Italien bygger anti-EU-axel

av Soeren Kern

  • ”Idag börjar en resa som kommer att fortsätta under de kommande månaderna för ett annat Europa, för en förändring av Europeiska kommissionen, av europeisk politik, som sätter rätten till liv, arbete, hälsa och säkerhet i centrum, allt det som den europeiska eliten, finansierad av [den ungerska miljardären och filantropen George] Soros och representerad av Macron, förnekar …”
    Matteo Salvini, Italiens vice premiärminister och inrikesminister.
  • ”Både president Macron och fru Merkel har uttryckt frustration över populismens och nationalismens uppgång, och över Europas tvekan när det står inför problem som klimatförändringar och massmigration …” – The Times.
  • ”Det enda jag vet säkert om Europaparlamentsvalet är att socialister och kommunister alltid kommer att vara färre i Bryssel – de har redan gjort tillräckligt stor skada …” – Matteo Salvini.

Under ett besök i Polen den 9 januari sade den italienska inrikesministern Matteo Salvini att populister från Italien och Polen borde sätta igång en ”Europeisk vår” och tvinga fram ett ”nytt jämviktsläge” för att ersätta inflytandet från Tyskland och Frankrike i Europaparlamentet. På bilden: Salvini träffar Polens inrikesminister Joachim Brudziński i Warszawa den 9 januari. 

Den italienska inrikesministern Matteo Salvini leder ett försök att skapa en paneuropeisk populistallians för att utmana det proeuropeiska etablissemanget om EU:s framtid. Målet är att återfå suveränitet från icke-valda byråkrater i Bryssel och förflytta viktiga maktfunktioner inom EU tillbaka till nationella huvudstäder.

Tyskland och Frankrike, de självutpekade väktarna av Europeisk integration, svarar på utmaningen med en ambitiös plan på motåtgärder för att göra EU en ”mer avgörande makt på världsarenan.”

Kraftmätningen, som hotar att dela upp EU i mitten mellan Euroskeptiska nationalister och Eurofila globalister, kommer att hetta till under de kommande veckorna och månaderna, före Europaparlamentsvalet i slutet av maj 2019.

Under ett besök i Warszawa den 9 januari sa Salvini, som nu är Italiens mäktigaste politiker, att populister från Italien och Polen borde starta en ”Europeisk vår” och tvinga fram ett ”nytt jämviktsläge” för att ersätta inflytandet från Tyskland och Frankrike i Europaparlamentet:

”Det Europa som kommer att ta form i juni kommer att vara olikt det vi har idag som drivs av byråkrater. I Europa har man alltid talat om en fransk-tysk axel. Vi förbereder oss på en ny jämvikt och ny energi i Europa. Det kommer att finnas en gemensam handlingsplan som kommer att ingjuta nytt blod i Europa, ny styrka, ny energi. Polen och Italien kommer att bli huvudaktörerna i denna nya europeiska vår, detta återupplivande av sanna europeiska värderingar, med mindre byråkrati och mer arbete och mer familj, och framför allt mer säkerhet.”

Salvini försöker skapa ett nytt politiskt block – som dubbats till ”alliansen för suveränitet” (alleanza di sovranisti) – som innefattar nationalister och populister från hela Europa som tävlar i det kommande Europaparlamentsvalet. Målet är att återinföra nationell suveränitet genom att förändra Europaparlamentets politiska komposition, och i förlängningen EU:s verkställande myndighet, Europeiska kommissionen och så småningom Europeiska rådet, där nationella ledare fattar de flesta viktiga besluten inom EU.

Medlemmar i det överstatliga Europaparlamentet organiserar sig själva i ideologiska grupper som i nationella lagstiftande församlingar. Det finns för närvarande åtta politiska grupper i Europaparlamentet. Den största är det borgerliga Europeiska folkpartiet (där den tyska förbundskanslern Merkels Krisdemokratiska unionen är en grundpelare), följt av Progressiva alliansen för socialister och demokrater, Europeiska gruppen för konservativa och reformister, och Alliansen för liberaler och demokrater för Europa (ALDE). Den senaste tidens beslut av den franska presidenten Emmanuel Macrons politiska parti, En Marche,att gå med i ALDE skulle potentiellt kunna göra det till det andra största blocket i Europaparlamentet, från den nuvarande fjärde positionen, efter valet i maj.

I Polen träffade Salvini premiärminister Mateusz Morawiecki, inrikesminister Joachim Brudziński och Jarosław Kaczyński, partiledaren för det styrande partiet Lag och rättvisa (PiS), som för närvarande är en del av Europeiska gruppen för konservativa och reformister (ECR). ECR står möjligtvis inför en kollaps när dess 18 brittiska konservativa partimedlemmarna i EU-parlamentet lämnar efter Brexit; detta skulle göra att PiS stod utan gruppering i Europaparlamentet. Det är inte troligt att PiS kommer att gå med i Europeiska folkpartiet eftersom Polens största oppositionsparti, Medborgarplattformen, är en del av denna gruppering. Som resultat skulle den nya Salviniledda gruppen kunna bli ett attraktivt alternativ för PiS.

Salvini har redan övertalat franska och holländska populistiska partiet – Marine Le Pens Rassemblement National (tidigare känt som Front National) och Geert Wilders Parti för frihet – att gå med. Om PiS och Österrikes regerande Frihetsparti skulle gå med så skulle Salvinis euroskeptiska allians kunna få upp till 150 parlamentsledamöter. Detta skulle göra det till den tredje största gruppen i Europaparlamentet och ge den avsevärd makt att utöva inflytande inom EU:s lagstiftande organ.

Den ungerska premiärministern Viktor Orbán’s parti Fidesz (ungerska medborgarallians) fortsätter att vara en del av Europeiska folkpartiet, som har gått emot uppmaningar från till exempel Orbán på grund av hans euroskeptiska och invandrarfientliga åsikter. Orbáns talesperson Zoltan Kovacs hyllade Salvinis planer på att skapa en populistisk allians:

”Warszawa-Rom-axeln är en positiv utveckling till vilken stora förhoppningar är kopplade. Jag skulle vilja att Europa hade en politisk makt till höger om EPP, en Rom-Warszawa-axel som är kapabel att styra, kapabel att axla ansvar och göra motstånd till invandring.”

Men Orbán har dock varit ovillig att lämna Europeiska folkpartiet. Vissa observatörer har förutsatt att han är benägen att stanna hos EPP eftersom den som mäktigaste gruppering i Europaparlamentet skyddar honom från vedergällning av hans EU-positiva motståndare.

I vilket fall som helst har Salvini och Orbán lovat att skapa en ”invandrarfientlig axel” som ska gå emot den migrationspositiva politiken inom EU. Vid ett möte i Milano den 28 augusti lovade Orbán och Salvini att arbeta tillsammans med Österrike och Visegradgruppen – Tjeckien, Ungern, Polen och Slovakien – för att göra motstånd till en migrationspositiv grupp av EU-länder som leds av den franska presidenten Macron.

Vid en gemensam presskonferens sade Salvini:

”Idag börjar en resa som kommer att fortsätta under de kommande månaderna för ett annat Europa, för en förändring av Europeiska kommissionen, av europeisk politik, som sätter rätten till liv, arbete, hälsa, säkerhet i centrum, allt det som den europeiska eliten, finansierad av [den ungerska miljardären och filantropen George] Soros och representerad av Macron, förnekar.”

”Vi är nära en historisk vändpunkt på kontinental nivå. Jag är förundrad över dumheten bland den politiska vänstern som nu enbart existerar för att bestrida andra och anser att Milano inte borde ta emot presidenten av ett europeiskt land, som om vänstern har auktoritet att bestämma vem som har rätt att tala och vem som inte har det – och så undrar de varför ingen röstar på dem längre.”

”Detta är det första i en lång rad möten för att förändra öden, inte bara för Italien och Ungern, utan för hela den Europeiska kontinenten.”

Orbán tillade:

”Europaparlamentsvalet kommer snart att hållas och många saker måste förändras. För närvarande finns det två sidor i Europa: En leds av Macron, som stöttar massinvandring. Den andra sidan leds av länder som vill skydda sina gränser. Ungern och Italien tillhör den sistnämnda.

”Ungern har visat att vi kan stoppa migranter på land. Salvini har visat att migranter kan bli stoppade till havs. Vi tackar honom för att han skyddar Europas gränser.”

”Migranter måste skickas tillbaka till sina länder. Bryssel menar att det inte går. De sade också att det var omöjligt att stoppa migranter på land, men vi lyckades.”

”Salvini och jag, vi verkar dela samma öde. Han är min hjälte.”

Tyskland och Frankrike har svarat på utmaningen genom att ta ett hårdare grepp om Europeisk integration. Den 10 januari rapporterade The Times of London att Merkel och Macron kommer att skriva under det så kallade ”Aachenfördraget” som kommer att innebära ”en ny era för integration” genom att ”utforma ett gemensamt försvar, utländsk och finanspolitik i en ”tvillingpakt” som saknar historiskt motstycke och som ses som en prototyp för EU:s framtid”. Enligt The Times:

”Regioner på båda sidorna om den fransk-tyska gränsen kommer att uppmuntras att bilda ‘eurodistrikt’ med sammanfogade vatten-, el- och kommunaltrafiknätverk. Berlin och Paris kommer att bidra med pengar som incitament för dessa gränsöverskridande områden, som skulle kunna innefatta gemensamma sjukhus, affärsplaner eller miljöprojekt. En del tjänstemän ser dessa experiment som en petriskål för EU:s integration.”

”Båda länderna kommer att utöva påtryckningar för att Tyskland ska motta en permanent plats i FN:s säkerhetsråd tillsammans med Frankrike, USA, Kina, Ryssland och Storbritannien – de segrande allierade i slutet av Andra världskriget.

”Frankrike och Tyskland avser också att tala med en gemensam röst i Bryssel, upprätta gemensamma ställningstaganden innan de avgörande EU-toppmötena i ett försök att göra blocket till en mer bestämmande makt på värdsarenan. Fördraget är utformat för att signalera att Frankrike och Tyskland kommer att upprätthålla multilateralismens värderingar i en tid då den globala liberala ordningen är hotad. Både president Macron och mrs Merkel har uttryckt frustration över populismens och nationalismens uppgång, och över Europas tvekan när det står inför problem som klimatförändringar och massmigration…”

”Det kortfattade dokumentet kommer att skrivas under den 22 januari i Aachen, den gamla tyska spaorten nära gränsen till Belgien och Nederländerna. Det ska bekräftas av två nationella parlament samma dag.”

”Platsen är mycket symbolisk. Aachen, känd som Aix-la-Capelle på franska, var det frankiska imperiets huvudstad under Charlemagne, och har gått fram och tillbaka mellan Tyskland och Frankrike flera gånger.”

”Läckta utdrag ur det nya Aachenfördraget beskriver ‘harmoniseringen’ av affärsregleringar och koordinering av finanspolitik mellan staterna, väglett av ett gemensamt råd av experter.”

”Texten är färgad av Macrons önskan om att använda den fransk-tyska konsensusen för att göra EU till en mer bestämd global makt.”

”De två regeringarna kommer att gå med på att hålla ‘regelbundna konsultationer på alla nivåer innan stora europeiska möten och se till att etablera gemensamma hållningar och utfärda gemensamma uttalanden’. I tillägg: ‘De kommer att stå upp för en stark och effektiv gemensam försvarspolitik och stärka och fördjupa den ekonomiska och valutamässiga unionen.'”

”Det lägger grunderna för ett fransk-tyskt försvar och säkerhetsråd som skulle agera som en ‘politiskt styrande grupp’ med varje sida som influerar den andras beslut … På militärfronten så vårdar fördraget en ambition att bilda en ‘gemensam kultur och gemensamma utstationeringar’ utomlands.”

Aachenfördraget kommer sannerligen att gå en opposition till mötes på hemmaplan i båda länderna. I Frankrike, som har skakats av proteströrelsen ”gula västarna” avfärdade Marine Le Pen det nya fördraget som ett ”obalanserat” diktat från Tyskland. Alexander Gauland, partiledare för antimassmigrationspartiet Alternativ för Tyskland beskrev det som en ”erosion av vår nationella suveränitet”.

AfD är splittrat över sin approach till Salvini. Medan högt uppsatta AfD-chefer har hyllat Salvini för hans stöd för nationell suveränitet och hans motstånd för massmigration så har Alice Wridel, partiledare för AfD i Bundestag, varit skarpt kritisk mot den italienska regeringens finanshantering:

”Rom har redan samlat på sig en skuld på nästan 2,3 biljoner euro. Välbärgade italienare har för länge sedan flyttat sina tillgångar utomlands …”

”När EU avvisar Italiens budgetutkast så pratar inrikesminister Salvini på: ‘Ingen kommer att ta en enda euro från denna budget, från italienarnas fickor.’ Han ser tydligen bortom det faktum att Italien skulle vara bankrutt för längesedan om det inte vore för EU:s hjälp. Hur kan man sälja idén till européerna om att 400 000 till 500 000 italienare i framtiden kommer att gå i förtidspension, och även att det borde finnas en minimumlön och en schablonskattesats? Det är förmåner hos en välfärdsstat som andra EU-medlemmar inte vågar drömma om.”

”Mediantillgångarna i ett italienskt hushåll ligger på ståtliga 240 000 euro, medan de i Tyskland bara ligger på 66 000 euro. Italien beviljar amnesti för skattesmitare, erkänner knappt fastighetsskatter och har en löjlig arvsskatt. Istället förlitar man sig på den europeiska solidariteten eller på Europeiska centralbaken för att de ska avskriva skulden. Tyskland skulle än en gång bli kassören. Dessa romare är galna!”

Den österrikiska förbundskanslern Sebastian Kurz höll med. Han twittrade:

”Jag förstår inte budgetförslaget som #Italien lämnade in till #Bryssel. Vi kommer inte betala för #skulderna och populisternas vallöften till andra.

”Sedan krisen i #Grekland är det i alla fall uppenbart att för tunga skulder är farligt. Dessutom betalar de socialt utsatta och fattiga det högsta priset för denna politik. Därför har vi äntligen satt punkt för #skuldpolitiken i Österrike och rapporterat till Bryssel om budgetöverskott.”

”Därför förväntar vi oss att den italienska regeringen ska rätta sig efter de existerande reglerna. Maastrichtkriterierna gäller för alla.”

Salvini bedrev ursprungligen en kampanj för ett paneuropeiskt nätverk av nationalistiska partier i juli 2018, efter att hans parti Lega bildade en koalitionsregering med den före detta ärkerivalen, antietablissemangpartiet Femstjärnerörelsen (M5S) :

”För att vinna behövde vi ena Italien, nu behöver vi ena Europa. Jag tänker på en liga för Europas ligor som ska föra samman alla de fria och suveräna rörelser som vill försvara sitt folk och sina gränser.”

Salvini arbetar nu på ett gemensamt tiopunktsprogram som ännu inte har definierats fullständigt. Under en gemensam presskonferens i Warszawa utvecklade Salvini:

”Jag föreslog för PiS-ledaren Jarosław Kaczyński – och jag tänker föreslå det för andra – en pakt för Europa, ett kontrakt med specifika åtaganden, en tiopunktsplattform baserad på modellen för kontraktet vi skrev under i Italien. Denna överenskommelse skulle göra att vi kunde ta oss förbi olikheterna mellan partier och geografiska och kulturella traditioner. Jag skulle vilja ha en gemensam allians mellan de som vill rädda Europa. Detta mål måste komma först i det nästa Europaparlamentet …”

”Vi föreslår ett gemensamt program som ska erbjudas till andra partier och människor i Europa grundat på särskilda teman som ekonomisk tillväxt, säkerhet, familjen, Europas kristna rötter – teman som vissa i Bryssel har förnekat …”

”Vi har påbörjat en resa av idéer för ett Europaparlament som kommer att vara annorlunda jämfört med den socialistiska borgerliga duopol som alltid har styrt Europa … Det enda jag vet säkert med Europaparlamentsvalet är att socialisterna och kommunisterna alltid kommer att vara färre i Bryssel – de har redan gjort tillräckligt stor skada …”

”Om vi vill förändra EU så måste vi vara ambitiösa – tänka stort. Vårt mål är att vara närvarande i alla Europeiska länder och arbeta med andra suveräna makter … Jag vet att det finns intresse i många länder för förändring. Detta är ett historiskt tillfälle: det är dags att ersätta den fransk-tyska axeln med den italiensk-polska alliansen.”

Soeren Kern är en Senior Fellow vid det New York-baserade Gatestone Institute.



Kategorier:Uncategorized, Världspolitik

Etiketter:, , , , , ,

%d bloggare gillar detta: