Svensk sjukvård går på knäna. I september (den senaste månaden det finns siffror för) hade 120 250 personer väntat på vård längre än lagen tillåter. Vårdgarantin innebär att du ska få komma på ett första besök inom den specialiserade vården inom 90 dagar från att beslut om remiss fattats. Du ska också erbjudas tid för behandling inom 90 dagar från att beslut om behandling tagits

Publicerad: 13 november, 2019

DAN MALMQVIST
https://www.nyatider.nu/visselblasare-sjukvardspersonal-vagar-inte-prata-om-orsakerna-till-rekordlanga-vardkoer/

Över 120 000 svenskar står nu i köer så långa att det strider mot lagen. Samtidigt har flera sjukhus i landet anställningsstopp och på Karolinska sjukhuset varslas nu 600 anställda om uppsägning – man har inte råd att behålla personalen. Regeringen har tidigare skyllt situationen på att svenskar blir allt äldre. Enligt flera läkare som Nya Tider talat med är dock massinvandringen en betydligt större faktor, men det råder en ”tystnadskultur” som gör att man inte vågar prata om det.

I september månad stod totalt 120 250 svenskar i köer så långa att de strider mot lagen, vilket är den högsta siffran någonsin med undantag för 2017. Många av dem är invand­rare, vilket i sin tur är orsaken till köerna. Men vårdpersonalen vågar inte tala om den största orsaken till problemen – åtminstone inte utåt.

– Invandringen är ju elefanten i rummet så att säga, det är inget tvivel om den saken, säger en sjukhuschef Nya Tider talat med, men som vill förbli anonym.

Siffrorna talar sitt tydliga språk: Försämringen kan ha pågått länge – siffrorna från åren före 2013 går på grund av ändrade rapporteringsrutiner inte att jämföra med senare siffror. Men det var efter migrantvågen 2015 som den svenska vården på allvar började gå på knäna. Från att ungefär 80 procent av patienterna fått vårdgarantin uppfylld gick siffran ner till omkring 65 procent, där den sedan fortsatt att försämras i något långsammare takt.

Andel där vårdgarantin inte hålls, september månad 2013-2019 (procent).

”Ren galenskap” att asylinvandring skulle rädda vården

Samtidigt har vissa försökt hålla fram asylinvandringen som räddningen för sjukvården. Exempelvis hävdade Leif Klingensjö, sektionschef för utbildning och arbetsmarknad på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), i april 2019 att ”med rätt mottagande” skulle invand­rarna bidra till att lösa sjukvårdens personalbrist.

För detta fick han mothugg av barnläkaren Mats Reimer i en debattartikel i Dagens Samhälle: ”Detta är önsketänkande; tvärtom har de med utländsk bakgrund ett större (åldersstandardiserat) vårdbehov än den infödda befolkningen”, konstaterade Reimer. Han vände sig också mot att en högt uppsatt myndighetschef, Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson, ”killgissade” om utlandsföddas ohälsa och pekade ut flera problem inom sjukvården som ökar med invandringen:

Inom mitt område, barnsjukvården, finns and­ra exempel på hur migration leder till ökat vårdbehov; inte bara infektioner och blodsjukdomar, utan också olika funktionshinder är vanligare hos migranter. I grupper med kusingiften ses både mer utvecklingsstörning, missbildningar och ovanliga genetiska sjukdomar. Autism är av okänd anledning vanligare hos and­ra generationens invand­rare, speciellt i den somaliska gruppen. Cerebral pares är mycket vanligare hos utlandsfödda, som nu utgör 17 procent av alla barn med CP i Sverige, oftare med svårare funktionsnedsättning.

Dessutom har vi svårare att leverera god vård när patient och läkare har kommunikationsproblem. Alla som genomfört ett tolksamtal vet att de tar minst dubbelt så lång tid och ger ändå mindre information än patientbesök där språk och kultur inte försvårar kommunikationen. Och egenvården som är basen vid kroniska sjukdomar är svårare att klara för de med lägre utbildning. Vården står inför nya och stora utmaningar.

Mats Reimer står fast vid sin uppfattning och är den enda av de läkare och sjukvårdschefer vi pratat med som vågar framträda med sitt namn i Nya Tider, trots att även han inledningsvis uttrycker en farhåga om att det ska ”användas emot honom i debatten” att han låter sig intervjuas av oss. Han betonar att han inte är negativ till invand­rare i sig och menar att han bara försökt nyansera debatten och bekämpa vad han anser är rent felaktiga uppfattningar som sprids av, bland annat, högt uppsatta myndighetspersoner.

– Det har påståtts att asylinvandringen skulle bidra till att förbättra vårdens situation, och det stämmer helt enkelt inte – totalt sett är den en belastning, säger Mats Reimer till Nya Tider.

Reimer menar att det finns en del sanning i det ofta upprepade påståendet – inte minst från regeringshåll – att vårdkrisen beror på att svenskarna blir allt äldre. Han medger dock att detta varit lätt att förutse och ofrånkomligt, medan det varit ett politiskt val hur många asylinvand­rare som skulle släppas in för att ytterligare belasta sjukvården.

– Generellt förbrukas ju en väldigt stor del av sjukvården av människor som står i begrepp att dö – man gör helt enkelt av med väldigt mycket resurser under de sista månaderna i livet, och invand­rarna är generellt sett inte så gamla. Men på vissa områden är invandringen en av orsakerna till köerna, kanske allra tydligast inom barntandvården, påpekar Reimer.

