Prognosen för den svenska välfärden mörkare än befarat

Välfärdstrappan. © Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Johan WesterholmJohan Westerholm
https://ledarsidorna.se/2019/06/prognosen-for-den-svenska-valfarden-morkare-an-befarat/?fbclid=IwAR3vmg07b2gGigI5yD5sNjY9jZMSO-xS8Vo2snmSs2mGxmqqjO3HbVZgmcE

En morgontrött journalistkår begrep i onsdags inte vilket drama som utspelades i regeringens presscenter när finansministern redovisade regeringens analys av försörjningskvoten. Genom att använda sig av irrelevanta begrepp målade Magdalena Andersson framtiden i avsevärt mycket ljusare färger än vad som är motiverat. Det underliggande budskapet är att Sverige de närmaste åren kommer få uppleva stort drama inom det som svensken ser som lika självklart som luften som andas. Den allmänna och breda välfärden är på väg att ta slut.

För att bibehålla dagens standard i välfärden kommer det att saknas 90 miljarder kronor i kommuner och landsting fram till 2026. Detta konstaterade finansminister Magdalena Andersson vid en pressträff i onsdags morse innan partiledardebatten.

Den summan är utöver de 20 miljarder kronor som redan intecknats i januariavtalet, uppgörelsen mellan regeringen och Centerpartiet och Liberalerna. Orsaken till det extra behovet är framför allt vi blir äldre menar finansministern – försörjningskvoten ökar. I dag går det ungefär 75 personer i den icke arbetsföra befolkningen (0–19 respektive 65+) på 100 arbetande. 2030 kommer den andelen ha stigit till 80.

I reda tal innebär finansministerns analys att varje person i åldern 20-64 försörjer 1,75 personer. Sig själv och 0,75 personer till. Som negativ framtidsutsikt redovisar finansministern att denna kvot kommer ha ökat till 1,8 – det vill säga att varje person i åldrarna 20 – 64 skulle försörja 0,8 personer utöver sig själv. Syftet med presentationen av analysen är sannolikt för att förbereda såväl media som väljare att Sverige står inför historiskt stora förändringar inom välfärden. Men finansministern och regeringen utelämnar avgörande fakta och beskriver inte verkligheten.

Ekonomen och samhällsdebattören Jan Edling har föreslagit ett alternativt sätt att räkna på försörjningskvoten – ett alternativ som bättre överensstämmer med verkligheten.

Edlings sätt att räkna på försörjningskvoten skiljer sig i det avseendet att den arbetsföra delen av befolkningen har delats upp i två grupper, sysselsatta och ej sysselsatta. Av dessa är det endast gruppen sysselsatta som anses tillhöra den försörjande delen av befolkningen. De som inte arbetar flyttas istället till den grupp i befolkningen som blir försörjda. Detta innebär att stora grupper som heltidsstuderande, arbetslösa samt sjukskrivna i åldrarna 20-64 år som tidigare sågs vara försörjande, istället betraktas som försörjda.

Formeln skulle då bli:

Försörjningskvot = (Barn 0-19 + Äldre än 65 + Ej sysselsatta 20-64) / Sysselsatta 20-64

Ännu mer rättvisande skulle begreppet bli om regeringen använde sig av begreppet ”I arbete” och inte ”Sysselsatta”. Personer som utfört minst en timmes arbete under en mätvecka, antingen som anställd, företagare eller medhjälpare i ett familjeföretag, räknas som sysselsatta. Sysselsättningsgraden visar hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder som är sysselsatt. 

Ett rimligare begrepp för att kalkylera inför framtiden är begreppet ”Försörjningsbörda”. Hur många i befolkningen, oavsett ålder, som försörjer de övriga. Då landar vi redan idag på drygt 2,2. Det vill säga, varje person som uppbär en anställning försörjer sig själv och 1,2 personer till.

  • Sveriges befolkning var vid utgången av 2018 10 230 854.
  • Antalet sysselsatta personer 2018 var 5 113 000 varav 4 651 900 arbetar
  • Drygt 460 000 i arbetskraften blir försörjda av andra än sig själva.

Det innebär i reella tal att vi redan passerat finansministerns mörka framtidsutsago. Den svenska arbetsmarknaden är en av världens mest kvalificerade och automatiserade.

Hur framtiden ser ut är med andra ord avsevärt mycket mörkare än den bild finansministern tecknar. En reell försörkningskvot på 2,2, som idag, bedöms dock som hanterbar men kräver en sysselsättningsgrad på minst 86 procent om den inte skall öka visar beräkningar från Ekonomifakta. 

Senast Sverige hade en sysselsättningsgrad på den höga nivån var precis innan 90-talskrisen. Sverige har idag en sysselsättningsgrad  på 82,6 procent för kategorin 20-64 år. I den bredare gruppen, 15-74 är sysselsättningsgraden 68,5 procent.

Varför finansministern kallade till presskonferens samma dag som vårens sista partiledardebatt hölls för att gå igenom en framtidsprognos som delvis vilar på irrelevanta begrepp är okänt. Det kan dock inte uteslutas att regeringen nu förbereder väljare och media på att Sverige står inför historiskt stora ingrepp i den gemensamma välfärden. De 90 miljarder som finansministern säger saknas i välfärden kan mycket väl visa sig i underkant.

Det underliggande budskapet, parat med de svårigheter som välfärden står inför i att bemanna vård, skola och omsorg vittnar om att ansvaret för stora delar av välfärden inte bara kommer fortsätta att rullas över på kommunerna. Även den enskilde kommer att förutsättas att dels arbeta ännu längre upp i åldrarna om denne fått ett arbete på en allt mer kvalificerad arbetsmarknad. 

De som har råd och vill ha en bibehållen nivå på vård och omsorg kommer att tvingas betala för denna via privata försäkringar.

Det är den bistra sanningen.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Samtidigt som detta skrivs kom besked om att Löfvén & co höjer sina löner igen fr om juli månad.

Löfvens sköna semesterbesked: 48 000 kronor mer i lönekuvertet

Pelle Zackrisson
https://nyheteridag.se/lofvens-skona-semesterbesked-48-000-kronor-mer-i-lonekuvertet/?fbclid=IwAR2Rqclju9OJOOvDGW5FBrCVYJ8lOloENS336er2X_aR-T5Vq-2uoID4OFY

 Nu höjs statsminister Stefan Löfvens arvode. 176 000 kronor är hans nya månadslön – en månadshöjning med 4 000 kronor. Det har Statsrådsarvodesnämnden beslutat. Övriga statsråd får nöja sig med en höjning med 3 000 kronor till 139 000 kronor.

Den 1 juli får statsminister Stefan Löfven en löneförhöjning från 172 000 kronor till 176 000 kronor i månaden, eller 2 112 000 kronor per år. Det är samma höjning som förra sommaren. Övriga statsråd får en höjning med 3 000 kronor till 139 000 kronor.

Löfven tillhör de regeringschefer som har bäst betalt. Och i Norden ligger han i topp.

Våra grannländers regeringschefslöner i svenska kronor:

Finland: 109 266 kronor
Danmark 171 841 kronor
Norge 140 461 kronor
Island 120 429 kronor

 

 

 



Kategorier:Svensk politik

Etiketter:, ,

%d bloggare gillar detta: