Riksåklagaren är Sveriges högsta åklagare, det är bara riksåklagaren som får åtala domare och högre befattningshavare. Därmed blir alltså riksåklagaren den ytterst ansvariga personen för att  Sveriges författning, regeringsformen, upprätthålls av lagutövare.

En av de instanser i Sverige som har störst behov av att ljuga är de som också har störst behov av ditt förtroende, rättsväsendet. Om du slutar tro på lagar och regler blir det problem, om du inte längre tror att någon blir straffad för brott finns inte längre någon orsak följa lagar utan alla kan göra som de vill oavsett regler, om alla gör som de själva vill upphör trygghet och säkerhet eftersom det blir fritt att råna och mörda människor utan straff. Av denna anledningen måste rättsväsendet alltid mörka fel och brister för att du inte ska förstå hur illa läget verkligen är, en dom ifrågasätts först när media pressat fram en resning i ett fall för att du inte ska  förstå hur många domslut som är felaktiga eller köpta genom mutor. Grundläggande för rättsväsendet och myndigheter är vår grundlag, Regeringsformens 1kap.§9 :

9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.

Med rf 1kap.§9 menas att alla medborgare i Sverige ska ha lika rätt till samma rättigheter, rättsväsendet ska vara sakliga, en domare får alltså inte hitta på eller tycka saker utan allt måste ha stöd i bevis och lag utan att påverkas av ”känna” och ”tycka”. Självklart måste sveriges domare följa vår lag om de ska kunna döma andra efter samma lag och för att minska risken att Sveriges rättsväsende ska påverkas genom mutor har sverige ett system med nämndemän. Nämndemän är personer i kommunen som fått medborgarnas röster i senaste kommunalvalet, genom rösterna fick personen medborgarnas förtroende och kallas därmed förtroendevald. Förtroendevalda kan tjänstgöra i domstolar som nämndemän genom lottning och har samma talan som juristdomaren i ett rättsärende. Nämndemännen ska vara lagstiftarnas (riksdagens) representant jämte juristdomaren, en förnuftets och folkets röst och genom den hemliga lottningen blir det svårare muta en nämndeman inför ett rättsärende. Men ibland blir det fel, riktigt fel.

Skandaldomen.

I Solna tingsrätt avkunnades en dom som friade en man som misshandlat sin fru av nämndemän som ville döma enligt muslimska sharia regler istället för svensk lag i en svensk domstol. Eftersom religion är baserat på ”tycka” och ”känna” kan religiösa regler inte användas i svenska domstolar eftersom de är osakliga, ingen ska dömas utifrån vad någon annan ”tror” eller ”tycker”. I skandaldomen anförs följande domskäl :

”Den tilltalades uppgift att han skjutsat målsäganden till och från hennes skyddade boende tyder på att det varit så i det här fallet. Av det inspelade samtalet framgår att hon på ett förslaget sätt försöker få den tilltalade att erkänna att han misshandlat henne, vilket han dock inte gör. Det faktum att hon gjort denna inspelning minskar hennes trovärdighet. Det normala i ”dessa kretsar” är vidare att en kvinna berättar för släkten att hon blir misshandlad om hon blir det så att saken kan lösas inom familjen. Det faktum att målsäganden inte sagt till hans släktingar att han slog henne, utan istället anmälde det till polisen, minskar hennes trovärdighet ytterligare. Den tilltalades familj verkar vara en bra familj, till skillnad från hennes, vilket också har betydelse för bedömningen av skuldfrågan.”

Som du ser strider nämndemännens domskäl mot flera svenska lagar. Bland annat anser nämndemännen att ett ärende om misshandel som faller under allmänt absolut åtal istället ska göras upp mellan två familjer, inte i domstol, men det är alltså tveksamt om mannen har misshandlat kvinnan eftersom mannen är från en finare familj än kvinnan. Vidare anses kvinnan icke trovärdig eftersom hon anmälde misshandeln till polisen och inte till förövarens släktingar.

Enligt socialstyrelsens direktiv har personal inom vård och skola en skyldighet anmäla misstanke om våld, om barn är inblandade står en skyldighet enligt socialtjänstlagen 14kap.§1c att anmäla. I skandaldomen argumenterar alltså en domare (jag likställer nämndemannen med domare) för att en kvinna som utsatts för misshandel inte ska polisanmäla ett brott under åtalsplikt för att mannen har en finare bakgrund än kvinnan.

Domslutet som i efterhand kallas ”Skandaldomen” ändrades i Svea hovrätt och mannen blev dömd för brottet men nämndeman Ebtisam Aldebe går fri från straff och frågan är varför sveriges riksåklagare inte åtalar enligt sin instruktion Åklagarmyndighetens Rättspm 2018:4 ”Gränsen för straffbart tjänstefel av åklagare eller domare”. I instruktionen redogörs följande bedömningsgrunder om ett brott ska gå till åtal eller ej :

”Utvecklingen i rättspraxis har gått mot att allt fler gärningar som avser fel begångna av åklagare eller domare bedöms som ringa och därmed är straffria. Detta gäller särskilt när enbart oaktsamhet som inte är medveten ligger åklagaren eller domaren till last.”

”Det gäller särskilt åsidosättanden som skett enbart av oaktsamhet som inte är medveten. Det som sägs nedan tar i första hand sikte på situationer av omedveten oaktsamhet hos åklagare och domare. När det gäller situationer där åklagare eller domare agerat uppsåtligt eller medvetet oaktsamt får praxis anses vara oförändrad. Det innebär t.ex. att avsiktliga åsidosättanden många gånger bör anses utgöra straffbara tjänstefel, även om åsidosättandena inte medfört några effekter.”