Publicerat den 21 november, 2015

Karl-Olov Arnstberg
https://morklaggning.wordpress.com/2015/11/21/varfor/

• Först väljer vi våra politiker och sedan gör de sitt bästa för att byta ut oss mot människor från andra delar av världen.
• Vi anförtror våra politiker större delen av våra inkomster, i tanken att de ska bygga upp trygghetssystem och se till att det blir en rättvisare fördelning mellan svaga och starka i landet. Men istället skänker de bort en hög procent av våra pengar till människor som inte varit med om att arbeta ihop dem, som aldrig tidigare ens besökt Sverige.
• Vi vill att politikerna ska tala om för oss vad massinvandringen kostar, men istället försöker de slå i oss att den är lönsam.
• När de höga kostnaderna för massinvandringen står där svart på vitt, försöker de lugna oss med att det inte är nu, utan på sikt, som invandringen är lönsam.
• Politikerna säger att invandringen sätter fart på handeln, men talar inte om att det är skattepengar som gör det.
• När de höga kostnaderna för massinvandringen tömmer den svenska skattkistan vill de höja skatten, trots att Sverige redan ligger i världstoppen, med avseende på skatter.
• De säger att när man ska hjälpa människor i nöd, så får man inte se till kostnaderna.

• De försäkrar oss att nykomlingarna, varav en majoritet är unga muslimska män, í framtiden kommer att ta hand om våra gamla.
• De ljuger om att Sverige genom sitt medlemskap i EU och genom att skrivit på FN-konventionen om mänskliga rättigheter är tvingat att ta emot alla asylsökande som svarar mot kriterierna och vill komma in i Sverige.
• De tror på alla unga människor som söker sig till Sverige och säger att de är under 18 år. De vägrar att testa om deras påståenden om sin ålder stämmer, trots att denna vägran medför årliga mångmiljardkostnader.
• Istället för att tala om att de flesta av dem som söker asyl har låg eller ingen utbildning alls, så påstår de att många av de som kommer har hög och för den svenska arbetsmarknaden relevant utbildning.
• De problematiserar aldrig att en majoritet av dem som beviljas asyl aldrig levt i demokratiska eller ens fungerande stater.
• De försäkrar oss om att det absolut inte finns några terrorister bland dem som strömmar in i Sverige. Som om de vet något om den saken.
• De försöker hjärntvätta oss till att tro att alla människor är såväl lika mycket värda som lika – vi ska inte skilja mellan vi och dem.
• Om vi envisas med att skilja på folk och folk, så påstår de att vi har fel värdegrund, och då kan vi förlora jobbet eller förvägras ett nytt jobb.
• De ser till att nykomlingarna, trots bostadsbristen, får förtur till tillgängliga bostäder. Det spelar dem ingen roll att det medför att landets egna unga medborgare får ytterst svårt att hitta bostäder och bilda familj.
• De kallar alla som söker asyl för flyktingar, trots att för de flesta vore välfärdsmigranter ett mer adekvat begrepp.
• De kräver inte att asylsökande ska visa passhandlingar eller ens på ett tillfredsställande sätt bevisa sin identitet.
• De kallar alla oss som är oroliga för den massiva muslimska invandringen för psykiskt sjuka (islamofober).
• De kallar alla som vill begränsa invandringen till exempelvis snittnivån för EU:s övriga medlemsstater för främlingsfientliga och rasister.
• De kallar alla som vill värna om den svenska kulturen och sätta svenskar i första rummet för fascister och nazister.
• De bryr sig inte om att ungdomsimporten snedfördelar relationen mellan antalet flickor och antalet pojkar.
• De bryr sig inte om att svenska pass säljs på svarta marknaden och att den svenska medborgare som sålt sitt pass kan kvittera ut ett nytt utan att förklara sig, inte bara en utan många gånger.
• De säger att alla syrier som kan ta sig till Sverige beviljas asyl. Om dessa har bott i Turkiet eller Libanon i flera år, det spelar ingen roll.
• Välkommen-till-Sverige-politiken gör att många människor vågar livet över Medelhavet, med hopp om en trygg framtid i vårt land. På så sätt har svenska politiker del i skulden för drunkningsdöden i Medelhavet.
• När skolresultaten på ett skrämmande sätt sjunker, vägrar politikerna att se sambandet med massinvandringen.
• Islamismen är toppen på det muslimska isberget. Ändå hävdar våra politiker att islamism, jihadism och terrorism inte får kasta någon skugga över islam, som de påstår är en fredens religion.
• När det är uppenbart att Sverige måste begränsa massinvandringen för att inte kollapsa, inför politikerna gränskontroller av ett slag som inte medför just några begränsningar alls. Däremot tas flera hundra poliser bort från sina ordinarie yrkesuppgifter, för en verksamhet som närmast kan liknas vid tågkonduktörers biljettkontroller.
• Det finns ett klart samband mellan i synnerhet invandring från Nordafrika och Sveriges extremt höga våldtäktsstatistik, men detta är tabu för politiker att ens tala om. Än mindre att försöka göra något åt.
• Svenska politiker kallar sig gärna för feminister men reagerar inte över det höga antalet gruppvåldtäkter i Sverige. Kan det bero på att de flesta av dessa begås av invandrare och utlänningar?
• Trots att massinvandringen inte visar några tecken på att avta, kallar politikerna den för en flyktingkris. En kris är något tillfälligt. De flesta av dem som söker asyl i Sverige är inte flyktingar i ordets egentliga mening utan först har de, om de alls har flytt, tagit sig till något grannland. Därefter har de valt Sverige, kanske främst för att Sverige är en välkomnande välfärdsstat. Begreppet ”flyktingkris” är i sig en lögn men det bryr sig inte våra politiker om.
• Svenska folket har aldrig frågat efter något så stolligt som en feministisk utrikespolitik men en sådan ska vi enligt regeringen ha.
• När den socialdemokratiske politikern Daniel Suhonen säger att han är beredd att ”ta upp kalashnikoven och skjuta” för en socialistisk revolution tycker inte svenska politiker att det är någon ”järnrörsskandal”. Men Gud nåde den SD-politiker som trampar snett.
• Politiker säger att Sverige ska bli ett mer inkluderande land, när de påminns om att landet är ett av de mest segregerade i Europa. De säger däremot inte hur det ska gå till.
• Sjuklöverspolitikerna mobbar Sveriges tredje största parti, Sverigedemokraterna, trots att det är det enda riksdagsparti som numera bärs upp av en levande folkrörelse. Utan att ens reflektera över det odemokratiska i sitt beteende utesluter de Sverigedemokraterna från samtal/diskussioner som rör för landet viktiga frågor, i synnerhet invandringspolitiken. Istället bejakar de avsevärt mindre, och när det gäller invandringspolitiken, mer extrema och svenskfientliga partier, som Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
• Den socialdemokratiska regeringen påstår att de nyanlända mer eller mindre direkt ska komma ut i arbete, trots att det tar närmare ett decennium i snitt, för dem som alls vill ha och hittar ett jobb.
• Den som arbetar en timme per vecka räknas inte som arbetslös i statistiken. Det tycker svenska politiker är bra, därför att de vill dölja de verkliga siffrorna, med avseende på arbetslösheten i landet.
• Svenska politiker upprätthåller inte regeln om högst tre månaders vistelse för EU-medborgare i Sverige. Romer kan bygga kåkstäder och bo här i flera år. De kan utan problem åka fram och tillbaka över gränsen.
• Ledande svenska politiker säger att svenskarna inte har någon egen kultur.
• Svenska politiker säger att de är stolta över det svenska asylsystemet, där permanenta uppehållstillstånd och asyl ofta beviljas på felaktiga grunder.
• Svenska politiker påstår att befolkningen måste föryngras, trots att Sveriges kvinnor föder tillräckligt med barn för att upprätthålla befolkningen.
• Trots att svenska politiker anser att det föds för få barn i landet, driver de inte kampanjer och förbättrar villkoren för unga familjer. Istället importerar de ”nya medborgare”.
• Snedfördelningen mellan unga män respektive kvinnor som söker asyl i Sverige visar att det inte primärt är situationen i hemländerna eller kriserna i världen som är drivande i massinvandringen. Svenska politiker underlåter att vara välinformerade i denna viktiga fråga.
• Svenska politiker är ointresserade av frågan om allvarliga sjukdomar följer med den okontrollerade massinvandringen in i landet.
• Ensamkommande ungdomar kan få bidrag för att resa tillbaka till de hemländer de påstår sig ha flytt ifrån, för att hälsa på sina föräldrar. Det utgör inget problem för svenska politiker, trots att det signalerar att dessa ungdomar inte är flyktingar i ordets egentliga betydelse.
• Svenska politiker säger att landet är fullt men stoppar ändå inte massinvandringen.
• Skjutningar, rån och misshandel redovisas frekvent i det dagliga nyhetsflödet. Flera hundra så kallade utanförskapsområden har bildats på kort tid.
• Polisen redovisar 55 områden de på grund av den höga brottsligheten och fientligheten inte gärna åker in i. Ändå påstår svenska politiker att Sverige har blivit tryggare.
• Svenska politiker talar aldrig om svenskfientligheten och den rasism som drabbar etniska svenskar.
• Svenska politiker har sett till att det finns en fyraårig preskriptionstid för asylsökande som gömmer sig i landet, efter att ha fått avslag. När denna tid gått ut kan de som vistas illegalt i landet på nytt ansöka om att få stanna i Sverige. Har de under tiden skaffat ett eller flera barn, ökar deras chanser betydligt.
• Svenska politiker ger ”Sveriges Förenade Muslimer” statliga bidrag.

Hela det opinionsbildande Sverige använder samtliga medier, i synnerhet formellt opartiska Sveriges Radio och SVT, för att tala om för Sveriges medborgare att svensk invandringspolitik är human och generös. De lyckas så bra att en majoritet av medborgarna inte vet att den svenska kollapsen redan inletts och att den fortsätter, om inte dramatiska politiska förändringar kommer till stånd.

Med sitt agerande förverkar såväl politiker som opinionsbildare det extremt höga förtroende som ett hyggligt och omisstänksamt svenskt folk länge har hyst för dem. Förtroendet är resultatet av trettio års klok välfärdspolitik, efter andra världskriget. För den insatsen stod framför allt de medelålders vita män som i dag hanteras föraktfullt i samtliga medier. När förtroendet är borta tar det många år att återvinna, om det alls går.

Varför vill politiker och opinionsbildare ha det så här? Varför?

Kategorier:Svensk politik, Uncategorized

Etiketter:kriminalitet, massinvandring, migration, Migrationen Välfärden Biståndspolitik Migrationspolitik Multikulturalism Privatiseringar Identitetspolitik Reglerad invandring Flyktingpolitik Tolerans Lars Åberg