Coronaviruset: Kinas globala skrämselkampanj; EU självcensurerar för att blidka Kina

EU har gett efter för påtryckningar från Kina och spätt ut en rapport om de kinesiska försöken att skylla ifrån sig för coronaviruspandemin. Statstjänstemän i Beijing ska ha hotat att hindra exporten av medicinsk utrustning till Europa om rapporten publicerades i sin ursprungliga form. På bilden: Kinas utrikesminister Wang Yi vid EU:s högkvarter i Bryssel, den 17 december 2019.

av Soeren Kern

Soeren Kern är Senior Fellow vid New York-baserade Gatestone Institute.

  • Kinesiska sändebud har varit särskilt aggressiva på Twitter, som de använder för att attackera, skrämma och tysta ner västerländska journalister, lagstiftare och vetenskapsmän från tankesmedjor – i princip alla som säger emot Kinas officiella version av händelserna.
  • Under påtryckningar från kinesiska tjänstemän ingrep Ester Osorio, kommunikationsrådgivare till Josep Borrell, chef för EU:s diplomatiska tjänst, personligen för att skjuta upp släppet av den ursprungliga rapporten. EU ska ha hoppats på bättre behandling för europeiska företag i Kina. Den 25 april avslöjade dock South China Morning Post, som också kom över en kopia av den ursprungliga rapporten, att Beijing hade hotat att undanhålla medicinsk utrustning från Europa om stycket om Kina inte raderades.
  • Den 15 april publicerade Tysklands mest populära nyhetstidning, Bild, en artikel med titeln ”Vad Kina är skyldiga oss hittills”, som påstod att Kina borde betala Tyskland 150 miljarder euro i skadestånd för coronaviruspandemin. I artikeln fanns en lista över ekonomiska skador, inklusive 50 miljarder euro i förlust för små företag och 24 miljarder euro för utebliven turism.
  • ”Du regerar genom övervakning. Du hade inte varit president utan övervakning. Du övervakar allt, varje medborgare, men du vägrar att övervaka de sjukdomshärjade marknaderna i ditt land.” – Julian Reichelt, chefredaktör på Bild, ”Du sätter hela världen i fara”, direkt riktat mot president Xi Jinping.

EU har gett efter för påtryckningar från Kina och spätt ut en rapport om de kinesiska försöken att skylla ifrån sig för coronaviruspandemin. Statstjänstemän i Beijing ska ha hotat att hindra exporten av medicinsk utrustning till Europa om rapporten publicerades i sin ursprungliga form.

Avslöjandena kommer samtidigt som kinesiska diplomater runtom i världen för en aggressiv kampanj som sprider felaktig information – beskriven som en ”Vargkrigaraktig” diplomatistil – uppkallad efter en kinesisk nationalistisk actionfilmserie – riktad mot att kontrollera narrativet om coronavirusets ursprung.

Kinesiska sändebud har varit särskilt aggressiva på Twitter, som de använder för att attackera, skrämma och tysta ner västerländska journalister, lagstiftare och vetenskapsmän från tankesmedjor – i princip alla som säger emot Kinas officiella version av händelserna.

Under det senaste året har mer än 60 kinesiska diplomater och diplomatiska uppdrag skapat Twitter- eller Facebookkonton, enligt nyhetsbyrån Reuters, även om båda plattformar är förbjudna i Kina, och använt dem för att attackera Beijings kritiker runtom i världen.

Den 21 april rapporterade den Brysselbaserade nyhetskällan Politico Europe att man hade fått en förhandskopia av en EU-rapport om kinesiska och ryska aktiviteter för att sprida felaktig information med koppling till coronavirussjukdomen (Covis-19). Rapporten, som EU hade tänkt publicera samma dag, innehöll följande stycke:

”Kina har fortsatt att föra en global missinformationskampanj för att skylla ifrån sig för utbrottet av pandemin och förbättra sin internationella image. Både öppna och dolda taktiker har påträffats.”

Kinesiska statstjänstemän kontaktade snabbt EU:s representanter i Beijing för att försöka stoppa rapporten, enligt New York Times, som också fick originalversionen av rapporten.

Europeiska utrikestjänsten publicerade så småningom rapporten – Covid-19 Disinformation – den 24 april, men innehållet om Kina var kraftigt nedtonat. New York Times förklarade:

”Den ursprungliga rapporten citerade Beijings försök att slopa omnämnandet av virusets ursprung i Kina och delvis skylla på USA för att sjukdomen spreds internationellt. Den noterade att Beijing hade kritiserat Frankrike och menat att deras reaktion på pandemin var långsam, samt främjat falska anklagelser om att franska politiker uttalat sig rasistiskt om chefen för Världshälsoorganisationen …”

”Men Kina agerade snabbt för att förhindra publicering av dokumentet, och EU ångrade sig. Rapporten hade varit på väg att publiceras, tills högt uppsatta tjänstemän beordrade revideringar för att tona ner språket …”

”Meningen om Kinas kampanj för ‘global missinformation’ togs bort, precis som allt som nämnts om dispyten mellan Kina och Frankrike. Annat innehåll tonades ned …”

Under påtryckningar från kinesiska tjänstemän ingrep Ester Osorio, kommunikationsrådgivare till Josep Borrell, chef för EU:s diplomatiska tjänst, personligen för att skjuta upp släppet av den ursprungliga rapporten. New York Times skrev:

”Ms Osorio, mr Borrells medhjälpare, bad analytikerna granska dokumentet för att fokusera mindre uttryckligen på Kina och Ryssland för att undvika anklagelser om partiskhet, enligt ett mejl och intervjuer. Hon bad analytikerna att skilja på att främja felaktig information och föra en aggressiv kampanj för ett narrativ, ‘eftersom vi redan ser starka reaktioner från Kina’.”

EU ska ha hoppats på att få en bättre behandling för europeiska företag i Kina. Den 25 april avslöjade dock South China Morning Post att Beijing hade hotat att undanhålla medicinsk utrustning från Europa om stycket om Kina inte togs bort.

Den indiska geopolitiska analytikern Brahma Chellaney summerade den bredare innebörden av EU:s handlingar:

”EU självcensurerar rapporten efter påtryckningar från Kina. EU, som spädde ut sin rapport, avlägsnade referenser till Kinas pandemirelaterade ‘missinformationskampanj’. EU förblir en svag länk i byggandet av en rad demokratier i samförstånd mot Kinas muskulösa auktoritärism.”

Under tiden har kinesiska diplomater runtom i världen, under ledning av utrikesminister Wang Yi, slått bakut mot regeringar och individer som de anser har förolämpat Kina. En del analytiker menar att detta speglar Kinas växande inflytande i internationella politik. ”Kina vill att andra länder ska veta vem som bestämmer”, skrev Kinaobservatören Bethany Allen-Ebrahimian.

Andra analytiker hävdar att Kinas omedgörlighet speglar det kinesiska Kommunistpartiets bräcklighet och att den kinesiske presidenten Xi Jinping eldar på nationalism för att befästa sin makt bland den allt starkare ilskan på hemmaplan över hans felhantering av coronaviruskrisen. ”Alla regeringar oroar sig för hur de ska överleva denna pest, men för en auktoritär enpartiregering är rädslan existentiell”, noterade Kevin Libin, krönikör och biträdande redaktör för Kanadas National Post.

Hursomhelst har kinesiska påtryckningstaktiker fungerat i vissa fall – bland annat på EU och Filippinerna. I andra fall har Kinas trakasserier misslyckats katastrofalt.

Den 15 april publicerade Tysklands mest populära nyhetstidning, Bild, en artikel med titeln ”Vad Kina är skyldiga oss hittills”, som påstod att Kina borde betala Tyskland 150 miljarder euro i skadestånd för coronaviruspandemin. I artikeln fanns en lista över ekonomiska skador, inklusive 50 miljarder euro i förlust för små företag och 24 miljarder euro för utebliven turism.

Kinesiska ambassaden i Berlin svarade med att anklaga Bild för rasism. I ett brev skrev ambassadens talesperson Tao Lili:

”Era rapporter saknar inte bara viktiga fakta och precisa tidslinjer, utan även ett minimalt mått av journalistisk aktsamhet och rättvisa. De som gör som ni gjorde med dagens tidningsartikel ger bränsle åt nationalism, fördomar, främlingsfientlighet och fientlighet mot Kina. Det gör inte den traditionella vänskapen mellan våra två folk eller en seriös förståelse av journalistik rättvisa. Mot denna bakgrund frågar jag mig: Varifrån kommer misstycket mot vårt folk och vår stat på er redaktion?”

Istället för att bli skrämd till underkastelse svarade Bilds chefredaktör, Julian Reichelt, med sitt eget brev: ”Ni sätter hela världen i fara”. Det publicerades på tyska och engelska och riktades direkt mot presidenten Xi Jinping. Reichelt skrev:

”Du regerar genom övervakning. Du hade inte varit president utan övervakning. Du övervakar allt, varje medborgare, men du vägrar att övervaka de sjukdomshärjade marknaderna i ditt land.”

”Du stänger ner varje nyhetstidning och hemsida som är kritisk mot ditt styre, men inte stånden där fladdermussoppa säljs. Du övervakar inte bara ditt folk, du sätter dem i fara – och med dem resten av världen.”

”Övervakning är ett förnekande av frihet. Och en nation som inte är fri är inte heller kreativ. En nation som inte är innovativ uppfinner inget. Det är därför du har gjort ditt land till världsmästare i stöld av immateriell egendom.”

”Kina berikar sig med andras uppfinningar, istället för att uppfinna på egen hand. Anledningen till att Kina inte uppfinner och förnyar är ett du inte låter de unga i ditt land tänka fritt. Kinas största exportframgång (som ingen ville ha, men som ändå har spridit sig i världen) är corona …”

”Du har skapat ett hemlighetsfullt, icke-transparent Kina. Innan coronan var Kina känt som en övervakningsstat. Nu är Kina känt som en övervakningsstat som har smittat världen med en dödlig sjukdom. Det är ditt politiska arv.”

”Din ambassad säger att jag inte lever upp till ‘våra folkslags traditionella vänskap’. Jag antar att du ser det som en storslagen ‘vänskap’ när du nu generöst nog skickar runt masker till världen. Det är inte vänskap, jag skulle kalla det imperialism som döljs bakom ett leende – en trojansk häst.”

”Du planerar att stärka Kina genom en pest som du exporterade. Du kommer inte att lyckas. Coronan kommer att bli ditt politiska slut, förr eller senare.”

Andra exempel från den senaste tiden på försök av kinesiska diplomater för att skrämma och tysta de utomlands som utmanar den kinesiska regeringen inkluderar:

Australien

Den 23 april uppmanade Australiens premiärminister Scott Morrison alla länder som är medlemmar i Världshälsoorganisationen (WHO) att stötta en självständig utredning av coronaviruspandemin. Han sa att alla medlemmar i WHO bör vara skyldiga att delta i en granskning och tillade att Australien skulle uppmana till undersökningen under ett WHO-möte den 17 maj.

Kinas utrikesdepartements talesman, Geng Shuangsvarade: ”Den så kallade självständiga utredningen som föreslagits av Australien är i verkligheten en politisk manipulation. Vi råder Australien att göra sig av med sina ideologiska fördomar.”

Brasilien

Kinas ambassadör till Brasilien, Yang Wanming, delade ett Twitterinlägg, som senare raderades, som kallade familjen till president Jair Bolsonaro ett ”enormt gift” efter att hans son Eduardo hade skuldbelagt den ”kinesiska diktaturen” för coronaviruspandemin. Twitterinlägget frammanade en tillrättavisning från den brasilianska utrikesministern Ernesto Araújo, som sa att inlägget utgjorde ett olämpligt beteende för en ambassadör.

Kanada

Den 19 april fördömde den kinesiska ambassaden i Ottawa Macdonald-Laurier Institute (MLI), en ledande kanadensisk tankesmedja, efter att den publicerat ett öppet brev som anklagade de kinesiska myndigheterna för att mörklägga pandemin. Den kinesiska ambassaden skrev:

”Nyligen publicerade Macdonald-Laurier Institute det så kallade öppna brevet, som felaktigt hävdade att pandemins rötter mörkläggs av Kina, innehöll skadligt förtal och attacker mot Kinas Kommunistparti och den kinesiska regeringen, och lade sig i Kinas inrikespolitiska affärer. Den kinesiska sidan uttrycker sin bestämda opposition mot sådana handlingar av MLI … Vi uppmanar MLI att rätta sig efter yrkesmässiga etiska krav, fokusera på det arbete som en tankesmedja ska utföra, avstå från att politisera forskningsarbetet och sluta med Kinafientligt nonsens.”

En vetenskapsman vid MLI, Kaveh Shahrooz, twittrade:

”Kinesiska ambassaden i Kanada har utfärdat ett uttalande som attackerar @MLInstitute, där jag tjänstgör som senior fellow. Vi är en nagel i ögat på regeringar som Kinas, Irans och Rysslands. Jag är oerhört stolt över detta faktum.”

En annan MLI-vetenskapsman, Shuvaloy Majumdartwittrade:

”Jag skulle vilja gratulera PRC Embassy-Ottawa för att ha hjälpt till att uppmärksamma och granska kommunistpartiets skrämseltaktiker mot sitt eget folk och dess fortsatta maktmissbruk utomlands.”

Den kanadensiska regeringen har hållit tyst i frågan. Charles Burton, senior fellow och kinaexpert vid MLI, sa att Ottawas tystnad bara skulle stärka Beijing i sina fortsatta försök att sätta stopp för yttrandefriheten i Kanada.

”Man skulle kunna tro att Kanadas regering skulle kommunicera med den kinesiska ambassaden angående ett sådant uttalande. Det är ett genomskinligt försök att störa uttrycksfriheten av en kanadensisk tankesmedja och framföra anklagelser mot tankesmedjan som uppenbarligen är totalt grundlösa.”

Den 19 april twittrade Albertas Premier, Jason Kenney:

”Chockad över att min gamla vän Martin Lee, grundaren av Hongkongs Demokratiska parti, greps idag tillsammans med många av #Hongkongs mest framstående medborgare. Martin är den äldre statsmannen i Hongkongs demokrati. Jag hoppas på hans omedelbara frigivning.”

Det kinesiska generalkonsulatet i Calgary svarade:

”Albertas premier kommenterade på Twitter Hongkongpolisens lagliga gripande av en Kinafientlig upprorsmakare. Ingen står utanför lagen. Att ignorera faktum och öppet förespråka uppror kan bara underminera lagen, vilket inte ligger i Kanadas egna intressen. Vi uppmanar lokalpolitikerna att rätta sig efter grundläggande normer för internationella relationer, respektera Hongkongs SAR-polis och omedelbart sluta lägga sig i Kinas inrikespolitik.”

Kenney svarade:

”Jag vidkänner att Alberta inte har någon utrikespolitik och jag arbetar inte inom utrikespolitik, men jag säger bara – när en personlig vän till mig grips som politisk fånge så kan jag inte med got samvete hålla tyst.”

När Kina återfick suveräniteten över Hongkong från britterna år 1997 gick Beijing med på att låta Hongkong vara fritt fram till 2046, i ett arrangemang som är känt som ”ett land, två system”.

Den 14 april publicerade The Globe and Mail, den mest lästa nyhetstidningen i Kanada, en opinionsartikel med titeln ”Kinesiska Kommunistpartiets kultur av korruption och förtryck har kostat liv världen över”. Artikeln anklagade Kommunistpartiet för att mörklägga, förstöra, förfalska, fabricera, förtrycka, missrepresentera information om epidemin; att tysta ner och kriminalisera avvikande åsikter och få visselblåsare att försvinna, ”vilket speglar vidden av kriminalitet och korruption inom partiet”. Artikeln uppmanade det internationella samhället att hålla de kinesiska myndigheterna ansvariga för sina roller i att skapa ”en av de största humanitära kriserna i historien”.

Kinesiska ambassaden i Ottawa svarade att artikeln var ”full av hat och fördomar” mot Kinas Kommunistparti:

”Hur kan någon tala om ansvarighet? Stigmans ‘politiska virus’ är farligare än sjukdomen skälv. De som försöker tillskriva Kommunistpartiet så kallad ‘kriminalitet’ ser på Kina med ideologiska fördomar, och det ‘politiska motivet’ bakom det är tvivelaktigt.

”Vi råder dessa personer att fokusera på sitt lands förebyggande arbete och kontroll av epidemin. Att peka finger hjälper inte till att mildra epidemin på hemmaplan, inte heller kommer det hjälpa det internationella samarbetet i förebyggande och kontroll av pandemin.”

Den 1 april publicerade The Globe and Mail en opinionsartikel, ”Varför skulle vi lita på Kinas officiella COVID-19-siffror?” Den ställde frågan:

”Den kinesiska regeringens första instinkt har alltid varit att dölja fakta, särskilt om de visar på deras egna brister, så varför skulle någon tro på de uppgifter som kommer från Kina nu om COVID-19? … Kommunistregeringen existerar tack vare att de lyckats övertyga de kinesiska medborgarna om att de är bättre än demokratiskt valda administrationer på att skydda deras intressen. I detta syfte har den länge blåst upp landets ekonomiska tillväxtstatistik och underrapporterat sina egna koldioxidutsläpp. Varför skulle någon förvänta sig att de ska vara ärliga i frågan om den egna COVID-19-epidemin?”

Kinesiska ambassaden i Ottawa svarade:

”Enligt artikeln är USA en demokratisk stat och Kina är ett land som leds av kommunistregeringen, vilket leder till en skrattretande slutsats om att USA:s uppgifter är mer transparenta än Kinas … Detta är rent ut sagt dubbelmoral. Vi uppmanar The Globe and Mail att överge fördomarna, respektera faktumen och sluta göra oansvariga uttalanden mot Kinas försök att bekämpa COVID-19.”

Frankrike

Den 14 april kallade den franska utrikesministern Jean-Yves Le Drian den kinesiska ambassadören till Frankrike, Lu Shaye, till möte för att uttrycka sin motsättning till vissa påståenden från den senaste tiden av kinesiska representanter i Frankrike som en del av coronaviruspandemin. ”Vissa offentliga uttalanden från den senaste tiden av representanter från den kinesiska ambassaden i Frankrike är inte i linje med kvaliteten på den bilaterala relationen mellan våra två länder”, sa han.

I en serie uttalanden i media från anklagade Lu ”en viss fransk press” för att befläcka Kinas image genom att ”ljuga” om dess roll i den nuvarande coronaviruspandemin. Dessa medier – som han aldrig namngav men som enligt honom representerar hela den franska pressen – har ”hånat Kina”, något som går emot ”all medieetik och den mest grundläggande goda uppsåtet” med en approach som, i Lus ordalag, ”gränsar till paranoja”.

På tv-kanalen Mandarin TV den anklagade Lu den 15 mars media för att använda sig av ”propagandametoder” för att ”hjärntvätta” allmänheten. I uttalanden som publicerats på ambassadens hemsida den 14 och 29 februari fördömde han de ”oansvariga” kommentarerna och ”absurditeterna” som yttrats i fransk media om Kina.

Generalrekreteraren för Reportrar utan gränser (RSF), Christophe Deloire sa:

”Denna ‘läxa i journalistik’ för den franska pressen är opassande för att komma från en representant för folkrepubliken Kina, ett land som är rankat på 177:e plats av 180 länder i RSF:s World Press Freedom Index och ett av de länder som fängslar flest journalister. Beijings censur av kinesisk media har haft en mycket negativ inverkan genom att skjuta fram regimens respons på coronavirusepidemins start.”

RSF tillade i ett pressmeddelande:

”Ambassadörens uttalanden speglar en policy bland den högsta nivån i Kinas regering som syftar till att kontrollera internationell media, som RSF har pekat på i en rapport med titeln ‘Kinas jakt på en ny världsmedieordning’ år 2019.”

Tyskland

Den 12 april rapporterade nyhetstidningen Welt am Sonntag att den hade mottagit läckta dokument från det tyska utrikesdepartementet som avslöjade att kinesiska tjänstemän hade tagit kontakt direkt med representanter och anställda vid flera federala departement och bett dem att ”uttrycka sig positivt” om Kinas hantering av coronaviruskrisen. Kinesiska tjänstemän ”engagerade också beslutsfattare från den politiska miljön inklusive lobbyister” för att utnyttja dem ”för kinesiska intressen i Tyskland för att främja Kommunistpartiets politiska agenda. Kinesiska ambassaden i Berlin svarade genom att anklaga Welt am Sonntag för att vara ”ivrig att förtala och smutskasta” Kina. ”Alla former av stigmatisering av Kina bör stoppas.”

Indien

Den kinesiska ambassadören till Indien, Ji Rong, har upprepade gånger slått bakut mot indiska tjänstemän och medier. Den 8 april twittrade han:

”Så kallade klagomål av vissa indiska organisatörer till UNHRC som uppmanat Kina att kompensera för förluster som ursakats av #COVID19 är löjligt och uppmärksamhetssökande nonsens. I denna svåra tid behöver vi samarbeta istället för att stigmatisera andra och skylla ifrån oss.”

Den 10 april twittrade Ji:

”Det är beklagligt att vissa indiska medier har publicerat artiklar i vilka #COVID19 hänvisas till som ‘Wuhanviruset’, ‘Kinesiska viruset’. Det råder internationell konsensus om att ett virus inte bör kopplas till specifika länder, regioner eller etniska grupper. Sådan stigmatisering är oacceptabel.”

Filippinerna

Den 29 maj bad hälsoministeriet om ursäkt för kommentarer man gjort en dag tidigare om att två omgångar corona-testkit från Kina var undermåliga. Undersekreterare för hälsa Maria Rosario Vergieire hade sagt att kit som framställts av de kinesiska tillverkarna BGI Group och Sansure Biotech bara var tillförlitliga till 40 % i diagnosticeringen av Covid-19 och att en del av dem borde slängas. Kinesiska ambassaden i Manila twittrade:

”Kinesiska ambassaden avfärdar bestämt alla oansvariga anmärkningar och försök att underminera vårt samarbete i detta avseende.”

Sverige

Den 18 januari kallade den svenska utrikesministern Ann Linde den kinesiska ambassadören till Sverige, Gui Congyou, till möte efter att man jämfört svensk medietäckning av Kina med en lättviktsboxare som ”provocerar till bråk” med en tungviktsmästare. Congyou, som har blivit välkänd för sina frispråkiga angrepp, sa till SVT att de ”frekventa ilskna attackerna mot det kinesiska Kommunistpartiet och den kinesiska regeringen av vissa svenska medier ”var jämförbara med en 48 kilos lättviktsboxare som tog sig an en nästan dubbelt så stor kämpe”:

”86-kilosboxaren råder honom, i all välmening för att skydda lättviktsboxaren, att gå därifrån och sköta sitt, men den sistnämnde vägrar att lyssna, och bryter sig till och med in i tungviktsboxarens hem. Vad tror du att tungviktsboxaren har för val?”

Utgivarna, en grupp som representerar Sveriges privata och statliga medier, sa i ett uttalande:

”Gång på gång har Kinas ambassadör Gui Congyou försökt underminera den i Sverige grundlagsfästa tryck- och yttrandefriheten med falska påståenden och hot. Det är oacceptabelt att världens största diktatur försöker förhindra en fri och oberoende journalistik i en demokrati som Sverige. De upprepade angreppen måste upphöra omedelbart.”

Venezuela

Den 18 mars publicerade den kinesiska ambassaden i Venezuela en arg ”deklaration” bestående av 17 twitterinlägg efter att oidentifierade Venezuelanska lagstiftare hänvisade till coronaviruset som det ”kinesiska coronaviruset” eller ”Wuhans coronavirus”. Kinesiska ambassaden menade att lagstiftarna var drabbade av ett ”politisk virus” och rekommenderade att de skulle ”uppsöka behandling”. Ett första steg, twittrade man, skulle vara att de ”satte på sig en mask och höll tyst”.

 



Kategorier:Hälsa, Uncategorized, Världspolitik

Etiketter:, ,

%d bloggare gillar detta: