Josef Csiba
2020-04-23
”Utan invandring stannar Sverige” får vi ideligen höra upprepas i statliga medier, så enträget att man nästan skulle tro att det är sant. Men så är det naturligtvis inte, och den beryktade slogan som också är titeln på en bok, skriven av den ökände vänsterradikale journalisten Jesper Strömbäck är ingenting annat än ren propaganda och agitation i syfte att rättfärdiga den pågående och ständigt ökande massinvandring som har drabbat Sverige under de senaste åren utan like i modern historia.
Det är visserligen sant att Sverige har dragit stor nytta av arbetskraftsinvandring under efterkrigsåren, framförallt från forna öststaterna, då många välutbildade människor har kommit till Sverige och bidragit till att bygga det Sverige vi idag lever i, men att Sverige skulle ha stannat eller att inte skulle ha klarat sig utan dessa invandrare, är bara myt och ren propaganda.
Naturligtvis får vi inte förneka, eller bortse ifrån betydelsen för den svenska industrin och den svenska ekonomin av denna arbetskraftsinvandring som har pågått framförallt efter andra världskriget fram till slutet på åttiotalet, då Sverige verkligen behövde arbetskraft för att hålla igång industrin och tillfredsställa efterfrågan i hela Europa på nästan allt som kunde produceras som en konsekvens av förödelsen under andra världskriget.
Men i ärlighetens namn, om vi tittar vi lite närmare på invandringens betydelse för Sverige framförallt efter andra världskriget, måste vi väl ändå komma till den logiska slutsatsen att om Sverige har tjänat på invandring, någon självklart måste ha förlorat på den! Och givetvis är det så.
Majoriteten av invandrare som hjälpte till att skapa det nuvarande Sverige har kommit från dåvarande öststaterna, vilka senare efter kommunismens fall fick klara sig själva utan dessa yrkesarbetare, ingenjörer, vetenskapsmän som flydde till väst bland annat till Sverige. Och det måste vi medge att dessa stater klarade den omställningen onekligen väl, även utan någon nämnvärt hjälp utifrån, eller massinvandring från ickeeuropeiska länder likt Sverige.
Som en logisk konsekvens av det hela, får man väl ändå ställa den oundvikliga frågan, hur är det då möjligt att dessa länder med ett mycket litet eller ingen nämnvärt invandring alls, som t.ex. Ungern, Tjeckien, Polen m.fl. enligt EU kommissionens ekonomiska tillväxtprognos får i genomsnitt nästan tre gånger så stor ekonomisk tillväxt som de stora invandrarländerna till vilka även Sverige tillhör? Går det verkligen inte att finna något samband mellan massinvandring från utomeuropeiska länder med bevisligen betydligt lägre IQ nivå som genomsnittsnivån hos mottagarländernas invånare, och mottagarländernas ekonomi?
Ämnet verkar vara tabubelagt i svensk massmedia, kanske tiden inte är mogen än för att påbörja en diskussion i dessa termer.
Nu gapar nog säkerligen i kör många centerpartister och vänsteraktivister i gott sällskap med vår statsminister, att dessa människor som kommer till Sverige är riktiga flyktingar som flyr för sina liv som Stefan Löfven uttryckte det i svensk television, vilket naturligtvis är rent påhitt för att rättfärdiga den ansvarslösa massinvandring som fortfarande pågår i allt ökande takt till Sverige.
Sanningen är att inte ens de flyktingar som efter krigsåren flydde kommunisternas diktaturstyre var uteslutande flyktingar i ordets egentliga mening, för många av dem som tog till flykten var inte alls på något direkt sätt förföljda av kommunistregimen, utan kanske bara flydde i protest mot kommunisternas diktaturstyre eller helt enkelt för att skaffa sig ett bättre liv på andra sidan järnridån. Tusentals av dem som utmanade ödet och försökte överträda den välbevakade gränsen mot frihet miste livet, antagligen många fler än dagens s.k. båtflyktingar som drunknade i Medelhavet under de senaste åren. Men i väst gjorde man inte något större bekymmer av det, för västländerna inklusive Sverige behövde arbetskraft, speciellt välutbildade yrkesarbetare och då var det inte speciellt lämpligt att göra något större väsen av att kanske tiotusental flyende från det kommunistiska enväldet miste livet då de försökte överträda den välbevakade gränsen mot väst.
Med detta vill jag inte alls påstå att bland dessa utomeuropeiska invandrargrupper som bara väller in i Sverige i allt större mängder, mestadels från muslimska och afrikanska länder inte kan finnas några enstaka individer i verkligt behov av skydd, men antalet sådana individer av allt att döma är försumbart litet.
Att Sverige tar emot idag i mångfald fler immigranter som EU egentligen kräver, beror inte alls på någon välgörenhet, eller humanitär hjälp som någon eventuellt skulle tro, utan för det regerande partiet handlar det helt enkelt om makt. Socialdemokraterna under Löfvens styre har förlorat majoriteten av sina traditionella väljare och för att kunna behålla makten, måste de snabbt ersättas av nya väljare. Lösningen på problemet enl. Löfven och Company är att ta hit ännu fler immigranter och hoppas att de i tacksamhet kommer att rösta på socialdemokraterna, vilket visade sig hitintills vara en lyckad strategi, för vi vet att i de invandrartäta områdena röstar nästan åttio procent av invånarna socialdemokratiskt.
Så långt om de ekonomiska konsekvenserna av massinvandring, men de verkliga skadeverkningarna av den av FN och EU-s påtvingade massinvandring med starka ekonomiska krafter bakom, som t.ex. så kallade Soros fonder, handlar i verkligheten om någonting annat, nämligen ett påtvingat och organiserat folkutbyte i hela Europa enligt Bilderberggruppens planer om globalisering, och det vet våra makthavare mycket väl om med vår Annie Lööf i spetsen som är en av de mest aktiva av deltagarna i den så hemlighetsfulla Bilderberggruppen.
Skadeverkningarna av den pågående totalt okontrollerade massinvandringen ligger inte minst även på den mänskliga nivån, då hela nationer splittras och sammanhållningen mellan invånarna så gott som upphör. Och det inte bara på den nationella nivån, utan hela EU-s existens sattes på spel, då flertalet nationer helt öppet har vägrat att följa den av EU-s framtagna direktiv gällande massinvandring. Hur problemet ska lösas, det är ingen som vet, för jag tror inte att det finns något verksamt påtryckningsmedel inom EU som kan tvinga dessa nationer att ta emot flyktingar från utomeuropeiska länder eller att ändra sin invandrarpolitik i det avseendet.
Sverige är inget undantag. Sammanhållningen mellan invånarna i Sverige är bara ett minne blott. Segregationen är rekordstor, motsättningarna mellan olika etniska grupper tar allt mer våldsamma former som en direkt konsekvens av regeringen Löfvens ansvarslösa invandrarpolitik. Majoriteten av svenska folket med all säkerhet skulle säga nej till en fortsatt massinvandring vid en eventuell folkomröstning liknade i Ungern, då över nittio procent av ungrarna röstade för en fortsatt restriktiv invandrarpolitik.
En sådan folkomröstning är naturligtvis otänkbar i Sverige, så länge den icke folkvalda vänsterregeringen får sitta kvar vid makten i knäna på ett fåtal fanatiska miljöpartister, vilka om det skulle bli val idag, kom inte ens i närheten av fyraprocentsgränsen för att komma in i Riksdag.
”Sverige är inte längre en demokrati” är titeln på professor Karl-Olof Arnstberg senaste bok, som naturligtvis inte finns att köpa i en vanlig bokhandel, och med all säkerhet kommer inte heller att finnas i våra bibliotek.
Det återstår inte mycket annat än att hålla med författaren av nämnda bok och helt enkelt konstatera att Sverige under Stefan Löfvens ledning för länge sedan har upphört vara en demokrati.
Boken finns att köpa här
Kategorier:Böcker, Svensk politik, Uncategorized
Bakom kulisserna 