Vill svensken leva i en anarki?

Vill svensken leva i en anarki?

3 FEBRUARY, 2019 13:22

Det är en sån där söndag då snön vräker ner och man är less på sina egna tankegångar om hur snett allting blivit. Det är sån där söndag då man ännu en gång frapperas av att människor avskyr sanningen och att de flesta i Sverige tyvärr verkar hopplöst förlorade åt det som kallas vänstern. Det är en söndag då man inser att vi alla är lämnade åt vårt öde.

Snön vräker ner och jag tänker på den gravida mamman i tunnelbana, en våldtagen 20-åring, ett rånat barn, en gammal man som fått sina öron avslitna, och en samtid som är mycket, mycket sjuk.

Men i stället för att demonstrera mot laglöshet och våld är det nu en demonstration mot dem som upprätthåller lag och ordning – ett ickeproblem i Sverige – som planeras. Därmed infinner sig frågan: Vill svensken eliminera rättsstaten och leva i en anarki?

Om du har missat den senaste mediestormen kan jag sammanfatta den med några meningar: En gravid, svart kvinna med ett barn hamnar i dispyt med ordningsvakter i tunnelbanan. Kvinnan förs ut från t-banevagnen och trycks ner på en bänk med magen före. Det är flera ordningsvakter mot denna ensamma kvinna. Hennes flicka tas i handen av en ordningsvakt och förs åt sidan. Kvinnan skriker och gör motstånd. Nej, det ser inte jättesnyggt ut och jag undrar förstås vad det handlar om. Klart man kan bli upprörd.

Sociala medier och mainstreammedier har dock på förhand avgjort att allt handlar om kvinnans hudfärg. Hon är svart och därför är hon utsatt för rasism av ordningsvakterna. Vänsterfalangen i samhället, den som ägnar sig åt identitetspolitik, anger tonen i många mainstreammedier och anser sig själv som “god”, har redan förkunnat sin dom: Naturligtvis är det så enkelt att hatiska ordningsvakter ser sin chans och passar på att sadistiskt misshandla en gravid kvinna enbart på grund av hennes hudfärg. De är känslokalla mördarmaskiner som kallhamrat utför ett rasistisk dåd. Det handlar om “vit makt” skriker upprörda kändisar som vill ha likes. Jag ser Instagramkonto efter Instagramkonto i upphetsat tillstånd. Kulturchefer, opinionsbildare och krönikörer skriver. Händelsen har på ett par dagar blåsts upp till en mediestorm som nästan får #metoo att blekna.

Innan jag går vidare vill jag säga följande: Jag tycker inte heller att hanteringen av den gravida kvinnan ser snygg ut på de filmsnuttar jag sett, det är viktigt för mig att påpeka. Och nej, jag avfärdar inte denna kvinna, utan jag tycker synd om henne. Jag försöker sätta mig in i hennes sists. Om hon mår dåligt, har panik, har ont, är rädd, allt det, allt kan ha bidragit till hennes reaktion. Jag struntar i om hon plankade eller inte, jag tycker inte det är så viktigt faktiskt, även om just den principen använts som argument mot henne. Mamman på tunnelbanan är en människa som alla vi andra. Och jo, graviditet ÄR faktiskt en förmildrande omständighet. Man är inte sig själv. Vissa blir knäppa.

I vårt kontrollerade samhälle ska helst sånt inte märkas men ibland gör det det. Vi vet ingenting om denna mamma och vilket liv hon lever, vilka problem hon må ha i det privata. Enligt uppgift var hon på väg till sjukhuset för att hon hade förvärkar. Kanske mådde hon superdåligt, kanske har hon både ont i kroppen men också ont om pengar. Varför har hon med sig ett barn till sjukhuset? Varför måste hon åka t-bana? Varför visar hon inte upp färdbevis om hon nu har ett sådant? Varför säger hon inte till vakterna att hon har ont?

Jag vet med mig att hade jag i mina graviditeter mått dåligt hade jag åkt till sjukhuset med taxi, utan småbarn. Jag hade åkt med barnets pappa. Men det är MITT liv, alla har inte en kärleksfull partner eller råd att åka taxi eller möjlighet att skaffa barnvakt. Jag lägger inga värderingar i det, det finns gott om utsatta människor i vårt “välfärdssamhälle” idag. Jag vill ändå skriva detta, för jag ser att kvinnan också blir föremål för hat. Det är tragiskt. Jag tycker att hela incidenten med kvinnan är ytterst beklaglig på många olika sätt. Inte minst för att det är ett litet barn inblandat. Ett barn som också blir ett politiskt slagträ. Jag äcklas av hur dessa två människor, mamman och barnet, utnyttjas av alla möjliga. Hur denna incident utnyttjas.

Miljön i t-banan är inte särskilt vacker och där finns många individer som beter sig illa. Berusade, påtända, aggressiva… Ordningsvakternas jobb är inte heller trevligt. De flesta blir avtrubbade men gör ändå ett utmärkt arbete. Jag är tacksam för att de finns. Ja, de gör säkert fel ibland, och det finns säkert individer som inte borde arbeta med människor i denna kår, men på det hela och för det mesta gör de otroligt bra insatser. Precis som polisen. Jag tycker synd om dessa individer som är underbetalda och som också drabbas av hat och våld. Ändå fortsätter de att kämpa för att göra det offentliga rummet tryggt för medborgarna. De sliter för samhället. För vår trygghet. Vill du göra deras jobb? De flesta vill det inte.

Det som nu sker är märkligt. Jag tänker att det är symtom för det dysfunktionella, ett polariserat samhälle där man tappar känslan för vad som är upp och ner och där hysteri blir den känsla som överskuggar förnuftet. Det kallas ibland för moralpanik. Denna kollektiva panik är en farlig mekanism. Den suddar bort nyanser och skapar pöbelmentalitet, folkdomstolar, ett okontrollerat raseri där oskyldiga drabbas och där viktiga detaljer sköljs bort och försvinner för att bilden av vad man vill se inte ska kunna krackelera. Man kan absolut diskutera hanteringen av ett enskilt fall men det betyder inte att Sverige är ett land där alla (vita) människor är rasister, där alla ordningsvakter är svin, där vita hatar svarta. Man skulle kunna kalla det vi nu ser hända för manipulation. Att vi ska tro att det är så här samhället ser ut. En fiende ska skapas som vi bör hata. Det passar förväntningarna, det passar politiken.

Det skeva är svårt att värja sig mot. Att det nu dras igång en demonstration mot polisers och ordningsvakters “övervåld” är enligt mig helt absurt. Hantera det enskilda fallet, ja, red ut och ställ till rätta om orätt begåtts. Men varför i herrans frid demonstrerar inte alla dessa influencers mot verkligt övervåld, mot den kriminalitet som exploderar och på riktigt hotar vår trygghet? Varför skriver de inte inlägg om att det går tusentals potentiella mördare bland oss på gatorna? Varför är de inte upprörda över att den man som vandaliserar mördade Ebba Åkerlunds grav får fortsätta hållas? Ja, varför kräver de inte en tribunal mot de politiker som möjliggjort Ebbas död, de som låter terrorister som Akilov gå lösa i vårt land? Varför skriker man inte i oregerlig ilska över att det under 2017 skett 7400 våldtäkter i Sverige?

En liten flicka tas i hand av en ordningsvakt i tunnelbanan, jag ser det på film, han är lugn och respektfull mot barnet, han försöker lugna flickan, och DETTA mobiliserar man nu mot – medan samma slags flicka, ett litet barn, någon annanstans våldtas brutalt och lämnas skadad och blödande – och DET demonstrerar man inte emot. Men de var ORDNINGSVAKTER invänder du kanske. Ja, de är ordningsvakter. Och det var ETT fall som troligen hade kunnat hanterats annorlunda. Men ändå. Att inte jämföra allt som sker och där människors liv och kroppar förstörs brutalt med ett fall som handlar om en enda incident i tunnelbanan är omöjligt.

Man pratar ibland om populism, om enkla billiga förklaringsmodeller. Där man vill få alla som inte galopperar åt samma håll att framstå som hjärtlösa rasister. Detta är i mina ögon exakt den typ av vulgopopulism vi ser nu utspela sig mitt framför oss, där man utnyttjar människors aningslöshet.

En demonstration mot dem som upprätthåller lag och ordning är enligt mig något av det mest kontraproduktiva som kan ske i ett samhälle som topprids av våld, kriminalitet och allmän lag- och rättslöshet. Det är att underminera förtroendet för dem som är den sista utposten mot total anarki. Allt medan de maktmissbrukande politikerna och de som tjänar på att folket är splittrat och förvirrat gnuggar sina händer.

Katerina Janouch



Kategorier:Svensk politik, Uncategorized

Etiketter:, , , ,

3 svar

Trackbackar

  1. Vill svensken leva i en anarki? – Micaels Lidéns Blog
%d bloggare gillar detta: