Annie Lööfs fixering vid politisk makt lamslår försöken att bilda en ny regering. Det är ingen tvekan om att hon agerar utifrån det allt överordnade målet att själv tillskansa sig statsministerposten, därtill uppblåst och uppumpad av den globala finanseliten.

https://juliacaesar.blog/2018/11/29/intrigmakerskan-annie-loof/?fbclid=IwAR035oSImkKmWffNXAnGJiL2dsnlr6iw_AEaVlHeWZwq7r_3QpOe-SQ66HI

Inga intriger eller tjyv- och rackarspel är för grova för Annie Lööf, 35. Iförd en av sina förfärliga knytblusar axlar hon som maktkåt dramaqueen huvudrollen i det hon tror är ett skådespel och spelar ut hela sitt register inför en publik av katatont förlamade politiker, vanmäktiga väljare och journalister som har allt svårare att dölja sin irritation. Annie Lööf låter sig inte bekomma av att Sverige är försatt i politisk limbo i väntan på en ny regering.

För Annie Lööf är Annie Lööf viktigast. Hon går på testosteron, drogad på distans av uppbackningen från globalisterna i Bilderberggruppen och Trilaterala kommissionen. De vill avskaffa nationerna, och Annie Lööf avskaffar så gärna Sverige, bara hon får ”gilla” av de stora finansgrabbarna.

Ända sedan hon valdes till centerpartiets partiledare 2011 har hon tydligt visat hur hett hon åtrår makten. Låt mig påminna om Anna Hedenmos intervju med Annie Lööf i SVT Agenda strax efter att hon utsetts till partiledare. Där uttrycker Lööf att vi kan ta emot 30 miljoner invandrare i Sverige. Hon gör det med ett ständigt påklistrat leende, symtomatiskt för hennes första tid som partiledare. Det var innan någon sade åt henne att inte le hela tiden, det ser verkligen påklistrat ut.

Jag tror att det var ungefär vid den här tiden som Annie Lööf värvade en stylist som hjälper henne att klä sig i linje med hennes maktambitioner. Därav knytblusarna. Behovet av en stylist ska inte underskattas för kvinnor som vill nå en topposition inom politik eller näringsliv. Makthunger måste kläs i väl synliga och avläsbara attribut.

När Annie Lööf bar svarta kläder den dagen alliansen sprack uttrycker kläderna inte sorg, långt därifrån. De svarta kläderna är en powerdress, en signal om att Annie Lööf ser sig själv som en självklar del av makteliten.

Hur ska väljarna/allmänheten förstå vad Annie Lööf håller på med? Hur kan ledaren för ett lillepluttparti på 8 procent få härja fritt på det här sättet?

”Annie Lööf har med stöd av den globala finanseliten iscensatt en rad intriger med målet att hon själv ska bli Sveriges statsminister. En uppgift som hon inte är mogen för” säger Lars Bern i en färsk politisk analys i Swebb-tv.

Med fokus på Annie Lööfs (c) agerande går Lars Bern i den här videon igenom och förklarar de osannolika turerna i försöken att bilda regering efter valet i september. Han säger:

”De villkor hon sätter upp för att samarbeta med socialdemokraterna är satta på ett sådant sätt att de måste tacka nej till samarbetet. Då är det hela havet stormar igen, och då räknar fru Lööf med att budet går tillbaka till alliansen.

Då kommer hon att kräva att man ska locka med sig miljöpartiet, och hon vet att mp har som ett absolut krav för att stötta en alliansregering att den inte leds av en moderat, utan att den leds av henne själv.

Min tolkning av det som händer är att det är en serie intriger iscensatta av fru Lööf för att hon ska komma i positionen att bli Sveriges statsminister. Hade det funnits någon som helst ryggrad i fru Lööf hade hon kommit med de här kraven till Stefan Löfven innan hon avsatte honom.”

”Hela agerandet är väldigt listigt iscensatt för att manövrera sig till en position där man får uppdraget att bli statsminister. Jag tror för min del att hon är långtifrån mogen för den uppgiften, och jag tror även att hennes kungamakare inom finanseliten i dag inser att man begick ett ödesdigert misstag när man blåste upp henne på det sätt som man har gjort. De grupper som har blåst upp henne är de som har ansvaret för dagens svenska regeringskris.”

Själv kan jag bidra med en psykologisk hypotes. Det finns ett ursinne bakom Annie Lööfs agerande, ett feministiskt ursinne som bottnar i att hon någon gång under sitt liv, antagligen under sin uppväxt, har känt sig underlägsen män.

När hon medverkade i SVT Skavlan i oktober exponerade hon tydligt hur feministiska dogmer – inte fakta – styr hennes tänkande kring pojkars och flickors möjligheter och preferenser. När Jordan Peterson, världskänd kanadensisk professor i psykologi, konfronterade henne med de entydiga resultaten av de senaste 25 årens forskning på området spärrade Annie Lööf klentroget upp ögonen, viftade med de svartlackerade naglarna och sa att ”hon inte håller med”.

”I don’t agree.”

För henne var det inte en fråga om vetenskapliga fakta, utan om åsikter och tro. Synnerligen graverande för en person som gör anspråk på att bli statsminister.

Annie Lööf är utbildad jurist och har rimligen haft samma möjligheter som män att nå dit hon ville. Men ett feministiskt ursinne grundat i en upplevd känsla av mindervärdighet har ingenting med förnuft, fakta eller logik att göra. Det är ett upplevt känslotillstånd som kräver revansch, att riktigt få platta till män, eftersom det är deras fel att hon som kvinna har känt den där underlägsenheten.

Att bli Sveriges första kvinnliga statsminister vore revanschernas revansch. För Annie Lööf. För Sverige vore det en katastrof.