the USSR know “all the circumstances of the Chernobyl disaster.” He insists it is illogical for those outside of the Soviet Union to know more about what happened in the USSR than Soviet citizens. Sakharov notifies Gorbachev that he “will act so that [this work] is broadly known” to the international community.

Document 10

Kiev Oblast Party Committee Report to the CC CPSU on an Attempt to Create an Independent Organization of Liquidators. [Translation]

1989-04-12

Source: Russian and Eastern European Archives Documents Database . Russian State Archive of Contemporary History , Fond 89, opis. 53, d. 82.

In this report to the Central Committee from the Kiev oblast committee to the CC CPSU, information is provided about an effort to create an independent advocacy group of workers who helped to liquidate the effects at Chernobyl. The report contains a biography on the founder, Grigory Lepin, (with three previous party reprimands) and discusses the group’s goals, which include creating a network of primary organizations, holding regular conferences, and assisting with social welfare issues. The most problematic issue with the group charter is that it plans to carry out “effective oversight of the effectiveness of the work to eliminate the consequences of the accident at the Chernobyl NPS, including oversight of the use of funds disbursed for these purposes.” The Slavutich city party committee deemed creation of such a committee “inexpedient” because of the lack of support among workers and did not approve the convening of the founding conference. The planned event never took place.

Kategorier:Uncategorized, Världspolitik

Etiketter:Sovjetunionen, Thernobyl, Ukraina