Sjukhuschefen, som försäkrat sig om strikt anonymitet innan han vågar låta sig intervjuas av Nya Tider, är än tydligare i sitt förkastande av påståendet att invandringen skulle vara ett plus för sjukvården:

– Det är ju rena galenskapen. De invand­rare som inte integrerats belastar ju sjukvården på så otroligt många plan. Vi har många läkare och sjuksköterskor som är utlänningar, men enligt min uppfattning kan det inte väga upp de problem invandringen för med sig. Det är inte ens jämförbart. Det är språksvårigheter och tolkar som kostar en massa pengar och orsakar en massa extraarbete, det är problem med våld på mottagningar [från våldsamma invand­rare] som gör att personalen känner sig otrygg, det är allt möjligt som gör arbetet svårare.

Han påpekar vidare att inte ens duktiga utländska läkare eller sjuksköterskor är lika väl rustade att möta svenska patienter som sina svenska kollegor.

– Vad språksvårigheter beträffar går det ju åt båda hållen, en läkare som inte har svenska som modersmål kan inte kommunicera lika bra med patienterna. Så även de utländska läkare som är riktigt duktiga yrkesmän så att säga, är fortfarande sämre rustade att möta svenska patienter. De kan ju vara bättre på att möta sina landsmän däremot och det behövs ju i dag, men väger upp gör det inte.

NyT: Och meningen med svensk sjukvård kanske inte var att den skulle bli bäst på att hantera icke-svenskar till att börja med?

– Vi strävar efter att ta hand om alla patienter likvärdigt oavsett ursprung, det är en självklarhet inom vården. Men jag förstår poängen du vill göra, säger sjukhuschefen.

Tystnadskultur

De växande vårdköerna upplevs av samtliga vi talat med som ett stort problem – det talas om ”vårdkris”. Ändå är det väldigt få inom sjukvården som tagit bladet från munnen och vågat peka ut ”elefanten i rummet” – och av dem vi pratat med tordes som sagt de flesta bara yttra sig anonymt. Vi försökte få svar på hur det kommer sig.

– Det handlar väl om debattklimatet i Sverige över huvud taget i känsliga frågor. Nu har väl åsiktskorridoren i och för sig blivit bredare, menar Mats Reimer.

NyT: Vi får ju brev och insändare från människor som med ”sunt bondförnuft” konstaterar att det är en massa invand­rare före dem i kön på sjukhuset och därför drar slutsatsen att vårdköerna måste bero på invandringen. Samtidigt är det väldigt få som vågar säga något om det här öppet. Varför är det så få inom vården som vågar prata om problemen?

– Bland annat tror jag att vårdpersonal rent generellt är människor som vill väl och därför tycker illa om att sparka på en grupp man upplever som svag. Vi hjälper ju alla som dyker upp hos oss så klart.

En överläkare som vill förbli anonym säger till Nya Tider:

– Jag har fått inse att det råder ett slags tystnadskultur inom sjukvården. Jag är lite förvånad över att det är flera kollegor som internt tycker ungefär som jag, men som säger något annat utåt.

NyT: Är den här frågan särskilt känslig inom läkarkåren av någon anledning?

– Oh ja, eller inom sjukvården över huvud taget snarare. Det gäller även bland sjuksköterskor och undersköterskor att man inte går förbi de vanliga informationslinjerna. Även om man säger att man har ett öppet klimat och högt i tak så är det inte så i praktiken, utan det kan få konsekvenser när det gäller lönesättning, karriärmöjligheter och and­ra saker.

Överläkaren berättar för Nya Tider att han regelbundet talar med kollegor om de problem asylinvandringen orsakar och att de flesta faktiskt är överens om problemen, men att man samtidigt inte anser sig kunna gå ut med saken offentligt utan risk för repressalier.

– Vi diskuterar ju dagligen internt, och jag tycker att det har skett en förändring där man talar mer om det internt, men man aktar sig noga för att lyfta det utåt.

NyT: Det här låter ju ganska hemskt. Jag menar, det är väl ingen som får sin karriär hindrad därför att man går ut med de motsatta åsikterna, att man är alltför politiskt korrekt så att säga?

– Nej, tvärtom är det ju många karriärer som bygger på det. Man ser ju hur vissa tidigare kollegor på ganska kort tid kan förändras i sina värderingar och åsikter när de klättrar uppåt i makthierarkin så att säga. Hade de haft kvar samma uppfattningar som de hade när vi var vanliga kollegor så hade de förstås aldrig kommit så långt, menar överläkaren.

Även överläkaren påpekar att han inte på något sätt är ”främlingsfientlig” men däremot anser att problemen måste kunna diskuteras öppet – något han inte anser sig kunna i dag utan att ta personliga risker.

– Jag vänder mig ju inte emot dem som söker skydd, utan jag konstaterar att svensk sjukvård har svårt att klara av en så här stor invandring. Att det får effekter på välfärdssystemen, inte bara sjukvården utan socialtjänsten och and­ra delar i samhället. Det är ju det här som hela tiden förnekats, man har påstått att det är en vinst för samhället på lite sikt. Så är det helt enkelt inte, och det är jag ju inte ensam om att konstatera.

Kategorier:Svensk politik

Etiketter:massinvandring, svensk sjukvård