Sanningen hör man ju aldrig från de svenska medierna utan dem finner man inom utländska alternativa medier såsom denna. Intressant läsning för den som gått på ”Greta-hajpen” och tror på global uppvärmning mm.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Chemtrails Exposed: The Common Roots of the New Manhattan Project och Theory of Man-Made Global Warming
(Chemtrails är avslöjat: De vanliga ställningstagandenda angånende New Manhattan Project och Teorin om av människan förorsakad Global Uppvärmning)
DECEMBER 29, 2019
By Peter A. Kirby
Som Archimedes förklarade … ”Eureka!”
Som det visar sig delar både New Manhattan-projektet och teorin om ”av människan förorsakad global uppvärmning” många viktiga, tidiga historiska rötter. Båda kom från en grupp svenska forskare som var aktiva under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet.
FAKTA:
På hösten 1909 bildades i Stockholm Svenska sällskapet för rashygien med zoologen Vilhelm Leche som ordförande och Svante Arrhenius som styrelseledamot.
Kemisten Svante Arrhenius var Sveriges förste nobelpristagare. Han var också den förste forskare som påvisade att människans utsläpp av koldioxid från fossila bränslen medförde en växthuseffekt och att denna kunde påverka det globala klimatet.
Arrhenius föddes 19 februari 1859 på godset Vik utanför Uppsala, där fadern var inspektor. Något år senare flyttade familjen till Uppsala. I skolan visade Arrhenius tidigt prov på en stor matematisk begåvning. Han tog studentexamen 1876, och började sedan studera vid Uppsala universitet. Huvudämnena var matematik, fysik och kemi, och han blev fil kand 1878 strax före sin 19-årsdag.
(Källa: Populär Historia)
Dessa forskare var medlemmar i något som kallas Stockholm Physics Society. Grundaren och huvudattraktionen för denna grupp var en man med namnet Svante Arrhenius (1859-1927). Svante Arrhenius var vetenskapsmannen som ursprungligen kom med teorin om människans påverkan på global uppvärmning och han gjorde det under sin tid med Stockholm Physics Society.
Denna artikel är mestadels baserad på en biografi om Svante Arrhenius skriven av Elisabeth Crawford med titeln Arrhenius: From Ionic Theory to the Greenhouse Effect. Märkligt nog publicerades denna bok 1996; samma år som storskalig chemtrailbeprutning påbörjades.
Mer information om New Manhattan-projektet finns i författarens bok Chemtrails Exposed: A New Manhattan-project som endast finns på Amazon.
På svenska finns en bok om chemtrails: De vita linjerna i skyn – Häftad, Svenska, 2015
Författare: Maximilian Schnell
Svante Arrhenius
Svante Arrhenius (bilden) var en svensk forskare som var den första personen som på ett betydande sätt hävdade och populariserade teorin om mänskliga klimatförändringar.
Även om Arrhenius inte är särskilt välkänd idag, betraktades han under sin tid som Sveriges mest framstående forskare; han erhåller ett antal hedersdoktorstitlar från Europas mest prestigefyllda universitet samt en stor mängd exklusiva utmärkelser och medaljer inklusive Nobelpriset i kemi 1903. Han arbetade internationellt och på flera språk.
Arrhenius arbetade på sitt eget språk svenska såväl som på tyska, engelska och franska. Tyska var det mest dominerande. Han publicerade ofta på alla dessa fyra språk. Crawford konstaterar att ”Hans närmaste arbetsrelationer var med medlemmar inom de tyska, engelska och senare amerikanska vetenskapssamhällena”. Han var ganska sällskaplig och hade hundratals forskarvänner i Europa och i Nordamerika.
Arrhenius föddes den 19 februari 1859 nära staden Uppsala, Sverige. Hans far var agent för en adelsfamilj som heter von Essen. Strax efter hans födelse flyttade hans familj in i ett hus i staden Uppsala. Det var här Arrhenius tillbringade sin barndom och ungdom.
Arrhenius antogs vid Uppsala universitet 1876 där han koncentrerade sig på sina studier i matematik, fysik och kemi. Universitetet i Uppsala, som grundades 1477, är Sveriges äldsta och Arrhenius ”far var anställd på universitetet”.
År 1881 följde Arrhenius sin professor Otto Petterson till huvudstaden Stockholm för att studera vid det nya Stockholms Högskola i tre år. Stockholms Högskola hade öppnat 1878 som en privat, icke-examensgivande institution för högre lärande inriktad på vetenskaperna. Dessa tre år på Högskola arbetade Arrhenius på den kurs han skulle följa under det kommande decenniet.
Kemilaboratoriet vid Stockholm Hogskola
I Stockholm studerade Arrhenius också vid Institutet för fysik vid Svenska vetenskapsakademin under Erik Edlund (1819-1888). Sveriges centrala meteorologiska institution låg vid Institutet för fysik och fram till början av 1870-talet, hade Edlund varit ansvarig för väderobservationer där och Arrhenius mentor. Utan tvekan var det efter Edlunds ledning och under hans tid på akademin som Arrhenius gjorde sin första allvarliga utflykt till atmosfärsvetenskaperna och, ännu mer träffande, hans första allvarliga utflykt till fältet för atmosfärisk elektricitet i ämnet kulblixtar, publicerade han en artikel genom Akademins förfaranden.
Arrhenius började röra sig inom ett brett nätverk av europeiska forskare som var centrerade till utskottet för elektrolys inom British Association for the Advancement of Science (BAAS). BAAS leddes av den noterade fysikern Sir Oliver Lodge (1851-1940). Sir Oliver Lodge var den främsta europeiska pionjären inom elektrostatisk nederbörd och, som läsarna av detta arbete redan vet, är fältet för elektrostatisk nederbörd centralt för New Manhattan-projektet.
För mer om historien och den aktuella relevansen av elektrostatisk nederbörd, se författarens tidigare artiklar “Chemtrails Exposed: Dresser Industries and the New Manhattan Project” samt “Chemtrails Exposed: The Research Corporation for Science Advancement and the Origins of the New Manhattan Projekt.”
Arrhenius etablerade så småningom en livlig akademisk diskurs med Lodge. De två samtalade mest om tidig plasmafysik. Även om de inte kallade det så då ännu, är plasmafysik ett annat område som har direkt relevans för dagens New Manhattan-projekt, främst på grund av att jonosfära plasma idag manipuleras av markbaserade antenner kända som jonosfäriska värmare. (Du kanske har hört talas om HAARP? red.anm)
Även om de inte blev snabbt vänner, var den berömda forskaren Max Planck (1858-1947) också en av Arrhenius samtida.
Arrhenius var också involverad på fältet angående tidig atomfysik. Detta är relevant för vår utredning för att dagens New Manhattan-projekt är en utväxt av det ursprungliga Manhattan-projektet; vilket handlade om atomfysik. Mer information om hur detta hände hänvisas till författarens föregående artikel ”Chemtrails Exposed: Truly a New Manhattan Project.”
Arrhenius blev senare student inom radioaktivitet år 1909 när han undervisades av den berömda, banbrytande atomfysikern Ernest Rutherford (1871-1937) vid University of Manchester.
Efter att ha studerat utomlands i Tyskland återvände Arrhenius till Sverige år 1891 för att upptäcka att en ny kultur hade svept in i nationen. Denna nya tillväxtkulturen tycks ha varit något liknande den som uppstod i Amerika i slutet av 1960-talet. Den präglades av individuell introspektion, gemenskap med den naturliga världen och politisk progressivism. Denna nya kultur var till stor del centrerad kring en liten elit i Stockholm som uttryckte sig genom konst, litteratur och vetenskap. Social Darwinism spelade en central roll i filosofin för denna nya kulturrörelse. Denna progressiva rörelse i slutet av 1800-talet i Sverige hade till och med sin egen dialekt känd som ”New Swedish” (nysvenskan).
Vilhelm Bjerknes
Även när han återvänt blev Arrhenius fysiklärare vid Stockholms Högskola. År 1893 förenades Arrhenius på Högskolan med Vilhelm Bjerknes (1862-1951). De två blev goda vänner och kollegor. Närvaron av Vilhelm Bjerknes är viktig för vår utredning eftersom han fortsatte med att identifiera de grundläggande ekvationerna av atmosfärisk dynamik som så småningom banade vägen för dagens datoriserade atmosfäriska modellering. Bjerknes hade studerat under Heinrich Hertz (1857-1894) vid universitetet i Bonn. Hans doktorsavhandling handlade om experimentella undersökningar av Hertz vågor. Hertz är far till studien av elektromagnetisk energi, som spelar en nyckelroll i NMP. Hans generaliserade teorier om atmosfärisk cirkulation som baserade sig på analogier mellan hydrodynamiska och elektromagnetiska krafter.
Nils Ekholm
Den svenska meteorologiska anläggningen hade omfattande band till Stockholms Högskola och Arrhenius. Den första direktören för Sveriges centrala meteorologiska institution, en man med namnet Robert Rubenson, var professor i fysik vid Högskolan från 1878 till 1887. En annan meteorolog från Centrala Meteorologiska Institutionen med namnet Nils Ekholm (1848-1923) blev en av Arrhenius närmaste medarbetare.
Kosmisk fysik och Stockholm Physics Society
Hösten 1891 initierade Arrhenius Stockholm Physics Society som ett forum för föreläsningar och diskussioner rörande de senaste framstegen inom fysik. I samband med detta nya samhälle definierades fysik i stort sett som att omfatta grannområden som meteorologi, geofysik, astrofysik och fysisk kemi.
Kosmisk fysik och Stockholm Physics Society
(Kan det vara det som idag heter Fysikum vid Stockholms Universitet? red.anm)
Hösten 1891 initierade Arrhenius Stockholm Physics Society som ett forum för föreläsningar och diskussioner rörande de senaste framstegen inom fysik. I samband med detta nya samhälle definierades fysik i stort sett som att omfatta grannområden som meteorologi, geofysik, astrofysik och fysisk kemi.
Dessa tvåveckors långa möten i detta nya sällskap hölls vid Fysikinstitutet vid Stockholms Högskola. En man med namnet Bernard Hasselberg valdes till ordförande, den ovannämnda Otto Petterson blev vice ordförande och Arrhenius blev sekreterare. Detta nya sällskap var omedelbart välbesökt. De ovannämnda Robert Rubenson och Nils Ekholm deltog i mötena samt en tredje man associerad med Central Meteorological Office med namnet Hugo Hamburg. Stockholm Physics Society var mer som en social debattklubb snarare än som en seriös vetenskaplig institution.
Det största antalet föreläsningar vid detta nya Stockholm Physics Society-möte vid Stockholms Högskola rörde jordens, havets och atmosfärens fysik. Detta studieområde var känt som ”kosmisk fysik”. Tidigt gavs de flesta föreläsningarna om kosmisk fysik av Arrhenius själv. Kosmisk fysik är direkt tillämpbar på dagens New Manhattan-projekt eftersom modifieringen eller kontrollen av jordens väder måste ta hänsyn till inte bara atmosfären i atmosfären utan alla miljöfaktorer.
Även om Arrhenius antagligen först hörde talas om kosmisk fysik under sin utlandsstudie i Tyskland, där den hade institutionaliserats, var variationen av kosmisk fysik som utövas i Sverige i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet väsentligt annorlunda än vad som praktiserades i Tyskland. De tyska kosmiska fysikerna fungerade som motsvarigheter till de svenska kosmiska fysikerna.
Detta var inte Arrhenius första verk inom ämnet. År tidigare, 1888, hade Arrhenius studerat atmosfärisk elektricitet; en aspekt av kosmisk fysik. Han analyserade mätningar av atmosfärisk elektricitet såväl som andra meteorologiska data för att förstå påverkan av ultraviolett ljus från solen på luftens konduktivitet. Allt detta för att förklara rörelsen hos laddade partiklar (joner) i jordens elektriska fält och spridning av elektricitet i atmosfären. Arrhenius har tidigare skivit i detta ämne inom New Manhattan Project .
Vid Stockholm Physics Society rapporterade Arrhenius också om sitt fortsatta arbete inom atomfysiken. Andra medlemmar erbjöd information om ämnen som var relevanta för New Manhattan-projektet, t.ex. aeronautik.
Medlemmarna i Stockholm Physics Society delade inte bara ett konsumtivt intresse för fysik, utan de delade också en politisk ideologi. De var en produkt för sina tider genom att de var politiskt progressiva. Omvänt var de medlemmar av tidens progressiva politiska partier också forskare. Med påverkan av dessa dominerande politiska åsikter kring honom blev Arrhenius själv en progressiv forskare. Crawford skriver:
Medan passionen för vetenskap var det primära banden mellan medlemmarna i samhället, delade de också progressiva politiska åsikter. Flera av dem – Nils Ekholm, Hugo Hamberg, Arvid Högbom – hade radikaliserats som studenter vid Uppsala på 1880-talet och en av dem, Arvid Högbom, kunde hävda att ha varit den första avgiften-betalande medlemmen i den radikala studentföreningen Verdandi, som grundades år 1882. De politiska kretsarna i huvudstaden som de mest troligt sympatiserade med var liberala reformistiska.
Liberalerna förespråkade att utöka rösträtten, begränsade vid den tiden till cirka sex procent av den vuxna befolkningen (kvinnor hade inte rösträtt) och förbättrade den sociala välfärden. I dessa och andra frågor gjorde de ofta gemensam front med socialdemokraterna. Det fanns forskare bland anhängare av båda parter; i själva verket hade den socialdemokratiska ledaren Hjalmar Branting arbetat som astronom innan han engagerade sig på heltid i politik och politisk journalistik. Det var en ny upplevelse för Arrhenius att samtala med kollegor vars politiska övertygelser översattes till handling. Han hade förmodligen inte tänkt politiskt mycket innan han lämnade Sverige. Även om han aldrig var mycket intresserad av politik, förvärvade han ändå de liberala reformistiska åsikter som han skulle ha under resten av sitt liv.
Crawfoord fortsätter:
Medlemmarna i Fysikföreningen och de bredare vetenskapliga kretsarna där Arrhenius rörde sig delade en distinkt uppfattning om vetenskapens roll i samhället. Med kunskap från i första hand om de många sätt som vetenskapen hade förbättrat levnadsförhållandena – elektriskt ljus hemma och på gatorna och till exempel bättre sanitetsstandarder – trodde de bestämt att vetenskapen främjade framsteg. Här kom de närmast den ’optimistiska evolutionismen’ som var en viktig del av framstegsfilosofierna i slutet av 1800-talet.
Detta övergripande tema för politisk progressivism noterar vår diskussion eftersom, som vi snart kommer att se, var det under denna period av hans arbete med de politiskt progressiva forskarna från Stockholm Physics Society, som Arrhenius först utvecklade teorin om av människor påverkade klimatförändringar. En teori som fram till idag präglas av politisk progressivism. Och teorin om konstgjorda klimatförändringar är relevanta för New Manhattan-projektet, eftersom dagens geoingenjörer använder teorin om katastrofala människoframställda globala uppvärmningar som en ursäkt för att dumpa tiotusentals megaton giftigt material från flygplan årligen – en viktig aspekt av dagens New Manhattan-projekt. Kunde teori om katastrofala människokroppar i global uppvärmning ha mer att göra med politik än vetenskap? Det var inte vad gammelmedia sa. Läs vidare.
Stockholm Physics Society fann också en mottaglig publik i pressen. Särskilt Arrhenius publicerade regelbundet sin rapportering om föreningens möten. Han tyckte att den lokala pressen var angelägen om att publicera hans artiklar och betalade honom en avgift för sina problem. Detta överensstämmer med dagens massmedia som överväldigande producerar innehåll från politiskt progressiva källor. Arrhenius gav de lokala medierna en stadig ström av sitt arbete, inklusive ett stycke medel för att konstgjort producera regn. Ja det stämmer. Arrhenius arbetade med vädermodifiering – ett fält med bara den mest relevanta relevansen för dagens New Manhattan-projekt.
Kosmisk fysik vid Stockholms fysikförening blomstrade under 1890-talet. Denna nya disciplin förlitade sig på nya framsteg inom datainsamling och framsteg inom teoretisk och experimentell fysik. Arrhenius var den främsta promotorn för kosmisk fysik i Stockholm. Han arbetade nästan uteslutande inom kosmisk fysik från mitten av 1890-talet till de första åren av det nya århundradet. Det var från detta arbete inom kosmisk fysik som Arrhenius började först förutsätta om atmosfärisk koldioxid och dess effekt på jordens temperatur.
Arrhenius ”teori om konstgjorda globala klimatförändringar”
Nästan exakt 100 år innan storskalig inhemsk sprutoperation inleddes, inledde Arrhenius sina undersökningar av atmosfärisk koldioxid vid Stockholms fysikförening 1895. Idén om att koppla in variationer i atmosfärisk koldioxid till klimatförändringar kom till Arrhenius nära slutet av 1894. Han började arbeta med idén på julafton 1894. Hans första artiklar om ämnet publicerades exakt ett år senare. Intressant nog var 1895 ett år av känslomässig oro för Arrhenius. Det året, då hans första äktenskap upplöstes, hans ordförandeskap i fysik på Högskolan verkade äventyras och hans son föddes.
Både Arrhenius och Bjerknes arbetade med frågan. Arrhenius kollega Högbom bidrog också betydligt på detta område. Högboms bidrag bestod av ”gissningsvis” mängden CO2 som bidrog till atmosfären på olika sätt.
Närmare bestämt hänförde Arrhenius ”undersökning till atmosfärisk koldioxidpåverkan på isålderns uppkomst”. Arrhenius varnade för att vår nuvarande existens kan vara, ”ingenting annat än en kort blomstrande tid för civilisationen mellan två isåldrar”.
Även om det inte hänvisas till Arrhenius, är det intressant att notera att LLNL-forskarna Teller, Wood och Hyde år 1997 släppte ett forskningsdokument med titeln ”Global Warming and Ice Ages: Prospects for Physics-Based Modulation of Global Change” där författarna föreslår att genom att mätta den övre atmosfären med små aluminiumpartiklar skulle detta kunna förhindra nästa istid.
I ärlighetens namn fanns det en annan forskare som tidigare hade antagit att halter av atmosfärisk koldioxid skulle kunna påverka klimatet. År 1861 föreslog Englands John Tyndall (1820-1893) lika mycket. Men Arrhenius är mer anmärkningsvärd här för att han skapade en modell i ett försök till att bevisa den och han populariserade teorin med flera mediepublikationer och tal.
Arrhenius påståenden om atmosfärisk koldioxid som hade en värmande effekt på jordens klimat baserades på den så kallade ”växthuseffekten” av atmosfäriska ångor som först publicerades av Joseph Fourier (1768-1830) 1824. Den största skillnaden här är att Fourier inte angav CO2. Även om termen ”växthuseffekt” inte kom i bruk förrän mycket senare, var det förmodligen Arrhenius som först använde växthusmetaforen.
I Amerika undersöktes Arrhenius teorier om koldioxid i atmosfären ytterligare av geologen Thomas Chamberlin (1843-1928) vid det av Rockefeller grundade och finansierade University of Chicago. Det var inte förrän på 1970-talet som teorin om konstgjorda globala klimatförändringar började få storskalig populär dragkraft i Amerika.
Omedelbart efter att man hade underhållit Arrhenius teorier om av människor påverkade global uppvärmning, upptäckte Stockholms fysikförening i stor utsträckning sig av Bjerknes cirkulationssats när det gällde meteorologiska problem. Arrhenius tog inte någon betydande roll i dessa förfaranden. Arrhenius fortsatte istället att studera kosmisk fysik mer omfattande, inklusive den atmosfäriska elektriciteten som är så central i dagens New Manhattan-projekt.
Arrhenius fortsatte att skriva mycket om atmosfärisk elektricitet. Den andra volymen i hans bok från Lehrbuch der kosmischen från 1903 handlade om atmosfären och atmosfärens elektricitet.
Efter Arrhenius tidiga betydande arbete i ämnet kom den nästa stora utvecklingen i sagan om teorin om mänskliga klimatförändringar inte förrän 1955 när Magasinet Fortune publicerade en artikel
skriven av den berömda Manhattan-projektforskaren John von Neumann med titeln “Can We Survive Technology?” Von Neumanns artikel inledde teorin i modern tid då han föreslog att vi kunde använda geoengineering av Solar Radiation Management för att rädda oss från de katastrofala effekterna av atmosfäriska temperatursvängningar.
För mer om von Neumanns banbrytande artikel 1955, se författarens artikel 2017“Can We Survive Technology? Ursprunget till SRM Geoengineering och Modern Theory of Man-made Global Warming. ”
Teosofi
Det är intressant att notera att i slutet av 1800-talet, samtidigt som Arrhenius utvecklade det tidigaste, betydelsefulla arbetet med teorin om av människan skapad global uppvärmning, tog Helena Blavatskys teosofi också sina första genombrott i Sverige. Arrhenius första fru förälskade sig i det.
I Rodney Howard-Brownes och Paul L. Williams 2018-bok The Killing of Uncle Sam noterar författarna hur en nyckelförstiftande medlem av något som kallas Society of the Elect vid namn William Stead var en lärling av teosofin. Detta utvalda sällskap gick vidare till Roundtable Movement, 300-kommittén och många andra mäktiga organisationer. Det förgrenade sig i de grupper som i hemlighet har använt globala företag för att skapa människans riktlinjer.
I kombination med det faktum att teorin om mänskligt skapade klimatförändringar populärt har använts som en avgörande faktor för inriktningen för mänskligheten, kan en ytterligare undersökning av teosofin motiveras här.
Stead skrev att hans valda samhälle skulle ”kartlägga händelseförloppet som skulle kulminera i en ny världsordning”. Enligt Stead, är Pilgrim Sociations, Round Table, Royal Institute of International Affairs, Council on Foreign Relationer, Bank of International Settlements, World Bank och Trilateral Commission alla utskjutna ur Society of the Elect.
Teosofer som Stead var djävladyrkare. I sin bok The Secret Doctrine skrev blyteosofen Helena Blavatsky: ”Demon est Deus inversus: det vill säga genom alla punkter i den oändliga rymden spänna de magnetiska och elektriska strömmarna av den animerade naturen, de livgivande och dödsgivande vågorna, för döden på jorden blir liv på ett annat plan. Lucifer är gudomligt och ett jordiskt ljus, den ”Helige Anden” och ”Satan” på en och samma gång … ”
Thomas Edison, Adolph Hitler och FDRs vice president Henry Wallace, bland många andra celebriteter, var alla lärjungar till Blavatsky. Edison har mycket allvarliga konsekvenser för New Manhattan-projektet eftersom hans General Electric fortsatte med att lansera den vetenskapliga eran av vädermodifiering år 1946 och producerar massor av tillämplig teknik.
Arrhenius i Kalifornien
På något konstigt sätt kom Arrhenius i början av 1900-talet hela vägen till Kalifornien. En gång här, bland andra, mer turistiska destinationer, besökte han Wallace Campbells (1862-1938) Lickobservatorium vid Mount Hamilton, Jacques Loebs (1859-1924) (bilden) marinbiologistationen i Pacific Grove, samt campus för UC Berkeley. För en avgift på $ 1K (cirka 28 000 dollar i dagens pengar) höll Arrhenius föreläsningar under Berkeleys sommarsession år 1904. Loeb var professor vid Berkeley och under denna tid logerade Arrhenius hos familjen Loeb i deras hus. På Berkeley bildade Arrhenius varaktiga professionella relationer med andra Berkeley-forskare.
UC Berkeley i början av 1900-talet
I synnerhet började Arrhenius en varaktig korrespondens med Wallace Campbell. Eftersom Campbell var chef för Lickobservatoriet, delade Arrhenius hans intresse för kosmisk fysik. År 1905 anslöt sig Arrhenius och hans kollega från Högskolan, matematiker och amatörastronom Gustav Kobb till Lick Observatory och förmörkelsexpeditionen till Alhambra, Spanien.
Berkeleys botaniker Winthrop Osterhout (1871-1964) blev också en livslång vän och korrespondent. Osterhout förde Arrhenius till klubbhuset Bohemian Club i centrala San Francisco samt till deras årliga sommarställe vid deras Bohemian Grove-läger vid stranden av den ryska floden, norr om San Francisco. Bohemian Club och deras Bohemian Grove är av intresse för vår utredning av New Manhattan-projektet av en hel del skäl.
Ugglan vid Bohemian Grove
Många kända forskare som har kopplingar till New Manhattan-projektet har varit Bohemian Club-medlemmar inklusive Ernest Lawrence (1901-1958). Stanford Research Institute (SRI), som har fasta konsekvenser för New Manhattan-projektet, organiserades ursprungligen av tre medlemmar vid Bohemian Grove år 1945. I början av 1940-talet formulerades planerna för det ursprungliga Manhattan-projektet delvis vid Bohemian Grove.
Slutligen är det intressant och relevant för vår undersökning att notera att Arrhenius under hans tid vid UC Berkeley troligen träffade Frederick Gardner Cottrell (1877-1948); en nyckelfigur i den historiska utvecklingen av New Manhattan-projektet. Cottrell var den amerikanska pionjären inom elektrostatisk nederbörd och grundade något som kallas Research Corporation for Science Advancement (RCSA). Vid Arrhenius besök besökte Cottrell fysisk kemi på Berkeley, ett ämne där Arrhenius var välbevandrad.
Efter sin resa i Kalifornien åkte han tillbaka till sitt hemland. Hösten 1924 fick Arrhenius ett slaganfall som han aldrig återhämtade sig från. Tre år senare dog han och begravdes på Uppsala kyrkogård.
Slutsatser
Även om Arrhenius är den förmodade upphovsmannen till teorin om av människan skapad global uppvärmning, i samband med detta, har den inte hans verkliga ursprung.
Arrhenius arbete här var ovetenskapligt från början. Han hade först tanken att förändringar i mängder av atmosfärisk koldioxid påverkade klimatet, sedan skapade han en modell för att bevisa det. Det rätta sättet att bedriva vetenskap är att helt enkelt genomföra experiment och se vad som händer. Arrhenius arbete här stod i strid med den vetenskapliga metoden och matematiska modeller och är i sig väldigt ifrågasatta vetenskapliga giltigheter. För mer om filosofierna bakom riktiga vetenskapliga metoder och praxis, se Marvin Herndons utmärkta böcker Mavericks Earth and Universe samt Herndon’s Earth and the Dark Side of Science.
Arrhenius modeller baserade sig på vad som motsvarar vilda spekulationer. Han hade inte tillgång till de stora mängder data som behövs för att bekräfta hans storslagna påståenden. Nätverk för insamling av nödvändig information fanns inte vid den tiden. Hans arbete på detta område förlitade sig helt enkelt på gissningar och bidrag från hans kamrater; inte några verkliga empiriska data. Han befanns sig ovanför sin kapacitet och därför har hans arbete på detta område ingen giltighet överhuvudtaget.
Hela uppfattningen att ökningen av atmosfärisk koldioxid orsakar en ökning av den genomsnittliga globala temperaturen, vilket Arrhenius hävdade, är helt bakvänt. I sin bok från 2014 The Deliberate Corruption of Climate Science skriver klimatologen Dr. Timothy Ball att en ökning av jordens genomsnittliga globala temperatur alltid följs av en ökning av atmosfärisk koldioxid – inte tvärtom. Dr. Ball specificerar att det enda stället där en ökning av atmosfärisk CO2 följs av en ökning av jordens medeltemperatur är i de ledande alarmistiska klimatmodellerna från FN.
Gapande-hål efter gapande hål kan stansas (och har stansats) ut genom teorin om konstgjorda klimatförändringar. Jag kommer förmodligen att skriva ytterligare en bok.
Vetenskapen var dålig då och den är osund nu. Men den tidens politiska vänster tog upp den och körde med den då och den politiska vänstern fortsätter att köra den idag. I dag gör de det eftersom dagordningarna som är associerade med dem är dagordningarna för dagens mainstream, massmediapåverkade, lägsta gemensamma nämnare, den politiska vänstern. Anläggningen vill sälja till dig: En stor regering, kronisk kapitalism, avindustrialisering och centraliserad kontroll.
Det går inte att säga att alla vänster är dumma och / eller okunniga. Många på den politiska vänstern ser rätt igenom teorin om människans påverkan på global uppvärmning och är verkligen fantastiska människor. Förnekare åt sidan, låt oss fortsätta.
Det är obestridligt att gigantiska socioekonomiska dagordningar är knutna till teorin om människans globala klimatförändringar. Denna dagordning illustreras av Green New Deal. Från den föreslagna lagstiftningen som presenterades på kongresskvinnan Alexandria Ocasio-Cortezs webbplats ser vi att vi på grund av en katastrofisk människokropps globala uppvärmning ska: man övergå till alternativa energiformer, uppgradera alla befintliga byggnader, eliminera utsläpp av växthusgaser, granska transportsystem, rekonstruera arbetslagar och så mycket mer. (känns det igen från Miljöpartiet ??, red.anm)
Och förresten, glöm inte hur geoingenjörer säger att de vill spraya oss med tiotusentals megaton giftigt material för att rädda oss från den fruktade klimatförändringen.
Vi bör inte belastas med en otroligt stor, dyr och grym socioekonomisk agenda av en viss politisk partiskhet som har tjänat till att förstöra det bakomliggande skälet till nödvändigheten av allt detta i första hand.
Det är inte av en slump som den politiska vänstern drev den då och den politiska vänstern driver den nu. Den demonstrerade, inneboende, historiska och aktuella politiska förspänningen som är otydligt sammanflätad med teorin om ”av människan skapad global uppvärmning” och den driver all ärlig, objektiv sökning efter sanningen ut ur möjligheterna.
Vårt rättssystem är ett bra exempel. Vill du ha en detektiv, som du vet att hatar dina tarmar och undersöker dig? Nej. Det skulle bara vara en rättvis och opartisk sökning efter sanningen om detektiven var opartisk. Varje betydande partiskhet från utredare skulle nästan säkert resultera i en viss obalans senare i förfarandet.
Avsaknaden av objektivitet som hänför sig till teorin om av människan skapad global uppvärmning, avser att teorin enbart tillhör den politiska ideologin och inget annat.
Tidigare ordförande för Massachusetts Institute of Technology Meteorology Department, Richard Lindzen, sa det bäst när han satte ord på följden av att teorin om av människan skapad global uppvärmning – den handlar bara om pengar, politik och makt, inte om vetenskap.
Detta är bara början på mer gigantiska utredningar. Det som har grävts ut här är bara en liten del av något mycket större.
Så, vad hände med den här gruppen bestående av svenska forskare? Gick deras ättlingar, efterkommande organisationer och / eller lärjungar för att göra något med New Manhattan-projektet? Vi vet vad som har blivit av deras teori om av människan skapad global uppvärmning. Fortsatte deras ättlingar, biologiskt eller på något annat sätt, med den globala uppvärmningens nonsens? Detta är tydligen fallet.
När man tar hänsyn till några av de element som diskuteras här i denna artikel, till exempel: teorin om mänskliga klimatförändringar, den extrema politiska vänstern och teosofin, börjar man göra en historia om hur vi kom dit där vi befinner oss nu. Man börjar se hur anläggningen använder den politiska vänstern för att uppnå sina mål.
Ja, vi vet alla att den politiska rätten också har sina problem; med all den imperialistiska krigsmaskinen och så. Det är allt väldokumenterat. Men den politiska vänsterns dysfunktion tenderar att manifestera sig i inhemsk tyranni snarare än i internationell tyranni och är därför svårare att se, eftersom den inte är lika dokumenterad. Som återigen illustreras här av Arrhenius framgångsrika mediedagar, har den politiska vänstern historiskt sett dominerat media; bristerna i den politiska vänstern är därför inte lika dokumenterade på grund av brist på självintrospektioner som är vanligt i vårt samhälle och inte begränsade till den politiska vänstern.
Detta papper är kärnan till omfattande, framtida utredningar av den historiska utvecklingen angående teorin om av människan skapad global uppvärmning, New Manhattan-projektet och den moderna politiska vänstern. Håll dig uppdaterad.
Låt dig inte bli ytterligare lurad!
En liten genomgång av Greta Thunbergs släktskap med Svante Arrhenius
Uppväxt och utbildning
Svante Arrhenius var son till Svante Gustaf Arrhenius och Carolina Christina Thunberg, och brorson till Johan Arrhenius.[4] Hans förfäder var jordbrukare och hans far hade studerat till lantmätare och tagit examen 1834. Fadern var från 1847 anställd av Uppsala universitet som förvaltare av universitetets egendomar i västra Uppland. Efter att 1855 ha gift sig tog han en andra tjänst som förvaltare av Viks gods, där Svante Arrhenius föddes som familjens andra barn. Familjen flyttade till Uppsala 1860, där fadern blev akademifogde.[5]
Svante Arrhenius gick på Katedralskolan, visade i unga år en fallenhet för matematik och intresserade sig även för fysik. Han tog 1876 studentexamen i Uppsala med goda betyg, dock inte som den bäste i sin klass.[5]
Arrhenius blev 1891 lärare i fysik vid Stockholms högskola (efter att ha tackat nej till ett erbjudande om en professur i Giessen) och utnämndes 1895 till professor i samma ämne vid denna högskola. Han var rektor för Stockholms högskola 1897–1902. Han satt i styrelsen för högskolan till 1925. Han lämnade professuren vid Stockholms högskola 1905, då han utnämndes till föreståndare för Vetenskapsakademiens Nobelinstitut för fysikalisk kemi (som 1909 fick en egen byggnad), efter att ha avböjt ett erbjudande att bli professor i Berlin. Han fortsatte där att bedriva en framgångsrik verksamhet som forskare och vetenskaplig författare.
Svante Arrhenius gifte sig 1894 med Sofia Rudbeck, och blev i detta äktenskap far till Olof Wilhelm Arrhenius. 1905 gifte han sig med Maria Johansson och fick med henne en son och två döttrar.[4] Han var släkt med den lundensiska släkten Dahlgren och släkten Örnevik/Ärlerud.[källa behövs]
Han ligger begravd på Gamla kyrkogården i Uppsala.
Kemisten Svante Arrhenius var Sveriges förste nobelpristagare. Han var också den förste forskare som påvisade att människans utsläpp av koldioxid från fossila bränslen medförde en växthuseffekt och att denna kunde påverka det globala klimatet.
År 1905 utnämndes Arrhenius till föreståndare för Vetenskapsakademiens nobelinstitut för fysikalisk kemi. Han räknas som en av grundarna till den moderna fysikaliska kemin. Under en period var han också styrelseledamot i Svenska sällskapet för rashygien, som grundats 1909 av zoologen Vilhelm Leche. Sällskapet stödde forskning kring hur den nordiska rasen kunde bevaras och förbättras genom olika typer av biologisk ”förädling”. Man arbetade också för ett statligt institut för rasbiologi, vilket infriades 1922. Denna sida av Arrhenius liv är dock mindre känd.
Familj
Morfar: Svante Arrhenius, forskare
Mormormor: Carolina Thunberg Arrhenius
Farfar: Olof Thunberg, skådespelare och regissör
Mor: Malena Ernmann, operasångare
Far: Svante Thunberg, skådespelare med CO2-certifikad verksamhet
Svante Thunberg är son till skådespelarna Olof Thunberg och Mona Andersson och växte upp i Saltsjö-Boo
Att klimatpropagandan tillhör vänstern visar dessa bilder tydligt:
Kategorier:Böcker, klimatet, Naturen, naturförstöring, Rymden, Uncategorized, Världspolitik
Kanske det är fel i statistikens inbakade underlag, eftersom människorna som dödas eller drunknar, påtvingade i sin strävan att fly kriget och söka tryghet till en annan plats på jorden, krig som förs på flera ställen för att lägga kontroll på energi resurserna, räknas inte som naturkatastroferns offer, med tanke på det militerindustrins katastrofala påverkan på klimatförändringen, till den grad att inte ens i FN har man rätt till, om beslut för åtgärder mot fabriker av vapenproduktions och dess energi slöseri och föroreningar, som egentligen står till svars för 85 till 90% av klimatförändringarna
Du måste förstå att det inte finns några klimatproblem! Krig sätts igång av dem som vill tjäna pengar på dem, flyktingar sätts i rörelse som en utlösande faktor ur kriget. Allt är producerat med ett syfte – att förtjäna pengar!