Auschwitz

By Barbara H. Peterson
8 augusti 2011

http://farmwars.info/?p=3613&fbclid=IwAR0aaU7N21jHr4BVLFGViwBBuHqoP-EP0H4JlOD714EagcY49Fb7E0VibwE

Vad har Codex Alimentarius med sina officiella livsmedelsstandarder, fluorideringen av vårt vatten och våra matleveranser, folkmord vid koncentrationslägret i Auschwitz och Monsanto att göra – företaget som ansvarar för att genetiskt förändra världens matleveranser. Vad har de alla gemensamt? Finns det en koppling som binder dessa till synes olika organisationer? Ja, det finns det. Faktum är att de är så oupplösligt bundna till varandra, att de är allt annat än omöjliga att urskilja.

Låt oss börja med Auschwitz

Koncentrationslägret Auschwitz var ett komplex av över 40 koncentrations- och utrotningsläger som byggdes och drevs av det nazistiska Tyskland i det ockuperade Polen under andra världskriget och Förintelsen. (Wikipedia).”

Auschwitz hade också en fabrik som heter I. G. Auschwitz:

I.G. Auschwitz, som grundades i Katowitze den 7 april 1941, var avsedd att vara den största kemiska fabriken i Östeuropa och samtidigt utgöra en byggsten i processen att ”germanisera” regionen. Enligt planen skulle produktionsanläggningarna tillhandahålla den östeuropeiska marknaden med plast i fredstid, därefter användes den för krigstidsproduktion.

Buna / Monowitz

Förutom tyska kvalificerade arbetare och tvångsarbetare från hela Europa användes ett ökat antal fångar från koncentrationslägret Auschwitz på den gigantiska byggarbetsplatsen i Auschwitz. År 1942 byggde I.G. Auschwitz sitt eget företagskoncentrationsläger, Buna / Monowitz (Wollheim Memorial).

Faktum är att I.G. Auschwitz var från första början konstruerad för att vara en extremt komplex kemifabrik som förutom Buna producerade högpresterande bränslen (inklusive flygbensin och bränsleolja för fartyg), olika plastmaterial, syntetfibrer, stabiliseringsmedel, hartser, metanol, kväve , och läkemedel. (Wollheim Memorial)

I.G. Farben, som bestod av BASF, Bayer och Hoechst (idag känd som Aventis), ägde I.G. Auschwitz. En man som heter Frits ter Meer satt i I.G. Farbens styrelse från början och ansvarade för I.G. Auschwitz. I. G. Auschwitz hade ett mysigt förhållande med koncentrationslägret Auschwitz, genom att de utnyttjade fångarnas tvångsarbete till att arbeta på sin fabrik och han använde dem även som försökskaniner.

Under Frits ter Meers ledning använde sig I.G. Farben av ett fluorideringsprogram för att kontrollera befolkningen i Auschwitz koncentrationslägret i ett visst område genom att massmedicinera dem genom dricksvattenförsörjningen. ”Genom denna metod kunde de kontrollera befolkningen på hela områden, minska befolkningen med vattenmedicin (fluor) som skulle förorsaka sterilitet hos kvinnor, och så vidare. ”(ShopUSI).

Frits ter Meer dömdes slutligen i Nürnberg för plundring och slaveri, men hans dom förvandlades på grund av vänner på höga befattningar. Fritz fortsatte sedan att bli en av arkitekterna bakom Codex Alimentarius Commission år 1962/3.

Codex Alimentarius

Codex skapades av FN: s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Världshälsoorganisationen (WHO) av FN.

Enligt Codex officiella webbplats:

Codex Alimentarius Commission skapades 1963 av FAO och WHO för att utveckla livsmedelsstandarder, riktlinjer och relaterade texter, såsom praxisregler enligt det gemensamma FAO / WHO Food Standards Programmet. Huvudsyftet med detta program är att skydda konsumenternas hälsa och säkra rättvisa handelspraxis i livsmedelshandeln och främja samordningen av alla livsmedelsstandarder som utförs av internationella statliga och icke-statliga organisationer. (Codex Alimentarius)

Codex Alimentarius Commission genomför det gemensamma FAO / WHO Food Standards Programmet, vars syfte är att skydda konsumenternas hälsa och säkerställa god praxis inom livsmedelshandeln. (Organic Consumers)

Med andra ord, under förespeglingen av ”skydd av folkhälsan och säkerställande av rättvis handelspraxis”, genomförs det gemensamma FAO / WHO Food Standards Programmet av Codex Alimentarius Commission. FAO och WHO ställde standarderna och Codex-kommissionen genomför dem. Alla FN-medlemmar är skyldiga att följa dessa standarder.

Så, vad har Codex att göra med fluoridering, och hur kan ett massfluorideringsprogram implementerats utan vår kunskap eller samtycke enligt Codex-riktlinjerna?

Svaret är – WHO har redan bestämt att fluor bör ingå i vår mat och vattenförsörjning eftersom det är ”nödvändigt för folkhälsan:”

Många länder som för närvarande genomgår en näringsövergång har inte tillräcklig exponering för fluor. Det bör främjas adekvat genom fluorexponering via lämpliga förfaringssätt, till exempel överkomligt genom tandkräm, vatten, salt och mjölk. Det är de nationella hälsovårdsmyndigheternas ansvar att säkerställa genomförandet av genomförbara fluorprogram för sitt land. Forskning om resultatet av alternativa fluorprogram bör uppmuntras.

Här är ett referensdokument: Diet, Nutrition, and the Prevention of Chronic Diseases PDF

År 1994 föreslog World Healt Organization (WHO) i sin expertkommitté att fluornivån skulle ligga på 0,5 till 1,0 mg/l (milligram per liter). (Wikipedia)

För närvarande varierar överensstämmelsen med WHO:s direktiv om fluoridering av vatten, salt och mjölk från land till land. Vattenfluorideringen har införts i varierande grad i många länder. Visa varje land HÄR. Ett intressant faktum är att notera att dricksvattnet inte fluorideras i någon del av Tyskland.

Är det bara av en slump som en av grundarna till Codex Alimentarius-kommissionen råkade vara ansvarig för fluorideringsprogrammet vid Auschwitz, och att Tyskland på något sätt är befriad från fluoridering? Eller kanske de vet något som vi inte gör.

Public Fluoridation Deception

De flesta är medvetna om vattenfluorideringsprogrammet som har blivit föremål för oss som en ”behandling av tandvårdssjukdomar” och botemedlet mot hål. Detta är bevisad propaganda och har bestridits i EPA:s egna dokument, som klassificerar fluor som en förorening, liksom i oräkneliga andra professionella publikationer.

Ändå fortsätter massvattenfluorideringsprogrammet, vilket leder till att mat och vätskor som använder detta förorenade vatten också innehåller fluor.

Enligt vår egen CDC, Department of Health and Human Services (Hälsovårdsmyndighten):

”Fluoriderat vatten är utbrett för hela befolkningen, eftersom invånare i icke-fluoriderade samhällen konsumerar allt mer mat och drycker som bearbetas och tappats i fluoriderade samhällen. Således har många personer som bor i icke-fluoriderade samhällen gynnats av fluorideringspolitiken. ”

This is called “Building Capacity to Fluoridate.” (CDC)

Så du förstår, vårt land följer FN / WHO / FAO / Codex-fluorideringspolitiken och vi känner inte ens till det. Precis som fångarna vid Auschwitz visste de troligen inte att de utsattes för ett fluorideringsprogram och förgiftades med deras vatten tills det var för sent. Om mat produceras med fluoriderat vatten innehåller den fluorid. Allt du behöver göra är att förorena vattnet, och matfrågan tar hand om sig själv.

Percent of U.S. Population Receiving Fluoride

Och om några av er fortfarande undrar om vi verkligen följer Codex-mandatet, undrar vi inte mer. Många vet inte om detta, men ”Codex” består redan av cirka 300 officiella livsmedelsstandarder, varav några har varit i ”globalt bruk” sedan länge, sedan 1966 (Rath Foundation). Så det borde inte komma som nån stor överraskning för att ta reda på att fluoridering är bara en annan aspekt av detta program.

Kopplingarna till Monsanto

Monsanto, Cargill, BASF, Bayer och Aventis (eller I.G. Farben) är alla i partnerskap under agrikulturens banér. De samverkar på olika sätt, till exempel:

BASF Plant Science och Monsanto utökar sitt samarbete för att maximera avkastningen.

Monsanto, Bayer koncentrerar sig på herbicidtolerans

Fusioner och förvärv

Monsanto and Cargill team up

Monsanto och Cargill är i ett 50/50 joint venture-partnerskap. Monsanto gör frön, som gör grödorna, och Cargill gör gödseln. Cargill råkar också vara ansvarig för 70-75 % av det farliga avfallet hydrofluosilsyra som används i fluorideringsprogrammet. (Fluoride Action Network).

Den amerikanska regeringen anser att den grundläggande kemiska sammansättningen av hydrofluosilsyra, är ett giftigt avfall och fluoriden är detsamma när de dumpas ut i vattenförsörjningen:

På grund av den uppenbart spännande aspekten av denna ”avfallshanteringspolitik” har det naturligtvis varit en del nyfikenhet om säkerheten i denna folkhälsoutövning. Tydligen finns det emellertid inga statliga säkerhetsstudier tillgängliga för närvarande på fluosilinsyra. Detta beror på att regeringen baserar sin fluorideringspolitik utifrån antagandet att det inte finns någon kemisk skillnad efter utspädning i vattentillförseln mellan natriumklorid av farmaceutisk kvalitet och hydrofluosilinsyra av industriell kvalitet. (Fluorid Action Network)

Oregon, som ligger mycket lågt på överenskommelselistan med endast 19,4 % fluoridation, försöker att öka denna nivå avsevärt. År 2007 skulle HB 3099, Oregon-vattenfluorideringsavtalet, ha krävt samhällsvattentillverkare som betjänar mer än
10 000 människor att ”optimalt fluoridera”. Lyckligtvis gick det inte igenom. Om det hade gått skulle det ha ökat fluoriden i Oregon till 68 %. Bra för Cargill och Monsanto, dåligt för oss.

Anledningar att inte fluoridera

Följande dellista är sammanställd från Fluor Alert:

Fluorid är ett kumulativt gift.
Kromosomskador
Njurskador
Hjärna
Alzheimers

Råttor doserade prenatalt visade hyperaktivt beteende. De som doserade postnatalt visade hypoaktivitet (dvs antingen aktivitet eller ”soffpotatis” -syndrom)

Sänkning av IQ
Tidig pubertet
Påverkar sköldkörteln
Artrit
Cancer
Infertilitet (barnlöshet)
Benskörhet

Det är upp till oss att stå upp och säga nej till massvattenfluoridering. Om någon vill ha fluor, låt honom / henne ta det. Jag har inget problem med det. Men att tvinga detta gift till en intet ont anande och ovillig befolkning utan förkunskap eller samtycke är kriminellt. Vi befinner oss inte som Auschwitz-fångar … .ännu.

Kategorier:Hälsa, Naturen, naturförstöring, Uncategorized, Världspolitik

Etiketter:Auschwitz, Codex Alimentarus, Fluor, folkhälsa, folkmord, Monsanto