Politikerna lovar men håller tunt. Ändå får de röster, skriver veckans debattör
Sverigedemokraterna ökade mest av alla partier, men ändå är det fortfarande 82 procent av väljarna som tycker att de partier som tillhör etablissemanget ska få förnyat förtroende, trots en välfärd i förfall och ett accelererande folkutbyte. Veckans debattör, journalisten Julia Caesar, resonerar kring flockmentalitet och hjärntvätt.
https://www.nyatider.nu/ett-grundlurat-folk-valde-bort-sig-sjalvt/
Någonting med valresultatet skorrar och vill inte släppa taget. Utöver otaliga rapporter om valfusk, valmyndighetens kraschade hemsida och felslagna opinionsundersökningar visar utfallet än en gång att andra krafter än sunt förnuft och självbevarelsedrift i stor utsträckning styr hur väljarna röstar.
Socialdemokraternas slutkampanj, riktad till främst invandrare, kvinnor och pensionärer (den lägst hängande frukten, enkel att plocka) – med generöst utlovad familjevecka, nya besked om LSS så att handikappade barn inte behöver lämnas bort till barnhem à la 1950-talet och en annonskampanj där SD beskylldes för kvinnofientlighet – normalt sett skulle så enkla knep ha genomskådats av kritiska väljare.
Men många svalde betet. Väljarna har bett om att få mer av samma som i valet 2014. Ett grundlurat och indoktrinerat folk har valt bort sig själv till förmån för fortsatt massinvandring och accelererande folkutbyte.
Hur gick det till? Uppenbarligen tycker 82 procent av väljarna att de tre senaste mandatperioderna, 2006-2014 med Fredrik Reinfeldts (M) låtsasborgerliga alliansregerings öppna hjärtan och de fyra åren med Stefan Löfvens (S) och Miljöpartiets kaosregering har gagnat Sverige och svenska folket. Men vet de att det pågår ett folkutbyte mitt framför deras ögon? Eller bryr de sig inte?
Tycker de rentav att det är bra att de själva och deras barn och barnbarn inom några decennier är i minoritet i sitt eget land? Folkutbytet går att utläsa i gatubilden i varenda svensk kommun, i skolor, bostadsområden och i offentlig statistik. Var tredje eller var fjärde invånare har i dag utländsk bakgrund, beroende på hur man räknar.
Demografin är vår ödesfråga, också för att majoriteten invandrare röstar på socialism. Ju fler invandrare, desto rödare blir politiken. Men det är ingenting som gammelmedia berättar om. Här tar psykologiska mekanismer över: eftersom vi inte får våra egna intryck och upplevelser bekräftade i media avfärdar vi dem, vill inte tro på det vi ser med våra egna ögon, än mindre tycka någonting. Mörkläggning av fakta och ihärdig propaganda i media kan till och med övertrumfa de egna sinnena och erfarenheterna.
Siffrorna talar för den som vill se. Sedan millennieskiftet har Migrationsverket och migrationsdomstolar generöst delat ut 1 664 575 uppehållstillstånd. Under alliansregeringen Reinfeldt utdelades nästan en miljon uppehållstillstånd, närmare bestämt 913 082 stycken. Stefan Löfvens S-MP-regering har på tre år, 2015-2017, lyckats slå alla rekord med 401 664 uppehållstillstånd.
Sedan regeringens presskonferens den 24 november 2015 lever många svenskar i villfarelsen att migrationen har stramats åt och att det har skett en ”anpassning till EU:s miniminivå”. Det är ren lögn. Sanningen är att Sveriges invandring i dag är större än någonsin, större än rekordåren 2013-2015.
Och enligt Migrationsverkets prognoser (den senaste släpptes efter order från regeringskansliet en söndag i juli, mitt i semestern) kommer Sverige att bevilja ytterligare minst omkring en halv miljon uppehållstillstånd till och med 2021. Om detta upplyser inte systemmedia. Om detta förs ingen debatt, för det här känner svensken inte till.
Bland de väljare som lade sin röst i årets val finns hundratusentals offer för mångkulturen: våldtagna kvinnor som fått sina liv förstörda, brutalt rånade äldre personer, människor som fått sina bostadsområden förvandlade till otrygga infernon och sina bilar och barnens skolor uppeldade, människor som väntar i långa vårdköer.
Men medan skottsalvorna ljuder från gängskjutningar (flest i Europa), allt fler samhällssektorer brakar ihop och fler kvinnor än någonsin våldtas lägger svensken sin röst för mer av samma politik. Tydligen måste vi var och en av oss uppleva mångkulturens våldskapital på vårt eget skinn innan vi förstår innebörden.
Folkmajoriteten har i olika undersökningar, bland annat från SOM-Institutet, aldrig gett politikerna carte blanche för att genomföra massinvandring och mångkultur i Sverige. Så hur ska man förklara att vi gång på gång accepterar den förda politiken och röstar på de politiker som utsätter oss för sitt globalistiska mångkulturella samhällsexperiment?
Jag vågar påstå att många inte gör välinformerade val. Vi har inte tid, och vi skaffar oss inte kunskaper. Vi är ett grundlurat, manipulerat folk. Vårt land är fortfarande i allt väsentligt ett högtillitsland. Vi tror att det som står i tidningen och sägs i SR Ekot och SVT Rapport är sant.
Vi tror att de politiker vi röstar på ska ordna allt till det bästa. När de gång efter annan bryter sina löften vacklar vi som en clowndocka med rund botten och litar på dem igen, röstar på dem igen. Ungefär som en alkoholisthustru som tror att den här gången kommer mannen att hålla vad han lovar och aldrig dricka mer, aldrig slå henne mer.
Näringslivet vet det, politikerna vet det, journalisterna vet det: vi är flockdjur. Vi har det i vårt DNA. Vi gör samma sak som alla andra gör. Vi springer dit den övriga flocken springer. Vår största skräck är att bli uteslutna ur flocken. Det gör oss lättstyrda och mottagliga för indoktrinering och propaganda. Propaganda är en mäktig kraft, den utnyttjar våra djupaste instinkter och används med framgång i Sverige sedan decennier.
Om propagandan är massiv, ständigt pågående och låter likadant både när politiker och tjänstemän av alla schatteringar yttrar sig, och samma budskap går ut i press, radio och tv – då får den avsedd effekt. Om man inhämtar sin enda information från en lokaltidning, slår på SVT Rapport eller TV4 på kvällen och dessutom inte vågar prata öppet med familj och vänner för att man är rädd att bli kallad ”rasist” och socialt stigmatiserad – då har man inte en chans att bilda sig en välgrundad uppfattning.
Public service får varje år mer än 7 miljarder för att indoktrinera oss. Månaderna före valet gick statsmedias propagandamaskin på högvarv ännu mer än vanligt. Det var motbjudande tydligt.
Skolan och gammelmedia är den politiska indoktrineringens främsta plattformar. Det vilseledande bruset pågår ständigt, men når särskilt iakttagbara toppar när ett speciellt grovt brott riskerar att spräcka politikernas och medias lögner om det mångkulturella projektets fantastiska fördelar. Två tydliga exempel på fenomenet är dubbelmordet på Ikea i Västerås i augusti 2015 och den illegale uzbeken Rakhmat Akilovs terrordåd på Drottninggatan i Stockholm den 7 april förra året. Media skydde inga medel att blixtsnabbt lägga ut dimridåer och sprida massmedialt Valium till folket.
”Det går inte att stoppa en idé vars tid är inne.”
Det är en av de paroller som det nya partiet Alternativ för Sverige hade i sitt arbete för att komma in i riksdagen. Det är sant men kräver ett tillägg:
Politiker och media kan tillfälligt och med gemensamma krafter stoppa en idé vars tid är inne.
Men inte hur länge som helst.
Kategorier:Svensk politik, Uncategorized