Från inbillningssjuk till dödssjuk – om sjukvårdens haveri

 

inbillningssjuk

Föreställ dig att du blir allvarligt sjuk.
Föreställ dig att du tvingas acceptera en förtidspension vid 37 års
ålder, utan att du har blivit ordentligt medicinskt utredd.

 
Föreställ dig sedan att det visar sig att du har många sjukdomar.
Och tänk dig att oavsett om du får magsår, hjärnblödningar eller
cancer, så får du fel diagnos flera gånger.

 
Försök att föreställa dig att du kommer att mista livet på grund av
att en cancer upptäcks för sent.

 
Tänk dig sedan att verksamhetschefer och tillsynsmyndigheter
kommer med bortförklaringar till allt. Om man ens utreder det som
ska utredas.

 
Allt detta har hänt i verkligheten. Det har hänt mig.

 
Dödsdomen

 
En fredag i december 2010 fick jag – av en slump – veta att jag är
obotligt cancersjuk. Redan efter en bröstcanceroperation sommaren 2009 förstod jag
att mina odds var dåliga. Man hade graderat cancern utifrån olika
aspekter, och allt tydde på en mycket aggressiv tumör. När cancern
kom tillbaka på bröstkorgsväggen mindre än ett år senare, förstod jag
att läget var ytterst allvarligt.

 
Den här ödesdigra fredagen hade jag hämtat en CD med bilder från en magnetröntgen av buken, som gjorts på Södersjukhuset några dagar tidigare. Man hade undersökt en sex cm stor godartad cysta i mjälten, som vållade allt svårare smärtor. I fyra års tid hade jag
förgäves försökt att få hjälp med den. Nu hade jag hittat en utländsk
specialist och ville skicka en kopia av min bukundersökning på CD.
Jag skulle bara kontrollera att skivan fungerade i datorn. Det gjorde
den inte. Jag klickade hej vilt både här och där. Plötsligt fick jag upp
en sida med text. Där fanns röntgenutlåtandet, som inte brukar finnas
med i klartext, när man som patient beställer en kopia på en undersökning.

 
Självfallet för att bespara patienter det som hände nu:
– Nytillkomna levermetastaser, läste jag.
– L E V E R M E T A S T A S E R !

 
Klockan var 16.05 denna fredag eftermiddag och på onkologmottagningen
hade alla gått hem.
Levermetastaser är dottersvulster av en cancertumör som har spridit
sig till levern, vilket innebär en säker dödsdom, det visste jag. På Internet
läste jag att patienterna oftast dör inom 14 till 24 månader. Om ett
halvt år skulle jag fylla 50 år. Skulle det bli min sista födelsedag?
Nu var hoppet ute. Jag hade fått levermetastaser under pågående
behandling med den typ av cellgift som anses vara mest effektiv av
dagens mediciner. Bara drygt en vecka före detta nya besked hade jag
avslutat en tuff cellgiftsbehandling.

 
Det finns ingen tröst. Jag har berövats min framtid. Jag kommer
inte få se mina fyra syskonbarn växa upp. Artiklar med viktigt vetenskapligt
material som jag sammanställt under 15 års tid kommer inte
att bli skrivna. Och jag kommer att göra många underbara människor
väldigt ledsna när jag dör. Dödsorsak: ”m.m.”

 
Jag anmälde en rad försummelser till Socialstyrelsen, men inte förrän
jag vände mig till Justitieombudsmannen hände det något. Socialstyrelsen
gav sjukvården i uppdrag att utreda vad som hänt, och de
10 berörda läkarna gick igenom gamla röntgenanteckningar i stället för
att granska röntgenbilderna. Även kirurgen granskade sitt eget arbete.
Sedan anlitade Socialstyrelsen en bröstonkolog, alltså en läkare som
varken är specialist på att tolka röntgenbilder eller operera Socialstyrelsens samlade bedömning blev att vården jag hade fått var utan anmärkning. Det man befattade sig med var journalföring och andra mindre väsentliga kritikpunkter. Jag hade alltså fått utmärkt vård – men kommer att avlida av något som Socialstyrelsen i
ärendets rubricering sammanfattar som ”m.m.” En bagatell som inte
ens är värd att utreda.

 
Att Socialstyrelsen handlägger ärenden på ett sätt som tyvärr inte
kan kallas för seriöst, är tyvärr regel och inte undantag. Myndigheten
uppskattade år 2008 att cirka 3 000 personer om året avlider efter
vårdfel på landets sjukhus. Antalet vårdfel på sjukhus uppskattades
till över 100 000 om året.
Samma Socialstyrelse kommer år 2012 fram till att av sammanlagt
11 Röntgenutlåtandet från den 6 december 2010.

 
1. Vårdskador inom somatisk slutenvård, nr 2008-109-16, Socialstyrelsen 2008, s. 20.
12 13.
9 001 anmälningar från enskilda som handlagts året före (gäller även
öppenvården) förtjänar ungefär 200 fall kritik.

Detta är alltså fakta bakom myten om den säkra svenska vårdens höga standard.

Boken finns att läsas för gratis nedladdning. Gör du det också!

http://www.nisus.se/merz/ebok/merz_inbillningssjuk_ebok.pdf



Kategorier:Uncategorized

Etiketter:

%d bloggare gillar detta: