Arne Treholt

av Elin Tønjum och Reidun Carstens

https://lysetfranord.wordpress.com/2018/04/03/saken-mot-arne-treholt-var-et-planlagt-justismord/

Men vi startar med att ge ordet till Arne Haugestad, Arne Treholts försvarare under åren 1985 – 1992. Här är några utvalda citat från inledningen av hans bok:

”Då Eidsivating lagmansrett avkunnade domen i saken mot Arne Treholt den 20 juni 1985, var det början på den mest uppseendeväckande domen på 20 års fängelse, genom sitt handlande blev det ”ett svek utöver det vanliga mot oss alla!”. Spiondomen drabbade Treholt, men var samtidigt ett svek mot våra rättsideal och därför ett svek mot oss alla, därför att rättssäkerheten är en bärande konstruktion inom vår demokrati.

De flesta av oss antar att den djupaste grunden för Treholt-affären vilar på hemligheter som inte är allmänt kända. Sakens största hemlighet är, att det inte förekommer dylika hemligheter. För att påvisa detta är det nödvändigt att också behandla det material som våra myndigheter har valt att behålla hemliga. Uppgiften för denna bok är därför att påvisa ett justitiemord av en ganska enastående karaktär.

Mina största fel som försvarare i saken begick jag genom att följa den tillit och respekt som jag hade för det systemet jag hade valt som min arbetsplats, för att sedan i nästa omgång dras med i raset som skedde då jag insåg att hela ärendet var ruttet.

”I Treholt-affären finner vi en mängd lagbrott, manipulationer och desinformation som följde genom polishuset, rättssalar och departement under mitten av 1980-talet, och fortsatte därefter att rumstera i alltför många år. Jag kan spelreglerna, men för min del väljer jag hellre att välta det hela själv om jag då kanske meddelar mig ut ur detta sällskap.Samtidigt berättar jag hellre om det verkliga livet, helt fritt i förhållande till andras mycket utvalda beskrivningar av ärendet. För mig blir det i det närmaste en nödvändig flykt till verkligheten.”

Arne Haugestad – Kappefall 2004

Vi tipsar om denna bok till dem som vill gå in och se på sakens fakta, bevis, brist på bevis och detaljer. Arne Treholts egen bok «Alene» tipsas också om, den är en pärla, otroligt bra skriven dag för dag, från arrestering till dom.

Motiven för justitiemordet mot Arne Treholt

1. E-tjänsterna behövde lägga fokus på en levande ”spion” för att det vid den här tidpunkten fanns ett behov av mer resurser samt för att det fanns ett behov för en mer omfattande övervakning. (Att detta gjordes, finns det ett flertal exempel på och det ska dokumenteras senare i kommentarer, exempel och cyniska exempel som också finns i Norge).
2. Man ville få ett slut på att en del politiker hade utsträckta kontakter med ryssarna. Det var vanligt att utländska ambassader inbjöd bland annat ungdomspolitiker från 1950-talet och framåt till mottagningar. Så gjorde även de ryska ambassaderna. De blev serverade god mat och drinkar, folk blev kända, man pratade ihop sig osv. Ingen dramatik, men detta skedde under det sk ”Kalla kriget” – då förhållandet mellan öst och väst var präglat av misstänksamhet och kyla. Det var bl a detta som Arne Treholt önskade göra något åt, med hjälp av diplomati och samtal. E-tjänsterna misstrodde dessa starkt och önskade få ett stopp på denna aktivitet. Detta sågs som något helt naturligt och vanligt av många inom Arbeiderpartiet.
3. E-tjänsterna önskade statuera ett exempel för att få ett slut på de många ryska kontakterna bland politikerna, speciellt inom Arbederpartet. Personen de valde ut som föremål för detta var Arne Treholt. Det kunde lika gärna ha varit någon annan som de hade tagit, det var de övriga helt på det klara med. Effekten av detta var att de andra blev ytterst disciplinerade för att hålla sig inom reglerna och tjäna systemet. Det visade sig som, istället för att ha blivit tagna och exponerade blev de tilldelade högre betrodda tjänster, och gjorde alltid som de blev beordrade. Goda exempel på detta är bl a Jens Stoltenberg, Thorbjørn Jagland, Einar Førde, Sigbjørn Johnsen osv. Se mer info senare i artikeln. Einar Førde och NRK-cheferna höll täta kontakter med e-tjänstemännen.
4. Enligt min mening var Arne Treholt endast en stark konkurrent till Jens Stoltenberg. Den chansen kunde man rätt och slätt inte ta. Treholt anhölls för att han var ett geni, duktig och bra. Han hade helt unika sociala egenskaper osv. som
   bl a Jens Evensen skröt mycket om.

Det fanns två falanger inom Arbederpartiet. Arne Treholt var en ledande gestalt på vänsterkanten, medan Stoltenberg var på den sk högerkanten inom AP. Ett internt krig mellan dessa båda falanger drabbade otvivelaktigt Arne Treholt. Det var fler än Arne Treholt som kom i kläm, bl a Rune Gerhardsen. Arbeiderpartiet har en stark förbindelse till e-tjänsterna oavsett vem som har regeringsmakten. En annorlunda kontakt än den som eventuellt finns inom andra partier. Detta har tagits upp i många böcker som har getts ut av Arbeiderpartiets eget folk, bl a Ronald Bye. Anbefalles till intresserade. Det är inte vanligt att alla inom AP eller deras ledare är i kontakt med e-tjänsterna, utan endast några „betrodda“ som har en dylik kontakt. Likadant är det också inom andra partier, företag och instanser.

Många av de politiker som hade kontakter med ryssarna skall ha fått kodnamn av KGB. Några av dem är återgivna i denna artikel och på andra ställen. Men det är viktigt då att veta att allt inte är till 100 % säkert verifierat. Dvs. alla källorna är inte lika pålitliga och korrekta, några kan ha haft andra motiv för vad de kommit med.

Ett exempel på detta är avhopparen Oleg Gordkjevskij som kom med en hel del lögnhistorier – bl a om Einar Førde och Arne Treholt. Det var han som år 1985 hävdade att Førde var agent. Detta tog Politiets sikkerhetstjeneste (PST) chefen Erstad upp med Willoch som i sin tur underrättade Gro Harlem Gruntland för hon övertog som statsminister år 1986. Därmed kunde inte Førde bli utrikesminister så som han önskade. För att förhindra detta kan ha varit ett av motiven.

Med detta förbehåll ger vi likväl lite info, som bl a kommer från Brennpunkt – se länkarna nedanför:

DUDIN – kodnamnet för Reiulf Steen, som sedan våren 1969, under en period av ca 20 år, står antecknad som KGB-kontakt i Norge.

JURI var KGBs kodnamn på Torbjørn Jagland. Två KGB-avhoppare har pekat ut honom som flitig och viktig KGB-kontakt under många år.

RIK var kodnamnet för den före detta finansministern Sigbjørn Johsen, som hade chefssamordnaren vid KGB-avdelningen för ekonomisk underrättelse i Oslo som sin kontakt.

STEKLOV är kodnamnet för Jens Stoltenberg. Alla dessa gick alltså fria och fick fina tjänster själva även om de gjorde exakt detsamma som Arne Treholt, eller kanske mer.

Det intressantaste här är, att efter allt det som har varit av efterforskning, vittnesförhör osv har det inte nämnts något sådant kodnamn för Arne Treholt!. Det KAN betyda att de andra som är nämnda hade länge haft sådana kontakter och vid många tillfällen fortsatt med detta också efter Treholts dom.

Namnet FOXTROT var den interna beteckningen som (Politiets sikkerhetstjeneste) POT  (motsv. Säpo, red.anm) eller nuvarande PST använde på Arne Treholt i förbindelse med den långvariga övervakningen som formellt startade år 1976. Han och sju andra ämbets- och tjänstemän på UD blev utpekade som spionmisstänkta. Alla åtta fick en akt som var uppkallade efter danser såsom TANGO, FOXTROT osv. I den interna POT-jargongen blev de åtta omtalade som DANSARNA.

Från de andra politiska partierna är det först och främst Berge Furre och Knut Løfsnes och Paul Chaffey (kodnamn RON) som är återfallsförbrytarna. Berge Furre hade över 30 möten i följd med KGBs Stanislav Tsjebotok bara från 1979 till 1981.

Det finns många källor för detta. Här är en artikel från Dagbladet med mer info för de intresserade. Citerar lite därifrån:

Stekelov blev därför betraktad som ett huvudspår för KGB. Problemet var att Brusletto och MI6 inte anade vem Steklov var. Butkov fick därför ett högt prioriterat uppdrag: Så tillvida det lät sig överhuvudtaget göra, skulle han försöka finna identiteten på den norske politikern under sin semester i Moskva i december 1989. Med iskallt lugn och stort mod förvaltade han uppdraget i ett obevakat ögonblick i KGB-centret och tog ut Steklovs mapp från säkerheten. Namnet var sensationellt: Jens Stoltenberg! 

JURI var möjligen Torbjørn Jagland. Detta får vi antagligen aldrig veta, sedan arbetet och offentliggörandet stoppades. Alf R. Jacobsen säger: På egen hand ville MI6 och POT aldrig ta itu med saken men bägge organisationerna var och är mycket lyhörda för politiska signaler.

https://www.dagbladet.no/kultur/stortinget-maring-granske/63552551

En länk från Dagbladet: https://archive.is/O8x5

Det bör också nämnas att det utvisas en tjänsteman från den ryska ambassaden av den anledningen att Jens Stoltenberg skulle bli minister. Det är orsaken till att Jens Stoltenberg förmodligen levererade dokumenten som var mer till fara för rikets säkerhet än vad Arne Treholt någon varit. Det ska inte så mycket till heller, då Arne Treholt varken skriftligen eller muntligen har gett någon sådan information till främmande makt. Se dokument och dem som nämns i boken skriven av Arne Haugestad, där alla hemliga dokument är offentliggjorda så att alla som vill, kan se och själv värdera sakens fakta.

Det är många, som efter att ha satt sig in i saken, och också har auktoriteten att komma med, som har fastslagit att Treholt-affären var ett justitiemord. De som menar något annat, har trott på det som blåstes upp i media och har inte undersökt saken.

Det råder inte heller något tvivel om att justitiemordet var planlagt, vilket justitiemord faktiskt ofta är. Om man inser vad som var avsikten med saken och vad man uppnådde, ser man också klart att det var planlagt. I liknande fall önskar man starkt att man fann någon och fick den dömd, istället för att man gör en till skyldig, en syndabock, och skapar ett justitiemord för att bli kvitt personen eller stimatiserar en irriterande person. I form av en grova trakasserier.

Övergreppen mot Arne Treholt och hans familj var stora

Tre gånger har man försökt begära en resning i brottmålet, men man har blivit avvisad varje gång. Senast detta skedde var av Gjenopptakelseskommisjonen 9 juni 2011. Kommissionen drog slutsatsen enhälligt att det inte fanns någon grund för att återöppna ärendet. Man kan dock fråga sig: Skulle Arne Treholt ha försökt begära om en resning tre gånger om han var skyldig till samtliga anklagelser? Detta är sannolikt inte fallet.

Dold ljudövervakning, övervakningen och rannsakningar som Politiets sikkerhetstjeneste (POT) genomförde i Arne Treholts lägenhet, var olovlig. Detta har man fastslagit av EOS-urvalet (Stortingets kontrollutvalg for etterretnings-, overvåkings- og sikkerhetstjeneste (EOS-utvalget).

https://eos-utvalget.no/norsk/saerskilte_meldinger/content_1/text_1401199513555/1401199521582/treholtendelig.pdf

Detta skedde på många sätt. Man skaffade sig en lägenhet som granne till hans bostad, både på Oscarsgate i Oslo och likaledes i New York, poliser utgav sig för att vara vänner osv. Medan han stod under övervakning och var misstänkt, uppmanade man honom att söka sig till Försvarshögskolan. Man sade rent ut att detta var för att han skulle få tillgång till fler hemligheter angående rikets säkerhet. Arne Treholt själv önskade sig inte det, men hans fru Kari Storækre ville gärna hem till Norge och hans ”vänner” som var polisens undercover, gav honom rådet att söka sig till Försvarshögskolan.

Eftersom man var verkligen rädd för att han var en riktig spion som kunde skada vårt land och folk, ville dessa samma människor mana honom på att söka sig till Försvarshögskolan. Hänvisar till böcker osv. ang. dokumentationer och detaljer.

Det gjordes övergrepp mot honom och hans dåvarande fru Kari Storækre, vad det gäller övervakning, avlyssning och mycket annat. Det finns bevisat att det så kallade ”penningbeviset” var manipulerat. Fotobevis var också manipulerade, se dokumentation i kommentarerna. Man använde sig av underliga och oanständiga knep igenom hela ärendet.

Om man har behov av att fuska och bedra med bevisen i ett ärende, säger det ALLT

Elin Tønjum: Mitt förhållningssätt i saken till Arne Treholt började när jag arbetade med ett justitiemord ganska intensivt under 6 -7 år. Var anhörig till en som hade blivit utsatt för ett horribelt justitiemord, och jag själv gjorde allt jag kunde för att hjälpa honom. Själva saken var ganska klar och jag lämnade över 75 klara punkter samt handfasta bevis som bevisade att han var helt oskyldig. Dessa gav jag till en av de mest kända efterforskarna i Norge, men vi kom ingen vart, då denne person faktiskt missbrukade det vi gav, för egen vinning.

Vi blev också övervakade och motarbetade något helt extremt, bevisen blev antagligen förstörda av polisen osv. När det finns mycket prestige i en sak, så verkar det som om man inte skyr några medel, för att få det till att se ut så som man önskar sig det. Det rapporterades vara symptomatiskt, men den saken är en helt annan historia.

Men det var medan man höll på med det här ärendet som jag läste alla böckerna som Arne Treholt hade skrivit, tills då, och också allt som fanns skrivet om hans ärende. Jag var intresserad för jag gjorde allt jag kunde för att sätta mig in i ärendet Lag och Rätt, justitiemord, fängelse osv. Det är unikt att en person med ett sådant intellekt och superb formuleringsförmåga har genomgått allt från arrestering, förvar, förhör, isoleringscell, fängelse, rättegång i Norge och har kunnat skriva och formulera sig så rikt om hur detta kändes. Detta har jag tackat Arne Treholt för att han har gjort och önskar att ALLA som är intresserade av detta, läser hans böcker.

1969 Marketakis og juntaen

• 1976 Norges havretts- og ressurspolitikk
• 1985 Alene
• 1991 Avdeling K
• 2004 Gråsoner

2010 – Hva var det du forsøkte å få til (bok skriven tillsammans med Johan Galtung)

1980 – Atomvåpen og usikkerhetspolitikk – Tiden forlag

Boken blev en brännfackla. Tillsammans med Thorbjørn Jagland, Sverre Bergh Johansen och Jostein Nyhamar. I en uppföljande bok år 1982 lanserade Jens Evensen ett omfattande traktatförslag för Norden som atomvapenfri zon. Arne Treholt kom då med en del bidrag som ledde till att han motarbetades och då den inre kärnan inom AP (Arbeiderpartiet) men också inom POT, som menade att det var han som var den som hade förmågan till att ta de organisatoriska åtgärderna för detta.

Alltså ett möjligt motiv till att få honom ur vägen här också?

Min väninna Reidun och jag hade pratat oss samman angående Treholt-affären och hade samma syn på den. Då jag såg att det skulle bli en presskonferens och boklansering – för en bok som Treholt hade skrivit tillsammans med Johan Galtung – nämnde jag det för Reidun och vi bestämde oss för att vi vara närvarande där. Det ångrar vi aldrig.

Arne Treholt och Johan Galtung

De två muntra herrarna var på plats på scenen då vi kom. Tonen var hjärtlig, skämtsam och munter, stämningen var god. Vi köpte böckerna och fick dem signerade. Jag hade också med hälsningar från en bekant som tidigare hade jobbat för Arne Treholt i New York, juristen Synnøve Fjellbakk Taftø, också kallad Norges mest kända politiska fånge. Vi köpte en bok till henne med en personlig hälsning till henne och hennes man från Arne Treholt.

Fick också möjlighet till att prata lite med dessa två herrar – intresserade, hyggliga och lysande intelligenta var de bägge två. Johan Galtung behandlade mig som om han alltid skulle ha känt mig, som om jag skulle ha varit en gammal god vän till honom själv, även om jag aldrig hade träffat honom tidigare. Det var speciellt.

Reidun fick möjlighet till att berätta att då hon hörde och såg media belysa saken den gången, fick hon en omedelbar känsla av att det var ett spel och sa: Detta har inte Arne Treholt gjort. Hon sade detta till familjemedlemmar och några kolleger den gången i Bergen Bank A/S i Trondheim. Hon lät sig inte överbevisas av det som presenterades för att visa på att han var skyldig. Magkänslan sade något helt annat, och hennes övertygelse har inte ändrat sig med åren. Att Arne kan ha befunnit sig på ”tunn is” kan vara möjligt, men det är inte detsamma som att vara skyldig till spionage, säger Reidun.

Efter det blev vi bägge vän med Arne Treholt då han dök upp på Facebook medan det arbetades för att få hans sak återupptagen. Det är några år sedan nu. Man försökte år 2011. Boken gavs ut den 21.10.2010 . Här från boklanseringen – och lite från en artikel den gången: https://www.dagbladet.no/nyheter/vesten-skulle-takket-deg-arne/64763895

I dag kommer Arne Treholt och hans nära stöttepelare genom 25 år Johan Galtung med sin bok «Hva var det du prøvde å få til». I boken intervjuar han den 80 år gamle professorn och sin vän, om hans utrikespolitiska aktiviteter på 1970- och 1980-talet.

Galtung är imponerad över det Treholt berättar om, och skriver i boken: ”Det borde ha funnits hundratals, tusentals liknande T-T, Titov-Treholt dialogpar”. Livsviktigt i en spänd, superpolariserad situation, skriver Galtung om mötena som Treholt hade med KGBs underrättelseofficer Titov.

Och fortsätter: ”Västvärlden i allmänhet, och särskilt Norge, borde ha tackat dig för ett bra jobb, Arne, men allt blev tolkat innanför polariseringspsykosernas snäva ramar”.

Galtung säger förövrigt att Treholt skriver bättre än Hamsun i sin bok från 1984: ”Endast för mig är det bättre litteratur än Paas överväxta spår”. 

Galtung avslutar med: ”De svek oss alla, och säkert antagligen både USA, FBI, CIA, reaktionära myndigheter och politiker, för Norge blev urholkat, genomborrat av totalitär makt”.

För några dagar sedan postades det ett brev som Arne Treholt hade skrivit på den tiden han satt fängslad. Jag märkte att brevet från den gången egentligen var en kortversion av innehållet i boken som Arne Treholt skrev tillsammans med Johan Galtung.

Arne Treholt har INTE erkänt att han gjort något av det som han blev anklagad för. Hans intentioner var att bringa förståelse över landgränserna i en tid då ”Kalla kriget” var rådande mellan bl a USA och Sovjetunionen.

Brevet skrevs år 1985 av Arne Treholt som ett svar på stödbrev från Ingunn Bjerke Vestre år 1985. Har fått bägges tillåtelse att återge denna. Tusen tack för det.

Här kan vi alla se Arne Treholts uppriktiga ord till Ingunn år 1985. Treholt har bekräftat att innehållet i brevet fortsatt är lika giltigt – alltså att han aldrig har erkänt att han har gjort det han blev anklagad och dömd för. Detta vill vi är viktigt för alla att märka. Varför skulle de andra som gjorde detsamma och värre belönas, med högre tjänster medan han som inte har skadat rikets säkerhet skulle straffas så hårt?

Detta är i varje fall inte likhet inför lagen! Låt oss kräva att de andra också efterforskas.

Det är hög tid att Arne Treholt får en resning. Och att ALLT kommer fram. De som var med i komplotten mot Arne Treholt och de som täckte över, bör straffs innan det är för sent.

Arne Treholt bör få sin sak prövad så snart som möjligt, så att han får uppleva det medan han lever, att sanningen kommer fram och att felen rättas till medan det ännu är möjligt.

Stigma, åren han gick miste om är inte lätta att kompensera, men man bör åtminstone pröva. Saken blev tagen till omprövning år 2011, men fick avslag. Det är en stor skam att man nekade honom också detta.

Hoppas på debatt o kommentarer – också gärna mer info om någon har det.

Här kan ses och höras ljudupptagningar från rättegången mot Arne Treholt år 1985:

https://www.vgtv.no/video/78477/hoer-lydopptaket-fra-rettssaken-mot-arne-treholt-i-1985

https://eosutvalget.no/norsk/saerskilte_meldinger/content_1/text_1401199513555/1401199521582/treholtendelig.pdf

Kategorier:Uncategorized, Världspolitik

Etiketter:Arne Treholt, justitiemord, Norge, spionage