Detta är en bilaga till huvudartikeln SAPs historia från Palme till Löfvén
http://www.syntes.be/kaos/SAP/HistoriaSAP.pdf

De fyra partiledarna/statsministrarna:

Olof Palme
Ingvar Carlsson
Göran Persson
Stefan Löfvén

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Låt mig börja med ett utdrag ur boken I händerna på en blodsofferkult¹⁰⁶ av George de Culpa (den fullständiga texten finns här¹⁰⁷).

Utdraget visar

extremt ovanliga kopplingar avseende Olof Palmes familj, både på faderns och moderns sida. Frågan som läsaren bör ställa sig, är om det är tillfälligheter som gör att en enda kryptojudisk familjs medlemmar, dels utbildar Hitlers främsta rasideolog och andra toppnazister, dels tillhandahåller chefsjurist för det mäktigaste industrikonglomeratet bakom nazisterna, dels bildar kommunistpartiet i England och medverkar till samma sak i Indien, dels förestår den klubb i England ur vilken de fyra ökända KGB-spionerna* hade sitt ursprung, dels placerar en av sina kvinnor som den kanske mäktigaste individen inom det finska kommunistpartiet och slutligen, lyckas landa en av sina medlemmar på statsministerposten i Sverige? Eftersom det är väl känt inom bl.a. frimureriet, spionvärlden och även från politiken, att dess utövare gärna låter sitt värv gå i arv till barnen (nepotism), bör vi också fråga oss om Olof Palme av egen kraft tog sig fram till toppositionen i svensk politik, eller om han sedan decennier, eller kanske t.o.m. långt före sin födsel, var destinerad att inta statsministerposten, för att där utföra sitt samhällsdestruktiva värv?

Olof Palme föddes, 1927, och var sonsons son till Christian Adolf Palme som var landssekreterare i Kalmar. Hans farfar var Sven Palme som var mest känd för att göra Finlands sak till en personlig sak. Han var en vänsterliberal politiker och verkställande direktör i försäkringsbolaget Livförsäkrings AB Thule som han tog över och gjorde till det största i Norden. Sven Palme var även löjtnant och gifte sig med den finska adelsfamiljens dotter Hanna von Born.

På grund av von Borns starka familjeband till Finland blev Finlands sak även Sven Palmes. För sina insatser skulle han få det finska Frihetskorset. En som även skulle få samma pris var hans son Gunnar Palme, far till Olof. Han skulle även ärva Livförsäkring AB Thule från sin far. Gunnar Palme skulle i sin tur gifta sig med den lettiska adelsfamiljens dotter Elisabeth von Knieriem. Från von Knieriem sidan hade Olof Palme även starka släktband till det Ryska Imperiets elit. Som barn spenderade han mycket av sin tid i Lettland hos släktingar. Olof Palme själv skulle gifta sig med dottern till den danskättade svenska adelssläkten Beck-Friis, genom Lisbet. Så ett tydligt mönster av giftermål inom adelssläkter finner vi här. Hans far, Gunnar Palme, dog när han bara var 6 år gammal.

Redan som barn talade Olof Palme franska, tyska och svenska. Han var oftast sjuk och fick hjälp med läxorna hemifrån och gick på privata skolor. Han gick på Beskowska skolan, precis som Hjalmar Branting och andra svenska elitfamiljers barn. Han gick senare på Sigtuna Humanistisk Läroverk, ytterligare en elitskola, där han gick ut med väldigt höga betyg. Efter skolan gick Palme över till att skriva för Svenska Dagbladet. Olof Palme skulle 1944 rycka in i lumpen inom kavalleriet och utbilda sig ända upp till fänrik, fram till 1948. På slutet av 40-talet skulle han åka utomlands till USA för att studera vid Kenyon College i USA.

Det är viktigt att förstå att Palmes familj var en judisk vänsterelitistisk familj. Sina socialistiska idéer ärvde han från sina förmögna föräldrar. Som nämnts, så många gånger, tidigare vill eliter gärna ha socialism för att hindra konkurrens från en växande medelklass. Palmes farfar är ett typiskt exempel på en ganska känd vänsterpolitiker. Så Palme hade redan sina vänsteridéer som barn. Men i USA skulle dessa idéer förstärkas än mer.

Vid Kenyon College deltog han i radikala debatter och skrev en uppmärksammad essä där han kraftfullt kritiserade Friedrich Hayeks libertarianska bok The Road to Serfdom. Olof Palmes kandidatuppsats var i stort sett en hyllning av The United Automobile Workers Union (UAW). Efter utexamineringen från Kenyon College reste han runt i Nordamerika. På sina resor träffade han sin största inspirationskälla – UAWs ledare Walter P. Reuther. Både Palme och Reuther skulle senare bli två ledande figurer inom Bilderberggruppen.

Samuel Gompers

Även här är det viktigt att förstå bakgrunden: UWA är en av de starkaste fackföreningarna i USA. Baserad i Detriot. Man kan nu med facit i hand¹⁰⁸ se hur UWA förstört stadens ekonomi. UWA grundades som en avdelning under American Federation of Labour (AFL). Minns ni vem som grundade AFL? Ingen mindre än frimuraren Samuel Gompers. (Han ligger bakom den luciferianska 1 Maj¹⁰⁹-demonstrationen och inspirerades i sin tur av Europas invandrade socialister till USA).

Walter P. Reuther var själv son till en tysk socialist som invandrat till USA. Han blev mycket aktiv inom fackföreningsrörelsen redan på 30-talet i Detroit och 1946 blev han UWAs ledare. Det var vid den här tiden som han blev Olof Palmes främsta inspirationskälla. Till slut skulle Palme få träffa sin idol i Detriot och han fick intervjua honom i flera timmar.

De som studerat Bilderberggruppen vet att fackpampar varit en lika dominerande grupp, som multinationella storföretagare, bankirer och mediemoguler. LOs ordförande Arne Geijer var ett återkommande toppnamn inom Bilderberg på 60-talet. Walter P. Reuther var också en framstående figur inom Bilderberg på 60-talet.

Walter P. Reuther

På 60-talet skulle Olof Palme, Arne Geijer, Walter P. Reuther med flera, vara de som på Bilderberg formulerade att nationalismen¹¹⁰ var det största hotet mot deras socialistiska mål av internationell globalism. Men det skulle dröja några år innan de kom så långt i sin agenda. Efter mötet med Reuther fortsatte Palme med sin resa genom Nordamerika. Han såg de sociala klyftorna och även klyftorna mellan raserna som något dåligt i USA. Hans koncentration på de aspekter som han betraktade som dåliga gjorde honom än mer övertygad om sin socialistiska ideologis överlägsenhet över kapitalismen, libertarianismen och det amerikanska frihetsprojektet.

¹¹⁰ https://www.infowars.com/leaked-bilderberg-documents-nationalism-is-dangerous/

Redan här vill Palme bekämpa det han kallar kapitalism och rasism. Efter en resa till Asien lade han till imperialism. En debatt mellan socialdemokraternas Ernst Wigforss (DYG), Högerpartiets Jarl Hjalmarsson (Clarté) och folkpartisten Elon Andersson, om skattepolitik, påverkade honom mycket. Palme hade redan på 40-talet varit medlem i socialdemokraterna, men det var först på 50-talet som han skulle bli mer aktiv inom partiet. Under den här tiden reste han i Europa och skapade kontakter.

När Palme återvänt till Sverige läste han juridik vid Stockholms universitet. Utöver en stridskurs inom militären, där han blev löjtnant, började Palme aktivt engagera sig poli-tiskt via studentkåren och via försvarsstaben. På 50-talet klättrade Palme ganska snabbt inom SAP, via regeringskansliet, statsrådsberedningen, ABF med flera organisationer.

1958 blev Olof Palme riksdagsledamot. I riksdagen var han redan som nybörjare Tage Erlanders favorit. Palme blev hans skyddsling. Palme skulle på 60-talet utnyttja sina in-ternationella kontakter. Förmodligen blev han medlem i Committee of 300 under en av sina utländska resor. Detta skulle leda till 1962 års Bilderbergmöte som för första gången hölls i Sverige.

Efter mötet bildade Palme och hans socialdemokratiske kollega Ulla Lindström myndigheten Nämnden för Internationellt Bistånd (NIB), det som senare skulle bli SIDA. Ulla Lindström var förutom socialdemokratisk politiker mycket aktiv inom FN. NIB hade redan då i stort sett samma uppgift som SIDA idag – bistånd.

Sedan 60-talet har biståndspolitiken varit ett utmärkt verktyg för att stödja diktaturer och olika rebelliska terroristgrupper men även för att hjälpa till att reducera världens befolkning: främst via vacciner, homopropaganda och aborter. Ett mycket praktiskt sätt för FN, Bilderberg och WHO att destabilisera Tredje Världen. Ulla Lindström skulle senare gå vidare till att bli ordförande för Rädda Barnen, som också sysslar med snarlikt verksamhet.

På 60-talet gick Palme från myndighet till myndighet, och från ministerpost till ministerpost. Förutom en aktiv roll inom biståndspolitiken blev han även aktiv inom kommunikationspolitiken. 1965 blev han kommunikationsminister med uppgift att expandera Public Services roll inom radio och TV. Statens budskap måste ju komma fram till så många som möjligt. Han såg ogärna alternativa kanaler och arbetade för att motverka ”kommersialiseringen”. Ett sätt var att skapa en journalistutbildning som på sikt stöpte journalister i en och samma form. Det är så bildandet av journalisthögskolan, ur det gamla Journalistinstitutet, skall ses. Det blev två stycken
– Göteborg och Stockholm.

1967 blev Palme ecklesiastikminister och då fick han möta de mer extrema falangerna av 68-rörelsen. Men efter att ha: Demonstrerat med FNL-rörelsen – sida vid sida med Sov-jets nordvietnamesiske ambassadör Nguyen Tho Chan, visat sitt starka engagemang för radikalfeminismens sak, kraftfullt insisterat att den dekadenta filmen Dom kallar oss mods (1968) inte skulle censureras, blev han ganska snabbt 68-rörelsens och den mer extrema vänsterns favorit. Palme lyckades utnyttja 68-rörelsen och blev mycket populär i partiet och de extrema vänsterkretsarna. Valet 1968 vann socialdemokraterna med hela 50,1 % – partiet kunde nu regera på egen hand.

Tage Erlander såg själv till att Palme fick ta över posten som SAPs partiledare år 1969. Ytterligare ett paradexempel på socialdemokraternas inställning till demokrati.

Palme, Bilderberg, Romklubben

Utnämnadet av Palme till partiledare blev upptakten till en rad strejker. Det startade med LKAB-konflikten 1969 och fortsatte med en rad andra masstrejker i Sverige på 70-talet. Detta skedde enligt samma riktlinjer som Walter Reuther förordade i Detriot – med oerhört höga krav. Eftersom företagen som anställde arbetarna till stor del var ägda av staten riktades kritiken i första hand mot regeringen men även även mot LO och fackföreningarna då dessa, var och är, styrda av socialdemokraterna. Även om detta synes ha skadat socialdemokraterna och LO så fick de betydligt större manöverutrymme för de reformer som de sedan länge velat genomföra. Man leds osökt till tanken att källan till dessa protester var socialdemokraterna själva.

Valet 1970 skulle bli Palmes första prövning. Efter 68-rörelsen hade Högerpartiet tvingats byta namn till Moderaterna (M) ty allt som kunde uppfattas som ”höger”var negativt. Ytligt sett slog strejkerna mot Palmes regering men i praktiken blev de en murbräcka för socialismen. Kramforsmanifestet skulle ge en försmak av det som Palme lovat väljarna:

Utbyggda socialförsäkringar (ökade statliga utgifter och kontroll), sänkt pensionsålder (ökade statliga utgifter och kontroll), ökad jämlikhet (ökade statliga utgifter och kontroll) och som ett brev på posten mer feminism och genustrams (ökade statliga utgifter och kontroll).

I praktiken blev det bara en tandvårdsförsäkring. Med andra ord var manifestet endast ett spel för gallerierna. Allt följer socialdemokratins plan – de små stegens tyranni.

Socialdemokraterna hade tappat sin egen majoritet, men med stöd av VPK, som gick framåt, kunde Palme fortsätta regera. Moderaterna backade, medan Centerpartiet och Folkpartiet båda gick framåt. Efter valet tog Thorbjörn Fälldin initiativet till bildandet av en allians mellan M, C och FP.

Palme tog med stöd av protesterna initiativ till att införa nya regleringar på arbetsmarknaden. Naturligtvis föll socialdemokraterna i opinionsmätningarna ty ännu var inte folket totalt fördummat. Socialdemokraterna hade länge härskat genom att splittra de borgerliga partierna. Det fick de svårt med framöver. Strejkerna och de enorma kraven som fackföreningarna med LO och Palme i spetsen krävde skulle få en motreaktion under 70-talet.

1971 års skattereform innebar att Sverige blev landet med det absolut högsta skattetrycket ”en demokrati” någonsin upplevt – ett skattetryck på över 80 %. Palmes skattereform innehöll kraftigt höjda inkomstskatter, en extremt progressiv skattepolitik, höjd arbetsgivaravgift, fler punktskatter och höjd moms.

Den rikaste tredjedelen av befolkningen fick ta den största smällen, då mer än hälften av deras pengar (60 %) försvann direkt via skatt. För medelklassen blev det nästan hälften (49 %) som försvann. Även arbetarklassen drabbades då deras fackpampar, i takt med inflationen, krävde rejäla löneförhöjningar. Följden blev att även stora arbetarskaror drabbades av de progressiva skatterna. Arbetarna gick back, om man räknade efter skatt, trots att de lyckats få till rejäla löneförhöjningar. Ja alla utom politikerna hade gått back. Detta var också avsikten.

Internationellt kritiserades Palmes skattepolitik då man såg på Sverige och förundrades över experimentet som pågick. Fenomenet kallades för ”fiscal drag”. Detta bemötte Palme retoriskt med att benämna kritiken ”fiskardraget”.

Juden Palme var dock inte klar med sina vansinnigheter. Starkt påhejad av fackpampar, LO, Bilderberg och Rom-klubben införde Palme ytterligare höjda skatter på arbete år 1972. Arbetsgivaravgifterna höjdes från 11,9 % till 28,3 %. Nu skulle Palme klämma åt dessa ”onda kapitalister”. Det var viktigt att straffa och konfiskera från dem som anställde arbetarna vilka ”tvingades” ut i strejk. Arbetarna och vänstern hejade på men till slut började polletten trilla ner hos vissa.

När jag pratar med äldre berättar de ofta om hur det fanns jobb för alla när de växte upp. De vet inte riktigt vad det var som hände. Hur kunde det gå så fel. Oftast fortsätter de att gnälla på ”de onda kapitalisterna” som vill anställa folk billigare någon annanstans. Oftast pekar de på åren 1971, 1972, 1973, som åren då fabriken stängde ner, industrin gick i konkurs, företaget la ner. Detta påverkade ytterligare områden ty senare fick man stänga den lokala butiken, tågen kom inte längre upp till byn och sjukhuset fick också ge sig av.

Sanningen är att Sverige har faktiskt fortfarande inte klarat av att återhämta sig från 1971 års skattereform. En av de som låg bakom den skattepolitiken, förutom Palme själv och finansministern Gunnar Sträng, var Alva Myrdal. Med den intellektuella vänsterns framgångar i opinionen på 60-och 70-talet, via 68-rörelsen, kunde regeringen nu våga sig föra en politik för ”ökad jämlikhet”. Det var inget annat än idékamp på parlamentarisk nivå.

1971 års skattereform blev bara början på industriflykten från Sverige. En trend som började bli internationell på 70-och 80-talen. På 70-talet skulle Olof Palme förutom sina deltaganden vid Bilderbergmöten även delta i Romklubbens möten.

Romklubbens mål och uppdrag är att

• helt avindustrialisera världen – främst västvärlden, 
• skapa nya miljöregleringar så att Tredje Världen inte skall få någon egen industri,
•  lägga grunden till den moderna nymaltheusianska¹¹³ miljörörelsen,  
• skapa och överdriva helt fiktiva miljökatastrofer för att på så sätt, via miljörörelsen, tvinga fram en Ny Världsordning.

Allt skall utnyttjas och överdrivas: klimatbluffen, ”peak oil”, vattenbrist, skogsavverkning, köttkonsumtion och så vidare. De allra flesta av dagens stora miljökriser är i själva verket helt fiktiva och har specifika syften för Romklubben. Målet är att avliva majoriteten av världens befolkning. Eliten är besatt av folkmord. (det är ju detta vi ser av idag, red.anm)

Committee of 300

Aurelio Peccei

På 70-talet skulle bland annat ledare som Nixon åka till Kina. Nu fick industrijobben någonstans att fly. Indien och Kina tilläts industrialiseras. Kina inledde sin ett-barnspolitik och Indien införde en tvåbarnspolitik. I övriga Tredje Världen skulle fortfarande biståndspolitiken gälla som tidigare. Men nu började industrijobben fly öst samtidigt som fackpamparna spelade sin roll för nedläggningen av industrin i väst. Helt i enlighet med Romklubbens uppdrag vars officielle grundare var frimuraren Aurelio Peccei. Denne och Olof Palme var båda medlemmar i Committee of 300 och Palme bjöds in till Romklubbens möten.

I följande video avslöjar den före detta MI6-agenten Dr. John Coleman Romklubbens verkliga maktposition och vad dess agenda verkligen är: Club Of Rome and The Commit-tee of 300¹¹⁴ (videon är 8 minuter. Den fullständiga 1 tim 43 minuter finns här)

Palme profilerade sig gärna som en miljövän. Men Palmes skattepolitik påverkade landet negativt. LO kom 1972 med ytterligare ett vansinnigt förslag: Allan Larsson och Per-Olof Edin författade Larsson-Edinmodellen. Efter ha övertygat Gunnar Sträng och medlemmarna i de så kallade Haga-förhandlingarna fick LO igenom sitt förslag. Ett förslag som ledde till ytterligare nedläggningar, arbetslöshet och devalveringar.

Bilderbergmötet i Saltsjöbaden

1973 blev det Olof Palmes tur att bjuda in alla internationella maffior till ett Bilderbergmöte. Bland svenskarna fanns: Anders Björgerd en toppingenjör mest känd för sitt arbete inom ASEA, som senare skulle köpas upp av ABB, Gunnar Sträng finansminister, Marcus Wallenberg från Wallenberg-klanen, Krister Wickman riksbankschef under 70-talet och ansvarig för den massiva inflationen och devalveringen av den svenska kronan, Nils Svensson ytterligare en toppingenjör, Hugo Lindgren detta är ett namn som skapat en del spekulationer bland svenska NWO-forskare. Det verkar inte finnas särskilt mycket information om honom och hans bakgrund.

De öppna och dolda skandalerna

Inför valet 1973 behövde Palme hjälp. Så lyckosamt att Janne Olsson släpptes ut på permission, bara veckor innan valet, och då valde att starta ett drama, med gisslan och allt, på Kreditbanken vid Norrmalmstorg, Stockholm. Nu fick Palme en möjlighet att agera väldigt statsmannaaktigt när nationen befann sig i kris. När allting var klart var det inga skadade och Palme var hjälten.

Socialdemokraterna tappade i valet 1973, men behöll makten. VPK gick framåt. Även Moderaterna och Centern gjorde bra val. Folkpartiet backade. Trots ett försvagat mandat för Palmes var det kraftigt nog för att fortsätta regera. Reformerna mot den extrema socialismen kunde därmed fortgå.

Den katastrof som Palmes skattepolitik ledde till försvarades med det internationella läget – skapat av oljekrisen år 1973. Palme vägrade till varje pris erkänna sina fel. Han fortsatte sin regering med att ytterligare öka utgifterna – denna gång med lagen om allmän föräldraförsäkring.

Palme såg till att kronan anslöt sig till valutaormen¹¹⁸ år 1973. På grund av Palmes ekonomiska politik begärde Sverige dock att få devalvera kronan 10 % mot den tyska D-Marken men endast 6 % accepterades. Palme försökte alltså inte bara ruinera Sveriges ekonomi utan skänkte även bort dess suveränitet.

¹¹⁸ Valutaormen var ett tidigt försök att starta euron genom att knyta ihop de olika europeiska valutorna.

Under Palmes regering fortsatte regleringarna på arbetsmarknaden. Exempel härpå är arbetsmarknadsreformen medbestämmandelagen (MBL). Den ledande figuren att driva MBL-frågan var ytterligare en socialdemokratisk bilderbergare, Ingemund Bengtsson. Nu skulle debatten om löntagarfonderna ta fart ty LO hade kommit med ett ytterligare vansinnigt förslag. LO förklarade:

Vi vill beröva kapitalägarna deras makt, som de utövar just i kraft av sitt ägande. All erfarenhet visar att det inte räcker med inflytande och kontroll. Ägandet spelar en avgörande roll. Jag vill hänvisa till Marx och Wigforss: vi kan i grunden inte förändra samhället utan att också ändra på ägandet.

Debatten skulle blåsas upp men socialdemokraterna skulle inte hinna genomföra reformen innan valet 1976.

Palme och LO hade under 70-talet omvandlat Sverige till ett mer polariserat land. För många blev det nu än viktigare att få bort förrädaren Palme från regeringen samtidigt åtnjöt Palme kulturvänsterns fulla stöd.

Justitieminister, Lennart Geijer, offrades för att Palmes pedofila gunst inte skulle avslöjas. Värt att nämna var att socialdemokraterna faktiskt tryckte på för att legalisera pedofili¹¹⁹. Lennart Geijer var återigen en framstående figur. Samtidigt avlöste skandalerna varandra. IB-affären blev ett erkänt faktum, 1974, och ledde till protester mot regeringen. Så småningom kom bordellhärvan upp på bordet.

Även efter dolda skandaler skedde bakom kulisserna under denna period. Palme såg tillsammans med Alva Myrdal till att expandera verksamheten med MK-Ultra^{120 121} och ge myndigheterna befogenheter att utföra personliga ingrepp på medborgare utan deras vetskap.

¹¹⁹ Regeringen har rätt nyligen försökt införa en lag, den 22 mars 2018, som tillåter pedofili. En normal människa kräks på socialdemokratin.

¹²⁰ http://syntes.be/kaos/SAP/Vid/MKULTRA-CIA-Mind-Control-Research.mp4

121 DSM 4/2017 alternativt det särtryck av detta nummer som finns på syntes.be/attack.

NATO utförde 1975 en operation Gladio-insats, på svensk mark, via den extrema terroristgruppen Baader-Meinhof, en vänstergrupp. Man lät den västtyska ambassaden i Stockholm ockuperas av Baader-Meinhof. Detta var ytterligare en dold skandal ty politiskt profilerade Palme sig som USA och NATO-fientlig. Förutom att ha visat sitt öppna stöd för kommunisterna i Vietnam 1968 visade han sin avsky mot USAs attacker i Vietnam 1972. Han jämförde dessa med historiens stora folkmord. Palme var på många sätt dualistisk och en hycklare. Ty samtidigt som han verbalt gick till attack mot USA och NATO samarbetade han intimt med samma krafter. Bilderberg, Romklubben och Committee of 300 är några exempel på detta.

Palme var så besatt av sin antirasism, antiimperialism och feminism att han blev politiskt dysfunktionell. 1975 besökte han Fidel Castro på Kuba. De massmord och förtryck som el Ché och Castro utsatte sin befolkning för fällde Palme inga tårar över. Det förtryck som utfördes av Ho-Chi-Minh i Vietnam och det folkmord som utfördes av kommunister i Kambodja var tydligen inte lika hemska som USAs bombningar. Förvisso kritiserade han Sovjet och Husák, så det var inte bara ”höger”-diktaturer som Pinochet och Franco han kritiserade. Palme gav även sitt fulla stöd till sandinistas i Nicaragua med flera liknande terrororganisationer (El Salvador, PLO, och så vidare).

Samtidigt som Palme tog emot fredshyllningar och hyllades internationellt för sitt arbete för fred producerade Bofors för fullt och sålde vapen till Tredje Världen. 

Det är detta hyckleri och dualism som är så svårt för en normal människa med samvete att förstå sig på. Godhet kan man förstå, ondska kan man också förstå, men när ondskan klär sig ut till godhet. Det är där många inte längre hänger med. Och det är just därför de mäktigare eliterna utnyttjar just detta. Det är inte vem som helst som får vara med i Committee of 300. Ska man vara med där måste man veta hur man blåser folk.

Bostadspolitiken, vars grund påbörjades under Erlanders tid, skulle nu utvecklas till det så kallade miljonprogrammet. Idag har denna politik givit upphov till mångkulturella kri-minella ghetton. Redan i ett radioanförande 1965 påvisade Palme hur viktigt det var, för honom, att genomföra denna omvandling av Sverige. Redan då jagade han rasister under varenda sten. Denna programmering av svenskarna ledde Olof Palme själv. Att 68-vänstern idag jagar efter rasister och alla dem som på något sätt kan uppfattas som fördomsfulla mot invandrare kan vi tacka Palme för.

Palme ansåg precis som dagens etablissemang att det var/är svenskarnas ansvar att se till att invandrarna passar in och således inte invandrarnas ansvar att anpassa sig. Palme hade själv sitt eget antirasistisk korståg mot alla som inte tyckte som han. Han riktade in sig på svenskarnas vardagsliv, arbetsplatser och boplatser. Det var där han skulle finna fördomarna och det var där han ville bekämpa dem. När media och det övriga etablissemanget tog åt sig av Palmes budskap blev åsiktsfascismen ett faktum. Där är vi idag!

Palme ansåg, att det var etablissemangets sak att läxa upp de medborgare som var fördomsfulla. I princip tala om för människor vad som var rätt och fel. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och grannkvarteret.

Lyssna själv: Radioanförande om invandrarna (1965)¹²²

De självförvållade ekonomiska skadorna som Sverige utsatte sig för, under 70-talet, tog aldrig slut. Kronan devalverades ytterligare kraftigt mot den tyska D-Marken, med 3 %, år 1976.

Icke-regerande socialdemokrater

När Thorbjörn Fälldin (C) blev statsminister 1976 hävdade Palme att den borgerliga regeringen hade kommit till ”ett dukat bord”. Detta efter att Olof Palme och SAP våldfört sig på Sveriges ekonomi. Så bra menade han att han och hans stab hade skött Sveriges ekonomi. Dessvärre skulle regeringsskiftet inte innebära några större förändringar.

Den nya regeringen lyckades endast marginellt sänka vissa skatter. De tog kronan ur den Europeiska valutaormen. I övrigt innebar politiken inte några större förändringar. Ut-gifterna fortsatte att öka, förvisso i mindre takt, men alla till städerna och alla övriga agendor som Palme och SAP drev fortsatte. Urbaniseringen och de svåra villkoren för företagen fortsatte under de borgerligas båda mandatperioder –i slutet på 70-talet och början av 80-talet. I den praktiska politiken skedde egentligen ingen större förändring och det är inget konstigt med det ty alla andra partier var redan då derivat av socialdemokratin.

Det som svenska folket fick var en mjukare form av socialism. Den borgerliga regeringen var mycket splittrad och svag och detta kunde socialdemokraterna lätt utnyttja. De judiskt ägda och kontrollerade tidningarna, inklusive den statsägda radion och televisionen, hejade på sina socialdemokrater. Mediaklimatet var så vänster att det skapades en motreaktion: Timbro bildades 1978 för att försöka lyfta fram en mer företagarvänlig opinionsbildning. Detta skulle även ge lite eldunderstöd till den bräckliga borgerliga regeringen.

Under sin tid som oppositionsledare ökades Palmes engagemang i FN. Under Iran-Irakkriget blev han FNs medlare. I gisslankrisen i Iran 1979 (en diplomatisk kris mellan Iran och USA) verkade Olof Palme aktivt för att underminera USAs suveränitet och låsa amerikanerna till Hagdomstolens och därmed även Committee of 300s regleringar.

Efter en omtumlande mandatperiod, blev det dags för val 1979. Det blev en lam valrörelse med väldigt få stridsfrågor. Så väl kommunisterna som socialisterna skulle gå framåt men de tre borgerliga partierna skulle ändå dra det längsta strået. Detta trots att såväl FP som C hade backat. M gjorde stor succé i valet. För första gången sedan 1932 tog de sig över 20%. Det skulle räcka för att Thorbjörn Fälldin från Centerpartiet återigen skulle få bilda en ny regering.

Denna gång försökte Fälldin reparera SAPs tidigare förstörelse av Sveriges ekonomi via några tuffa sparpaket. Detta gjorde regeringen mycket impopulär vilket SAP inte var sena att utnyttja. På grund av inre splittring inom regeringen var det mycket svårt att få igenom en politik som kunde reparera de skador som orsakats av Palmes tidigare regeringar. Inför valet 1982 skulle socialdemokraterna flytta fram sina positionerna ty de hade antagit LOs kontroversiella förslag om löntagarfonderna. Detta skapade stor debatt. SAP lyfte även fram LAS (lagen om anställningsskydd). Valet 1982 blev på många sätt avgörande. Besvikelsen över Fälldins misslyckanden skapade en otålighet som till sist straffade sig

Maktkåta socialdemokrater

SAP vann valet 1982. SAP och M gick framåt, VPK stod still, C och FP tappade båda. Svenska folket fick stå sitt kast och kronan devalverades kraftigt för att Palmes nya dyra paket skulle gå igenom. Palme försvarade till varje pris keynesianismen och inflationismen. Trots alla problem som en svag krona skapade. Allt blev direkt dyrare då kronans förtroende ständigt sattes på spel.

Med rekommendation från juden Erik Åsbrink genomfördes en devalveringen av den svenska kronan på hela 16 %. Erik Åsbrink är idag gift med kommunisten Ylva Johansson (skilde sig senare, red.anm) och har rekryterats av Goldman Sachs.

SAPs valseger 1982 innebar även att löntagarfonderna införs vilket i praktiken innebar en konfiskering av egendom – av privatägda företag. Utöver en massa regleringar för aktier innehöll paketet så väl vinstskatt som vinstdelningsskatt. Detta slog hårdast mot små- och medelstora företag som var familjeägda eller entreprenörsdrivna. De flesta medelstora företag tvingades att säga upp sina anställda och flytta sin verksamhet till utlandet. Småföretagen fick lägga ner. Även större företag drabbades som till exempel H&M, Tetra Pak och IKEA. 1983 blev det massiva demonstrationer mot dessa löntagarfonder.

Även LAS med dess turordningsregler förstörde mänskligt kapital ty reglerna stängde effektivt ut ungdomar. Stor arbetslöshet skapades och även individer med mindre socialt kapital¹²³ drabbades. De problem som redan 1982 fanns på arbetsmarknaden förvärrades med alla nya skatter och regleringar som infördes av Palmes nya regering.

¹²³ En definition är: Socialt kapital är summan av de resurser, aktuella eller potentiella, som finns tillgängliga för en individ eller grupp genom att ha tillgång till ett bestående nätverk av mer eller mindre institutionaliserade relationer av ömsesidigt erkännande eller igenkännande. Från https://sv.wikipedia.org/wiki/Socialt_kapital     

För att täppa till de enorma förlusterna som SAPs dyra politik innebar öppnade finansministern Kjell-Olof Feldt för att ta massvis med lån. Efter att ha skattat sönder folket och tryckt sedlar i rasande takt så fanns bara ett alternativ kvar för att behålla den förstörande politiken: ta massvis med lån. Alltså att leva på lånade pengar. Sedan 80-talet, då Kjell-Olof Feldt inledde sina lånepolitik, har den ständigt ökande statsskulden blivit en ond spiral. En spiral som ingen regering velat räta ut!

Med socialdemokratin tillbaka vid makten skickade Palme iväg finansministern Kjell-Olof Feldt och FN-ambassadören Anders Ferm (S) till Bilderbergmötet år 1983. Det följande året, 1984, ställde dock Sverige upp med ett rejält entourage. Bland dem finner vi: Peter Wallenberg, från Wallenberg-klanen, Olof Palme, statsminister. Sten Gustafsson & Kai Hammerich, SAAB och Scania, Lennart Johansson, SKF, Assar Lindbeck, nationalekonom, Curt Nicolin, SAF, Clas-Erik Odhner, LO, Stig Synnergren, konungens stab, Hans Whertén, Electrolux, Anders Thunborg, försvarsminister.

Det är speciellt intressant att försvarsministern deltog då Sverige, strax efter mötet inledde ett långsiktigt militärt samarbete¹²⁴ med Saudiarabien. Initiativtagare var Olof Palme och det är då relevant att känna till att den saudiska kungafamiljen är judisk. Även utrikespolitiskt är Anders Thunborg intressant. Han var även aktiv under ubåtskrisen där SAP och inte minst Olof Palme själv anklagades för att ha varit Sovjetiska medhjälpare. Något som var sant!

¹²⁴ https://www.svd.se/sverige-gav-saudierna-hemlig-hjalp-i-25-ar 

Anledningen till att så många toppingenjörer från Sverige deltog på dessa bilderberg möten kan härledas till Palmes uppdrag åt Committee of 300 och Romklubben: Överföra teknologisk kunskap från väst till Sovjet. Sovjet var på den tiden styrd av juden (bolsjevikerna) och är så än idag.

Kom ihåg att Sovjet-ledaren Mikhail Gorbatjev var med i såväl Romklubben som i Committee of 300. Precis som Olof Palme. Både Gorbatjev och Palme prioriterade miljöfrågan som framtidens stora fråga. Miljöpartiet framstår som nyttiga idioter när pusslet väl börjar läggas. Bilderberg må ha en dominans av eliter från väst. Men när man förstår att Romklubben är mycket mäktigare, de har även haft östblocket på sina möten, så inser man att hela Kalla Kriget var en bluff. Detta bekräftas av Mikhail Gorbachev i Mikhail Gorbachev Exposed¹²⁵

¹²⁵ http://syntes.be/kaos/SAP/Vid/MikhailGorbachevExposed.mp4

Många blev besvikna på socialdemokraternas vansinniga politik. I opinionsmätningarna inför valet 1985 hade SAP tappat mycket stöd. SAP med Olof Palme i spetsen och M med Ulf Adelssohn i spetsen skapade en intressant ideologisk debatt. Adelssohn hade förflyttat M tillbaka mot höger efter påtryckningar från libertarianska MUF (Moderater-nas ungdomsförbund). Men det uppskruvade ideologiska tonläget mellan högern och vänstern skrämde många väljare. Detta utnyttjades av Bengt Westerberg från FP som varande det rimliga mittenalternativet, mellan höger och vänster. Resultatet blev att samtliga partier backade, 1985, undantages Folkpartiet som gick kraftigt framåt.

Trots att socialdemokraterna och Palme tappat var de tillräckligt stora, 44.68 %, för att behålla makten. Palme såg valet 1985 som sin viktigaste valseger ty trots en usel politik lyckades de behålla makten.

Sammanfattning

Redan under Tage Erlander var Sverige extremt socialistiskt. Dock de flesta minns Olof Palme som den mer extrema formen av socialism, snudd på kommunism. Palme förde såväl socialt som ekonomiskt Sverige till ruinens brant. Något som vi fortfarande inte återhämtat oss från. Tvärtom fortsätter vi i samma riktning ty landets skuld fortsätter att växa i rekordtakt nu via privat skuldsättning. Skatterna är förvisso lägre nu, än vad de var då, men vi toppar fortfarande när det gäller världens högsta skatter.

Det är viktigt att förstå att denna smärtsamma omvandling av Sverige kom uppifrån. För att förstå vad Palme egentligen sysslade med måste man först förstå vad det är som Bilderberg, Romklubben och Committee of 300 i själva verket vill åstadkomma. Först då förstår man varför alla industrier läggs ner, varför miljörörelser skapades, varför de socialt omvandlade väst till ett dekadent soptipp under 60-och 70-talet.

Så devalveringarna, inflationen, massregleringar, skrotandet av industrier, 68-rörelsen, åsiktsfascismen, och all denna krypto-kommunism hänger samman. Palmes dualism var i sig en ypperlig teater för att få med sig de lättlurade fåren. Och han lyckades utmärkt. Än idag finns svenskar som längtar tillbaka till Palmes elände. Man har lyckats få till en kult kring honom.

Olof Palme var inte bara ytterligare en Bilderbergare. Han var med i Committee of 300! Det är inte vem som helst som får vara med där. Inte ens Carl Bildt är med där – ty Bildt är bara en springpojke. Palme däremot var en av de riktiga eliterna. De som drev agendan betydligt mer öppet.

Redan 1981 avslöjade före detta MI6-agenten John Coleman att Olof Palme skulle vinna valet 1982. Det hade eliten bestämt. Palme hade ett viktigt uppdrag åt den globala eliten. Inget fick hindra honom. Ifall valet 1982 gick riktigt till vet vi inte men det är uppenbart att eliten hade ett finger med i spelet för att säkra Palmes återkomst till makten.

Den 30 april 1981 skrev jag en monograf som avslöjade existensen av Romklubben där jag identifierade den som en kommitté för 300 subversiva organ. Detta var det första omnämnandet av båda dessa organisationer i USA. Jag varnade läsarna för att inte luras av känslan av att artikeln var långtgående och jag drog en parallell mellan min artikel och varningen från tyska regeringen när Illuminatis hemliga planer föll i händerna. Vi kommer att återvända till Romklubben och rollen som 300-kommittén i USA senare här.

Många av de förutsägelser som gjordes i den artikeln från 1981 har sedan dess skett, såsom att den okända Felipe Gonzalez blev premiärminister i Spanien och Mitterand återvände till makten i Frankrike; Giscard d’Estaings och Helmut Schmidts föll,  den svenska adelsmästarnas och kommittén med Olof Palme, 300 ledamotens återgång till makten, upphävandet av Reagans presidentskap och förstörelsen av vår stål-, bil- och bostadsindustri i fråga om den postindustriella nolltillväxtordern som utfärdades av de 300 kommitté.

Vikten av Palme ligger i användningen av honom av Romklubben för att leverera teknik till Sovjetunionen på den förbjudna listan över de amerikanska tullarna, och Palmes världsomspännande kommunikationsnätverk som används för rampljuset på den falska Iran gisslankrisen, medan han flög fram och tillbaka mellan Washington och Teheran i ett försök att undergräva USA:s suveräna integritet och placera den falska krisen i riket av de 300 kommittés institution, nämligen Världsdomstolen i Haag, Holland.

Dr. John Coleman

Nu kanske läsaren börjar förstå vidden av det hela. Palme var inte en av oss utan en av dem. Precis som tidigare partiledare för SAP hade han släktband till överklassen och adeln. Varför socialister ständigt vill representeras av eliter borde få någon klocka att ringa hos Svensson. Men, nej ännu rings det inte! Inte ens hos Andersson.

Svenskar låter sig blåsas av eliter, myndigheter och framför allt av sosseadeln. De lurades som nyttiga soldater in i klasskampen för att slå mot företagarna, som anställde dem, för att företagarna tjänade mer pengar. För att företagarna inte lurades av de kommunistiska lockropen.

I slutändan fick arbetarna stå sitt kast ty även de drabbades av skattehöjningar och inflation – det tog bara lite längre tid. De drabbades även när företagarna tvingades lägga ner industrier, fabriker och flytta arbetena till fjärran länder. Trots allt detta svek, som SAP och fackföreningar ställt till med, var 40+ % av svenskar beredda att fortsätta rösta på SAP. De valde att fortsätta som medlemmar i LO trots att dessa såg till att jobben försvann. Det viktiga för svensken var att klämma åt dessa onda företagare ty de tjänade för mycket. Och om en skall vara mindre produktiv så skall alla vara mindre produktiva. Hellre att fabriken tvingas lägga ner än att ägaren kan få tjäna så bra. Är det kanske den svenska avundsjukan? Nej det är ren skär dumhet!

Detta bekräftas även av att många svenskar är beredda att förlåta sin elit och dessutom kräva att samma elit skall ha mer makt och befogenheter. När Englands Kung George III höjde skattetrycket till 20 % i kolonierna ledde det till den amerikanska revolutionen. När skattetrycket låg över 80 % i 70-talets Sverige var hälften av befolkningen beredda att gå med på ytterligare skattehöjningar. Uppenbarligen vill svensken vara en slav och detta har accentuerats ytterligare med massinvasionen av parasiter.

Denna jämförelse får mig att tänka på ett citat från Niccolo Machiavilli:

Det är lika svårt och farligt att försöka befria ett folk som vill förbli fånget som det är att förslava ett folk som vill förbli fritt.

Niccolo Machiavelli

Referenser

[1] Wes Penre, The Swedish Model.

[2] Danne Nordling, Palme kostade många miljarder.

[3] Danne Nordling, Varför krisade välfärdsstaten efter 1970?

[4] Dr. John Coleman, The Story of the Committee of 300 .

[5] http://detopaverkadesinnet.blogspot.se/2013/10/ socialdemokraternas-ruttna-historia-del.html

Kategorier:Svensk politik

Etiketter:Bilderberg, De 300 kommitté, Olof Palme, Socialdemokraterna