Konsolideringen av landsförräderiet – Ingvar Carlssons tid

Detta är en bilaga till huvudartikeln SAPs historia från Palme till Löfvén
http://www.syntes.be/kaos/SAP/HistoriaSAP.pdf

De fyra partiledarna/statsministrarna:

Olof Palme
Ingvar Carlsson
Göran Persson
Stefan Löfvén

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Kapitlet är långt, men ta dig den tid den behöver för att sätta dig in i de olika faktorerna som än idag påverkar dagens skattetryck, kriminalitet, inslussningen i EU osv.
Sammanfattat: Ingvar Carlsson var en landsförrädare. Men det skulle bli värre med psykopaten Göran Persson…
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

I detta kapitel skall vi diskutera hur SAP konsoliderade sin makt. I föregående kapitel redogjordes för de sociala förändringar som Sverige genomgick under Olof Palmes regeringar. Palmes extrema socialistiska ekonomiska politik skulle till slut drabba Sveriges ekonomi på allvar. Men i det längsta sköts problemen upp med diverse politiska och ekonomiska åtgärder. Trots dessa problem drog socialdemokraterna inga lärdomar av dem. Trogna ofärdsstaten blev de blinda mot all vettig kritik. Istället vände de sig istället mot varandra och beskyllde den andre parten för att inte ha varit tillräckligt trogen ofärdsstaten och socialismen.

Efter Olof Palme (1927-1986) skulle socialdemokraterna, och därmed även Sverige, ärva den vansinniga ekonomiska politiken. En politik som kulminerade med 90-talskrisen. Men år 1986 skulle det ännu inte vara dags. Sympatierna för SAP ökade kraftigt efter det så kallade Palme-mordet (det var inget mord. Det var en pensionering samt döljande av dödskallerummet hos frimurarna. Se all den litteratur som skrivits i ämnet till exempel DSM nr 1, 2018)

Turligt, för oss, inträffade denna händelse efter ett val och inte strax före. Men den svenska staten, under Kjell-Olof Feldt, skulle fortsätta leva på lånade pengar och riksbankens sedelpress utan att befolkningen skulle känna av någonting. Palmes ekonomiska politik och LOs vansinniga regleringar skulle snart slå hårt. Det var ett kaos som Ingvar Carlsson, SAPs nye ledare, och Sveriges nye statsminister fick ärva.

Perioden efter Palme var en turbulent tid för SAP. Alla skyllde på alla och den socialistiska (o)välfärdsstaten, baserad på skuld och lån, fick åtminstone temporärt ta konsekvenserna av sitt handlande.

Detta förde med sig en motvillig tillnyktring hos socialdemokraterna. Kjell-Olof Feldt, Ingvar Carlsson, och diverse LO-pampar anklagade varandra för avregleringarna och de med dessa följande ekonomiska problem. Ingen tog något ansvar och ingen pekade ut boven, Olof Palme, som numer var helgonförklarad.

Palmes arbete för så väl Bilderberggruppen och Romklubben sopades under mattan. Det var politiskt omöjligt att lägga skulden där den hörde hemma – hos Olof Palme. Samtidigt kunde ingen inom den socialistiska rörelsen erkänna det totala misslyckandet av ofärdsstaten. Denna tanke fanns helt enkelt inte på kartan.

Istället skyller de olika socialisterna på varandra och gör så än idag. De insisterar alla på att det socialistiska bygget i Sverige har inga fel. Istället var problemet antingen finans-ministerns eller statsministerns eller någon annan enskild socialdemokrats som enligt doktrinen inte har varit en tillräckligt duktig socialdemokrat.

Men först tar vi oss igenom en händelseutveckling som började innan Ingvar Carlsson fick ta över posten som statsminister.

Novemberrevolutionen

Detta avsnitt börjar vi med att citera Wikipedia 2018-01-10

Novemberrevolutionen är det informella namnet på Riksbankens beslut att avreglera den svenska kreditmarknaden den 21 november 1985. Beslutet innebar bland annat att bankerna fick låna ut obegränsat med pengar utan att Sveriges riksbank lade hinder i vägen.

Nationalekonomen Lars Jonung har skrivit om novemberrevolutionen: ”Detta är den sk novemberrevolutionen som markerar den mest genomgripande omläggningen av Riksbankens penningpolitiska strategi under hela efterkrigstiden”.

Beslutet att avreglera kreditmarknaden fattades formellt av Riksbanksfullmäktige och kunde därför enligt reglerna ske utan inblandning av Sveriges riksdag eller regeringen. Finansminister Kjell-Olof Feldt var dock i förväg informerad om Riksbankens planer.

Det är viktigt att påpeka att debatten i Sverige, som nästan helt har förts av vänstern, hela tiden har lagt skulden för 90-talskrisen på kapitalismen, avregleringar och den fria marknaden. Samtidigt har man vägrat se de verkliga bakomliggande orsakerna: Riksbankens och den socialdemokratiska expansiva penning- och finanspolitik.

En vänsterdebattör som fått ett oerhört stort utrymme, hos så väl Public Service (SVT) som på Aftonbladets kultursida är Dan Josefsson. Han hyllade127 globalisten, pedofilen128, tillika ekonomen John Manyard Keynes. Keynes är mest känd för att vara den vars idéer orsakat de moderna ekonomiska kriser. Ja, Dan Josefsson är en varm vän av ofärdsstaten och även Keynesianismen. Det finns alltid en anledning till att vissa får mycket utrymme för att vinkla frågor inom ekonomi och bank.


127 http://josefsson.net/artikelarkiv/139-valkommen-tillbaka-keynes.html

128 https://www.conservapedia.com/index.php?title=John_Maynard_Keynes_and_pederasty


Som tidigare redogjorts är Keynes ideer närmast identiska med Stockholmsskolans idéer. Josefsson är med andra ord en megafon för City of London, det vill säga Rothschilds önskningar gällande ekonomisk policy. Josefsson är en som vet hur man lurar folk genom att använda sig av en blandning av sanningar, halvsanningar och lögner.

De ledande svenska socialisterna för Keynes ideer var Kjell-Olof Feldt, Erik Åsbrink och riksbankschefen Bengt Dennis. Bilderbergaren Feldt och de övriga tog vi upp tidigare (se kapitel 5 sid 80). Åsbrink är och har alltid varit en judisk skurk som på senare tider klättrat upp i rankinglistan och nu är en tydlig del av Goldman Sachs-maffian. Dennis tillsattes, 1982, som riksbankschef av Bilderbergaren Olof Palme, efter att SAP återtagit makten. Dennis bör därmed ses som en S-märkt riksbankschef, inte bara på grund av den monetära politik han bedrev, men han handplockades också av socialisterna själva. Inte ett spår av marknadsliberalism kommer du att finna bland dessa individer. Däremot har de alla förmågan att utnyttja folk för att vinna val.

Det gick inte bra för Sverige på 80-talet. Även om folket ännu inte kände av det så fattade nog socialdemokraterna det. Det man kom överens om vid Novemberrevolution var att släppa loss bankernas möjligheter att låna ut pengar år 1985. Detta kallades att avreglera kreditmarknaden. Men med de ekonomiska problem SAP lagt grunden till redan på 70-talet var det bara en tidsfråga innan bubblan skulle spricka. Efter all inflation, alla devalveringar, alla ökade utgifter, alla kraftigt höjda skatter köpte sig socialisterna mer tid med en ökande skuldsättning.

Det som egentligen borde ha varit svåra tider upplevde det svenska folket som goda tider. Svenskarna lånade för att kunna behålla en viss levnadsstandard! Men varför var de tvungna att låna så mycket? Varför skuldsatte sig svenska folket? Förklaringen finns återigen i de föregående årens ekonomiska policy: De höga skatterna och de kraftiga re-gleringarna samt devalveringarna som kraftigt försvagade den svenska kronan och därmed även svenskens köpkraft. Denna boll som sattes i rullning redan på 70-talet borde ha stoppats redan på 80-talet. Men socialdemokraterna såg istället till att medborgarna själva kunde få delta i den stora skuldfesten. Det är manipulation det.

Om man hade genomfört de nödvändiga strukturella förändringarna, och avregleringar på andra områden, kunde man helt enkelt ha släppt kreditmarknaden loss. Då hade skuldfesten bland medborgarna stoppats och därmed de flesta privata krascherna. Ej heller hade vi fått en bostads- och bankkrasch. Men syftena var uppenbarligen inte goda. Juden Åsbrinks vän, juden George Soros, fick under 90-talet också vara med och leka, som spekulant på den svenska kronan.

Ingvar Carlsson hävdar än idag att han inte kände till Novemberrevolutionen och insisterar på att Olof Palme inte gjorde det heller. Hur Carlsson kan veta vad Palme visste eller ej visste låter märkligt. Man kan nog med fog ifrågasätta att Carlsson inte visste. Men det är så klart lägligt av honom att få ur sig dessa båda påståenden.

1987 skulle Boforsaffären befläcka etablissemangets helgonförklaring av Olof Palme. Den sovjetiske spionen Stig Bergling rymde från fängelset. Och året därpå drabbades SAP av Ebbe Karlsson. Men trots alla skandaler, kunde SAP ändå se till att det var högkonjunktur, låg arbetslöshet och att statsfinanserna (än så länge) var i schack, mycket på grund av skuldfesten. Detta räckte till en valseger, 1988, för SAP. Ingvar Carlsson fick därför fortsätta som Sveriges statsminister.

Moderaterna tappade efter att en ideologiskt illojal och kompromissande Carl Bildt tagit över partiet. På många sätt passade han in i partiet men på många sätt gjorde han det inte. Den positiva utvecklingen som hade skett inom M under Ulf Adelsohn, då det libertarianska MUF påverkade moderpartiet ideologiskt, fick ett plötsligt och abrupt slut med Carl Bildt. Bildts värsta rivaler fanns inom just MUF. Ms omvandling skulle även märkas 1988 då de tog initiativ till att införa de på klimatbluffen129 baserade CO2-skatterna.


129 För er som gått på bluffen tänk så här: Koldioxid (CO2) är mat för växter. Växter är mat för djur (inklusive människor). Djur är mat för människor och andra djur. Svårare än så är det inte.


I och med att marxisten, Olof Johansson, tagit över posten som partiledare för C, hade samtliga borgerliga partier tagits över av medelmåttor och ideologiskt opålitliga individer. Carl Bildt hos M, Olof Johansson hos C och Bengt Westerberg hos FP. Lars Werner och hans kommunister bet sig fast vid lite drygt 5 % som vanligt.

Men för första gången på mycket länge fick svensk politik en nykomling i riksdagen. Miljöpartiet (MP) fick sitt första genombrott och lyckades ta sig in i riksdagen. Tjernobyl130 och den så kallade ”säldöden”131 i Kattegatt ses som de två stora orsakerna. De fick drygt 5 % i 1988 års valet.


130 https://en.wikipedia.org/wiki/Chernobyl_disaster 

131 Det visade sig att sälen var drabbad av ett naturligt virus.


Ingvar Carlsson

År 1934 föddes Ingvar Carlsson i Borås. Till skillnad från tidigare svenska ledare är det ganska tunt om Carlssons bakgrund. Fadern, Olof Karlsson, var lagerarbetare så man kan förmoda att det handlade om en familj som röstade på socialdemokraterna. Modern, Ida, var tydligen hemmafru. I ung ålder var dock Carlsson mest intresserad av fotboll. Än idag är han anhängare av den lokala fotbollsklubben IF Elfsborg. Efter en knäskada fick han lägga fotbollen på hyllan. Då väcktes hans intresse för politik. Redan vid 18-års åldern (1952) blev han medlem i SAP och sedermera ledare för SSU.

På 50-talet studerade Ingvar vid Lunds Universitet. Efter examen klättrade han snabbt inom den socialdemokratiska hierarkin. Han gifte sig med bibliotekarien Ingrid 1957 och år 1958 blev han sekreterare i Erlanders statsrådsberedning. År 1960 åkte Carlsson precis som tidigare ledande socialdemokrater iväg till USA. Han studerade vid Northwestern University i Evanston Illinois, ett grannuniversitet till Chicagos jesuitiska Loyola University Chicago (LUC).

Efter sin studietid i USA återvände han till Sverige för att fortsätta klättra uppåt inom SAP. Valet 1964 valdes han in i riksdagen för första gången. Precis som Palme blev Carlsson en av Erlanders pojkar. Så det blev naturligt att Carlsson följde med Palme ända upp till partitoppen.

1969 blev Palme statsminister och i hans första regering blev Carlsson direkt utbildningsminister – precis som Palme under Erlander. Efter valet 1973 blev han biträdande inrikesminister och därmed medlem i regeringens konsultativa statsråd. På 70-talet blev Carlsson även bostadsminister och i den rollen fick han ansvara för den snabba urbaniseringen av Sverige. Efter socialdemokraternas valseger 1982 blev Carlsson Sveriges vice statsminister och under 80-talet även miljöminister. Han har också under Palmes tid arbetat med framtidsfrågor. Carlsson blev statsminister 1986. Hans regeringstid innebar inga större förändringar.

Image result for sten andersson+yassir arafatUnder 80-talet odlade Sten Andersson den sovjetiska spionen tillika socialdemokratiske utrikesministern aktivt sina kontakter med palestinska terrorister. Andersson bjöd in Yassir Arafat till Sverige och såg till att han välkomnades med öppna armar av socialdemokraterna. Före detta SÄPO-chefen Olof Frånstedt har skrivit om Sten Andersson (S) och bekräftat att han anser denne vara spion åt Sovjet.

I just utrikespolitiken, skulle Carlssons regering visa sig vara av klassiskt socialdemokratiskt snitt. SAP tryckte på för en bojkott av Sydafrika samtidigt som de aktivt stödde terroristerna inom ANC. Även Namibia lades till bojkotten efter påtryckningar från den socialdemokratiska internationalisten Bernt Carlsson. Denna arbetade stenhårt under 70- och 80-talet inom så väl FN som socialistinternationalen för att sprida socialismen över hela världen.

I modern tid sponsrade Sverige ANC med minst en sisådär 1-1,5 miljarder kronor av våra skattepengar. Sverige (läs socialdemokraterna) ryckte in när judarna i baltstaterna efter Sovjetunionens fall ej lägre kunde fortsätta med sitt bistånd till ANCs terrorverksamhet i Sydafrika.

Image result for Birgitta Karlström DorphSom valutasmugglare fungerade Birgitta Karlström Dorph. Trots att vi nu har facit om vilka vidrigheter som begåtts och begås i Sydafrika, av den svarta befolkningen mot den vita, har denna kvinna mage att låta sig intervjuas i TV och där skryta om sina bedrifter. Skillnaden på 5 IQ-poäng132 mellan mäns och kvinnors medelvärden på detta mått kan knappast manifesteras tydligare. SVT har tagit bort programmet. Det borde ligga i Öppet arkiv.

Palmes hemliga agent  SVT1 Tisdag den 16e Augusti 05:00 – 06:00

Kanske till och med SVT kan skämmas – fast fan trot. I ett nummer av Magasinet Neo finns en intervju133 med henne. Jag föreslår att ni studerar Sydafrika på alternativa media till exempel i tidningen Nya Tider som haft många inträngande reportage.


132 http://www.syntes.be/attack/pdf/4-2017.pdf

133 http://magasinetneo.se/artiklar/nar-sverige-stortade-en-regering/


Precis som under Palme skickade SAP under Carlsson bistånd till brutala diktaturer och extremistiska terrororganisationer vilka Public Service, å sin sida, kunde presenterade som ”frihetskämpar”. (Detta sker än idag via den kriminella statliga biståndsmyndigheten SIDA).

Säga vad man vill om Carl Bildt (M) men han visade i varje fall sitt stöd för det estniska folket i deras kamp genom att åka till Estland. Vår utrikesminister Sten Andersson, tillika sovjetisk spion, åkte till Estland för att tydligt visa sitt stöd till Sovjet.

På plats hävdade utrikesminister Andersson att Estland inte var ett ockuperat land! Han kompletterade sin frihetsfientliga tour med att förklara för lituaerna att de som ville se ett självständigt Litauen var i kraftig minoritet! Sic!

Image result for ingvar carlsson+honeckerIngvar Carlsson skålade med DDRs Erich Honecker. Spionen Sten Andersson odlar kontakterna med den kommunistiska regimen i Polen. Statsminister Carlsson åkte till Polen för att hälsa på sina kommunistiska vänner.

Socialdemokraternas vurm för brutala regimer nådde inga gränser. Detta har gått som en röd tråd genom SAPs historia. Om det inte är någon brutal diktatur så är det åtminstone några brutala terrorister som hyllas och/eller försvaras.

Related imageEn sammanfattning av vansinnet ges med en enkel bild (sid 133). En bild där två socialister, en från Sverige och en från Zimbabwe, går hand i hand som i en mångkulturell Pride-parad genom flygplatsen i Harare. Det var Ingvar Carlssons första besök i ett afrikanskt land. SAP ville tydligt markera sin solidaritet och brödraskap med Robert Mugabe (som nu äntligen avsatts). Alltså det räckte inte med bistånd utan socialdemokraterna ville även på plats se hur väl diktaturbygget genomförts med svenskarnas pengar.

När Ingvar Carlsson gick hand i hand med Robert Mugabe, stod den femte brigaden som hedersvakt. För de som inte vet så specialtränades femte brigaden av kommunisterna i Nordkorea. Denna brigad var Robert Mugabes brutala militära arm som slaktat uppemot 30 000 människor. Brigaden riktade sig främst mot politiska dissidenter och misstänkta dissidenter. Oftast räckte det med familjeband till oppositionella för att bli slaktad. Sånt stödjer socialdemokratin SIDA, SAP, de svenska myndigheterna ja i stort sett alla kände, redan år 1983, till att Robert Mugabe var en brutal diktator. När Rhodesia år 1980 förpassades till historieböckerna blev Robert Mugabe president för Zimbabwe. Mugabe beskrev sig själv som marxist-leninist och hyllades kraftigt av de den svenska socialdemokratin. Biståndspengar östes över Mugabes diktatur. Sverige har i praktiken finansierat ett folkmord i Zimbabwe. Författaren och Afrika-kännaren Bengt Nilsson, som driver bloggen Ethno Press134, tar i sin utmärkta bok upp Sveriges Afrikanska Krig.


134 http://www.ethnopress.se/


Jan Cedergren från SIDA, tidigare chef för biståndskontoret i Zimbabwe skriver år 1983 i SIDAs tidning Rapport något som borde ha fått folk att nypa sig i armen. Cedergren visar öppet SIDAs diaboliska uppdrag:

I jakten på så kallade Dissidenter har regeringsstyrkor gått hårt fram i de södra delarna av landet. Som vanligt har civilbefolkningen kommit i kläm. I bakgrunden skymtar traditionell misstro mellan Mugabetrogna shona-gruppen och Nkomo-trogna ndebeles.

Nilsson ställer sig frågande inför Cedergrens resonemang.

Kommit i kläm? Traditionell misstro? Det var frågan om systematiska massmord, terror mot en hel landsända, mot en hel folkgrupp.

Cedergren fortsätter att avslöja hur man tänker inom SIDA. Där är det uppenbart att bistånd till massmord är helt i sin ordning bara en bråkdel av pengarna går till skolor och sjukvård. Ett par häpnadsväckande citat från 1983:

Det har aldrig varit tal om att avbryta biståndet. Ett så dramatiskt beslut vore en regeringsfråga. Svenska regeringar har hittills varit obenägna att använda bistånd som politiskt påtryckningsmedel.

Det är Sidas styrelse och regeringens sak att bedöma vilken inrikespolitisk situation som skulle motivera att biståndet helt avbröts och vilka intressen som skulle gagnas av detta. Den senaste utvecklingen tyder inte på att den situationen är aktuell.

SIDA, SAP, Olof Palme och Ingvar Carlsson var nog mycket väl informerade om vad som pågick i Zimbabwe. Det är uppenbart att det viktiga för dem var att stödja socialismen runt om i hela världen. Med tanke på att Olof Palme även tillhörde Romklubben spelade även dess malthuseanska planer, för en kraftig befolkningsreduktion, en viktig roll i det hela.

I sin analys av Cedergrens texter gör Nilsson följande uttalande som är värt att citera:

Jag tror att man kan läsa Jan Cedergrens beskrivning av läget i Zimbabwe och hans syn på hur Sverige ska förhålla sig som ett slags programförklaring från det svenska biståndsorganet. Så tolkar Sida världen.

En regering i Afrika begår grova övergrepp mot sitt eget folk. Människor mördas i tiotusental. Landet får 125 miljoner kronor i bistånd från Sverige. Men denna gåva skall inte beröras av situationen eftersom det svenska biståndet ju bara är till för ädla ändamål. Att svenska pengar kanske fanns med i den totala bilden där en repressiv regering både erbjöd skolgång och hälsovård och mördade sina egna medborgare, den tanken hade uppenbarligen aldrig slagit biståndsadministratörerna.

När Ingvar Carlsson gick hand i hand med Robert Mugabe i Harare, så visste han mycket väl vad som pågick. Men detta är inte bara en enda episod från socialdemokratin under 80-talet. Så sent som 2007 publicerade det socialdemokratiska Palmecentret boken Uppdrag Solidaritet. Boken finansierades av SIDA och skrevs av Birgitta Silén, Palmecentrets biståndschef.

Nilsson påpekar hur denna bok så uppenbart försöker skönmåla Sveriges (läs socialdemokratins) biståndsarbete på den Afrikanska kontinentens södra del. Man hade medvetet retuscherat bort det viktigaste landet av dem alla – Zimbabwe. Landet nämns endast lite kort. Den som läst boken skulle inte ens känna till att Mugabe fanns med bland alla biståndstagare.

Så här skriver Nilsson om socialisternas skönmålning av historien:

Biståndsbranschen själv gör nämligen sitt bästa för att radera ut minnet av hur Sverige deltog i skapandet av det politiska monstret Robert Mugabe.

Image result for Birgitta Siléns

Birgitta Silén

När det nu är dags att göra bokslut över Sveriges roll i byggandet av självständiga afrikanska stater så är det intressant att se hur Zimbabwe behandlas i de nyskrivna historieböckerna. 2007 kom boken ”Uppdrag Solidaritet” ut. Den ingår i serien Folkrörelsernas solidaritetsarbete med södra Afrika. Författare är Birgitta Silén, biståndschef på Palmecentret i Stockholm, Sida har finansierat utgivningen.

 

Den handlar om det svenska engagemanget i kampen mot apartheid i Sydafrika, och i det sammanhanget var ju stödet till de så kallade frontstaterna – de länderna som gränsade till Sydafrika – en mycket stor och viktig del. Angola behandlades vederbörligen i boken, det finns 20 referenser till landet i registret. Botswana har sex träffar i index, Mocambique 26, Namibia 41 och Zambia 11.

Men Zimbabwe, då? Den viktigaste frontstaten av alla? Den finns inte med i index. I Birgitta Siléns bok om Sveriges kamp och solidaritet i södra Afrika är Robert Mugabe bortretuscherad, som en oönskad politruk på ett gammalt sovjetisk förstamajfotografi från Röda torget. Han finns inte. Zimbabwe nämns helt kort i boken under rubriken ”Solidaritet efter 1994 – Skåne och Zimbabwe”. Det är allt. Den som i framtiden bläddrar i denna bok skriven av Palmecentrets biståndschef kommer inte att ha en aning om att Zimbabwe och Robert Mugabe över huvud taget fanns med i bilden då det begav sig.

Sveriges afrikanska krig (e-bok)Uppenbarligen försöker socialdemokratin lägga locket på. Man ger en desinformativ historieskrivningen genom att ”glömma bort”just denna bit. Detta gäller så väl inrikes som utrikes. Hur som helst, rekommenderas läsarna att läsa Bengt Nilssons bok Sveriges Afrikanska Krig.

En annan individ som också arbetat inom SIDA var soci-aldemokraten Birgitta Dahl. Under Carlssons regering fick hon posten som Miljöminister. Hennes främsta merit var att envist förneka folkmordet i Kambodja. Ett folkmord som utfördes av de kommunistiska Röda Khmererna på order av

diktatorn Pol Pot. På 70-talet uttalade sig Birgitta Dahl vid flera tillfällen ifrågasättande om folkmordet i Kambodja, så väl i tidningar som i radio. Hon var då aktiv inom den vänsterextrema FNL-gruppen och ordförande för Svenska Kommittén för Vietnam. Följande sa hon i en debatt i programmet OBS-Kulturkvarten (Public Service radio):

Alla vet vi ju mycket, ja kanske det mesta, av det som nu sägs och skrivs om Kambodja är lögn och spekulation. Det var helt nödvändigt att evakuera Phnom Penh. Det var nödvändigt att snabbt få igång livsmedelsproduktionen och det skulle komma att kräva stora offer av befolkningen. Men det är ju inte det som nu är vårt problem. Problemet är att vi faktiskt inte har kunskaper, direkta vittnesbörd, för att kunna avvisa alla lögner som sprids av Kambodjas fiender.

Image result for birgitta dahl

Birgitta Dahl

Hon kunde alltså inte fråga sig varför Pol Pot avvisade varenda människa från huvudstaden. Hon misstänkte inte att det kunde pågå något annat än ondsint propaganda mot hennes socialistiska fränder i Kambodja. När det väl blev klart att Pol Pot hade rensat ut 25% av Kambodjas befolkning, i ett blodigt folkmord, blev det tyst från Birgitta Dahls sida. Hon fick bli minister på 80-talet. På 90-talet blev hon Sveriges Riksdags talman!

 

När hennes tidigare uttalanden senare kom tillbaka, och bet henne, ursäktade hon sig med att hon hade varit kritisk mot mediernas bevakning av en socialistisk regering. Dessutom hade hon aldrig uttryckt sitt stöd för Pol Pot. Förvisso kanske hon inte uttryckligen hyllat Pol Pot. Men det är uppenbart att hon försökt försvara honom och hans politik. Att slingra sig undan med att hon varit kritisk mot mediebevakningen är synnerligen ynkligt. Idag arbetar Birgitta Dahl, föga förvånande, inom den kriminella organisationen UNICEF – en SIDA-liknande organisation med mycket mer pengar.

 

Rosornas Krig

Mot slutet av 80-talet skulle marknaden börja reagera mot socialdemokraternas vansinniga politik och riksbankens lika tokiga penningpolitik. Varslen ökade, arbetare sparkades från sina jobb, och fackföreningarna inledde en lång rad med strejkaktioner. Bakom kulisserna pågick Rosornas Krig mellan diverse falanger inom LO och inom socialdemokraterna. De borgerliga pekade på löntagarfonderna som en starkt bidragande orsak till de ekonomiska problemen och regeringen agerade allt mer desperat. De genomförde bland annat ett nytt skattesystem som i praktiken innebar höjd moms, höjda arbetsgivaravgifter och höjda skatter på andra områden. Även konfiskeringar av löntagarnas pensioner, ca 260 miljarder, pengar som regeringen lovade att de skulle betala tillbaka några år senare. Regeringen såg sig även tvungen att få en bred överenskommelse i riksdagen och gick med på att föreslå vissa nedskärningar vad gäller främst subventioner. I vissa delar av den extremt impopulära budgeten skulle de få med sig Bengt Westerberg (FP). Detta gällde främst skattehöjningarna och det nya skattesystemet. Den stora konfiskeringen/stölden fick de igenom med hjälp av marxisten Olof Johansson (C).

Image result for stig malm

Stig Malm

LO med Stig Malm i spetsen kritiserade många delar av budgeten och hotade med att rikta sitt första majtal mot regeringen. Finansminister Kjell-Olof Feldt hamnade i bråk med LO och fackföreningarna men inom partiet var det Feldt och Carlsson som var mest osams.

 

Den vansinniga budgeten skulle gå igenom men problemen skulle inte ta slut. Istället förvärrades de ekonomiska problemen och Rosornas Krig fortsatte i oförminskad takt. 1990 tvingades regeringen att bjuda in SAF och fackföreningarna till samtal.

Det blev ett samtal där regeringen lyckades göra alla osams med alla. Regeringen Carlsson ville nämligen införa så väl investeringsavgifter som fredsplikt. Något som varken SAF eller facken gillade. Efter att först gått med på kraven visade opinionen ett kraftigt motstånd mot förslaget. Detta ledde till att LO bytte fot och protesterade än högre. Rosornas Krig mellan LO och socialdemokraterna blommade fullt ut. Missnöjet mot socialdemokraternas desperata förslag attackerades från både höger och vänster. Carlsson gjorde dock klart för riksdagen att han hade för avsikt att avgå om den inte röstade för förslaget vid voteringen. Inte ens hotet om parlamentarisk kaos hjälpte Carlsson. Förslaget röstades ner och Carlsson lämnade in sin avskedsansökan till riksdagens talman.

Image result for allan larsson'

Allan Larsson

Rosornas Krig skulle ta slut i och med Carlssons avgång i februari 1990. Men diskussionerna, med alla de verklighetsfrånvända kraven, finns än idag hos så väl socialdemokrater som LO. Stridigheter fanns även mellan fackpampar, Stig Malm gick senare till attack mot Allan Larsson.

 

Larsson var en av författarna till löntagarfonderna och en av de två männen bakom den ekonomiskt katastrofala Larsson-Edinmodellen. Konflikten var lika djup mellan Ingvar Carlsson och Kjell-Olof Feldt inom SAP. I och med regeringens avgång meddelade Feldt att han lämnade politiken helt.

Efter regeringens avgång, gav talmannen Carl Bildt i uppdrag att bilda en ny regering. Det visade sig dock att det parlamentariska läget inte skulle tillåta detta. De tre borgerliga partierna var för små, även tillsammans och de kunde inte finna något stöd hos de tre rödgröna partierna. Bildt ville gärna se ett nyval. Men så skedde inte. Talmannen gav istället Ingvar Carlsson åter uppdraget att bilda en ny regering. M protesterade men fick inget gehör. FP tyckte också att det var ett skådespeleri att Carlsson först avgick som statsminister för att bara dagar senare åter bli statsminister. Både C och MP beklagade sig över det parlamentariska läget och lade ner sina röster. Svansen VPK skulle dock troget stödja socialdemokraternas nya regering med samma statsminister. Det räckte för att Ingvar Carlsson åter skulle få bilda en socialdemokratisk regering.

I Ingvar Carlssons nya regering blev finansministern ingen mindre än fackpampen Allan Larsson. Krisen skulle dock fortsätta även under resten av år 1990. Kriget mellan LO och SAP fortsatte, alla mot alla, detta var arvet efter Olof Palmes vansinniga ekonomiska politik. Socialisterna var dock ideologiskt låsta och klarade inte av att låta marknaden vara i fred.

Men om 1990 var ett jobbigt år för Ingvar Carlsson och SAP så skulle 1991 bli etter värre. Förvisso hade Allan Larsson fått igenom en ny budget med hjälp av Folkpartiet. En budget som innebar priskontroller, fler regleringar och skattehöjningar. Men läget skulle bli riktigt illa då Kjell-Olof Feldt publicerat sin bok Alla Dessa Dagar… I regeringen 1982-1990 där han i stort sett erkände att socialdemokraterna hade bluffat sig igenom valet 1988. Carlsson såg det som högst illojalt av Feldt att publicera boken bara månader innan valet 1991.

Fastighetsbolaget Nyckelns inställning av betalningar blev startskottet till 90-talskrisen. Samtidigt mobiliserade de borgerliga partierna inför valet.

Image result for nydemokrati

Efter valet 1991 skulle Carlsson äntligen tvingas avgå från regeringen. Miljöpartiet var ett annat parti som drabbades hårt av inre stridigheter. Detta resulterade i att de rös-tades ut ur riksdagen. Även kommunisterna hade tappat rejält. Centern och Folkpartiet gick också back, båda två. De stora vinnarna blev Moderaterna som tydligt markerat mot Ingvar Carlssons regeringspolitik och Kristdemokratiska Samhällspartiet (KDS) som nu för första gången lyckades ta sig in i riksdagen på egen hand. Även de mer nybildade, högerorienterade, konservativa Ny Demokrati (NyD) tog sig in i riksdagen.

M bildade regering tillsammans med FP, C och KDS. Sveriges nye statsminister skulle numera heta Carl Bildt (M). Så väl VPK som SAP röstade emot den borgerliga regeringen men i och med att NyD valde att inte rösta blev det en borgerlig regering.

SÃ¥ tänkte jag. Politik & dramatik (pocket)Ingvar Carlsson sammanfattar den turbulenta perioden för SAP i sin bok Så Tänkte Jag. Politik & dramatik. Där han redogör för de ständiga fraktionsstrider som präglade SAP och LO fram till valförlusten 1991. Carlsson beklagade sig främst över Feldts publicering strax innan valet som han menar kostade dem makten. Han uttryckte även besvikelse över bråken med LO. Feldt hade i sin bok uttryckt sin avsky för de politiska förslag han själv tvingats till att lägga fram. Något som ledde till hans avgång.

 

 

LO skulle senare skriva sitt eget svar på Ingvar Carlssons bok. lo-bokFackpampen Per-Olof Edin, en av de ansvariga för Larsson-Edinmodellen, var med och skrev denna bok: Så Tänkte Vi På LO – Och Så Tänker Vi Idag. . . som attackerar både Carlsson och Feldt. En helt verklighetsfrånvänd bok som självklart hyllades på Aftonbladets kultursida. Trots Larsson-Edinmodellen och löntagarfonderna hade LO mage att avsäga sig all skuld för de stora ekonomiska svårigheter som Sverige genomgick under 80- och 90-talet. De hade istället gärna sett mer av den gamla SAP-politiken som lett till vansinniga devalveringarna och ekonomiska kriser, med hög inflation, fler regleringar och höjda skatter. Socialdemokraternas vansinniga politik var alltså inte tillräckligt vansinnig enligt LO.

Som vi tidigare skrivit rekryterades LO, via Arne Geijer, in i Bilderberggruppen redan på 60-talet. En annan LO-pamp, Claes-Erik Odhner, åkte regelbundet på Bilderbergmöten på 80-talet. LO har aldrig varit intresserade av att företräda de svenska arbetarna. De har gjort allt för att sabotera för arbetarna samt för hela den svenska ekonomin.

Sveriges anslutning till Europeiska Unionen

På 80-talet var socialdemokraterna redan ivriga anhängare av den marxistiska Europeiska Unionen (EU). Men man var fortfarande lojala till Sovjet. Därför var det inte aktuellt att ansluta Sverige till EU. Ingvar Carlsson åkte 1988 runt i Europa (Madrid, Bryssel, Bonn och London) för att förklara att socialdemokraterna gärna ville inleda samarbeten med EU men att ett medlemskap var, tyvärr, fortfarande inte aktuellt. Men år 1989 föll Berlinmuren och kollapsen av Östblocket började. Nu kunde SAP inte längre hindras från att dra in Sverige i EU.

De ekonomiska problem som Sverige upplevde år 1990 sporrade SAP än mer i den här frågan. Ett annat argument som SAP förde fram för ett EU-medlemskap var att man ville påverka Europa i en mer socialistisk inriktning.
Detta var Ingvar Carlssons officiella anledningen till att år 1990 inledde förhandlingar om ett svenskt EU-medlemskap.

Den 1 juli 1991 ansökte Ingvar Carlsson, för Sveriges del, om medlemskap i EU via ett brev till den Holländske premiärministern Ruud Lubbers i Haag. Lubbers var då EUs tillförordnad president. (här nedan översatt, red.anm)

Herr president,

På uppdrag av Konungariket Sveriges regering har jag äran att meddela att Sverige härmed ansöker om medlemskap i Europeiska ekonomiska gemenskapen i enlighet med artikel 237 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen

Vänligen acceptera, herr president, försäkran om mitt högsta hänsyn.

Ingvar Carlsson

Självklart skulle EU godkänna Sveriges ansökan. Efter att alla detaljer utretts skulle det bli en folkomröstning den 13 november 1994. Till skillnad från Per Albin Hanssons anslutning av Sverige till FN så tilläts nu svenska folket säga sin mening ty den svenska eliten bedömde att de hade tillräckligt med muskler för att få sin vilja igenom. Med ett tungt propagandamaskineri kunde etablissemanget få väljarna att rösta JA, 52.3 %, till EU om än relativt knappt136.


136 http://www4.gu.se/statsvetenskap/ett_knappt_ja_till_eu.pdf


Nu hade svenska folket självmant försatt sina barn och barn-barns öde till främmande härskare. Det som före valet skedde i skymundan skulle nu ske betydligt mer öppet. Sverige kanske fortfarande finns i någon form men dess självständighet kan idag verkligen ifrågasättas. Dessvärre var det den här gången svenska folket själva som gick med på detta.

Under förhandlingarna 1991, skulle även Riksbanken knyta kronan till den Europeiska Valutaenheten ECU. Meningen var att detta skulle öka förtroendet för den kraftigt försvagade svenska kronan. Detta visade sig vara ett fatalt beslut av riksbankschefen, Bengt Dennis.

 

Några få år i opposition för S

Vid valet 1991 hade VPK slutat kalla sig kommunister. Från och med nu skulle de bara heta Vänsterpartiet (V). Utöver detta hade inte mycket förändrats inom svensk politik. Carl Bildt (M) fick ta över ett land som fortfarande blödde under 90-talskrisen. Denna kris var långt ifrån över när Bildt blev Sveriges statsminister och nådde sitt klimax först senare.

Under 80- och 90-talet i började Bilderberg ”kidnappa” den svenska borgerligheten. Den svenska vänstern hade de alltid dominerat ävenså i viss mån även den svenska mitten. Men nu erövrades även den svenska högern (den var i och för sig redan infiltrerad). Det hela började nog 1984 då en bredare grupp av den svenska eliten bjöds in till Bilderberg.

Nationalekonomen Assar Lindbäck bjöds in liksom även chefen för aktiebolaget SKF och chefen för SAF. Så det är inte bara LO och en massa socialdemokrater som kommer på Bilderberg numera. På 90-talet blev även tunga borgerliga opinionsbildare inbjudna som till exempel: Bertil Torekull (från SvD) och Hans Bergström (från DN). Om inte Carl Bildt hade förlorat sin oskuld innan han blev stats-minister så förlorade han den vid sitt första bilderbergmöte, år 1992, i franska Èvian-les-Bains. Calle Bildt blev så små-ningom en bilderbergstammis, i snitt, med Olof Palme. År 1993 var Bildt den enda svensken som deltog.

george-soros

George Soros

90-talskrisen nådde sitt klimax år 1992 då med hjälp av den judiske oligarken George Soros . Den 20 september fick Bengt Dennis den idiotiska idén att höja riksbankens ränta till 500 %. Detta idiotiska tilltag var Soros inte sen att utnyttja – vilket rejält ökade på hans förmögenhet. Men då tog man ett nytt idiotiskt beslut. Kronan skulle släppas och få en rörlig växelkurs. Istället för att inleda en diskussion om en eventuell återgång till guldmyntfoten valde man att helt enkelt sluta försvara kronan och lämnade den till sitt öde. Vi kan tacka juden George Soros för det.

 

Det här med pengar är inte så självklart som man tror: Michael Thudén Analys 1 och Henning Witte Analys 2.1 med kommentar av riksbanken Analys 2.2 . I skrivande stund vet jag ej vilken som är närmast sanningen.

Bildts regering var helt handfallen. Vice Statsminister Bengt Westerberg (FP) vägrade samarbeta med NyD (Ny Demokrati). Därmed blev ett samarbete med SAP ett måste. Bildt satt i knät på Ingvar Carlsson. Statsministern kunde inte få igenom någonting utan oppositionsledarens godkännande. Så det var knappast så att socialdemokraterna hade lämnat makten. När den Svarta Måndagen (måndagen den 19 oktober 1987 då världens börser föll dramatiskt) väl kom var Bildt tillsammans med finansministern Wibble (FP),dotter till Bertil Ohlin, tvungen att vända sig till Ingvar Carlsson och SAP.

1992 skulle regeringen tillsammans med SAP genomföra höjda skatter på bensin (CO2-skatt) och tobak, och höjd moms på livsmedel och resor. Regeringen fick kompromissa i många frågor och SAP hade, i praktiken, vetorätt på alla förslag till eventuella privatiseringar. Allt som allt försvann 160 miljarder kronor ut ur Sverige under denna 90-talskris klimax. Mycket hamnade i juden Soros fickor. Kronan sjönk direkt med 10-15% mot den tyska D-marken och mot dollarn. Återigen försämrades svenskarnas köpkraft och detta späddes på av att riksbanken fortsatte med sin keynesiansk penningpolitik. På ren svenska så stal M och SAP från den etniske svensken.

Trots att svensk exportindustri, skogsindustri och bilförsäljning gick som tåget på grund av den svaga kronan så blev svenskarna allt fattigare. Den tjuvaktiga riksbanken var inte nöjd så 1993 hittade man på att ha ett 2 %-igt infiationsmål, med en variation på 1 %. Målet var därför att infilationen skulle ligga mellan 1 % och 3 %.
På ren svenska: Målet var att årligen stjäla 1 till 3 procent av svenskens inkomst. Här har vi ytterligare ett exempel på de små stegens tyranni.

Först 1993 skulle Bildts regeringen lyckas genomföra skattesänkningar med hjälp av NyD. Bildts regering innebar även en lång lista med ‡era nya myndigheter. M, FP och C var redan nu, alla, vänsterliberala partier. KDS var kanske den enda udda fågeln. Bengt Westerbergs och FPs vägran att samarbeta med NyD gjorde saken svårare för Bildt som blev beroende av socialdemokraterna. Allt som allt var Bildts regering en väldigt svag regering som under en svår kris var beroende av socialdemokraterna.

S åter vid makten

Det vänsterextrema mediaetablissemanget avskydde något enormt så väl KDS som NyD. De var två konservativa partier som det extrema åsiktsetablissemanget förde en smutsig kampanj mot. Inför valet 1994 benämndes Kristdemokraterna inte längre för KDS då de tagit bort ”Samling” från slutet av namnet. Numera kallas partiet endast Kristdemokra-terna, alltså KD. De drabbades hårt av socialisternas förtalskampanj under valrörelsen 1994. Det var endast med nöd och näppe som KD klarade sig kvar i riksdagen efter alla intensiva attacker från etablissemanget (dessa attacker har gammalt datum då juden avskyr Luther eftersom han avslöjade dem i all sin ynklighet. Se hans skrift On the Jews and Their Lies137).


137 http://danielhammarberg.com/martin_luther_on_the_jews.pdf


Image result for nydemokrati

NyD fick det än svårare ty partiet led inte bara av inre splittringar utan utsattes också för inre sabotage. Det största problemet för NyD var att det hade grundats av två starka personer med gemensamma mål i viktiga frågor men med helt olika personligheter och visioner. Ian Wachtmeister som länge sett hur företagare drabbats hårt av statens våld, skatter och regleringar, ville införa ett positivt företagsklimat. Men Bert Karlsson var mest mer intresserad av gyckel och clowneri. De blev två stora figurer i ett litet men snabbt växande parti. Detta blev omöjligt att hantera. Det var bara en tidsfråga innan splittringen var ett faktum.

Ian Wachtmeister ville nog inte slösa mer av sin tid på att leda ett parti som var ointresserat av att åstadkomma något på riktigt. Hans avhopp som partiledare var väntat.

Image result for Harriet Colliander  Image result for Harriet Colliander
Harriet Colliander          Vivianne Franzén

Bert Karlsson skulle då introducera Harriet Colliander som ny partiledare. Denne saboterade endast partiet. Om Karlsson hade gjort detta medvetet eller ej är svårt att säga. Men Karlssons verkliga ambitioner och ideologiska hemvist inom NyD kan verkligen ifrågasättas. Vivianne Franzén försökte rädda det som räddas kunde. Men hon fick det svårt. Colliander avsattes vid en extrainsatt partikongress – ett beslut som ogiltigförklarades. Franzén fick lägga stor energi på att reda ut detta vilket tog på krafterna från resten av NyD. Media var inte sena att utnyttja situationen och som gamar hackade de sönder resterna. Franzén lyckas säkra partiledarposten men NyD lyckas inte hålla sig kvar i riksdagen.

Valrörelsens hetaste ögonblick kom dock kanske när Gunnar Hökmark (M) avslöjade S planer på att höja skatterna med 80 miljarder kronor. Hökmark hade fått tag på ett internt brev från SAP som han ganska klokt valde att publicera. Socialdemokraterna blånekade och insisterade på att de endast skulle höja skatterna med 3.7 miljarder kronor (men höja skulle de). Förvisso skulle det visa sig att SAP inte höjde med 80 miljarder kronor men väl med 70 miljarder kronor. 19 gånger mer än 3,7 miljarder kronor.

Video: Skattebetalarna – Isberget

Men svenska folket, det mest hjärntvättade folket i världen, gick ånyo på deras bluff. SAP återtog regeringsmakten 1994. Ms förtroende skadades svårt under regeringsperioden ty de var i praktiken knähund till SAP medans dessa kunde spela på myten om att de skulle fixa ekonomin. Trots att det var deras finanspolitik som skapat 90-talskrisen.

NyD åkte ur, KD klarade sig med nöd och näppe. Både C och FP backar men M lyckas öka lite. De stora vinnarna blir det rödgröna patrasket. socialdemokraterna ökar sina si¤ror rejält. V som nu bytt inriktning från brutal kommunism till brutal feminism ökar också. MP återvänder till riksdagen (ironiskt nog, med en kraftig EU-kritisk linje. Oj vad tiderna förändras.

Lika maktkåta som socialdemokraterna var FPs partiledare Bengt Westerberg. Han var beredd att sälja sin själ till djävulen för att få sitta vid regeringsmakten. Efter valet inledde SAP och FP förhandlingar vilka inte resulterade i någon koalitionsregering. I sin frustration valde då FP att rösta emot SAPs nyvalda Carlsson-regering. Samtliga andra partier la ner sina röster utom, SAPs trogna dörrmatta, V – som självklart röstade för den nya regeringen.

Image result for estonia färjan

Dagar innan den nya SAP regeringen tillträdde sänktes färjan Estonia. Sedan dess har SAP varit mycket effektiv med att lägga på locket. Man har effektivt stoppat alla initiativ att ta reda på vad det var som hände. I själva verket vet SAP mycket väl vad som hände och varför. Estonia fraktade känsligt, stulet, krigsmateriel från Sovjetunionen och sänktes därför ty i och med sin last av krigsmateriel var Estonia inte längre en personfärja utan ett krigsfartyg. Speciellt Mona Sahlin var mycket aktiv vid denna mörkläggning. Den då sittande regeringen är därför skyldig till massmord.

År 1994 hamnade den nya regeringen Carlsson, med sin nye finansminister Göran Persson, åter i konflikt med facken. Även med de borgerliga skulle de få uppleva konflikter i riksdagen. Men tack vare samarbeten med främst C lyckas SAP genomföra de skattehöjningar som regeringen Carlsson hade på dagordningen.

Kommunikationsministern Ines Uusmann skickades år 1995 till Bürgenstock i Schweiz för att delta på Bilderbergmötet. Ett år senare år 1996, skulle hon göra sig känd för ett mycket märkligt uttalande: om hur internet inte skulle bli någon succé och att det bara var en kort trend som just då hade blivit mycket populär.

Frågan är om hon inte hade blivit lite vilse och missförstått vad hennes härskare försökte förklara för henne. Den 12 maj 1996 skrev hon i SvD:

Jag vågar inte ha någon alldeles bestämd uppfattning men jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet. Att sitta och surfa på nätet tar en himla massa tid. Vad är det bra för?

Det kanske är så att det är något som vuxit upp nu. Alla pratar om internet men kanske är det övergående och sedan blir inriktningen mer specificerad.

Image result for expo+sverige

Läckan avslöjar: George Soros betalade Expos ”gräsrotsrörelse” för valet 2014

EXPO

Stiftelsen EXPO grundas 1995. Denna organisation har en del av sina rötter i RSR Riksförbundet Stoppa Rasismen (RSR) som var en riksorganisation som grundades i Södertälje på 80-talet. Denna typ av rörelser drog som vanligt till sig människor som på något sätt hade en förankring till SAP eller någon annan vänsterextrem rörelse och därmed lätt kunde utnyttjas av staten. De organisationer som stödde denna typ av rörelser var i första hand organisationer som fick bidrag av staten men staten själv gav också ofta sitt stöd direkt. I första hand handlade det på 80-talet mycket om opinionsbildning. När SAP på 70-talet införde mångkulturen och borgerligheten inte uppfyllde sitt uppdrag som opposition, i sociala och kulturella frågor, så resulterade detta i reaktioner. Sverige hade aldrig någon motsvarighet till Enoch Powell i England. Med en början på 80-talet kom kraftiga reaktioner som kunde ledde till extremism. Detta blåstes upp av etablissemanget självt och nåde sin klimax i början av 90-talet. 

Image result for antifascist symbol+sverigeI och med att RSR inte anordnade några gaturörelser, så som vänstern var vana vid, valde vissa att bilda en svensk gren av  Anti-Fascistisk Aktion (AFA). Motsägelsefullt val av namn ty om Sverige har några fascister så är det just AFA. AFA i Sverige bildades enligt dem själva då RSR inte utförde några motdemonstrationer. Man kunde inte tåla att patrioter hade hyllningsdemonstrationer till Kung Karl XII (den 30 november 1991).

Men RSR skulle så småningom flagna bort. På 90-talet tog Nätverket Mot Rasism över. Den här gruppen gjorde inte någon hemlighet av sina kopplingar med extrema och våld-samma rörelser inom vänstern.

Parallellt med dem bildades även EXPO. EXPO var och är än idag mer av en underrättelseorganisation. Folk kopplar dem vanligtvis till kommunisterna och de mest vänster-extrema rörelserna. Detta är dock fel ty de mer intressanta och mäktigare kopplingar finner man till SAP –EXPO är mer av en ersättare till organisationen IB (Informations-Byrån).

Socialdemokraternas indoktrineringsskola ABF har sedan början upplåtit ett stort utrymma åt EXPO. Det är alltså inte bara en underrättelsetjänst för den så kallade antirasistiska rörelsen utan i första hand för SAP.

Image result for stieg larsson

Stieg Larsson

EXPOs främsta förgrunds figur när det bildades var den kommunistiske journalisten och författaren Stieg Larsson. Larsson som i sin tur spenderat mycket av sin tid, sedan 70-talet, i England och inte minst i City of London. Där samarbetade han väldigt nära med Scotland Yard. Där blev han bekant med Graeme Atkinson som koordinerar AFA-rörelsen över hela Europa. Kopplingarna mellan EXPO och AFA är inte heller någon hemlighet i övrigt. Larsson skrev artiklar åt den brittiska ”antirasistiska”tidningen, Searchlight, en grupp som i sin tur grundades av kommunisten tillika MI5-agenten Gerry Gable. EXPO är än idag noga med att hylla Searchlight som sin främsta inspirationskälla. Larsson skulle så småningom återvända till Sverige för att grunda EXPO år 1995.

jan-guillou

Jan Guillou

Jan Guillou som varit en agent åt Sovjetiska KGB, och som vet en del om hur underrättelsetjänster arbetar, förklarade redan 1996 att EXPO arbetade som en klassisk underrättelsetjänst. Journalisten Per Landin kritiserade EXPO redan 1997 för att lättvindigt offentligt stämpla människor som högerextrema.

Ibland tycks det räcka med att ha en förre detta arbetskamrat som varit kusin till en avhoppad nydemokrat för att hamna på EXPOs svarta lista.

Precis som alla andra vänsterextrema organisationer med starka kopplingar till så väl vänsterextrema rörelser och SAP så finansieras EXPO främst med statliga pengar.

Det finns diverse statliga organ, statligt finansierade grupper, statligt finansierade institutioner, som stöttar EXPO ekonomiskt. Några exempel är: Kulturrådet, Stiftelsen Hela Sverige och Allmänna Arvsfonden. Utöver dessa erhåller EXPO pengar från den bortgångne Stieg Larssons litterära verk.

EXPO har redan från början haft en unik och privilegierad status bland de etablerade medierna i Sverige. De används ständigt som källa för falska nyheter. Målet är att få tyst på regimkritiska röster som på ett eller ett annat sätt uppfattas som hot mot socialdemokraternas hegemoni. På samma sätt som Searchlight har en tyst allians med det engelska Labour i England. På samma sätt har EXPO en tyst allians med socialdemokraterna och därmed effektivt kunnat manipulera en stor del av Sveriges befolkning.

Kommer ni håg att SAPs ordertagning från City of London gällde redan under Brantings tid – i början av 1900?

 

Carlsson byter arbete

Image result for mona sahlin+tobleroneI augusti 1995 meddelade Ingvar Carlsson sin avsikt att lämna posten som partiledare för socialdemokraterna och därmed även lämna posten som Sveriges statsminister.

Efter Estoniakatastrofen försvann många tänkbara efterträdare till Ingvar Carlsson. Därför betraktades den relativt nya vice statsministern, Mona Sahlin, som det troligaste valet till ersättare. Men i oktober 1995 satte affären med Toblerone stopp för dessa planer.

 

Sedan dess har hon visat sig vara djävulen själv när hon stoppade den undersökning som skulle visat att Estonia sänktes. Estonia fraktade på uppdrag av Sverige stulet krigsmateriell och var därmed ett tillåtet mål. Sannolikt för ryssarna/sovjet.

Det blev istället finansministern, Göran Persson, som tog över efter Ingvar Carlsson. I december 1995 blev det klart att Göran Persson skulle bli Carlssons efterträdare. Det hela drog ut på tiden men på SAPs partikongress valdes Göran Persson, i mars 1996, till partledare och fick därmed överta posten som statsminister. En turbulent 10 års period för socialdemokraterna var därmed över.

Efter sin tid som Statsminister skulle Ingvar Carlsson leda FNs Rwanda-kommission. Här skulle Carlsson alltså delta i FNs ursäktande rapport om folkmordet i Rwanda –rap-portens slutsats: FN kunde ha gjort mer och till och med hindrat folkmordet.

Att FN var upphovet till folkmordet sopades under mattan. Ingvar Carlsson fick senare även leda utredningen av Göteborgskravallerna.

Tillsammans med en globalist från Guyana, Shridath Ram-phal, ledde Ingvar Carlsson The Commission on Global Governance. En internationell organisation vars uttalade mål var, och är, att skapa en centralstyrd världsregering. Ramphal och Carlsson författade rapporten Our Global Neighborhood där de båda globalisterna slår fast att det är nödvändigt att avväpna alla fria medborgare, i samtliga länder, för att kunna få en världsregering under FN. I rapporten var de mer måna om att avväpna fria medborgare än att avväpna stater:

Militarisering139 i dag innebär inte bara regeringar som spenderar mer än nödvändigt för att bygga upp sina militära arsenaler. Det har i ökande utsträckning blivit ett globalt samhällsfenomen, vilket bevittnas av den övergripande efterfrågan och användningen av alltmer dödliga vapen av civila – oavsett om individer som söker ett sätt att försvara sig själv, gatugäng, brottslingar, politiska oppositionsgrupper eller terroristorganisationer .

Rapporten är en del av innehållet i Vatikanfördragen och dokument140


139 http://clclibrary-org.tripod.com/cgg2.html

140 http://clclibrary-org.tripod.com/contents.html


The Commission on Global Governance bestod av:

Co Chairman: Ingvar Carlsson (Sweden), Shridath Ramphal (Guyana)}
Members: Ali Alatas (Indonesia), Abdlatif Al-Hamad (Kuwait), Oscar Arias (Costa Rica), Anna Balletbo (Spain), Kurt Biedenkopf (Germany), Allan Boesak (South Africa), Manuel Camacho Solis (Mexico), Bernard Chidzero (Zimbabwe), Barber Conable (United States), Jacques Delors (France), Jiri Dienstbier (Czech Republic), Enrique Iglesias (Uruguay), Frank Judd (United Kingdom), Hongkoo Lee (Republic of Korea), Wangari Maathai (Kenya), Sadako Ogata (Japan), Olara Otunnu (Uganda), I.G. Patel (India), Celina do Amaral Peixoto (Brazil), Jan Pronk (Netherlands), Qian Jiadong (China), Marie-Angelique Savane (Senegal), Adele Simmons (United States), Maurice Strong (Canada), Brian Urquhart (United Kingdom), Yuli Vorontsov (Russia)
Secretary-General: Hans Dahlgren (Sweden)

Rapporten kritiserades kraftigt av bland andra, den konservativa amerikanska tidningen The New American och det konservativa amerikanska sällskapet John Birch Society.

Olika högergrupper i USA använde rapporten, författad av bland andra Carlsson, som bevis för att det fanns en plan hos de socialistiska globalisterna att upprätta en världsregering. Denna regerings huvudsyfte skulle vara att avväpna världens folk för att lättare kunna förtrycka dem under global marxism. Så någon nytta har Ingvar Carlsson gjort.

Sammanfattning

Ingvar Carlsson ärvde Olof Palmes katastrof. Carlssons 10 år blev en tid där alla skyllde på alla. Inte kunde man tala klarspråk om Olof Palmes roll för ekonomins förfall. Per-Olof Edin, Allan Larsson, Kjell-Olof Feldt, Ingvar Carlsson, Stig Malm, Bengt Dennis, riksbanken, LO, SAP, alla bråkade med alla. Men värst av allt var att samtliga av dessa socialister insisterade på att den enda lösningen var mer keynesianism, ‡er statliga kontroller, fler regleringar, höjda skatter, fler marknadskontroller och så vidare.

Man skulle kunna kalla dem för totalt okunniga men det är inte sanningen. I bakgrunden fanns den djupa svenska staten och den var inte förberedd för förändringarna som kom slag i slag. Den körde samma race den alltid gjort och inte ens under den brinnande 90-talskrisen ville man erkänna att den socialistiska medicinen inte hjälpte ekonomin utan skadade den ytterligare. Socialister betraktar marknaden och folket som något de måste tämja och tvinga ner på marken. Dessbättre så blir reaktionerna bara starkare ju mer brutal medicineringen från staten och socialisterna blir.

Devalvering av den svenska kronan fortsatte även efter 90-talskrisen och skuldsättningen av Sverige och svenskarna ökade. När det värsta ebbat ut skulle den svenska eliten bli lite mer försiktig och långsiktig i sitt förgörande av Sveriges ekonomi. Det skulle nu inte vara riksbanken ensam som bestämde när värdet på kronan skulle devalveras och där-med svenskarnas köpkraft försämras. Efter 90-talskrisen, skulle det istället bli en kombination av många ingrepp och detta startade efter Socialdemokraternas valseger år, 1994, med Perssonplanen.

Så var det, finansministern Göran Persson, hade en plan precis som Stickan i Jönssonligan och precis som Stickans planer gick det åt helvete.

Det är i första hand Göran Persson och hans plan som är roten till dagens stora skuldsättning av svenska folket och de bubblor som blåses upp.

Ingvar Carlsson ledde SAP från 1986-1996, alltså i 10 år. Även om han inte var Sveriges statsminister, mellan 1991-1994, så var det ändå SAP som avgjorde ty nu var inte bara SAP totalt infiltrerat av frimurarna utan även de andra partierna. Bildt hade också blivit en Bilderbergare med flera andra politiker. Till detta kommer så barnsligheter som att vissa partier inte kan tänka sig att samarbeta med andra partier. Nu var det Bengt Westerberg (FP), vice statsminister, som till varje pris ville undvika ett samarbete med NyD som han såg som högerextrema. Inte för att Bert Karlsson var en pajas – det hade man kunnat förstå.

Så för de allra viktigaste frågorna var Bildt tvungen att vända sig till Carlssons parti. De viktigaste reformer som skedde under Bildts regering skedde endast på SAPs villkor. Så SAP hade inte lämnat regeringstaburetterna – som Carl Bildt och SAP ville framställa det.

Även under Carlssons tid som ledare för SAP ser vi den obehagliga vurm för brutala diktaturer, som är SAPs credo, liksom att de använder myndigheter för att se till att svenska skattebetalares pengar går till dessa diktaturer för att till

De korta och turbulenta regeringsperioderna då Fälldin och Bildt fick sitta som statsministrar har inte rubbat detta SAPs maskineri. SAP har aldrig lämnat makten ifrån sig. Valen är och har alltid varit ett spel för gallerierna. 

Carlsson såg även till att Sverige blev medlem i det marxistiska EU.
På 80-talet var SAP försiktiga och ville inte stötta sig med Sovjet. Men i och med Berlinmurens fall fanns ej längre några hinder. SAP ville vara med och påverka EU i en än mer socialistisk riktning. Därför är det inte konstigt att EU plockar kommissionärer från favoritlandet Sverige.

Den redan ideologiskt erövrade borgerligheten såg på EU som en eventuell väg ut ur socialismens Sverige. Denna bedömning var dock grovt felaktigt då vi direkt fick efer re-gleringar på företagandet – bland annat skall gurkor vara raka, alla banker och föräkringsbolag skall följa samma regleringsbrev, allt utsäde skall komma från Monsanto (numer ägt av Bayer) osv. Glädjande nog har Monsanto gjort sin första förlust i en fransk domstol141.


141 https://constitutionalhealth.com/healthy-living-lifestyle/-big-win-for-real-food-monsanto-…nally-loses-in-court.stml


Efter inträdet i EU har den svenska myndighetsstyrningen blivit än mer aggressiv. Det har blivit fler arbetsmarknadsregleringar, miljöregleringar och byråkratier efter att vi gick med i EU, inte färre.

När väl Ingvar Carlsson är klar med Sverige är SAPs landsförräderi konsoliderat. Och makten lämnas nu över till en psykopat med diktatorskomplex.

Referenser

[1] Danne Nordling, Orsakerna till 90-talskrisen.

[2] Bengt Nilsson (Ethno Press), 20180121, Vem hjälpte Robert Mugabe till makten?

[3] Bengt Nilsson (Ethno Press), 20180121, Så ska vi glömma biståndet till Zimbabwe.

[4] DagensPS, 20180121, Spionjägaren: S-toppar i hemliga möten med Sovjet.

[5] http://detopaverkadesinnet.blogspot.se/2014/01/ socialdemokraternas-ruttna-historia-del.html

 



Kategorier:Svensk politik, Världspolitik

Etiketter:, , , , , , , ,

1 svar

%d bloggare gillar detta: