”Regeringskansliets pistoler skjuter sönder kulissen”

Publicerad: 2019-12-18
DEBATT – av Jan Kallberg, jur.kand. och fil.dr. verksam i USA

https://www.dagensjuridik.se/debatt/regeringskansliets-pistoler-skjuter-sonder-kulissen/?utm_campaign=unspecified&utm_medium=email&utm_source=apsis

För en utomstående är historierna kring vapenstölderna på Regeringskansliet inte bara väldigt genanta för regeringen, en regering som systematiskt sökt begränsat legalt vapenägande genom att insinuant länka det till ökat vapenvåld i gängkriminella miljöer, utan även givit en insyn hur regeringen ser på lagstiftning som styrmedel.

När man undervisar om hur det goda demokratiska samhället är uppbyggt anger man dess stöttepelare – alla är lika inför lagen, transparens och det allmännas  ansvar att förvalta den makt som är given – och hur detta blir till vad vi i mer abstrakt form kallar legitimitet, auktoritet, institutionell stabilitet och tilltro till det offentliga.

Inget av detta återfinns i turerna kring Glock-pistolernas försvinnande på Regeringskansliet. Ingen är lika inför lagen eftersom det ansvar som utkrävs här är nära noll och intet. Det går bra att förlora vapen, vägra svara på frågor med svepande förklaringar om skyddsintresse – och sedan låtsas som det regnar. Hade man haft ett skyddsintresse för statsledningen skulle man inte låta ett antal halvautomatiska pistoler med hundratalet patroner av Genèvekonventionen förbjuden ammunition vara så lättillgängliga att de stjälas inne i skyddsobjektet – och inte att stölderna inte upptäcks förrän månader efteråt. Varför? Därför att skärpta vapenlagar och panikförslag mot gängkriminalitet är riktade mot fördomsmåltavlor som SD-röstande Hälleforsare och boende i ”utsatta områden” medan Regeringskansliet själva inte ens klarar av den mest basala vapenhanteringen själva genom dess uppdragstagare.

Helt uppenbart handlar det inte om likhet för lagen utan lagstiftningsarbetet är ett sätt att ”hantera” grupper som man anser stör den politiska ordningen. I en demokrati är öppenhet elementa. Varför? Medborgarna skall kunna förstå vad som försiggår så de kan bilda sig en uppfattning. Denna uppfattning ligger sedan till grund för hur de väljer sina företrädare. I historierna med Regeringskansliet och de borttappade pistolerna har det utstuderat säkerställts att den transparens som skulle vara på plats i ett öppet och demokratiskt samhället helt satts ur spel.

Relationen till Securitas har hanterats med muntliga möten utan mötesanteckningar som kan begäras ut, man skyller på ett nationellt skyddsintresse som sekretessblockering – och hade inte Dagens Juridik avslöjat det inträffade hade vi antagligen aldrig hört talas om det. Detta är inget privat aktiebolag, familjestiftelse eller enskild firma – detta är offentlig förvaltning som lyder under lag. Det är inte förhandlingsbart. Offentlig verksamhet har en enda demarkering mellan rätt och fel – nämligen lag.

För att ge denna historia riktigt sälta stjäls det ytterligare vapen efter att Dagens Juridik avslöjat att det stulits vapen och ammunition på Regeringskansliet från ett vapenförråd som har övervakningskamera som inte spelar in – utan någon måste sitta och titta på bildskärmen för att se i realtid vad som sker. Hur hade man tänkt nyttja detta som bevis i ett brottmål? Fotografiskt minne? Nedritade streckgubbar med pickadoller?

Den samlade oförmågan, jag undviker ordet inkompetens även om det ligger nära tillhands för jag känner inte de direkt inblandade, och vägran att ta ansvar för den makt man är given av folket undergräver det offentligas legitimitet. Varför skall medborgarna acceptera att Securitas bär vapen, med en kaskad av misstag och vårdslöshet, med Regerings goda minne när en vanlig jägare kan sitta häktad i en månad för att sagt ordet ”gråben” i mobiltelefon? Verkar det inte okulärt mer logiskt att förhållandet vore det omvända? Vad hade inträffat om samma misstag som nu gjorts i Rosenbad hade gjorts av en vapenhandlare? Eller ansvarig idrottsledare i en sportskytteklubb?

Riktigt fascinerande blir det när man lägger till Riksåklagaren uppenbara vilja, visad i skrivelser och framställan till bland annat Justitiedepartementet, att öka möjligheterna att avlyssna utan konkret brottsmisstanke utan mer av ”guilt by association” i hopp om att hitta något som kan vara brottsligt – särskilt ”svårutredda jaktbrott” där glesbygden är brottsliga grogrunden och ”grov gängkriminalitet” där det offentliga Sverige med ohemul frenesi framställt att det är något ungdomar i förorten står för.

Givetvis är vapenstölderna ett unikt tillfälle för Riksåklagaren att kräva att Rosenbads 4,376 telefoner skall avlyssnas, för det är definitivt en brottslig miljö, där det stjäls mer halvautomatvapen per capita än någon tätort eller postnummer i riket. Postnumret 111 52, Rosenbad, har den i särklass högsta antalet vapenstölder med minst sju vapen stulna i år, en förhöjd risk på 3 800 % mot riksgenomsnittet. Sverige har c:a 15 000 postnummer och det polisanmäls i snitt 270 vapen per år i riket. Rosenbad slår Rosengård i rosornas krig.

Eller är rättsmaskineriet enbart till för att platta till dem från Ruskträsk, Vormträsk, Fjällträsk och ruskiga förorten, med vilka man från Rosenbads von oben horisont saknar samhörighet med? Lever vi i vad Monty Python skulle kalla ”Management by Making Anyone We Don’t Like Illegal”?

Regeringens vapenpolitik har syftat till att klämma åt legala skötsamma vapenägare i syfte att projicera att regeringen gör något åt det eskalerande antal skjutningar i samhället. Jag anser att man behöver inte gå längre än regeringsbyggnadens fyra väggar. Att låta Securitas avväpnas, ge dem en batong eller något av Polisens inspirerande armband, gör de facto mer för att förhindra spridningen av halvautomatiska vapen än att förstöra möjligheten till jakt som är ett nationellt arv. Ni har data. Var stjäls det vapen och i vilken omfattning?

När ett samhälle inte längre utan eftergifter håller alla lika ansvariga inför lag, när transparens upphört och egenintresse skyddas med alla medel och när det allmänna inte längre känner ett ansvar för medborgarna att förvalta den makt är given då har man upphört att vara en ett öppet och demokratiskt samhälle. På så sätt har Regeringskansliet stulna arsenal redan öppnat eld – för den bilden är redan skadeskjuten.



Kategorier:Svensk politik, Uncategorized

Etiketter:, , ,

%d bloggare gillar detta: