Detta är en bilaga till huvudartikeln SAPs historia från Palme till Löfvén
http://www.syntes.be/kaos/SAP/HistoriaSAP.pdf

De fyra partiledarna/statsministrarna:

Olof Palme
Ingvar Carlsson
Göran Persson
Stefan Löfvén
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

I föregående kapitel avhandlades all den kriminalitet och det landsförräderi som begicks under Ingvar Carlssons tid. Olof Palmes tidiga socialistiska experiment hade fått marknaden att reagera. Men lösningen som socialdemokraterna skulle erbjuda, under Persson, blev ett än värre bedrägeri. Ett bedrägeri som drabbar Sveriges befolkning långt in i framtiden. Diktatorn Persson drev igenom sin vilja – vare sig folket ville det eller inte.

http://www.syntes.be/kaos/SAP/HistoriaSAP.pdf

Under valrörelsen 1994 lanserade Anne Wibble, finansminister, den borgerliga regeringens ekonomiska Natalieplan. Där föreslogs en del vettiga nedskärningar och besparingar inom den tunga offentliga sektorn. Socialdemokraternas svar till Natalieplanen blev Perssonplanen. Där infördes kraftiga skattehöjningar och de besparingar som gjordes hade som enda syfte att rädda statens fortsatta expansion. Perssonplanen ville inte rädda Sverige, svenska folkets ekonomi, utan socialisera mer.

Göran Persson genomförde, under sin tid som finansminister, sin plan. Hans uttalade mål var att sanera Sveriges finanser. Men han lyckades bara att balansera statens siffror på bekostnad av svenska folkets privata hushållsekonomi.

Det är efter SAPs valseger 1994 som dagens bubblorna har sin början och de kan härledas till just Perssonplanen.

1 till varje pris rädda den socialistiska staten, via kortsik-tiga besparingar,
2 fortsätta statens expansiva slöseri och
3 suga ut landets skattebetalare än mer.

Göran Perssons ledning blev inte annorlunda. Istället för att i grunden förändra Sveriges ekonomiska system, efter 90-talskrisen, sköts problemen upp till framtiden då dagens barn och ungdomar får ta över bördan. De kommande ekonomiska kriserna kommer bli än värre och grunden härför har diktatorn Göran Persson lagt.

Perssonplanen

Efter valet 1994 kom socialdemokraterna åter till makten. Ingvar Carlsson blev återigen statsminister och Persson blev den nye finansministern. I och med detta kunde Persson-planen genomföras tack vare en komfortabel position för Carlssons regering – med lite drygt 45 % av rösterna bakom sig. De kunde dessutom luta sig mot både V och C för att genomföra sin budget. Men redan första fasen av Persson-planen skulle bli ett totalt misslyckande! 90-talskrisen var över men Perssons plan hindrade effektivt en naturlig återhämtning. Istället förvärrades läget.

En massarbetslöshet på en bra bit över 10 % blev resultatet av höjda skatter. Samtidigt som facken beklagade sig över minimala och harmlösa nedskärningar vilka inte nämnvärt sänkte utgifterna. De regleringar som infördes medförde att Sverige hamnade, vad gäller företagsklimatet, på samma nivå som Honduras och Pakistan. I välståndsligan hamnade Sverige i botten bland alla jämförbara industriländer.

Men finansminister Persson var inte riktigt klar. Han skulle som statsminister återlansera Perssonplanen. Ingvar Carlsson varade inte länge, efter valet 1994, vilket han nog inte var ledsen över. Det var trots allt Persson som hade sabbat Sveriges återgång till en stabil ekonomi och statsminister Carlsson fick ta emot alla attacker som borde varit riktade mot finansministern I slutändan är det alltid statsministern som är ansvarig.

Lars Tobisson

Moderaten Lars Tobisson, en av få riktiga konservativa moderater, synade Perssons bluff. Under förra mandatperioden hade Tobisson skött kontakterna mellan M och NyD något som klart ogillades av FPs Bengt Westerberg. Lars Tobisson hade noggrant studerat hur Persson, under Ingvar Carlssons regering, ställt till Sveriges ekonomi år 1995. Under det året fick den socialdemokratiska regeringen konstant ändra sina prognoser till allt dystrare siffror.

I januari 1996 skrädde Tobisson inte orden. I riksdagens sista partiledardebatt ställde han Ingvar Carlsson mot väggen. I samma veva synade han finansminister Perssons kommande bluff.

I stället för att ta itu med de strukturfel som plågar svensk ekonomi överväger Socialdemokraterna t o m förslag som förvärrar problemen. Ett sådant är det återfall i fondsocialism som ligger i tanken att AP-fonden skall få köpa fler aktier. Den senaste Persson-planen innehåller flera andra exempel – höjda skatter på inkomster och energi, återställda ersättningsnivåer i socialförsäkringarna och mest anmärkningsvärt av allt: fribrev till kommunerna att, trots höstens tal om låneförbud och utgiftstak, driva verksamhet på kredit. Hur detta skall ge jobb i den enskilda sektorn är obegripligt.¹⁴²

¹⁴² Riksdagens snabbprotokoll http://data.riksdagen.se/dokument/GJ0944

Flera skattehöjningar på så väl inkomst som energi, härjningar i pensionsfonderna och ovanpå det fick kommunerna fribrev att slösa pengar på kredit.¹⁴³

I regeringsförklaringen anges det mål för saneringen av statsfinanserna men inte hur de skall nås i en tid av ekonomisk avmattning och ökad arbetslöshet. Det sägs inget om hur den tillväxt skall komma till stånd som krävs för ‡er företag och nya jobb.¹⁴⁴

¹⁴³ År 2018 visar det sig att allt flera kommuner är bankrupta. Hade de varit privata företag hade de fått göra konkurs.

¹⁴³ https://data.riksdagen.se/…l/EBEAD7E5-6EED-4167-B5AF-CF4416322B1C

Persson mörkade sin strategi och det enda man skulle få reda på var de vanliga skattehöjningarna och massregleringarna vilka gjorde det än svårare – och då särskilt särskilt för de mindre företagen.

Även långt in på sommaren 1996 fortgick debatten. Inte var Lars Tobisson perfekt men han var i stort sett den enda riktiga oppositionen mot den katastrofala SAP-regeringen. Och då menar jag Tobisson själv, ty det var endast han som öppet gick till attack mot själva Perssonplanen.

Övriga borgerliga var ganska ljumma. Det barnsliga FP var fortfarande irriterade över att de inte fick ingå i en regering ledd av SAP. Medan C under ”Åsa-Nisse-Marxisten” Olof Johansson gick med på en del krav från SAP.

När regeringen Carlsson tillträdde hösten 1994, förelåg ingen beslutsvånda. Tillsammans med Vänsterpartiet återreglerade den genast arbetsmarknaden. Skatterna höjdes i en takt som saknar motstycke. Till dags dato är skattehöjningarna 19 gånger större än vad Ingvar Carlsson ville tillstå i valrörelsen, närmare 80 miljarder kronor. Sedan tog det slut. När skatterna höjts och arbetsmarknaden återreglerats, började regeringen bygga på den långbänk som i dag täcker det mesta av rikspolitiken.¹⁴⁵

¹⁴⁵ http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/ protokoll/riksdagens-snabbprotokoll-199596110-onsdagen_ GJ09110/html

När man talar om 90-talet hör man oftast om Göran Perssons ”nedskärningar”och ”åtstramningar”. Sanningen är den att när man det gäller ekonomisk politik så finns det olika typer av åtstramningar.

Faktum är att under Göran Persson gjordes inga riktiga nedskärningar och ej heller några verkliga effektiviseringar. Tvärtom expanderade staternas utgifter och skatterna höjdes som aldrig förr! Staten växte! Statens utgiftspost växte! De offentliga utgifterna växte under Göran Persson trots de så kallade ”nedskärningarna”.

Anledningen är att det finns två olika sätt att genomföra en ekonomisk politisk åtstramning:

1. Den första åtstramningen är att förenkla för den privata sektorn. Man ser staten och den offentliga sektorn som en börda för den produktiva privata sektorn.

2. Den andra åtstramningen är att försöka bevara välfärdsstaten genom recessionen (lågkonjunktur). Det blir endast vissa temporära eller betydelselösa nedskärningar för att försöka bevara bördan på den produktiva privata sektorn.

Alltså den första sortens åtstramningens mål är att permanent minska bördan av den offentliga sektorn. Den andra sortens åtstramning handlar om att endast temporärt reducera vissa av statens utgifter. På ett sådant sätt att man på sikt kan fortsätta att expandera utgifterna och därmed även bördan på den produktiva privata sektorn. Gissa vilken Göran Persson valde? Ja, det senare, så klart!

Följande två videor, från ekonomen Sven Larson¹⁴⁶, förklarar det hela mycket väl:

¹⁴⁶ https://papers.ssrn.com/sol3/cf_dev/AbsByAuth.cfm?per_id=1672186

Video 1 Austerity: Theory and Practice. Part 1

Video 2 Austerity: Theory and Practice. Part 2

De så kallade nedskärningarna drabbade en del medborgare men detta kan inte jämföras med den kraftigt utökade skattebördan på alla medborgare under Perssons regering. Utan denna enorma skattebörda hade fler svenskar kunnat göra sig oberoende av staten. Till exempel hade pensionärerna fått behålla sina inbetalda pensioner.

Ännu bättre skulle de ha gått med skattelättnader. Men det hörde inte till Perssons plan. Han ökade skattebördan på varenda svensk arbetare med hela 47 %! Något som i slutändan skulle innebära en försämrad levnadsstandard för varje arbetande svensk. Vilket i sin tur skapade fler hemlösa svenskar och fattigpensionärer.

Hur än Persson gjorde så förblev siffrorna röda! Men Persson skulle till slut göra något som skulle försätta Sverige i sådana ekonomiska problem att Sverige blir omvandlat till ett u-land i praktiken. Alltså ett fattigt land på riktigt!

Statsminister Persson återkom hela tiden till hur dåligt det var att hamna i skuld. Han berättade ofta om sitt besök i USA. Amerikanerna skrattade åt honom ty han hade försatt Sverige i skuld och den ena raden av röda siffror efter den andra skvallrade om Perssons och SAPs inkompetens som försvarare av Sverige och svenskarna.

Persson författade (en spökskrivare) boken med titeln Den som är satt i skuld är icke fri. Bokens titel är så klart sann men den ser det ur statens perspektiv. För Persson gäller det att centralisera makten hos staten, det vill säga hos Persson! De enskilda medborgarna och speciellt den etniske svensken struntade han fullständigt i. För att rädda statens och kollektivets ekonomi satte han gladeligen de svenska hushållen i skuld. Perssons bedrägliga förfarande har lett till en skuldsättning utan like för svensken. Den ena ekonomiska krisen efter den andra kommer som pärlor på ett radband.

Aktuellt idag är inte minst bostadskrisen. Idag är det bankerna som i stort sett äger de flesta privata bostäderna. Detta samtidigt som svenskarna i praktiken lever ur hand i mun med lånade pengar.

Göran Persson överförde statens ekonomiska problem, skapade av SAP, på medborgarna. Detta var ingen ny socialdemokratisk idé ty redan under Palme infördes hyperinflation. Redan på 80-talet var det så illa att de svenska hushållen skuldsattes till 100 % av svenskarnas disponibla inkomst (se figur 8.1)!

Figur 8.1: Låneskulder i procent av disponibelt inkomst, 1993-2012

Redan 1998, på Ingvar Carlssons tid, var de svenska medborgarna så pass skuldsatta att själva skulden motsvarade 100 % av deras egen disponibla inkomst!

Denna ständiga ökning av svenska hushålls skuldsättning fick faktiskt ett stopp under Carl Bildts regering, 1991-1994. Men den var kvar på omkring 100 %. Vilket är mycket illa i sig! Men när socialdemokraterna återkom till makten 1994, skulle Göran Persson inleda processen för att utöka de sven-ska hushållens skuldsättning till ÖVER 100 %!

Perssonplanens lösning skulle till slut innebära att de svenska hushållens skuldsättning skulle komma ända upp till 164 % av disponibel inkomst år 2012! Detta är kanske det främsta arvet som de svenska medborgarna har fått efter Göran Persson. Under Reinfeldt, precis som under Bildt, ökade hushållens skuldsättning inte mer. Men den låg ändå fortfarande kvar på 164 % av disponibel inkomst! Något som borde sätta skräck i varenda tänkande svensk!

År 2017, under Löfven, är skuldsättningen¹⁴⁹ 185 %. I den angivna länken till ekonomifakta försöker man bortförklara detta skrämmande scenario med att tillgångarna har ökat och räntan är låg. Men det krävs inte något större mått av intelligens för att förstå att tillgångarnas värde kan gå ner. Det är det som finansiella kriser är till för. Den villa du köpt för 3 miljoner kan helt plötsligt bara vara värd 1,5 miljoner. Då kräver bankerna att den skall säljas. Men du kommer avkrävas hela lånet med ränta för all framtid.

¹⁴⁹ https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ekonomi/Hushallens-ekonomi/Hushallens-skulder/

Tänk på vad en eventuell SAP-regering under Löfven skulle kunna innebära? I synnerhet med tanke på de planerade skattehöjningar som socialdemokraterna alltid har. Ty det är precis så som socialdemokraterna tidigare gjort. Skattebördan på svenskarna har ständigt höjts, av socialdemokraterna, med effekten att svenskarna är tvungna att välja mellan att sänka sin levnadsstandard eller skuldsätta sig. Och det är det som lett till de kraftiga ökningarna av de svenska hushållens skuldsättning.

Med detta satt i perspektiv så förstår man varför de små företagen har det så svårt. Man förstår även varför landsbygden dör och varför ingen vettig tillväxt sker. Det finns helt enkelt inget sparkapital! Utan sparkapital blir det inga investeringar och utan investeringar blir det inga jobb och utan jobb blir det ingen tillväxt. Ingenting blir gjort!

Den konsumtion som riksbanken uppmuntrar till, med sina artificiellt låga räntor, innebär att svenskarna uppmuntras till att konsumera (vilket är socialismens grundidé) och därmed skuldsätta sig än mer. Detta innebär att svenskarna redan har maxat ut sin konsumtion. Det finns inget utrymme för ett sparande! Detta har lett till hushållens dramatiskt höga skuldsättningsnivåer. Folk lånar för att köpa bilar, för att köpa bostäder och för att utbilda sig. Svenska folket är nu skuldsatta upp över öronen! Det kan vi tacka Göran Persson och hans socialdemokrater för!

Här diskuterar herr Larson på svenska:

Video 5 Larsons Valvaka 5: Hushållens skuldsättning

Video 7 Larsons Valvaka 7: Fel och rätt om Sveriges exportberoende

Inför valet 1998 hade Perssons regering inte hunnit vända statsfinansernas röda siffror mot svarta siffror. Kritiken mot honom var stor. Men SAP var beredd att dela ut rejält med valfläsk. Efter en demonstration, i centrala Stockholm, om 10 000 personer mot fastighetsskatten lovade SAP och C att sänka fastighetsskatten. Men detta visade sig vara ett bedrägeri. Man ändrade på hur denna skatt skall beräknas. Fastighetsskatten ÖKADE!

Ett annat sätt att locka väljare var att dela ut mer i barnbidrag till familjehushållen. Efter att kraftigt ha beskattat Sveriges alla barnfamiljer fick de tillbaka en bråkdel.

Samtidigt fick de invällande parasiterna, med stora barnkullar, bara via barnen mer än de någonsin haft. Detta skulle bli ytterligare ett sätt för SAP att erövra mer makt över familjen. Trots valfläsket och övrigt lurendrejeri så kollapsade SAP i valet.

Lennart Dalèus

De tappade nästan 9 % av väljarstödet! De sjönk från 45,3 % (1994) till 36,4 % (1998). Ett annat parti som också drabbades hårt var C och detta berodde naturligtvis på deras usla samarbete med SAP. Olof ”Åsa-Nisse-marxisten”Johansson skulle fly det sjunkande skeppet och lämna över ansvaret till Lennart Dalèus. Vilken dessvärre var av samma skrot och korn som Olof Johansson.

Folkpartiet som varit ljumma i sin kritik av SAP tappade också. Partiledaren Bengt Westerberg som hade ambitionen att regera tillsammans med SAP hade nu ersatts av Lars Leijonborg. M gick lite framåt.

De stora vinnarna blev istället V och KD. Under mandatperioden hade vänsterns partiledare Gudrun Schyman fått utstå en del ”skrönor”från vittnen som hade sett henne i flera pinsamma situationer, bland annat i en biografsalong. Medierna som annars brukar vara snabba med att publicera alla detaljerna om pinsamma politikers fylleskandaler valde dock att lägga locket på. Istället fick Schyman ta time out och komma ut med sina problem med alkoholen. På så sätt kunde media lyfta upp vänstern till över 11 %. (Man frågar sig om folk är riktigt kloka.) KD kunde å sin sida fylla ett tomrum som fanns inom svensk politik och lyckades samtidigt få med sig missnöjet mot regeringen. De nådde också över 11 %.

Miljöpartiet fick det desto svårare med sitt budskap och backade något men höll sig ändock kvar i riksdagen om än med nöd och näppe. NyD misslyckades i sitt sista försök att åter ta sig in i riksdagen – strax efter valet lades partiet ner.

Men trots Göran Perssons stora misslyckande i 1998 års val fick han fortsätta regera. SAP kunde dock inte längre luta sig mot de små vänsterliberala mittpartierna. Istället skulle det bli MP och V som skulle ge Persson stöd för den socialistiska politiken.

Göran Persson

Sionisten Göran Persson föddes år 1949 och var den yngste av fem barn (Karin Persson, född Jonson, och Thomas Persson). Informationen om Göran Perssons släkt är mycket knapp men vi vet dock att hans kusin Mikael Sjöberg också har varit högt uppsatt inom socialdemokratin. Idag arbetar kusinen som generaldirektör för Arbetsförmedlingen.

År 1969 gick Persson ut Ebersteinska gymnasiet (som då hette Teknis i Norrköping). Lumpen gjorde han sedan på P10 som handräckningsman. Ifall detta berodde på Perssons brister i intelligens och fysik eller det berodde på medvetet försök att få en frisedel vid mönstringen är oklart.

Vidare studerade Persson sociologi vid Örebro universitet. Han skulle dock inte hinna avsluta sina studier ty han blev ombudsman för SSU, år 1971. Strax därefter blir han studiesekreterare åt ABF och mot slutet av 70-talet blir han engagerad i skolstyrelsen i Katrineholms kommun. Under denna tid träffade han sin första fru, Gunnel Claesson.

Vid SAPs valförlust 1979 valdes han för första gången in i riksdagen. Dock stannade han inte längre än en mandatperiod. Han engagerade sig återigen i kommunpolitiken på 80-talet. År 1985 blev han kommunalråd i Katrineholms kommun. Det är nu han visar att han är en maktmänniska som tycker om att centralisera så mycket makt som möjligt till sig själv. Detta ledde till att han oftast fick igenom sin vilja även om det innebar att köra över folket. Något som partiledningen lade märke till och år 1989 plockade Ingvar Carlsson in Persson i sin regering. Eftersom Persson hade mycket erfarenhet av skolsystemet i Katrineholms kommun fick han bli skolminister hos Ingvar Carlsson.

Vid valet 1991 blev han återigen invald i riksdagen men han förlorade posten som skolminister – ty SAP förlorade. Persson fortsatte dock att målmedvetet klättra inom socialdemokratin. Till slut dök han upp som finansministerkandidat inför valet 1994. Det var då Perssonplanen såg dagens ljus. De skattehöjningar som utlovades innan valet blev högre efter valet.

Under sin tid som finansminister lämnade han sin första fru, Gunnel och gifte om sig med den socialdemokratiskt engagerade radikalfeministen Annika Barthine.

Det var planerat att Ingvar Carlsson skulle träda tillbaka efter valet. En kvinna vid namn Mona Sahlin sågs som kronprinsessan. Men det alternativet försvann i och med Tobleroneaffären (mer om detta i nästa kapitel). Chabad-juden Jan Nygren och Ingela Thalén tackade också nej till att ersätta Ingvar Carlsson som partiets ledare och därmed som statsminister. Många av de andra möjliga kandidaterna hade redan dött i Estoniakatastrofen. Därmed blev Göran Persson det självklara valet.

Erik Åsbrink

År 1996 utsågs Göran Persson till partiledare för SAP och fem dagar senare blev han även statsminister. Persson utsåg juden Erik Åsbrink till finansminister – en socialistiska skurk som numera arbetar åt Goldman Sachs. Det är inte konstigt då Åsbrink hjälpte bankmaffiorna att ta över ägandet av den privata bostadsmarknaden. Detta gjordes via den växande bostadsbubblan och hushållens ständigt ökande skuldsättning.

Persson och Åsbrink skulle med hjälp av den dåvarande riksbankschefen (och Bilderbergaren), Urban Bäckström, år 1999 göra riksbanken mer ”självständig”från riksdagen.

Beslutet kan tyckas nödvändigt med tanke på hur hårt SAPs politik påverkat den svenska kronan. Men även om man tagit bort den öppna politiska påverkan, över riksbanken, har man inte tagit bort den ekonomiska politiken som stockholmsskolan och keynesianismen står för. I praktiken har inget förändrats med en ”självständig” riksbank.

Precis som The Federal Reserve i USA är riksbanken en kvasistatlig verksamhet.¹⁵⁰ Det enda som har förändrats, är att den har blivit mer hemlig. Vi vet inte vilka som väljer riksbanksledamöterna eller hur riksbankschefen utses.

¹⁵⁰ Federal reserve är privatägd men framstår för gemene man som en del av staten. I praktiken fungerar riksbanken på samma sätt.

Till detta kommer att Sverige ej längre trycker svenska pengar utan det görs numer av det amerikanska bolaget Crane Currency (sedlar) samt i Nederländerna av bolaget Koninklijke Nederlandse Munt (mynt) vilket framgår av nedanstående förfrågan:

Hej,

Riksbanken har för närvarande avtal med det holländ-ska myntverket. De nya mynten tillverkas i Nederländerna av Koninklijke Nederlandse Munt. Sedlarna tillverkas för närvarande av Crane AB.

Mvh
Information Riksbanken

Till detta kommer att sedelhanteringen numer sköts i Malta. Detta innebär de facto att Sverige ej längre är ett självständigt land utan vi styrs av bankmaffian.^{151 152}

¹⁵¹ I 263 år har de svenska sedlarna tillverkats på Tumba pappers-bruk. Men nu ser det ut att vara slut med det, sedeltryckningen ska nämligen ‡yttas till Malta. Det skriver Aftonbladet. Det amerikanska finpappersbolaget Crane Currency köpte Tumba pappersbruk av Riksbanken vid årsskiftet 2001/2002 för 154 miljoner kronor.. I tisdags meddelade man sina arbetare, Riksbanken och Botkyrka kommun att verksamheten flyttas till Malta.

Totalt har 170 personer varslats och fackliga förhandlingar har inletts. Däremot kommer pappersbruket, designteamet och supportfunktionerna att bli kvar i Tumba, uppger Crane Currency i ett uttalande som Aftonbladet tagit del av.

Riksbanken ska ha fått beskedet att tillverkningen kommer fortsätta i Tumba fram till årsskiftet, och kanske är det sista ordet inte sagt. ”Sedan vi sålde tryckeriet till Crane har vi gjort upphandlingar, och då har det blivit Crane som tillverkat våra sedlar. Men det här är någonting som vi måste titta på, hur vi ska agera”, säger Tomas Lundberg, presschef på Riksbanken till Aftonbladet.

”Det är lite av en sedelhistoria som går i graven här”, säger han.

¹⁵² Numer trycks svenska pengar i City of London

Till näringsminister skulle Göran Persson utse sin gode vän och fackpamp, Björn Rosengren, som år 1999 skulle delta i Bilderbergmötet i Portugal. Rosengren gjorde sig även mycket känd som en stark kritiker av nationalism. Året därpå deltog även chabadjuden Leif Pagrotsky, utrikesminister, vid Bilderbergmötet i Belgien.

Pensionerna: Hur röda siffror blir svarta

De röda siffrorna och det dåliga opinionsstödet förföljde Persson en bra bit in på 90-talet. Men det fanns ännu en sak som Göran Persson kunde driva igenom. Ett bottenlöst svek mot landets pensionärer. Inte nog med att svenska hushållens skuldsättning höjdes rejält till följd av de artificiellt låga räntorna och vansinniga skattehöjningar. För att täppa till luckorna i ekonomin och omvandla de röda siffrorna till svarta genomförde Persson det som bör betraktas som den andra öppna stölden av Sveriges pensionärers pengar!

Den så kallade pensionsbromsen och konfiskationen. En stöld som försvarades av Sverigedemokraterna, år 2014, via deras ekonomiske talesman Oscar Sjöstedt.

Redan efter 90-talskrisen uppstod diskussion om hur man skulle gå till väga för att förändra pensionssystemet. Denna diskussion, i kombination med den ekonomiska krisen, utnyttjade Persson för att genomföra sitt monumentala svek mot de svenska pensionärerna.

Efter valet 1998 inledde Persson processen för att genomföra den så kallade pensionsbromsen ¹⁵³.
År 2000 stal Göran Persson 260 miljarder kronor av pensionärerna pengar!

¹⁵³ https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/statens-o¤entliga-utredningar/sou-2004-105-d1_GSB3105/html

Här följer ett citat från Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF) om pensionsbromsen:

Omkring år 2000 överfördes totalt ca 260 miljarder kronor från AP-fonden (buffertfonden) till statskassan. Bakgrunden var ett riksdagsbeslut baserat på princip-propositionen 1994 om det nya pensionssystemet. Sådana överföringar motiverades med att det nya pensionssystemets konstruktion ställde mindre krav på buffertfond, bl a genom den restriktion för pensionsuppräkningarna som följsamhetsindexeringen kunde medföra. Ytterligare motiv var viss omfördelning av betalningsansvaret mellan fonden och statskassan, något som statskassan dock kompenserats för genom införande och höjning av andra arbetsgivaravgifter. Ett uttalat villkor för framtida överföring var dock att den inte skulle få äventyra en betryggande fondstyrka.

År 1998 fattade riksdagen ett mera definitivt beslut om det nya pensionssystemet bl.a. om införande av ytterligare en restriktion för pensionsuppräkningen, nämligen den automatiska balanseringen (bromsen). Det beslutet ställde helt nya och större krav på buffertfondens storlek. Märkligt nog fattade man samtidigt beslut om att försvaga fonden genom att fullfölja tidigare intentioner att överföra medel till statskassan. Man började med 45 miljarder kronor för vartdera året 1999 och 2000 och ökade sedan på så att totalbeloppet blev ca 260 miljarder kronor.

Sen ett innehållscitat från ett seminarium över pensionsbromsen på matematisk statistik, KTH. Föreläsare var Ole Settergren, huvudansvarig för utredningen:

Det var inget svårt att sälja in förslaget. Varenda riksdagsman insåg direkt att de skulle slippa ta ansvar och istället kunna skylla på en matematisk algoritm.

Sanningen är dock att dagens pensionärer var med, under Erlanders tid.¹⁵⁴, och röstade för detta system. Redan då beslagtogs pensionärernas pengar. Det enda Göran Persson egentligen gjorde var att bekräfta stölden via en bokföringsmanöver. Ty det var under Erlanders tid som APF-systemet startades. Det var även då arbetsgivaravgiften infördes.

¹⁵⁴ https://www.pro.se/PageFiles/137010/Pensionens%20historia.pdf

Det är det ironiska i det hela. De unga arbetande killarna och tjejerna köpte på 50- och 60-talet SAPs löften om trygghet. De förlitade sig på ett kollektivt system där några få socialister skulle fördela pengarna rättvist. Vi vet vid det här laget att socialister är skurkar och helt följdriktigt sjunker pensionerna.

Vi vet också att de stulna pengarna ges till de invällande parasiterna som transporteras hit av juden Soros med hjälp av juden Bonnier och Hjörne (gift med en judinna). Tillsammans kontrollerar de två sistnämda all media i Sverige – direkt eller indirekt.

Jag känner personligen endast till två små tidningar som försöker hålla sig utanför: Nya Tider och DSM. Det lyckas inte 100 %-igt ty Nya Tider uppbär presstöd vilket begränsar deras bevakning. Det får inte DSM (Debatt Sanningssökande Mediakritik) de får inget stöd överhuvudtaget. EXPO får däremot stöd liksom många andra slasktidningar på vänster-kanten. Sitter du på pengar? Stöd DSM¹⁵⁵ så att tidningen kan växa.

Faktum är att makt korrumperar och ju mer pengar och makt du ger till en politiker, eller en maktmänniska, så kommer denne till slut att utnyttja denna makt.

Dagens pensionärer måste faktiskt våga inse att de har blivit blåsta – allt sedan de var unga och röstade på SAP. De måste svälja sin stolthet, och inse hur mycket skada deras blinda tillit till staten och ett gäng socialister har kostat dem.

Deras barn är nu bland de mest skuldsatta i världen – även detta ett socialdemokratiskt svek. Vilken framtid lämnar föräldrarna sina barn? Vilken framtid lämnar pensionärerna sina barnbarn? Slaveriet!

Har det då varit dödstyst i pensionsfrågan? Nej själv deltog jag i bakgrunden i debatten men min största insats gjorde jag på min tid som redaktör för Statistikersamfundets tid-ning Qvartilen. Jag tog in en serie artiklar om pensionerna och pensionsbromsen av KG Scherman, fd generaldirektör på Riksförsäkringsverket. Dessa artiklar satte jag sedan ihop till ett särtryck av Qvartilen¹⁵⁶. Många gnölade över detta mitt tilltag. KG sågade SAPs pensionsförslag jäms med fotknölarna. Det fanns/finns gott om socialdemokrater bland statistiker. Ni känner vid det här laget till att socialdemokratins måtto är ”ta från folket och gör det beroende av staten”.

¹⁵⁶ http://syntes.be/kaos/SAP/Qvartilen-PensionssystemetUtan.pdf

Observera att det KG skriver skrev han 2007. Han kände redan då till att det nya pensionssystemet inte var till för de svenska pensionärerna. Vad han då inte kände till var den massiva invällningen av parasiter som skulle förekomma.

Med de skulder som den vuxna svenska befolkningen, tack vare socialdemokraternas judiska/sionistiska historia, bär med sig finns det inte någon större chans att Sverige klarar av att förbli ett modernt välfungerande land.

Maktmänniskan

Bosse Ringholm

Göran Persson hade den snabbaste omsättning av ministrar som Sverige någonsin haft. Han drog sig ej för att tillsätta ministrar utan kunskap. På så sätt lyckades han koncentrera makten åt sig själv. Ett flagrant exempel på detta var när Persson utsåg Bosse Ringholm till posten som finansminister år 1999.

Ringholm hade underkänt i skolan, både i matematik och i engelska, men blev Sveriges finansminister. Denne Ringholm var även en rabiat socialist och en före detta SSU-ordförande som öppet gav sitt stöd till de kommunistiska regimerna i Vietnam och Kambodja.

Perssons ledarstil var ganska brutal och han utnyttjade alla tillfällen som gavs till att utöva sin härskarteknik över andra. Han slog ihop alla departement till regeringskansliet och därmed fick ministrarna mindre att säga till om. Makten centraliserades hos statsministern. Konsekvensen blev att Persson själv kunde kontrollera och påverka tillsättningen av tjänstemän inom de olika departementen samt fördelningen av budgeten inom departementens olika enheter.

Göran Persson, socialisten och landsförrädaren, var en varm anhängare av EU och deklarerade tidigt att Sverige skulle ansluta sig till Euron. År 2001 blev Persson EUs ordförande när Sverige blev EUs ordförandeland. I samband med detta skulle han representera EU i Nordkorea. Men detta kunde knappast ses som någon tillfällighet ty Sverige var det första landet i väst att erkänna Nordkorea. Sverige är det enda landet i väst som tidigt (på illuminatis order!?) upprättade en ambassad i denna kommunistiska diktatur.

Perssons möte med diktatorn Kim Jong Ill är ett kapitel för sig. Det är då en hård diktator (Persson) får möta en mjuk diktator (Jong) med socialismen som gemensam nämnare.

Video: Ordförande Persson – På besök i Nordkorea¹⁵⁷

Strax efter sin återkomst från Nordkorea var det för Göran Persson dags att bjuda in till ett Bilderbergmöte. Platsen som gällde var Stenungsund strax norr om Göteborg.

Besökarna för Sveriges del blev utöver Göran Persson själv, Percy Barnevik (ABB), kusinerna Wallenberg (både Jacob och Marcus), Tom Hedelius (Handelsbanken), Leif Johansson (Volvo), Lars Ramqvist (Ericsson), Michael Treschcow (Electrolux) och SAPs Leif Pagrotsky (utrikesminister).

Svenska media rapporterade inte och de få demonstranter som fanns på plats stämplades som ”högerextremister”.

Jämför detta med EU-toppmötet bara några dagar senare i Göteborg där media gav maximal uppmärksamhet. Här fanns den vidriga svenska slask- och stenkastarvänstern som visade sig från sin allra sämsta sida – för hela världen!

Helt plötsligt fanns stora massor av yrkesdemonstranter på plats och media följde hela spektaklet när vänsterextremisterna¹⁵⁸ fullständigt krossade centrala Göteborg.

År 2001 fanns mycket på dagordningen hos den globala eliten. Man var intresserad av att ta del av den lukrativa opiummarknaden i Afghanistan. Göran Persson ville gärna få in ‡er intäkter och han hade inte något emot att delta i ett knarkkrig för att få in sin del av knarkpengarna. Detta är den egentliga anledningen till att svenska soldater …nns i Afghanistan.

Även Euron fanns på agendan och där hade Persson varit mycket tydlig redan från början. Vad gäller vapenhandeln gällde samma process som under Olof Palmes tid.

Efter judens terrorattack 9/11 i USA följde Sverige med in i opiumkriget i Afghanistan. Man utökade samarbetet med NATO och medverkade i diverse utrikespolitiska illdåd.

Med alla dessa kriminella handlingar och bedrägerier kunde statsminister Göran Persson till slut vända de ekonomiska siffrorna – från rött till svart. Han skulle även få råd att dölja arbetslösheten med subventionerade jobb lagom till valet 2002. Det hade inte varit lätt; IT-bubblan sprack och Ericsson tvingades varsla många.

Persson fick hjälp av Public Service för att under mandatperioden stärka sitt eget varumärke. Med hjälp av lite PR och svarta siffror fick Persson upp stödet för SAP inför valet.

I valet 2002 pågick en het debatt mellan Göran Persson och Ms Bo Lundgren om skatter och arbetslöshet. Lundgren utmanade Persson på många punkter. Men Public Service hade förberett en smäll mot M som skakade om hela partiet.

Det så kallade Valstugereportaget¹⁵⁹ sänkte M i ett Sverige där ”antirasismen” var den

https://www.youtube.com/watch?v=_GVm3oW-SXE

nya statsreligionen. Detta skulle slå hårt mot M men det var inte alla moderater som blev ledsna. Många inom partiet såg detta som en möjlighet att en gång för alla rensa ut de sista spåren av konservatism ur partiets ledning. Så skedde också och vi fick Fredrik Rheinfeldt – en annan ras- och landsförrädare (om han nu inte är neger ¹⁶⁰ som Aftonbladet hävdar).

Desto slugare var Lars Leijonborg och hans FP. De kom med krav på språktest för invandrare. Efter valet skulle detta så klart vara bortglömt. Men det viktiga för dem var att de fick många röster i valet.

Naturligtvis tappade M stort. Väljare gick till FP ty de ökade ungefär lika mycket som M sjönk. Persson lyckades bra med sin kampanj för att än en gång lura svenska folket. SAP hamnade till slut på 39,85 %. På valnatten förklarade Göran Persson att SAP var och skulle förbli den dominanta politiska kraften i Sverige de låg redan då på 40 %.

I övrigt blev det inte några större förändringar. KD och V tappade något (efter talibantalet). Centern ökade något samtidigt som MP ökade några decimaler.

https://www.youtube.com/watch?v=et3vYQBMYbI

Efter valet var dock läget fortfarande oklart. Det fanns en möjlighet för en mittenregering men förhandlingarna kollapsade. Persson och hans SAP fortsatte att regera och förstöra Sverige. 

Anna Lindh

Ytterligare en Bilderbergare inom Perssons regering var Anna Lindh. En personlig favorit hos eliten ty hon var en varm anhängare av globalismen och inte minst EU. Men främst för att hon var aktiv med att dra fram Agenda 21.

Hon var även en hycklare av rang! Idag är det nämligen känt att Sverige även deltog i kriget i Irak med resultat 500 000¹⁶² dödade barn –plus alla vuxna. Samtidigt som Sverige, efter lögnen om ”massförstörelsevapen”, hjälpte USA att bomba Irak så hade hon mage att kritisera USA för deras krig mot Irak. Ett krig som hennes egen regering deltog i. Denna kvinna, medhjälpare till massmord, ville man hedra med både staty och parknamn.

¹⁶³ https://www.nordfront.se/goran-persson-erkanner-sitt-forhallande-med-anitra-steen.smr

2003 var det dags för folkomröstning om euron i Sverige. Här ställde sig landsförrädaren Anna Lindh i spetsen för propagandan om anslutning. Sverige skulle till varje pris ha euron om SAP fick bestämma. Men valet blev ett stort misslyckande för dem, och Persson i synnerhet, med tanke på att Anna Lindh mördades mitt under valrörelsen. Trots att SAP mjölkade ur varenda tår, under de få dagar som var kvar till själva omröstningen, ville det sig inte. För första gången vågade svenskarna säga ifrån. Diktatorn Göran Pers-son fick inte som han ville.

2003 skulle även Persson göra slut med radikalfeministen Annika Barthine och istället gifta sig med sionisten Anitra Steen¹⁶³, också hon socialdemokrat och vid giftermålet VD för Systembolaget.

¹⁶³ https://www.nordfront.se/goran-persson-erkanner-sitt-forhallande-med-anitra-steen.smr

Året därpå kom ytterligare ett bakslag i och med Tsunami-katastrofen. 2004 skulle även de fyra borgerliga partierna inleda en valallians. Sakta men säkert började folk tröttna på diktatorn Persson.

2005 återvaldes han dock till partiledare av kongressen och var SAPs självklara statsministerkandidat.

I valet 2006 skulle FP drabbas av en dataintrångsskandal och de backade en hel del. Desto bättre skulle det gå för M som nu hade rensat ut alla konservativt tänkande män-niskor. KD hade svårt att profilera sig med sin nye ledare Göran Hägglund och tappade en del röster. C gick framåt något. Efter skattefiffel avgick Schyman som ledare för VPK. Hon ersattes av kommunisten Lars Ohly som såg till att VPK tappade. MP skulle å sin sida öka några decimaler.

Allt som allt samlade den borgerliga Alliansen tillräckligt med stöd för att tvinga bort diktatorn Persson och SAP.

Direkt efter valet förklarade Persson att han tänkte avgå som partiordförande och gav partiet i uppdrag att söka en ny partiledare. SAP hade åter tappat stöd och hamnat på omkring 35 %. Alliansen gick segrande ur valet och den nye statsministern blev moderaternas Fredrik Reinfeldt.

Efter sin avgång, 2007, som partiledare för SAP blev Persson konsult åt JKL ¹⁶⁴ (om man läser på deras hemsida får man intrycket av ett företag som sysslar med rådgivning). På JKL samarbetar han främst med BAE-systems och använder sina många kontakter inom vapenindustrin. Med den dolda information som han har är det inte så konstigt att han nu jobbar som rådgivande konsult.

Vore det orimligt att kräva att statstjänstemän med känslig information inte får ta dylika arbeten? Då skulle sådana som Åsbrink, Rosengren, Persson, Jan Nygren med flera förvisso bli utan arbete. Bättre det än att i framtiden bli dömda för korruption och spioneri.

År 2008 tog Persson över posten som styrelseordförande för statliga Sveaskog. Han har även engagerat sig i kampen mot så kallad ”rasism” för att på så sätt befläcka sin politiska motståndare. Dessa är främst motståndare till globalism och socialism. Han engagerar sig även för klimatlögnen.

Sammanfattning

Göran Persson kan ha varit den mest brutala och hänsynslösa ledare som Sverige någonsin valt till statsministerposten. Detta var också anledningen till att han fick ta över.

Ingen annan ledare hade kommit undan med de lögner, svek och förkrossande överkörningar av svenska folket. Än idag finns det många hjärntvättade svenskar som ser honom som en ledare. Jämför med alla de kommunister som fortfarande hyllar massmördaren Lenin. Men dessvärre är de flesta helt okunniga över sveken och stölderna som Persson begick under sin tid som statsminister.

Med öppna armar välkomnade Göran Persson år 2004 EUs expansion och därmed den organiserade kriminalitet som följde med.

Göran Persson jobbade stenhårt för Bilderbergarnas önskemål – mot svenskarnas intressen. Stölden från pensionsfonderna saknar motstycke i modern tid. För att inte nämna den kraftiga höjningen av de svenska hushållens skuldsättning.

Förmodligen kommer svensken aldrig mer kunna ta sig ur denna skuldsättning. Persson har försatt svenskarna i evig skuld. I slutändan, när bubblorna spricker och marknaden reagerar, så kan Sverige mycket väl omvandlas till den banan-monarki som många redan deklarerat att Sverige är. Jämför med England som fortfarande betalar ränta¹⁶⁵ på över 300-år gamla lån.

¹⁶⁵ https://www.nytimes.com/2014/12/28/world/that-debt-from-1720-britains-payment-is-coming.html

Efter 90-talskrisen hade Sverige en möjlighet att starta om. Krisen var marknadens reaktion på den, av SAP, förda ekonomiska politiken. Men istället för att befria svenskarna såg Persson till att fortsätta i samma socialistiska spår med skattehöjningar, nya bubblor och en befolkning satt i skuld.

Persson var talangfull när det gällde att få igenom sin vilja. Det var hans starka sida. Hans förmåga att kunna köra över folket och oberörd klara sig undan kritik. Han var i praktiken en diktator vald av intet ont anande svenskar. Dessa svalde varenda lögn som SAP förde fram.

NEJ-sidans seger i Euro-valet år 2003 var egentligen Perssons första stora nederlag och detta nederlag kan ses som början till slutet för Persson. 2006 hade folk tröttnat på diktatorn. Då valde man en annan socialistisk allians under moderaten Reinfeldt.

Fredrik Reinfeldt kopierade SAPs politik. Men nu med ett nytt ansikte för den. Inga av de hot Persson skrämde folket med infriades efter valet 2006. Tvärtom behölls status quo och inga väsentliga förändringar skedde i den ekonomiska politiken. Sverige är än idag ett av länderna med högst skattetryck på hela planeten. 

Efter Göran Perssons tid som statsminister inledde SAP en ökenvandring. Ledarskapet för partiet skulle dock hamna hos ytterligare en landsförrädare – vald av Bilderbergare.

Referenser

[1] Riksdagens protokoll 1995/96:44 .

[2] Riksdagens protokoll 1995/96:76 .

[3] Riksdagens protokoll 1995/96:110 .

[4] Sveriges Pensionärers Riksförbund: Återbetala pengarna till AP-Fonden!

[5] http://detopaverkadesinnet.blogspot.se/2014/09/ socialdemokraternas-ruttna-historia-del.html

Kategorier:Svensk politik

Etiketter:Alliansen, Anna Lindh, Göran Persson, pensionssystem, Perssonplanen, Riksbanken, skuldsättning, Socialdemokraterna, Tsunamin 2004