“Svenskarna verkar tro att tryggheten är en naturlag”

“Svenskarna verkar tro att tryggheten är en naturlag”

http://katerinamagasin.se/svenskarna-verkar-tro-att-tryggheten-ar-en-naturlag/

5 OCTOBER, 2018 

Jag står och väntar vid övergångsstället när jag får ett leende av mannen som står en liten bit ifrån mig. “Det är du som är Katerina Janouch, eller hur”, säger han. Jag nickar och han säger att han vill tacka för allt jag skriver. Som gamla vänner börjar vi prata om vår samtid. “Det är obegripligt”, säger han och skakar på huvudet. “Svenskarna verkar tro att tryggheten är en naturlag”.

Det är dagen efter vårt möte jag skriver den här texten. Dagen efter att jag läst att Sverige den 10:e december ska skriva under FN:s migrationsramverk – och öppna gränserna. Ramverket har som huvudmål att luckra upp nationella barriärer mot migration och införa nya vägar in i länderna. Migranter ska särbehandlas på ett positivt sätt: få hjälp med lån, sänkta avgifter för överföring av pengar till hemlandet, särskild tränad vårdpersonal och höjda straff för brott mot migranter. Samtidigt kommer medierna att beläggas med munkavle – ingen negativ rapportering om invandringen kommer att tillåtas. Detta bekräftar Regeringskansliet till tidningen Samhällsnytt.

BEKRÄFTAT: Sverige ska skriva under FN:s migrationsramverk – och öppna gränserna

Den 10 december kommer FN att anta ”Global compact for safe, orderly and regular migration”. Ramverket har som huvudmål att luckra upp nationella barriärer mot migration och införa nya vägar in. Migranterna ska särbehandlas på ett positivt sätt: få hjälp med lån, sänkta avgifter för överföring av pengar till hemlandet, särskild tränad vårdpersonal och höjda …

Fortsätt läsaBEKRÄFTAT: Sverige ska skriva under FN:s migrationsramverk – och öppna gränserna

Vi står i självaste hjärtat av Södermalm där hipsterkoncentrationen är som högst och där de flesta röstade åt vänster, enligt statistiken efter det senaste riksdagsvalet. De “medvetnas”, veganmarinerades, nosringförseddas Mecka, ett überpriviligierat reservat där folket tror sig lösa samhällsproblemen på Urban Deli, Babylon eller Himlen över ett glas svindyrt rödvin eller bubbel innan de går hem till sina bostadsrätter och drömmer mardrömmar över hur SD fått majoritet i 21 skånska kommuner.

Ja, borde man inte gräva bort dessa landsförrädare, eller åtminstone bygga en mur mot eländet? Om bara inte denna vidriga rasism fanns i Sverige skulle allt vara frid och fröjd, tänker de medan de mixar en organisk smoothie på gojibär och cashewsmör och trycker like på den senaste statusuppdateringen om humanism av Alexandra Pascalidou. Hur kan man inte tycka att man lever i det bästa landet? Eko-butiken på hörnet har ju ett fint utbud av direktimporterad guava och den väderbitna EU-migranten vid Coop skapar en värmande känsla av mångkultur, trots att det ser lite kallt ut där hen sitter på trottoaren i sina kulörta kläder. Tänk att det faktiskt finns hjärtlösa individer som vill förbjuda fattigdom!

Mannen vid övergångsstället pratar perfekt svenska men ser osvensk ut och han bekräftar också att han har påbrå i ett utomeuropeiskt land, och samtidigt frågar han mig hur det kommer sig att det är främst vi med invandrarbakgrund som reagerar på vansinnet som pågår. “Svensken tror att tryggheten är lika mycket naturlag som årstiderna, att den alltid ska finnas. Vår, sommar, höst, vinter, lika säkert som att snön faller eller isarna smälter ska man alltid leva i fred och frihet. Varför förstår de inte att detta kan förändras? Vad behövs för att de ska vakna och inse att friheten inte är något som kan tas för givet?”

Vi enas om att det är märkligt att så många tycks gå runt i en letargisk dvala och kommer in på manlighet och reflexerna att försvara sig. “Allt fler unga killar börjar bli medvetna om detta”, säger mannen, och vi pratar om att de snälla svenska tonårskillarna är tacksamma måltavlor för aggressiva killar vars kultur lär dem något helt annat än menscertifiering och vikten av att vara mjuk. “Hur ska de svenska killarna någonsin kunna försvara sig”, undrar mannen och vi pratar om skolans hjärntvätt och de vänsterextrema krafter som strider för att utplåna könsskillnaderna.

Låtsasvetenskapen genusteori har fått nästintill religiös betydelse, och ve den som säger emot! Inte konstigt att barn och ungdomar blir förvirrade. Allt traditionellt manligt förkastas och anses negativt och skadligt, och pojkar ska helst be om ursäkt för sin egen existens. Testosteron ersätts med prolaktin. Men det blir inte bra, för kvinnor vill inte ha män utan självkänsla, inte innerst inne.

Biologin går inte tysta oavsett hur högt batikhäxorna skriker, för sen visar det sig att den mest enträgna Fi-anhängaren ändå vill bli dominerad sexuellt och bli påsatt av en alfahanne i sängkammaren. Pratet om genus ger inga fontänorgasmer och nånstans innerst inne lurar en skavande känsla av svek, av att ha blivit grundlurade, men det är för jobbigt att erkänna, så man fortsätter spela teater att genusvetenskapen är relevant, trots att den bara leder till olycka.

Vi pratar lite om kulturvärlden och hur den är.

“Du som har så många kontakter, det måste ändå finnas de som tycker som vi men som inte vågar säga det högt?”

“Åh ja”, svarar jag och tänker på alla de journalister, författare, konstnärer, bibliotekarier och andra som av oro och ängslan tvingas hålla skenet uppe i en vänstervriden värld, men som privat och i smyg skriver till mig och uttrycker sitt stöd, bara det att de är rädda för att offentligt lufta sitt missnöje. “Om alla de sa ifrån skulle förändring komma snabbare”, säger jag.

Rödljuset har hunnit slå om några gånger, för vi blev så engagerade i vårt prat, men sen är det dags att skiljas åt, vi ska åt varsitt håll. “Kämpa på”, säger mannen vid övergångsstället. Han önskar mig lycka till och jag säger detsamma, för vi måste alla utkämpa våra strider, dagligen.

Själv är jag enormt trött på det politiska läget, på hopplösheten, på att de som ska föreställa makthavare beter sig som barnungar, på att det en gång funktionella landet Sverige skjutits i sank av idioter. Men samtalet med mannen vid övergångsstället är ändå en ljusglimt.

 



Kategorier:Svensk politik, Uncategorized

Etiketter:, ,

%d bloggare gillar detta: