Filmen, som Thomas Gür skriver om, länkas till efter texten.
Texten i skärmdumpen går förstås inte a klicka på men leder hit.

Här är filmen som Thomas Gürs text handlar om. En film som visar en bild av ett Sverige som helt enkelt inte existerar. En film som säger att Sverige ”på hundra år har gått från brutal fattigdom till förebild”. Förebild på vilka områden? För vem, vilka? Detta ackompanjeras av gnöl om ”några få förmögna” och ”de många som arbetade och slet ont”. Som om alla som arbetade ”slet ont” och som om det inte var av vikt att det fanns ”några få förmögna” som kunde satsa pengar, vara kreativa och framsynta och skapa företag som gav arbete åt människor?

Kommentar:
Hur många boende i Sverige som kan läsa och höra och se vad som rapporteras i ”gammelmedia” och på ”nymedias” sajter, tror på det som Löfven säger i filmen? Inte med ett enda ord nämner Löfven, Sveriges statsminister, det allt överskuggande problemet med den enorma kriminaliteten och det grova våldet som ökat i en rasande takt i och med den massiva invandring som skett och sker från våldsamma länder med en helt annan kultur än den svenska. I stället undrar han:

Hur ska vi bygga ett ännu starkare (han tycker alltså att det är starkt nu… min anm) med pengar till skola, pensioner, klimat, sjukvård.

Som sagt:

Inte ett enda ord om det, som nog i en överväldigande majoritets vardag är betydligt värre än att det ”marknadsförs privata jetplan för unga vuxna”, som Stefan Löfven också ojar sig över i filmen. Som om marknaden för privata jetplan för unga människor skulle vara så stor i Sverige att den ens behöver nämnas. Nej, majoriteten är rädda för framväxten av allt flera parallella samhällen, inte sällan sådana som polis, brandkår, ambulanser inte ens vågar ta sig in i utan massiv eskort. Enklaver i Sverige där helt andra värderingar och regler råder än i ”svenska” områden. En majoritet är rädd eller åtminstone ängslig över att tvingas leva i ett samhälle med fruktansvärt mycket brottslighet som ingen klarar att ta itu med. Brottslighet som asylbedrägerier; bidragsbedrägerier; granatattacker; dödsskjutningar; knivmord; bilbränningar, grova våldtäkter; rån under kniv-, och/eller pistolhot av allt från 10-åringar till 90-åringar; misshandel; hot; trakasserier. Majoriteten bryr sig knappast om ifall några köper privata jetplan, det skadar ingen. Det som skadar på djupet är våldet och rädslan, att tryggheten och friheten är borta.

Det här är den sista bildrutan i filmen. Men hade man velat ha ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige så hade man sett till att det blev så genom framsynthet och genom att lära av andra länder. Länder som satsar på sitt folks väl och ve och sina länders säkerhet och struntar i om några rika köper jetplan. Närmast tillhands hade varit att lära av de nordiska grannländerna.

Statsministerns vackra ord är tomma och betydelselösa. Utopiska. Ett ”starkare samhälle” och ”tryggare Sverige” kommer ingen att kunna skapa. Det är för sent. Antingen vet statsministern det och då ljuger han medvetet och spelar teater i sin videofilm ”Sommarresa 2019”. Eller också vet/förstår han det faktiskt inte, trots alla rapporter om ohyggliga mord och andra våldsbrott, konkursmässiga kommuner i kris, poliser som inte klarar sina uppdrag etc och då är han ytterst olämplig att inneha den makt som Centerpartiet och Liberalerna gett honom.