Är sionismen och fascismen motstridiga eller kompatibla ideologier?

Netanjahu 2  Hitler_and_Mussolini_June_1940 2

2 NOVEMBER, 2019
Peter Krabbe
https://peterkrabbe.wordpress.com/2019/11/02/ar-sionismen-och-fascismen-motstridiga-eller-kompatibla-ideologier/

En bloggläsare bad mig göra ovanstående jämförelse efter att ha läst en artikel, där den amerikanske författaren noterat att demokratin är under upplösning i USA. Författaren Eric Zuesse har bl.a. skrivit böcker om Holocaust.

Efter att ha läst lite ur Zuesses artikel står det helt klart att hans bristfälliga argumentation rörande Europas 1900-talshistoria inte är något som jag vill använda min blogg för att sprida. Jag återger ändå mitt svar här, eftersom själva diskussionen har ett allmänt intresse. Zuesse börjar ganska hoppingivande med en analys av ideologier, vars beteckningar missbrukas alltmer idag av människor som inte förstår deras innebörd.

Han konstaterar korrekt att USA som demokrati kan ifrågasättas och att den begränsade grupp som vi kallar Deep State styr landet, vilket i praktiken gör det till en diktatur. Detta förhållande relaterar han märkligt nog helt till andra världskrigets nazism och Hitlers medarbetare.

Det är riktigt att många tyska forskare och industrimän överfördes till USA efter kriget genom operation Paperclip och bl.a. färdigställde atombomben och stod för många andra projekt, som annars hade saknat nödvändig kompetens. Alla framstående tyskar var inte nazister bara för att man arbetade för att återbygga ett starkt Tyskland efter det första världskriget. Det var riskfyllt att ta avstånd från Hitler under den tiden. När Zuesse talar om nazismen som en rasistisk fascism blir det uppenbart att han är förespråkare för den judiska offerrollen. Den innebär att judarna alltid är oskyldiga offer, trots att de under tretusen år sällan har lyckats prestera en harmonisk samlevnad med sina respektive värdsamhällen.

Sionismen uppstod under 1800-talet i spåren av den franska revolutionen och utvecklades under de sionistiska världskongresserna i Basel från 1897 till att slutligen – efter långa förhandlingar – lyckas genomföra Englands upplåtelse av marken i Palestina till en judisk nationalstat.

Den formaliserades efter det andra världskriget genom bildandet av Israel. Tillståndet gavs till den judiske brittiske bankiren Walter Rothschild genom den s.k. Balfour-deklarationen 1917 och anses vara en byteshandel för att få med USA i det första världskriget. Rothschilds finansierade mycket av markköp och uppbyggnad i det nya landet och även Hitler samarbetade så att ett par hundra tusen judar kunde lämna Tyskland för att resa till Palestina, vilket är mindre känt.

Samma judiska bankirkretsar som var verksamma i att starta det första världskriget, den ryska revolutionen genom judiska bolsjeviker, bilda Palestina och starta det andra världskriget utgör idag kärnan i det amerikanska Deep State.

Det är därför ytterst förvånande att Zuesse pekar på nazister, bara för att USA stödjer nynazister i Ukraina, något man gör för att underminera det ryska inflytandet. Hela hans artikel är full av omvända påståenden i syfte att förändra tidsperspektivet i förhållandet orsak – verkan.

USA har idag den största populationen judar i världen vid sidan om Israel, cirka 6 miljoner i vardera fallet. De har ett fast grepp om både finansmarknaden, storföretagen, militären och utrikesdepartementet. Den judiska lobbyorganisationen AIPAC koordinerar det amerikanska samarbetet med Israel och det judiska intresset i Mellanöstern. Ingen amerikansk president kan bli vald utan stöd från AIPAC. I USA styr sionismen tillsammans med den likaledes judiskt dominerade neokonservatismen.

När man talar om New World Order, en rörelse som har sitt ursprung i krafterna ovan, inser inte alla att det handlar om ett totalitärt system på global bas.

Zuesse försöker framställa rörelsen som en demokratisk sammanslutning av nationer med bibehållet självstyre. Detta är otroligt naivt, eller i bästa fall självbedrägeri. Rörelsens syfte är att lägga världens råvarutillgångar under ett diktatoriskt styre och att kunna lägga industrin där den billigaste arbetskraften finns, att sälja industrins varor fritt över världen utan restriktioner och att omfördela kapital så att den växande medelklassens inflytande minskar relativt den styrande eliten. För att genomföra detta måsta man avskaffa de nationella intressena. Genom att bilda världsomfattande monopol kan prissättning och varutillgång styras efter politiska önskemål. Så fungerar redan den finansiella sektorn idag. Inget land eller region skall kunna vara självförsörjande, därför kan man genom monopolen lägga olika förnödenheter i olika världsdelar som då blir beroende av varandra. I Sydamerika läggs exempelvis idag odlingar av sojabönor ut över stora arealer för export, vilket innebär att småbönderna tvingas köpa livsmedel istället för att odla för husbehov.

Zuesse utmålar Hitlers Tyskland som en imperiebyggande nation med syfte att skapa världsherravälde. Återigen är det just detta som sionismen står för, både då och idag, vilket Zuesse borde veta.

Alla judar är inte sionister och man kan hoppas att trenden går i riktning mot fredlig samlevnad istället. Men i politiken finns den genom att först skapa judisk kontroll över Mellanöstern, där Iran står på tur, och i slutänden global kontroll med Jerusalem som andligt centrum.

Tron på judarna som Guds utvalda folk sitter djupt, kombinerat med en övertro på sin egen intelligens och förmåga. Judarna utgör bara ett par procent av USAs befolkning, samtidigt som en tredjedel av alla amerikanska mångmiljonärer är judar. Det som saknas är självkritik och insikten om att för att bli tolererad i ett samhälle måste man samarbeta och visa hänsyn även till andras åsikter och värderingar. Detta gäller väsentligen acceptansen av kristendomen.

I ett avsnitt i sin text spyr Zuesse galla över Hitler, som anklagas för att hata judar i en omfattning som fått honom att starta andra världskriget med enda syfte att utrota världens judar. Där förlorar han hela sin trovärdighet och visar sina bristande insikter.

Idag vet de flesta att sionismen under slutet av 1800-talet hade tre primära syften – att störta tsarväldet i Ryssland som då hade den största populationen judar, att bilda den judiska staten och att fullfölja den ryska revolutionen med Tyskland som nästa offer.

Det första världskriget försvagade Ryssland ekonomiskt och militärt till att bli ett lätt offer för revolutionen, som leddes av judar och finansierades av judiska bankirer i New York. Även i Tyskland försvagades landet kraftigt och kejsar Wilhelm föll till fördel för en republik. Under hela 1920-talet gjordes ekonomiska attacker mot Tyskland med superinflationen 1924 och börskrascherna några år därefter, vilka också styrdes från bankirerna på Wall Street. Syftet var att ta över all fast egendom i Tyskland för en spottstyver. En av spekulanterna var blivande presidenten Roosevelt (United European Investors Ltd/ Franklin D Roosevelt, VD och största enskilda aktieägare). De första förfrågningarna om mark i Palestina gick under kriget till Tyskland och dess allierade Turkiet, som vägrade. England var mer positivt inställda, vilket fick sionisterna att ge hela sitt stöd till de allierade England/ USA för att få löftet om Palestina i utbyte.

När Hitler kom till makten var Tyskland ekonomiskt utblottat och landet hade förlorat en tredjedel av sin yta. Skadestånden som de allierade hade dikterat var enorma. Tyskar fördrevs från de områden landet förlorade i fredsavtalet. Revolutionsförsök från judiska aktivister (Rosa Luxemburg, Curt Eisner m.fl.) hade tidigt genomförts i både norra och södra Tyskland men slagits ner av frikåren. Såg Hitler judarna som ett hot mot Tyskland? Ja, otvivelaktigt. Men låt oss skilja på politik och rasism.

Sionismen var i tjugotalets Europa liktydigt med den sovjetiska kommunismen. Den var inte lokal, som Zuesse försöker hävda i sin artikel, utan internationell. Därför sjunger vissa än idag Internationalen. Kommunismen skulle spridas först i hela Europa, sedan till övriga världen. Motståndet blev fascismen, en motståndsrörelse av samma slag som erövrarens – en totalitär makt med kraft att samla statens alla resurser till sitt försvar. Diktaturerna i Tyskland, Italien och Spanien, senare också i Grekland och Portugal, räddade Europa undan kommunismen. Nåja, de delar av Europa som inte gavs till just de sovjetiska kommunisterna efter kriget. Kanske skall vi vara lite tacksamma för tidigare generationers lidande i syfte att behålla åtminstone Västeuropa fritt? Det var inte givet, eftersom både England och Frankrike hade starka sionistiska krafter aktiva. Och hur ser framtiden ut, när globalismen pockar på att genomföra den totalitära agenda som man nu väntat på i sjuttio år på att få kraft att fullfölja?

För att återgå till den inledande frågan kan man konstatera att alla regimer som styrs av en mindre intressegrupp får fascistoida drag.

Detta är vanligt under perioder av konflikter eller stark förändring, när beslutsfattandet måste centraliseras för att en nation eller en agenda behöver försvaras. Verklig demokrati är bara tillämplig under perioder av fred och balans, som en sorts vardagsadministration. En sådan period har vi haft i västvärlden under efterkrigstiden. Men västvärlden har fått sällskap av växande ekonomier i det nya, kristna Ryssland och Asien, där merparten av världens befolkningstillväxt finns. Man får då problem med användningen av alla –ismer, som kanske var historiskt relevanta men inte passar dagens politiska utveckling. Är Kina en fascism och är Indien en demokrati? Finns det fortfarande kommunism, eller behöver vi nya definitioner? Vill vi ha religiösa diktaturer?

Sionismen har en särställning genom att den specifikt gynnar den judiska staten. Dess krav på elitstyre hade möjligen kunnat fungera om den hade en elit som var representativt sammansatt och nyanserad, men havererar när den ensidigt gynnar det judiska intresset. Den dominerar nu västvärlden genom sin makt över både politiker och media. Dess fortsättning är formulerad genom globalismen, men den lär aldrig hinna komma över tröskeln till det snabbväxande Asien, innan de nya system som formas där fått fotfäste.

Det som förvånar är därför att sionismen insisterar på att implementera sin ideologi i västvärlden, trots att de borde inse att de aldrig kan nå ända fram. De tunga systemförändringar som vi själva står inför mot denna bakgrund är avskaffandet av kristendomen, införandet av mångkulturen med fokus på att minska den vita rasens inflytande samt att försvaga medelklassens ekonomiska ställning genom nedläggning av arbetsplatser och socialt understöd. På den andra sidan har vi stärkt finansmakt genom banker och skuldhantering, utökade företagsmonopol och kontroll av individens förehavande i preventivt syfte. Detta är sionismens paradgrenar.

Likheterna med fascism är slående och det förvånar därför inte att rekryteringen av fascismens hjärnor från det tidiga 1900-talet är påtaglig även till sionismens kammare. Den som har penningen i sin hand kan också lätt köpa politiken, något som Rothschilds tidigt konstaterade.

Sionismens främsta vapen är att stämpla meningsmotståndare som antisemiter. Tillsammans med det inflytande man redan har skaffat sig över media och viktiga befattningshavare kan man lätt förstöra livet för vem som helst, som får denna stämpel på sig. Därmed havererar hela det politiska systemet, genom att sionismen som politisk företeelse aldrig får ifrågasättas. Det judiska inflytandet får aldrig nämnas, trots att det är känt av alla. Detta är ett stort problem i dagens samhälle. Politik och statsskick måste få diskuteras i en rättsstat. Istället går vårt land motsatt väg, där pensionärer åtalas för texter på internet samtidigt som religiösa extremister får härja ostraffat.

Enda vägen framåt är att västvärldens judar på eget initiativ löser upp sin klanstruktur och ansluter sig till de nationella målsättningarna i de länder där de bor och verkar, istället för att se sig som en från det övriga samhället separerad grupp med en avvikande agenda.

Enligt en amerikansk undersökning (Hammer et al) ingicks under de senaste två tusen åren bara en halv procent av äktenskapen i den judiska gruppen med icke-judar. Detta håller nu på att förändras, åtminstone i USA, där närmare hälften av äktenskapen numera sker över religionsgränsen. Det är en positiv trend, som tyvärr motverkas av att Israel beredvilligt delar ut israeliska pass till alla judar utanför Israel. Dubbla nationstillhörigheter bör inte vara tillåtna i regering och riksdag av uppenbara lojalitetsskäl. Kanske är det dags att välja sida…



Kategorier:Världspolitik

Etiketter:, ,

%d bloggare gillar detta: