Nu börjar sanningar krypa fram även i detta ärende. Att Dag Hammarskjöld i verkligheten blev mördad av sina egna, FN, men Sveriges regering med Peter Hultqvist och Margot Wallström i spetsen är med i mörkläggningen av ärendet. Hänvisar till nationell säkerhet (?).

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Fabio Giuseppe Carlo Carisio
19 Agosto 2019
https://www.gospanews.net/en/2019/08/19/the-un-secretary-general-killed-after-58-years-the-british-007-conceal-the-dossier/

Flygplanskraschen och massakern med Dag Hammarskjöld och
15 UNA Westminsters hävdar att det förekommit en stenmur
från Storbritanniens, Sydafrikas och till och med Sveriges sida
angående FN:s internationella utredning av spion-legosoldaters
konspiration. Detta avslöjar nu en bok.

18 september. Nu skulle FN ha publicerat rapporten från domare Mohamed Chanda Othman (se Nyhetsartikel, 24 december 2017). Den 17 september rapporterade dock Stéphane Dujarric, FN:s talesman, att den inte skulle släppas i tid på grund av en ”försening i dokumentbehandlingen”

I sin op-ed Stalling gällande FN:s rapport om Dag Hammarskjölds död är det beklagligt (Passblue, 18 september) och Maurin Picard som är New York-korrespondent för Le Soir (Bryssel) och Le Figaro (Paris), fruktar att denna försening är en följd av påtryckningar från intresserade medlemsländer. Observatörerna tror, att några av dessa har försökt stänga utredningen under de senaste åren och vill nu säkerställa att rapporten släpps vid en lugnare tidpunkt, efter öppningsdagarna för den nya generalförsamlingen som av tradition har deltagare från många stats- och mediechefer.

Nu påstår man att FN, efter nästan sex decennier, aldrig har varit närmare sanningen. Picard sammanfattar vilka medlemsstater som har misslyckats med att bistå dem och utmanar dem.

Belgien måste dela all information om några skurkaktiga legosoldatpiloter.

Frankrike måste klargöra vistelseorten för deras militära enhet som leddes av en fallskärmshoppare, Roger Faulques.

Tyskland måste förklara leveransen av ett Dornier 28-plan, veckorna före kraschen, till den katangesiska secessionistregeringen, såväl som förehavandena för en före detta nazistisk nattflygningsjaktplanspilot vid namn Heinrich Schaefer.

Sydafrika måste återställa det som kallas ”förlorade” apartheidpapper angående en viss Operation Celeste, som tydligen var utformad för att döda Hammarsköld.

Storbritannien måste förklara varför högre diplomater som ansvarar vid Ndola vägrade att erkänna Albertinas plötsliga försvinnande och stängde av flygplatsbelysningen. De måste också förklara vad underrättelsetjänstens aktiva gjorde den natten i närheten av flygplatsen,

USA måste ge klarhet när det gäller bekännelserna från två nu avlidna anställda vid National Security Agency, som från deras avlyssningsstationer hörde en luftattack som utspelade sig mot Albertina och rapporterade om den till Vita huset.

Picard skonar inte själva FN i sin kritik. Han erinrar om att resolution 72/252 (nyhetsartikel, 24 december 2017), där generalförsamlingen begärde att generalsekreteraren ”skulle rapportera till församlingen innan slutet av sjuttio-tredje sessionen om ytterligare framsteg”.

Men denna tidsfrist har nu gått och António Guterres, FN:s generalsekreterare, förväntas ge innehåll till sitt tal vid den senaste kransläggningsceremonin (nyhetsartikel 17 september, 2019) där han sade ”Jag upprepar ånyo mitt personliga engagemang och minns vårt delade ansvar att utöva sanningen gällande Dag Hammarskjöld”.

PUNKT 19 AUGUSTI 2019

Enligt många journalistiska utredningar och till och med senaste internationella förfrågningar verkar det nu tydligt att flygolyckan den 18 september 1961 i södra Afrika där FN:s sekreterare Dag Hammarskjöld dog tillsammans med ytterligare 15 personer orsakades av en attack. Vem utförde den, hur och varför, är mysterierna som han måste försöka belysa i utredningen utförd av den tanzaniska domaren Mohamed Chande Othman som utsågs av FN:s generalsekreterare.

Men precis som i fallet med missilen som sköt ned DC9 Itavia som gjorde att den störtade i det italienska havet utanför Ustica med 81 offer och den som förorsakade kraschen i Ukraina gällande Malaysia MH17 med 298 döda, bekräftar att sanningen verkar döljas av utländska ländernas hemliga underrättelsetjänster, särskilt dem inom Nato-området (nästa uppdatering här).

Mohamed Chanda Othman

Advokat Othman, redan högsta chefen för alla domare i Tanzania, är den ”framstående person” som har ansvaret för att genomföra resolution 71/260 från FN:s generalförsamling (23 december 2016) och han har redan utarbetat sitt betänkande som kommer att tillkännages under de kommande veckorna av sekreterare Antonio Guterres. Men den riskerar att vara ett ofullständigt förhållande och fortfarande långt ifrån sanningen eftersom ”svaret från vissa länder har varit en besvikelse”.

Detta fördöms av United Nations Association (UNA) Westminster, en oberoende institution som erkänts av FN och som har rätt att använda symbolen och rapporterar att Storbritannien och Sydafrika för länge sedan har upprättat en ”stenmur” ogenomtränglig för begäran om samarbete i utredningen med öppnandet av arkiv för hemliga dokument. Inte alls. Som noterats av UNA, som noggrant övervakar utredningen angående flygolyckan säger på en webbsida som tillägnas tragedin, att till och med  Hammarskjölds hemland Sverige stöter på svårigheter: En anomali som också lyfts fram av den senaste rapporten från New York Times.

Alltför många hemligheter särskilt i Nato-länder

Sverige fortsätter att fungera som ledande nation när det gäller genomförandet av generalförsamlingens resolution 71/260. För att säkerställa den framgångsrika passagen med tre röster i generalförsamlingen har den skickligt samordnat mer än hundra FN-medlemsstater och säkerställt fortsättningen av domarens utredningar – rapporterar FN:s förening (UNA) Westiminster i sin uppdatering den 11 augusti.

– Ändå fortsätter dess egna protokoll att hindra vissa förfrågningar för att få tillgång till officiella Hammarskjöld-relaterade dokument på grund av att de klassificerats enligt nationell säkerhetslagstiftning (New York Times 4 augusti 2019). Detta följs av dess utdragna korrespondens med familjerna till de andra som dog vid flygolyckan.

På 9 månader har portalen Hammarskjöldinquiry.info gett upphov till att så många detaljerade rapporter om tillståndet i FN:s utredning, om de viktiga avslöjandena i de nya böckerna om tragedin. De berättar om censur av redaktionella-kinematografiska spekulationer (anses fantasifulla), om legitima protester från offrens familjer som har väntat på rättvisa i 58 år, men framför allt berättar den om kampen, med skrivelser som avslöjar Storbritanniens regering, för den har vägrat att svara på domare Othmans begäran, även om flera källor har citerat inblandningen av brittiska hemliga agenter från MI5 och MI6.

Den belgiska piloten Jan van Risseghem som flög planet med Dag Hammarskjöld

I hans tidigare rapport från oktober 2017, påpekade den afrikanska magistraten: ”Vi står långt ifrån att närma oss den möjliga gränsen för vår förståelse, ju djupare vi har gått in i sökningarna, desto mer relevant information har hittats”.

Men Othman skrev ännu mer uttryckliga meningar än dem som rapporterades i noteringen från UNA Westminster den 3 december: ”Utan ett uttryckligt uttalande som bekräftar den exakta karaktären för sökningarna, särskilt inom underrättelsetjänsten, säkerhets- och militära arkiv och journaler, är en identifiering av om relevant information finns. En indikation på orsakerna till icke-avslöjanden, och icke-samarbete från någon medlemsstat kan ses som ett misslyckande i det internationella samhällets kollektiva och pågående ansträngningar i jakten på den fulla sanningen angående den tragiska händelsen”.

Den 3 december 2018 hade Miguel de Serpa Soares, FN:s vicegeneralsekreterares minister för rättsliga frågor och FN:s juridiska rådgivare, uppdaterat generalförsamlingen om delårsrapporten från den tidigare tanzanianska domaren och noterade att Othman redan i rapporten 2017 gjorde två observationer av avgörande betydelse: ”Det är troligt att en extern attack eller hot kan ha varit en orsak till kraschen” – han förklarade angående hypotesen om en attack på planet och pekade på sättet att fastställa sanningen – och” Det är nästan säkert att Storbritannien kan inneha ännu icke offentliggjord relevant information”.

Resterna av FN:s Albertina-flygplan som kraschade i fd Rhodesia där Dag Hammarskjold hittades död jämte 15 andra människor, inklusive diplomatiska tjänstemän och besättningsmedlemmar, den 18 september 1961

Soares noterade att ”en preliminär granskning av informationen” visade att detta skulle kunna öka kunskapen om ”sammanhang och händelser 1961, och särskilt närvaron av paramilitär och utländsk underrättelsepersonal i och runt Kongo och kapaciteten hos de väpnade styrkorna som fanns i och runt om i regionen vid den tiden”.

Av den anledningen uppmanade den före detta magistraten nio medlemsstater att ”utse en oberoende och högt rankad tjänsteman för att genomföra en särskild intern granskning av deras underrättelse-, säkerhets- och försvarsarkiv för att avgöra om relevant information finns”.

Men som noterats av medlemmar i FN:s partnerförening: ”Som rapporterats i vår nyhetsartikel (10 september) hade Storbritannien och Sydafrika vägrat svara på domarens inbjudan”.

Othman rapporterade att han gjorde framsteg med de sju andra medlemsländerna han hade kontaktat, Belgien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Sverige, Ryssland och USA. Han bekräftade också att han hade utökat sina undersökningar till att omfatta Zimbabwe och Demokratiska republiken Kongo (DRC), som båda hade svarat positivt och ytterligare Zambia, Portugal och Angola.

”Beträffande Sydafrikas underlåtenhet att svara på hans begäran rapporterade domare Othman att varken FN:s generalsekreterare Antonio Guterres eller den avlidna före detta FN generalsekreteraren Kofi Annan hade lyckats få fram ett svar, trots bevisen på dokumentation utvärderad av den oberoende expertpanelen 2015 och den som var utförd av honom själv år 2017″, kommenterade UNA Westminster.

Denna förening, som deltog i en rakt på sak-kollision med reserven för den brittiska regeringen, sammankallade ett ad hoc-toppmöte den 25 april ifjol i House of Lords i det brittiska parlamentet.  De sammanfattade följande: ”Vi delar vår besvikelse över den brittiska regeringens fortsatta ohjälpsamma inställning till FN:s ansträngningar. Dess påstående att alla relevanta arkiv och filer redan finns i det offentliga rummet fortsätter att ifrågasättas av erfarna forskare, med vetskapen om att MI5, MI6 och GCHQ arbetade i Kongo vid den tidpunkten då Hammarskjölds flygplan kraschade”.

Den nya kraften i initiativen från denna pro-FN autonoma institution kommer från två grundläggande händelser: Publiceringen av två böcker gällande flygkraschen, som inträffade i samband med Hammarskjölds försök att avkolonisera Afrika, och de livliga protesterna från offrens familjer som i februari ifjol, bröt den diskreta tystnaden där de hade förankrat sig.

“HAMMARSKJÖLD BLEV DÖDAD”: SADE TRUMAN

För att förstå den nya utredningsutvecklingen är det nödvändigt att spåra profilen för det mest kända offeret och de väsentliga delarna av luftkatastrofen. Dag Hjalmar Agne Carl Hammarskjöld (Jönköping, 29 juli 1905 – Ndola, 18 september 1961), var en svensk diplomat, ekonom, författare och offentlig tjänsteman. Han var också en av de mest lysande lutheranerna i Sveriges historia, som också blev berömd för sin kristna dyrkan och sitt dygdiga liv i tjänst för sin granne.

Peace for UN-Building, av Marc Chagall

Av den anledningen gjorde den hebreiska-kristna konstnären Marc Chagall, vän till SG FN, en viktig hyllning till hans minne med ett konstnärligt fönster med namnet Peace for UN-Building.

Hammarskjöld var chef för svenska Riksbanken, men han blev internationellt känd som FN:s generalsekreterare, en tjänst som han innehade i två mandat i följd, från 1953 till sin död 1961 i den flygplansolycka som inträffade i södra Afrika. Han tilldelades Nobels fredspris för sitt humanitära arbete postumt. Dagen efter den mystiska händelsen berättade USA:s före detta president Harry Truman till pressen att Hammarskjöld: ”Han var på väg att upptäcka något när de dödade honom. Lägg märke till att jag sa ”när de dödade honom”. 

Den svenska diplomaten Dag Hammarskjold, FN:s sekreterare från 1953 till 1961 och mottagare av Nobels fredspris postumt

Från och med 1960 engagerade han sig aktivt i orsaken till Afrikas befrielse från kolonialmakterna. Främst hanterade han den svåra frågan om Kongos självständighet, men han mötte sin egen död under ett känsligt anslutet uppdrag. Han förlorade sitt liv när ”Albertina” -planet (en Douglas DC-6B) avgick från huvudstaden Léopoldiville (numera Kinshasa) när det var på väg mot Ndola-flygfältet kraschade det i det brittiska protektoratet för det som då var Nord-Rhodesia, det som är dagens Zambia. Den fd sekreteraren var i Afrika för att förhandla om vapenvila mellan FN-styrkorna och de katanesiska trupperna från Moise Thsombe som också stöddes av Belgien. Hammarskjöld dog omedelbart – åtminstone enligt officiella rekonstruktioner – och 15 andra passagerare och besättningsmedlemmar förlorade sina liv.

FAMILJERNA TILL OFFREN PÅVERKAR NU FN

Under årens lopp har en grupp som företräder familjerna upprätthållit en oberoende, diskret kampanj och uppmanat till åtgärder från FN:s sida, men man valde att distansera sina ansträngningar från kampanjen som samordnades av UNA Westminster, värd för denna informationstjänst och relaterade initiativ. Denna offentliga tystnad har nu brutits.

Heinrich Wieschoff

Således börjar artikeln som är publicerad den 9 februari på föreningens webbplats: ”Gruppens samordnare, Hynrich Wieschhoff vars far Heinrich Wieschhoff dog på planet, har nu offentligt delat sin oro över att FN själv kan tappa intresset för sin egen utredning om incidenten”.

”Till en början antog vi att FN skulle vara vaksamma när de letade efter nya ledtrådar och tröttnade på att gå till botten med dem, och under flera år tycktes så vara fallet – skrev Wieschhoff på PassBlue, online-tidningen på Fordham Graduate School of Arts and Sciences angående inställningen till Hammarskjölds död – Viss ömhet råder, trots högt klingande uttalanden om motsatsen. Enligt min erfarenhet är oron för de andra 15 offren ännu lägre”.

Wieschhoff tillskriver boken “Who Killed Hammarskjöld? The UN, the Cold War and White Supremacy in Africa” av Susan Williams en galvanisk effekt på FN-hierarkin. ”Men han anser att FN har fortfarande ”duckat” och undviker obehagliga frågor angående rollerna i Belgien, Frankrike, Sydafrika, Sovjetunionen, Storbritannien och USA, i händelser relaterade till kraschen, och eventuellt också angående FN:s egen hantering av dess ursprungliga utredning och efterföljande nya bevis.

Till stöd för sin avhandling tror sonen till en av de diplomatiska tjänstemännen som dog i tragedin att ”lite har gjorts för att offentliggöra verksamheten till domare Othman” som leder utredningen. Den hämmas av avmattningen i den fullständiga avklassificeringen av arkiven och fortfarande vägrar man att släppa några dokument”.

Flygplanskastrofen för att döda FN:s sekreterare

”Den nyutgivna boken Ils ont tué Monsieur H: Kongo 1961. Le complot des mercenaires français contre l’ONU (Seuil) är den första detaljerade studien av viktiga franska dimensioner relaterade till tragedin och delar resultatet av detaljerad forskning av författaren Maurin Picard, New York-baserad korrespondent för Le Soir (Bryssel) och Le Figaro (Paris) skriver en uppdatering från den 27 maj till Westminster, som berättar om den franska journalistens utredning.

Varningstelegrammet som skickats av FN-sekreteraren Dag Hammarskjold till den belgiska utrikesministern

Picard utvärderar alternativa teorier som pekar på en eventuell flygattack mot Hammarskjölds plan och hävdar att den belgiska regeringen länge varit motvillig mot att öppna konfidentiella arkiv för FN:s utredare – eller utredare i allmänhet. Tidigare Sureté-dokument från kolonitiden hade placerats i försvarsdepartementets arkiv, åtskilda från de mer tillgängliga statsarkiven (AGR) –  kan vi läsa på portalen Hammarskjöldinquiry.info – Dessa visar att dagen före hans död skrev Hammarskjöld personligen till den belgiska utrikesministern Paul-Henri Spaak och bad honom att sätta stopp för ”kriminella handlingar” från den holländsk-brittiska piloten Van Risseghem som hade attackerat FN:s markpositioner och hotat FN:s lufttransport.

Det ligger emellertid i arkiven för det mäktiga belgiska företaget Union Minière du Haut-Katanga (UMHK) där det brittiska gruvföretaget Tanganyika Concessions (Tanks) hade ett stort intresse. Picard upptäcker bevis för dess samverkan med och finansiering av legosoldater som sedan stred mot FN-styrkorna. Dokument hänvisar till ett skydd mot ”FN-ockupationen” tillsammans med bevis på verklig rädsla för uppror mot den helt vita ledningspersonalen.

En avhandling som redan lyfts fram av den italienska historikern Luciano Canfora i sin bok Criticism of Democratic Rhetoric (2002), som rapporterats av Gospa News i en tidigare artikel: ”Och nu, efter fyrtio år, på de mycket interna sidorna i tidningarna, läser vi vad vi alltid har känt till: Att Union Miniere fördömde till döds (genom ”flygkrasch”) också Hammarskjöld, FN:s generalsekreterare, skyldig att motsätta sig utbrytningen av Katanga, bytet av Union Minière.

Union Minière du Haut Katanga (UMHK)

Union Minière du Haut Katanga (UMHK) var ett belgiskt gruvföretag som opererade i Katanga, en provins i den nuvarande demokratiska republiken Kongo (ursprungligen fristaten Kongo, från 1908 Belgiska Kongo, från 1972 är det Zaire). Företaget bildades 28 oktober 1906 till följd av sammanslagningen av ett företag som skapades av Leopold II av Belgien och Tanganyika Concessions Ltd. Det senare var ett brittiskt företag som skapades av Robert Williams som började gruvutvinningen år 1899 och fick rättigheterna till koncessionen år 1900.

Fusionen var avsedd att fortsätta med utnyttjandet av gruvbrytningen i Katanga. Det nya företaget ägs av Société générale de Belgique, det största belgiska innehavet (som kontrollerade 70 % av den kongolesiska ekonomin) och av Tanganyika Concessions Ltd. Vissa rester av UMHK är en del av det nuvarande Umicore.

UNA Westiminster markerar också publikationen ”Dag Hammarskjöld, the United Nations and the decolonization of Africa (Hurst)” av Dr. Henning Melber, direktor emeritus vid Dag Hammarskjöldstiftelsen, seniorforskare vid Institute of Commonwealth Studies, University of London, Extraordinary Professor vid institutionen för politiska vetenskaper vid University of Pretoria.

007:s roll och Hennes Majestät Drottningen och nedtysningen

Journalisten Picard, som är född i Alsazian, Frankrike, och numera bosatt i New York är uppmärksam på 007: s roll. ”Ytterligare avslöjanden indikerar på orkestrerat motstånd mot FN vid den här tiden och pekar på samverkan med de brittiska underrättelsetjänsterna MI5 och MI6. Dessa poster bekräftar också det nära engagemanget från kapten Charles Waterhouse, ordförande för Tanks, och andra brittiska industrimedlemmar som också identifierats i Susan Williams bok ”Vem dödade Hammarskjöld?” Han lägger till UNA Westiminster och förväntar sig uppenbarelserna i boken om ”franska legosoldaters aktiviteter under ledning av överste Faulques, före detta officer för 11ième choc, ett elitregemente inom den franska armén” och ”deltagandet av underrättelseaktiviteter från flera intresserade länder” fördömdes av Picard i hans artikel av 14 maj 2019 för Le Soir.

Inblandningen av utländsk underrättelse vid katastrofen hade redan tydligt framkommit under toppmötet som organiserades av FN i Westminster den 25 april vid det brittiska parlamentet för att undersöka framstegen i utredningen, under vilka ”talare anslöt sig till att fördöma regeringarna i Storbritannien och Sydafrika för deras vägran att samarbeta med FN på begäran av FN:s generalsekreterare” .

Baroniessan Garden of Frognal

Mötet som leddes av Baronessan Garden of Frognal. När hon talade först påminde Dr. Henning Melber allmänheten att när Hammarskjölds flygplan kraschade nära Ndola, var ”de regionala vita bosättar-minoritetsregimerna synligt lättade om inte jublande”.

Lord Lea of Crondall, ordförande för Independent Hammarskjöld Inquiry Trust, berättade om hur han på våren 2012 och efter att ha läst Susan Williams bok hade inrättat High Level Commission of International Jurists för att återöppna utredningen om den tragiska döden för den svenska diplomaten utan att kunna föreställa mig att frågan, sju år senare skulle bli föremål för en ”fortsatt internationell oro”. När det gäller bristen på samarbete inom Storbritannien förklarade han att ”det var oacceptabelt för MI6 att gömma sig bakom Nationalarkivets webbsida där det sägs att den känsliga karaktären av underhållsarbete innebär att många filer har förstörts eller behållits av säkerhetstjänsterna själva”.

Sir Stephen Sedley, ordförande för den oberoende Independent Hammarskjöld Commission, talade med beundran för sitt ”A Team”, hans medkommissionärer, Nederländernas domare Wilhelmina Thomassen, Sveriges ambassadör Hans Corell och domare Richard Goldstone från Sydafrika. Han upprepade sin åsikt om att det nu, ett halvt sekel senare, fanns tillräckligt med nya bevis för att rättfärdiga FN genom att återöppna den oöverträdande utredningen som de inrättade efter kraschen – UNA rapporterna – Han frågade om det var trovärdigt att inga amerikanska flygplan fanns i Ndola den kvällen och övervakade luftvågorna, eller att, om de fanns (som helt enkelt var fallet), inte finns någon registrering av deras närvaro? Om inte, kan det vara nödvändigt att fråga sig hur mycket trovärdighet bör man ge till andra förnekanden som utfärdats av USA:s försvars- och säkerhetsorgan?”

Séra Trevor Musonda Mwamba, född i Zambia, sa att när Dag Hammarskjöld dog på zambisk mark blev hans själ en del av Zambia och Zambia en del av honom. ”Som zambier är det därför önskvärt att få veta sanningen om varför Dag Hammarskjöld dödades. Det är viktigt för Zambias identitet att känna till sitt förflutna för att omfamna det autentiska jaget i framtiden”, sade han. För att citera Seretse Khama, den första presidenten i Botswana: ”När en man berättar en lögn, förlorar han sin värdighet och så är det med ett land”. Så – avslutadevis – uppmanade han de brittiska och sydafrikanska regeringarna att samarbeta med FN.

Författaren Susan Williams förklarade orsakerna till att den brittiska regeringen konstaterar att ”all information av direkt värde hade tillhandahållits av Storbritannien under tidigare år eller hade släppts” kan inte vara sann. Hon listade de inkonsekvenser i uttalanden från USA och Storbritannien och drog slutsatsen att brittiska brott i dag att samarbeta med FN är ”liktydligt till ett nedtystande och överensstämmer med deras beteende under många år sedan kraschen 1961”.

Konflikten mellan UNA WESTMINSTER OCH DOWNING STREET

Under mötet den 25 april upprepade David Wardrop, ordförande för Westminster UNA, nyttan med en FN utredning, med beaktande av dess låga kostnader (321 000 USD inklusive översättning av rapporten på andra språk) och erinrade om att den är av intresse för olyckan som inträffade i det norra brittiska koloniala Rhodesia, nu Zambia, på gränsen till Kongo som var inblandad i en konflikt som drabbade mäktiga, koloniala och icke-koloniala stater och fredsförhållanden i 21 FN-länder.

”FN:s medlemsländernas ekonomiska förmåga att fortsätta Hammarskjöld-utredningen råder inga tvivel om – sa UNA:s ordförande – Det som är tvivelaktigt är deras beslut att göra det. (…) Dessa är de utmaningar som de som grundade FN år 1945, då det fastställdes att de skulle ta itu med uppgifter i hela mänsklighetens namn. Så länge Dag Hammarskjölds död och de med honom förblir olösta, förblir dess uppdrag ofullständigt, en ouppfylld utmaning. Om dess medlemsstater, särskilt de som så beslöt 1945, misslyckas med denna skyldighet, sviker de samma löften om detta och till efterföljande generationer.

Under toppmötet i april rapporterade Wardrop om resultatet av konflikten mellan föreningen som han var ordförande för och 10 Downing Street, säte för den brittiska regeringen. Även om vi mer korrekt påpekar att slaget vid UNA Westminster är mer än något annat riktat mot regeringskommunikationens högkvarter i Cheltenham, den myndighet som är ansvarig för säkerhet, underrättelse och kontraspionage, det enda verkliga organet som utvärderar de öppnade eller avklassificeringen av dokumenten.

”I mars 2019 lade Westminster UNA fram en begäran om Freedom of Information till Storbritanniens utrikes- och samväldskontor (FCO) där man begärde all inspelad information relaterad till FN:s generalsekreterares begäran till den brittiska regeringen om att utse en högt rankad och oberoende tjänsteman för att undersöka uppgifter i saken.

– Vi kan läsa in olika uppdateringar på Hammarskjöld Inquiry-webbplatsen – att FCO vägrade dock i sitt svar av den 25 april att lämna den begärda informationen. Den undgick frågan om vilket av två undantag enligt lagen om Freedom of Information Act (2000) som understödde deras vägran. Efter att ha fått ett otillfredsställande svar på deras uppföljningsbegäran har de hänvisat ärendet till den oberoende informations-kommissärens kontor. Den 5 augusti bekräftade kommissionsledamoten att hänvisningen var berättigad till ytterligare överväganden och skulle ”vidarebefordras så snart som möjligt”.

DEN SVENSKA STENVÄGGEN BESKRIVEN PÅ NEW YORK-TIMES

Väntar på att den brittiska kommissionären släpper reserverna och eventuellt ”tvingar” FCO att samarbeta. Då uppstår sekretessproblem även i Sverige, FN sekreterarens hemland som dödades i flygkraschen. Stockholm är mer och mer fascinerad av Nato-strategier, i vars allians de aldrig har gått in i, men framför allt efter 2013 efter annekteringen av Krim av Ryssland, som är svenskens historiska fiende.

Stockholm har under de senaste två åren intensifierat sitt deltagande i Natos militära övningar relaterade till tillämpningen av artikel 5 i Atlant Pact, med Baltops och Trident Juncture. Efter en het debatt, 2016, ratificerade den svenska Riksdagen en överenskommelse om ”värdnationens stöd” (Hns) med Nato, vilken tillåter en utländsk militär närvaro på inbjudan av regeringen – förklarar den geopolitiska webbplatsen Limes.

– Försvarsminister Peter Hultqvist har ivrigt skapat ett ”nätverk” av samarbetsavtal med Storbritannien, Polen, Danmark och framför allt med Finland. Faktum är att Stockholm och Helsingfors är medvetna om regionens verklighet, vilket framgår av deras deltagande i det trilaterala säkerhetsformatet med Förenta staterna och ”Östersjöprocessen” i Nato-sammanhanget, även känd som ”29 + 2” . Den hemliga samordningen mellan ett neutralt land och Nato på grund av ett gemensamt strategiskt intresse har därför utvecklats till en uttrycklig gemensam förberedelse för en eventuell konflikt i Norden-Baltikum.

Förklarande till det geopolitiska sammanhanget som vi analyserar i New York Times-rapporten. NYT avslöjar Sveriges problem med att avslöja underrättelsefilerna om Hammarskjöld.

Under decennierna sedan FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjölds död har hans hemland Sverige lett till att länderna ska avslöja vad de vet om flygkraschen i centrala Afrika som dödade honom, ett av de mest hållbara mysterierna i global diplomati – skrev Alan Cowel på NYT i augusti ifjol.

– De svenska myndigheterna har dock själva vägrat en framstående forskares begäran om tillgång till officiella Hammarskjöld-relaterade dokument på grund av att de klassificeras enligt nationella säkerhetslagar.

Beslutet, som skickades av det svenska Riksarkivet den 11 juli till en forskare, Hans Kristian Simensen, väckte tvivel om innehållet i dokumenten. Men framför allt ”Det verkar också undergräva Sveriges ståndpunkt att länder som USA, Sydafrika och Storbritannien ska sluta bombardera begäranden om information” skriver den amerikanska journalisten.

DEN MYSTISKA BRITTISKA PILOTEN

Flera konton har sagt att Hammarskjölds flygplan trakasserades eller attackerades av en Fouga Magister-jettränare som var utplacerad av de katangesiska secessionisterna. En belgisk legosoldat, Jan van Risseghem, har allmänt identifierats som den misstänkta piloten. New York Times-reportern fokuserar på den senaste utvecklingen i utredningen och citerar de böcker som redan nämnts av UNA Westminster.

Men journalisten avslöjar också ytterligare en detalj som rapporterats av Simensen: ”Under de senaste dagarna, sade Simensen, hade dokumentation släppts från Hammarskjöld-familjens arkiv som antydde att FN:s egna militära utredare hade dragit slutsatsen att piloten var en annan legosoldat som gick med namnet Dubois. Upptäckten ingick i en rapport från FN:s militära informationsgren och var ”strikt konfidentiell”. Den cirkulerade initialt bara veckor efter kraschen ”ett bevis som är viktigt för att bekräfta att FN var de, och antagligen fortfarande är, de som visste allt …

”Namnet Paul Dubois kan ha varit ”nom de guerre” för en brittisk legosoldat som heter John Dane som tidigare har figurerat i domare Othmans undersökning, även om det var i ett annat sammanhang och hänförde till påståenden om att Hammarskjölds plan hade saboterats av en brandbomb-enhet. Domare Othman drog slutsatsen att ”bevisvärdet” för den versionen av händelserna var ”svag.” – skriver Cowell till NYT (fullständig artikel om UNA Westminster-uppdatering 11 augusti)

– I en rapport 2017 noterade domare Othman att ”namnet ”Paul Dubois” är uppenbarligen samma namn som den franska piloten som sades ha flugit en av de första Fouga-jetflygaplanen som anlände till Katanga 1961 i en testflygning för att visa sin kapacitet”. Simensen sa att han hade överlämnat de senaste resultaten till domare Othman efter att han i ett e-postmeddelande begärde ”tillgång till delar av en handling som heter ”Korrespondens angående Dag Hammarskjöld och Ndola 1992-1995”, som är en del av landets diplomatiska register.

Sverige tillhandahöll några av uppgifterna men avslog hans begäran om andra dokument, med hänvisning till lagar som reglerade ”nationell säkerhet eller dess förhållande till andra stater eller permanenta organisationer”. Hänvisningen till Storbritannien eller Nato är därför underförstådd.

En tystnadsförbindelse står i kontrast till de tidigare bestämmelserna från den svenska utrikesministern, Margot Wallström. Det var hon som utsåg den tidigare ambassadören, Mathias Mossberg, för att hjälpa till i domare Othmans utredning och säkerställa att ”all relevant information i svenska arkiv når den amerikanska utredningen av Dag Hammarskjöld”.

Men de koloniala angelägenheterna för de belgiska rika gruvorna, rollerna som militära, legosoldater och hemliga agenter för brittisk underrättelse och andra stater, fortsätter att täcka sanningen ännu 58 år senare. Denna mycket systematiska, vetenskapliga och kryptiska hemlighet är det mest uppenbara beviset på att det som hänt var en avsiktlig attack mot FN:s generalsekreterares plan. En av de viktigaste blodiga konspirationer under 2000-talet.

SOURCES:

UNA WESTMINSTER – INCHIESTA HAMMARSKJOLD

LIMES – LA SVEZIA E LA NATO

Kategorier:Svensk politik, Världspolitik

Etiketter:Dag Hammarskjöld, FN, Margot Wallström, NATO, Peter Hultqvist, Sverige